Bildgatan – Avsändare Margareta

med godkänt väder och promenaden till arbetet var hur skön som helst, jag njöt verkligen.
-
Att sedan sitta stirrande och redigerande i siffror som inte borde behöva redigeras är inte kul, min ögon blöder.  Teknik som fungerar är bra och formler som är rätt är ännu bättre. När det inte är rätt är det inte kul, fruktansvärt. Jag som gillar formler och göra egna små formler, samt pilla lite i dem blir ännu mer frustrerad när jag inte kan åtgärda felen, de bara finns där utan att jag kommer åt dem. De ligger långt bak och jag kan inget göra. Jag känner mig maktlös, frustrerad och irriterad.
-
Det är tur att jag är jag för någon annan hade kanske skrikit gapat och klappat ihop totalt. Jag rättar och stressar inte upp mig nämnvärt och det gör mig mest troligt lämpad för jobbet, att ta itu med felen och problemen. Jag låter det inte gå ut över andra för jag vet att det inte hjälper, inte i det här fallet. Däremot är jag fruktansvärt trött när jag kommer hem och orkar inte ta itu med mycket som borde göras. Jag kan trösta mig med att det kommer en dag i morgon, då kanske. Eller kanske i övermorgon, den som lever får se.
-
Avsändare Margareta som är så slö att jag inte ens orkar slänga upp en bild, utan nu stänger av och vet att jag har ytterligare en riktig tät sifferdag i morgon – mycket siffror blir det.

och får du lite ånger över att du inte hunnit med?

Kategori |Macro – Fritt val hos mig på Bildgatan

Städa, städa bort min … vinterskit. Minen min är inte sur, men kan bli om jag inte gör ett ryck.  Fritt val är temat i veckans makro och visst kan det här också vara ett fritt val och jag kan bara skita i skiten. Tyvärr så funkar det inte  riktigt så, inte många dagar till i alla fall. Därför lär det bli lite helgjobb, kvällstid har jag inte orken att skrubba och väntar på en ledig dag med lagom temperatur utan sol. När solen lyser klart och vädret är underbart då börjar jag längta efter moln. Nu har det inte varit någon strålande sol idag och inte heller något underbart väder men bättre än på mycket, mycket länge, temperaturmässigt.

Det är bara så här att - jag jobbar, som alla andra, och behöver lördagen till städning – inte söndag för då är jag upptagen med annat. Bara några timmar så att jag hinner putsa några fönster. Jag tänkte så här att – om jag får putsa fönster på lördag så kan jag sedan njuta av ledighet när jag blir ledig och må gott, njuta av solen, värmen och … ja livet.  Därför önskar jag lite molnighet och inte för att jag har blivit helt tokig eller bara vill vara kärringen tvärtom.

Avsändare Margareta som ber till väderguden om några timmar av plusgrader och moln- lördag förmiddag, åtminstone svag sol. Väderguden – jag vet att du är otroligt less på mig, men bara den här gången sedan ska det dröja till nästa gång, förhoppngsvis.

Du hittar övriga makron med fritt val om du följer länken här >>>

till och med internationell och den gick mig helt obemärkt förbi, nästan.

Avsändare Margareta som inte är så mycket för varken kvinno- eller mansdagar.

ännu mera vitt var jag än tittar. Snart är allt det här glittrande vita, svart. Svart – blött och slaskigt. Jag förstår om du funderar om jag aldrig är nöjd. Det är jag, men jag skriver bara saninngen och sanningen är sådan. Har jag inget att skriva om så kan jag i alla fall skriva om vädret och det har jag snart gjort i fyra månader så varför inte fortsätta. Nu behövs det glasögon, helst dubbla för det är starkt sken när solen lyser på den blåaste himmel över den enormt vita gnistrande snön.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 340 –vit
-
Avsändare Margareta som inte bara behöver leta för att hitta vitt.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

hörde jag idag på radion. Det var nog inte bara dagens utan … ja döm själv.
-
På hemvägen från stugan lyssnade jag på radiosporten i P4 och där pratade de om några skyttetävlingar och om amerikanen som vann och reporten säger: - Han missade bara en bom.

