Denna helgen, …

En-påsk

inte ett liv, skulle jag kanske med lite sanning kunna skriva och då förstår du också att bilden inte har med helgen att göra vad gäller aktivitet.. Det har med andra ord varit lugnt och inte mycket har hänt, men trots det har jag mått betydligt bättre än förra helgen. Har fortfarande inte fått något besked, får tydligen vänta 2-4 veckor och det är bara att acceptera. Däremot har den första känslan lagt sig och jag lever vidare i godan ro och ro har det varit.

Inte ett foto den här helgen men jag har istället börjat att rota i gamla bilder och har påbörjat ett fotoalbum på nätet. Som jag skriver där så har det fotats en del de senaste åren och vad gör jag med alla bilder i mappar som bara ligger på diskarna? För mig ett bra sätt att behålla mina minnen och även ge andra en chans att se vad jag gör när de ser mig springa runt med kameran – ”Inte utan min kamera”.  Mina nära ser mig oftast bara med kameran men ser aldrig något resultat, så därför och för min egen egotripp kan det vara kul och kännas ganska bra. Vill du kolla vad jag påbörjat så hittar du det här”Margareta -med bilden i fokus”.

När jag nu rotat i arkiven så hittades påsken 2012 och inser att den här påsken absolut inte kommer att firas på samma sätt -liggandes  ute på isen med pimpelspöt i stark sol, med risk för snöblindhet. För oss här uppe är allt det här friluftslivet en del av påsken. Är man aldrig ute och idkar det ljuva utelivet i naturen så gör man det åtminstone till påsk och nu … regnet strilar och någon snö att prata om har det inte varit så mycket av i vinter. Isarna är inga lekstugor för varken skoter- eller pimpelsugna. Det enda som går att pimpla är väl det drickbara ni ser på bilden – jag är helt oskyldig till påsklunchen  på bilden, förutom fotot.

Därför blir min helgbild något arkiverat men ända helt aktuellt på två sätt – jobbet med mitt fotoalbum och påsken som står för dörren och nu får vi hitta på något annat att göra. Äta kanske, påsken lär ju vara den högtid då vi äter absolut mest – före både jul och midsommar.

Kategori | Helgbilden | hos Bildgatan
Mer helgminnen finner du i  länken hos Marits fotoutmaning -helgbilden.

En storm …

i ett vattenglas, om jag ska använda mig av det gamla ordspråket, tycker jag att det blivit med debatten om motionen som är lagd för ”en köttfri dag i veckan” i våra skolor, äldreboenden mm.

110910-apple

Det har lämnats in motioner i ämnet runt om i landet och köttbönderna protesterar. Men vad är det egentligen de protesterar mot? Har de som lämnat in motionen eller de som invänder mot detta läst en vanlig matsedel i våra svenska skolor etc.? Det är länge sedan mina barn gick i skolan (åtminstone den som har lunch till alla) eller besökte ett äldreboende, men var övertygad redan innan några matsedlar kollades upp. Tycker nog att köttbönderna bör jubla istället då en del matsedlar visar sig ha mer än en köttfri dag.  Går motionen igenom kommer det att serveras mer kött än någonsin och förslaget får motsatt verkan.

Tackar själv inte nej till en blodig köttbit tillagad enligt konstens alla regler och njuter av varje tugga, men att bli serverad det varje dag? Nej tack, och jag vill absolut inte äta någon typ av kött/fläsk mer än högst tre-fyra dagar per vecka. Vi behöver variation för att må bra och sunt förnuft har aldrig varit fel.

Viktigare än köttdiskussionen är kvalitén på det vi stoppar i oss. Det har ju visat sig att den ekologiska grönsaken vi köper i butik inte är så ekologisk sedan den hamnat i sina plastförpackningar, sprutade med någon gas som absolut inte gör oss friskare. Grisköttet vi köpt för att det varit från den lokala producenten kanske inte är så lokal, då fodret kommer från ett annat land. Ett land med inte lika höga krav som Sverige. Jag skulle kunna fortsätta och så har vi helt plötsligt så många frågetecken att reda ut – klarar vi av det som vanlig konsument? Men visst är det en bra början om kommunerna och landstingen skulle ta sitt ansvar och titta på den lokale producenten och det närproducerade, men kanske än viktigare att laga allt från grunden. Har tittat på Plus också de senaste veckorna och att skriva att jag blir mörkrädd är väl att ta i underkant.

Lurendrejeriet i nästan alla typer av livsmedel oavsett om det är grönsaker, kött, fisk eller andra produkter har blivit att det många gånger känns, – spelar det någon roll vilket märke eller vilken produkt som hamnar i min matkasse?  Spelar min egen bojkott av vissa livsmedelskedjor någon roll? Det närproducerade, hur närproducerat är det om vissa detaljer i kedjan inte är lokala? Många frågor som kräver många svar och har ingen tanke på att varken få eller lösa dem idag, inte imorgon heller och tror att jag aldrig kommer att få ett svar.

Många gånger är det sådana ytterligheter för eller mot, ordet sunt förnuft används sällan (eller aldrig) när vi ska få nya kostråd eller någon ny superdiet ploppar upp.  Antingen ska vi göda oss med massor av fett eller så ska vi låta bli allt vad fett heter och kanske bara köpa det som har ordet light i sig, som visat sig vara något av det sämsta vi kan välja -eller var det kanske inte så?

Välj ”rätt” artikel så får man det svar man vill ha, så börjar det mesta inom livsmedelsindustrin att kännas – allt är fel och allt är rätt. Det är ditt val så välj rätt, det kan väl inte vara så svårt?