-
Avsändare Margareta som inte vet vad sportjournalisten heter och vill faktiskt inte veta heller.

står snart på schemat. Själv känner jag mig lite ringrostig inför årets flygtur, fyra månaders stillasittande har gjort mig märkbart svag. Det gäller att ha kvasten och fjädrarna i ordning. Har lite smått börjat med att damma av lite gammal energi som ligger och trycker någonstans bakom solen och ljuset. Jag har även testat kvasten lite i helgen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 58 –fjädrar
-
Avsändare Margareta som inte bara behöver damma fram energin utan även damma bort, tur att jag arbetar i veckan om jag så skriver.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Här hemma syns allt så mycket tydligare, dammet, bristen på utsikt -svårt att se genom fönstren. Ja listan kan göras lång.

är snön, inte bara från taken utan även från Sveriges jordyta och då framförallt i de södra delarna av landet.   Många är det som längtar och det gör jag med. För min del får den nu gärna ligga kvar över påsk och ge oss några riktigt härliga vårvinterdagar. Tänk vad fort jag glömmer, det finns positiva delar i hjärnan när det gäller den delen där minnet sviker.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 229 –på väg
-
Avsändare Margareta som misstänker att jag kanske får fortsätta vänta på mitt eget utecafé. Inte på grund av vädret men däremot på grund av att imorgon är det måndag och vi hinner inte så mycket idag. Vasaloppet ska ses klart innan vi ger oss ut, disken ska fixas, packas klart och sedan har klockan hunnit bli eftermiddag.
-
Att åka till stugan så här i vintertid är inte lika enkelt på som på sommaren det kräver mer planering och mer packning som ska tillbaka hem. Att lämna mat och annat medtaget fungerar inte så bra, det måste med hem igen. Jag har en förmåga att packa med betydligt mer än vad som behövs. Både i mat-och klädväg. Trots att jag har en garderob med stugkläder som övervintrat blir det ändå stora packningar. Alla skurmedel jag tog med mig åker tilbaka, oöppnade.
-
Alltid på väg – den perioden har precis börjat.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Nu väntar disken så det är bäst att visa sitt engagemang.

riktigt grym, min sambo -på att skotta snö.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 93 – grym
-

-
Avsändare Margareta som inte hinner med, med kameran. Det går undan och idag var taket avskottat ganska snabbt. Något ton i vikt och som en liten grym vettvilling ser han ut när han far fram med spade och snöraka. Nej, egentligen inte för han gör det så organisatoriskt och det ser så välplanerat ut trots att det bara säger svisch och så är han klar. En annan skottade en halvmeter igår och kanske fyra meter idag, jag var helt slut. Resten av vägen till bastun var lika färdig som den var igår till utedasset, det är ganska många meter att skotta och inget för veklingar upptäckte jag efter första spadtaget. Jag hinner inte med och reagerar lite långsamt.  Han är verkligen grym, riktigt riktigt grym och belöningen blev en skön het bastu med en iskall öl.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Solen har hållit sig framme även idag och blir vädret lika fint i morgon så ska jag på mitt lilla egna utecafé. Jag läste att Znogge upptäckt att utekaféerna börjat visa sig i hennes stad och därför tänkte jag inte vara sämre och starta upp med mitt egna, före alla andra konkurrenter i länet.

innan jag går ut och möter den vackra solen igen, snart solnedgång. Jag ser att det är Ebba idag. Min mormor hette Ebba och var en fantastiskt ödmjuk och snäll mormor, den tidens mormor och den mormor min pojkar har men tyvärr en utdöende art.
-
Min syster hette också Ebba, som andra namn. Det var något hon både skämdes och var arg över. Att heta Ebba på den tiden var inte speciellt kul. Jag retade henne och var inte alltid speciellt snäll, fast inte ofta bara ibland. Inget som hände ofta, vi går inte omkring och tänker så mycket på vad vårt andra namn. Nåja, det ville sig inte bättre än att när hon började i första klass så ville läraren att de skulle presentera sig med fullständigt namn. Inte speciellt vanligt idag men då på 60-talet var det kanske så. Jag kommer inte ihåg eftersom jag själv aldrig har haft problem med mitt, så för mig har det gått obemärkt förbi.
_

Syster ysters presentation första skoldagen kommer jag däremot ihåg mycket tydligt. Hon svarade med sitt för- och efternamn men utelämnade ordet Ebba någonstans på vägen, trots att hon var mycket medveten om vad som förväntades av henne. Fröken som sitter med facit i hand frågar om hon glömt något. – Nej, jag heter Kristina XXXX. – Har du inget mer namn?, frågar fröken. – Nej, svarar lilla fröken bestämt.  - Här  i mina papper står det att du har ett till namn. – Nej, svarar hon igen och nu en aning argt och ganska bedrövat. Hade fröken hört det där ledsna bakom svaret hade hon kanske inte envisats så med att få fram det, men nu lyssnade inte läraren utan fortsatte att tjata på henne. Syster yster fortsätter att vägra uppge mer än sitt tilltalsnamn. Det leder tillslut att fröken läser upp vad som står i hennes papper och så var allt ”utskriket” till alla och envar som hade öronen öppna.
-
Det blev självklart inte några större reaktioner från någon, förutom hennes egna inre starka känslor och dem fick vi känna av när mamma och hon kom hem efter den första skoldagen. Hon skulle aldrig, aldrig mer gå till skolan och mamma och pappa var de mest konstiga som gett henne ett namn som alla skrattade åt och tyckte var hur fult som helst. Ingen hade skrattat och ingen hade reagerat men i en liten flickas fanstasi var det precis det som skett.
-
På 60-talet, inte i den värld jag växte upp, fanns det inga tankar på coola och ovanliga namn utan helst skulle vi ha namn som alla andra och kanske någon döpte efter en superkändis någonstans. Jag kommer inte ihåg någon som hade ett namn som på något sätt stack ut från de övriga. Mina kompisars namn var sådana som Lena, Ann-Helen, Elisabeth, Kristina, Annika och pojkkompisarna Hans, Mats, Fredrik, Bengt, Rolf. Ingenting som stack ut utan rejäla svenska namn som det var på den tiden.
-
Min egen mor har berättat att när hon (och pappa) funderade över namn till sina döttrar så ropade hon och kände efter hur det lät. Lite kul att höra och sedan väljer hon två riktigt långa namn. Jag får inte ihop det men skämmas för mitt namn har jag aldrig behövt göra trots att jag ibland drömt om att heta något annat. Hanna, Sara och Cecilia är tre av de namn jag drömde om, hade mina pojkar varit flickor hade de varit högaktuella.
-
Idag döper vi barnen till allt mellan himmel och jord. Bara namnet har en bokstav i sig så kan vi gå till domstol för att få vårt eget  unika namn på vårt barn, snart dyker säkert siffernamnen upp när det inte längre känns exotiskt med bokstavskombinationer. Fast numera ser vi även alla de där riktigt gamla namnen som jag nästan sätter i halsen när jag hör vad de ska döpa det lilla telningen till. Hur kul känns det att tycka att lilla Enok (det hette min farfar) eller Hildur (farmors namn) är den sötaste bebisen i världen? Kan du se lilla Enok och Hildur tulta omkring? Efter något år tycker till och med jag att det är fantastiskt vackert och så går det runt hela tiden.
-
Ett namn som aldrig dykt upp som ett nytt modenamn är Margareta, jag är nog också en utdöende art. Alldeles för långt och tungt, men det är jag och det är valt med kärlek av mina älskade föräldrar. Därför passar även jag och sambon ihop så ypperligt han med det korta och rappa namnet och jag med det långa och tunga. Det hade varit värre om han hetat Per-Oskar eller något annat som du måste andas mellan för att säga. Det hade blivit många inandningar innan de bestämt sig för att de skulle bjuda Per-Oskar och Margareta eller Margareta och Per-Oskar. Nu är det så enkelt ihop att de inte hinner ändra sig innan de sagt våra två namn. Tack för det till våra föräldrar. =) Nu orkar våra vänner bjuda in oss till små trevligheter.
-
Avsändare Margareta som funderar över vad jag skulle döpt mina pojkar till idag. Min äldsta hade inget modenamn, men efter honom började det dyka upp en massa sådana små telningar och min yngsta har ett namn som många ungdomar bär, men med många olika stavningar. När han föddes gick det inte att ändra för han hade hetat så hela min graviditet och när han kom ut var han bara en sådan. Vi var lite orolig för alla ”smeknamn” eftersom ingen av oss gillade ändringar av dopnamnet. Nu behövde vi inte fundera för bland sportkillar verkar det vara efternamnet som gälleroch det andra namnet han har fått av vänner har inget att göra med tiltalsnamnet.
-
Själv vill jag heta Margareta och inget annat – Maggan är inget för mig, men så heter jag trots allt bland de flesta.