Var hamnade jag nu? Bäst att sluta, för här skulle det verkligen kunna bli en tegelsten i storformat och idén till början kom i morse på FB när jag läste ett inlägg hos en köttbonde, som också är en vän och har många bra produkter och god mat i sin kombinerade gårdsbutik och restaurang. De litar jag på … och skulle nog helt tappa tron om det visade sig vara fel.

Vad har jag i mitt kylskåp? Måste nu ta reda på det då hungern ger sig tillkänna och snabbt och enkelt ska det vara … Allt började kanske redan i Edens lustgård med det förbjudna äpplet.

Ps. När jag en gång för många år sedan hittade ”min” lokala tillverkare av färdigproducerad lunchmat på en ICA-butik i Linköping och det stod något med lokal- eller närproducerat – då försvann mycket av tilliten. Men visst kan jag se det som så, det är producerat i en lokal, alltså lokalproducerat … eller?

Ett inlägg i .#blogg52 och mina övriga finns här - – Margaretas #blogg52

I en annan tid, …

Ledsamt och jobbigt

hade jag inte varit för sent ute. Nu är jag det och tanken var kanske att hoppa av .#blogg52.  Något i natt fick mig att stanna och fundera över temat bilden. Vad är en bra bild? Är det att göra andra nöjda eller vad jag själv skulle tänka att hänga upp på min egen vägg? Är det kanske mina egna känslor för en bild, det som ger mig något?

Vackra landskap med stort skärpedjup är inget som jag vill ha på mina väggar. Visst, det är vackert men  … det går bort om jag får välja. Fascineras av alla vackra foton jag ser, men nej. Tror att min tanke på bild inte går hem hos andra  och skulle nog aldrig vinna några större priser med mina bilder (kallar dem hellre bilder än foton), men är det viktigt? Nej. Däremot gillar jag självklart, som alla andra, när någon tycker om mina foton eller omarbetade bilder. Tycker också om att symbolisera mina bilder med något och inte alltid alla förstår, men inte det är heller så viktigt för mig – ska ju inte sälja eller göra reklam för något.

Bilden idag får bli symbol för hur jag känner mig för tillfället och att det ändå någonstans finns ett starkt ljus som kommer att lysa upp. Ungefär två veckor får jag vänta på besked, men tror mer och mer att det kommer att bli champagneflaskan som sprättas och inte hoppet.

Fortfarande kommer jag inte att vara med i bilden på denna utmaning då min egen aktivitet fortfarande är låg och nu av  skäl som gör att jag funderar över hur viktigt allting är.

– Margaretas #blogg52

En helg, …

som startade på det mest urusla sätt, men trots det fick vi några fina dagar på ön och små turer i närområdet – Seskarö, Kukkolankoski och Kemi har besökts samt en liten promenad på isen runt ön. Och självklart härligt bastubadande, god mat och dryck i dagarna två.tornealvens

Kategori | Helgbilden | Helgbilden | hos Bildgatan
Mer helgminnen finner du i  länken hos Marits fotoutmaning -helgbilden.

Den här bilden symboliserar så bra hur mitt inre känner och agerar för tillfället och den grå ramen är det som finns utanför, det jag inte kan göra något åt och inte vet om det är svart eller vitt -så då blir det grått, grått och mera grått.

Vad gjorde att helgen började uruselt och att jag önskar att finskan var en del av mitt språk? Finskan är väl det bästa språk när man vill ta till kraftuttryck och visa starka känslor, svenskan är ganska mesig i det fallet.

Det är så här att jag upptäckte en svullnad på min hals för en tid sedan men funderade inte så mycket på det och springa till läkaren var det inte tal om förrän sambo och ”alla” andra tyckte att det borde kontrolleras. Okej, sagt och gjort, ringde och beställde tid men skulle få vänta drygt en månad. Nu har jag en sjukförsäkring så bestämde mig för att nyttja den och fick komma på en gång. Det togs en massa prover som visade sig vara helt perfekta, mina värden brukar ligga på topp och det gjorde  de även denna gång, Läkaren ville ändå att en näsa/halsläkare borde titta på ”knölen” (inte på mig utan den på halsen) . Fick en tid en månad senare och  tänkte inte så mycket på det, förrän i fredags.  Han tittade och kände och konstaterade, -det är helt klart sköldkörteln, men de flesta brukar vara godartade.  De flesta brukar vara godartade? Vilka de? Jag förstår vad han sa, men … Helt plötsligt bestämde han sig för att punktera och ta prover från den där förb…..e knölen, som inte är en knöl utan en svullnad -har jag tyckt.

Kände mig lugn som en filbunke, förutom att jag höll på att svimma efter sticken i halsen, men tyckte ändå att det var väl inget … till jag kom hem, då bröt det ut. Efter det har det inte gått fem minuter utan att tankarna funnits och en hel del gråt och desperation för något som jag inte ens vet vad det är. Kan vara … just det, men det kan också vara en helt ofarlig liten cysta som bara vill skrämmas och jävlas lite.

Det intressanta är hur lite vi vet om hur vi reagerar när vi inte vet. Att jag är en känslig person visste jag, men det brukar vara när det gäller andra -mig själv har jag väl inte funderat över så mycket tidigare.

Skriver inte det här för något ”tyck synd om mig” utan därför att jag måste få ut det. Och det  är mycket som snurrar i huvudet på en som redan tidigare har många allmänt förvirrade celler i den där knölen som ska  hjälpa oss att förstå och nu är de ännu mer förvirrade när de inte alls förstår.

Men en sak är säker – när beskedet kommer, det positiva då ska jag … fira.

bakom kamera och dator