PS. Jag har fått lite solsting och blivit snöblind – skulle skriva några rader om dagens namn men grattis till alla fall till alla Ebbor (en Ebba två ?) som jag idag tycker är ett fantastiskt vackert namn.

Bastun är under uppeldning – så snart – i solnedgången.

är det nästan fyra månader på dagen sedan vi var hit sist. Den sjunde november i fjol var sista gången för året och vädret var uruselt (mittenbilden). Tyvärr fotade jag inte min vanliga utsikt så därför får krusbärsgrenen var det  minnet. Däremot fotade jag gången tidigare och då var det så här vackert (sista bilden). I kväll ser det ut som på första bilden, på kvällskröken.
-

Vädret idag har varit så underbart att jag nästan glömt bort fyra månaders elände. Jag måste ta tillbaka det jag skrev i förra inlägget om min del av snöskottning. Visst är det sant för jag skottar inte snö i vanliga fall. Så här såg min snöskottningsdag ut: -En halv meter lång och ca 70-80 cm hög snö har jag skottat.

Jag packade upp inne i stugan, kokade kaffe gjorde i ordning några smörgåsar och under den tiden hade sambon skottat allt utom den  där halvmetern som han lämnade till mig bara för att … =) Det är inte lite snö jag snackar om så jag förstår fortfarande inte, jag skulle inte ha varit klar ännu. Jag tyckte min halvmeter var jobbig, mina armar är inte gjorda för snöskottning, inte flåset heller.
-
I morgon återstår några tak och där misstänker jag att min delaktighet skulle kunna bestå av några foton och en del kommentarer som exempelvis, – ta det försiktigt, ramla inte ner, ska jag koka kaffe?
-
Nu är stugan genomvarm och temperaturen är hög uti kroppen närmare trettio än tjugofem. En god middag, med entrecote,  sallad och gratäng i plassttallrikar samt ett gott rött vin i plastmuggar =). Allt för att underlätta diskningen.  Vi har inget rinnande vatten på vintern så det är de stora dunkarnas tid som gäller. Så mycket har vi i alla fall med att vi skulle kunna ta ett skönt bastubad i morgon kväll. Jag bjöd några goda vänner hit på bastu om de tog med sig eget vatten, jag tror att de avstår. Kanske inte på grund av vattnet utan mer på grund av avståndet.

Avsändare Margareta som nu ska njuta av helgen som ser ut att kunna ge fler soliga och sköna dagar.

Ps Jag såg att Beate rekommenderat mig värktabletter mot träningsvärken i mitt förra inlägg – vet ej om de behövs, efter halvmetern så skulle det kännas en aning skämmigt.

för min del drar jag nu mot. Trots en hel del snöskottning ser jag verkligen fram mot dagarna i stugan.

Avsändare Margareta som förhoppningsvis nästa gång vi hörs sitter och myser framför brasan i stugan. Lagom trött efter snöskottning, kanske lite fotande och en mysmiddag.

men ändå med några år på nacken har denna vackra brosch som en gång burits av sambons mor. Jag tycker att den är underbar och skulle själv kunna tänka mig att det användes på mig, samtidigt som jag skulle vara livrädd för att tappa det. En vacker brosch istället för den sista knappen? Kanske för att knäppa igen halsduken vid kappan? Användningsområdena är många, det är inte ofta jag ser det nuförtiden, är väl inte modernt kan jag förstå.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 264 – smycke
-
Avsändare Margareta som idag håller på med förberedelser inför morgondagen och helgens aktiviteter. Lite slappande framför bloggen och sedan lite jobb, men inte mycket.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Om solen håller i sig kommer jag att få en underbar helg. Då är det inte bara smyckena som glittrar utan även Margaretas ögon.

Just nu +4,6 och strålande sol

Såg du + före temperaturen? Låt vara att det är i solen men termometern visar trots allt på + och det räcker för mig just nu.

efter soliga dagar med stilla vindar. Jag gör det men av helt andra orsaker. Ingen skulle någonsin få mig intresserad av att segla ovanför de vackra vyerna som jag gärna vistas i. Fast … kanske luftballong vore något. Det kanske skulle inte ens funnits hos mig tidigare, men vad gör man inte för några foton. I veckans torsdagsfoto är det något ovanför mig som ska luftas och de här seglarna ”hittade” jag ovanför mig i Skänninge och i Los Christianos. I Los Christianos är det mycket segling som gäller, både i luften och på vattnet, hela tiden. På första fotot har jag tagit bort reklamen på duken eftersom det inte är något företag som jag gör reklam för frivilligt. Det beror på att jag inte har något att förtälja varken positivt eller negativt. Min blogg är inte någon reklampelare förutom den frivilliga när jag verkligen har något att skriva och berätta, kanske något som jag vill rekommendera. Då skriver jag. Det enda jag kan skriva om det här företaget är att de i alla fall har en söt tjej med tydlig röst i TV reklamen.

och valet av dagens kläder kommer alltid halsbandet på. En hel del halsband hänger hemma hos mig från de billigaste billiga till de lite mer dyrbara. Nåja, don efter person och de dyrbara är kanske inte alltid mätt i penningkostnad. Jag bär alltid ett halsband däremot är jag dålig på andra smycken. Armband, ringar och örhängen blir periodiskt. I veckans makro är det smycken som är temat och självklart kommer ett av mina halsband väl på plats.  Blått och grönt är en del av mina ögon och därför är det här ett halsband som passar både till dem och till jeans, till mina blå tröjor och tunikor. Det inköptes i Los Christianos tillsammans med några fler halsband, både till mig själv och som små presenter.

Kategori |Macro – Smycken hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har fotat lite smycken idag och jag kommer med fler eftersom det även i 365 foton 2010 ingår ett smycke under året.

-

att hålla reda på två och vad de gör och befinner sig kan jag tycka ibland. Den här kvinnan hade löst sina ”problem” på ett enkelt sätt.
-
En blondin går till socialen för att få ekonomisk hjälp till alla sina tio barn.

- Har du tio barn! Vad heter dom? frågar socialsekreteraren imponerat.

- Dom heter Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo och Bo, svarar blondinen och ler stolt.

Mannen tittar tvivlande på henne.
- Är det sant? Hur gör du då för att ropa in dom från lekplatsen?

- Det är enkelt – jag ropar bara Bo och då kommer dom rusande allihop.

Men tjänstemannen är inte övertygad.
- Om du vill att dom ska komma in och äta då?

- Jag ropar Bo, middagen är klar, och så kommer dom!

- Men vänta lite. Om du bara vill att en av dom ska komma in. Hur gör du då? frågar socialsekreteraren med rynkade ögonbryn.

- Det blir lite jobbigare. Då måste jag använda deras efternamn också, nickar blondinen.
-
Avsändare Margareta som valde två helt olika namn inte den minsta likhet med varken första bokstav eller någonting annat. Till och med längden på namnen skiljer sig nämnvärt och det gör det även fysiskt. Det enda gemensamma är att de är gångbara internationellt fast med tanke på helt olika språk.

för ett antal år sedan fick jag i Nikkaluokta, en dag fullspäckad med aktiviteter och spännande upplevelser. Ur mitt bildarkiv i veckan plockar jag fram några inskannade bilder. Det var tiden före både digitalkameran (i alla fall för mig) och innan mitt ”inte utan min kamera”, vilket gör att jag måste minnas det mest i mitt huvud. Det blev inte många foton tagna i alla fall inte om jag jämför med det antal jag skulle ha med mig hem idag.
-
Ett litet urval av resan, som förutom Nikkaluokta även innefattade dagar i Kiruna och Abisko. Här blir det Nikkaluokta och några av de  aktiviteter vi sysslade med under dagen. Ridningen på islandshästar finns inget foto ifrån, tyvärr. Nu var inte jag aktiv på hästryggen men trevligt ändå.
-
Första bilden är Anna Saari som driver turistföretaget Nikkaluokta Sarri AB. Anna berättade med stor inlevelse om den samiska kulturen och historien för oss och lämnade ingen oberörd med sin jojk i kapellet, en röst att njutas av.  Även den kände och tydligen ibland även provocerande konstnären Erling Johansson fanns på plats och målade av en av deltagarna, resultatet ser du på bilden. Vad vore ett fjällbesök utan grillning över öppen eld i en riktig grillkåta? Ingenting och självklart fick jag njuta av fjällfisk med god dryck. Den äldre mannen på bilden, Erik Krönmark även han en känd profil för någon, landshövding i Kalmar län under en period samt även försvarsminister, en mycket konservativ sådan, under en betydligt kortare period. Övriga ansikten och det viktigaste för mig, är killen som fixade med elden och grillningen. Den lilla tjejen mådde gott i brasans sken och ser längtansfullt på att fisken ska bli färdig, inte bara jag som njöt.

Kategori | fototema- Arkiverat - hos Bildgatan

Det var under denna resa jag första gången ”vandrade” i Abisko och min lust till fjällen väcktes. Jag har fortfarande inte varit på den där fjällvandringen som jag började drömma om då, men den kommer … kanske.
-
Avsändare Margareta som tänker att tjejen som guidade oss i Abisko var en 08:a som förälskat sig i Abisko och även någon man som var inblandad. Nu bodde hon där och guidade oss till en lite större kunskap om vårt eget län.

Ps. Men jag minns också 08:an som deltog i ljusrosa pumps på fjällutflykten och klagade på att det var stenigt och svårt att gå. Jag minns också mannen som sa att han frös om fötterna när han gick där barfota i öppna sandaler i september, förstår inte varför? Jag minns också 08:orna som klagade på det lilla centrumet i Kiruna hur fort det gick att gå igenom och hur litet shopping det var, klädshopping. Bor jag i Stockholm, visst känns Kiruna som drömmen för en klädshoppinghelg? Det är ungefär som när jag åker till Stockholm och blir besviken varje gång när jag inte hittar de fria vidderna, lugnet och den storslagna fjällnaturen.
-
Fast jag kan berätta att tillsammans med en arbetskamrat så gick vi vilse i Kiruna centrum när vi skulle ”hem” och sova efter Kiruna by night, i tunna nylonstrumpor och pumps … hmm.

-
Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

för sommarens fåglar. Jag gillar inte att inte veta och med hjälp av den här ska det väl gå bättre när jag råkar få någon fågel i sikte, kamerans. Min fågelbok från barndomen innnehåller mest tecknade fåglar och det är inte så flygande lätt, mycket lättare kommer det att bli med denna. =) Allt som är gammalt och gediget samt förvånansvärt välbehållet är inte alltid det bästa.

Ett riktigt proffs småler åt mig, kanske till och med storskrattar men jag måste hålla mig till verkligheten, min verklighet och min kompetens. Det lustiga i den här boken är att det till och med smugit sig in ett foto av mig i tidig morgongryning.
-
Det är sådana här böcker jag hittar på bokerean, bra att ha. Böcker som jag vanligtvis inte skulle gå och köpa men när de ligger där och skriker (kvittrar) att den här kanske du har nytta av i framtiden då dyker jag på dem.
-
Avsändare Margareta som nu ska göra lite nyttigheter och sedan lägga mig ock läsa lite, inte i fågelboken. Det finns några fler lite udda böcker i min nyinköpta samling.

när vädret är tråkigt trots att temperaturen var på ”blida” -12 men snön valde att om inte vräka ner så i alla fall yra ordentligt. Haparanda och IKEA blev vårt val eller kanske storebror och hans flickväns val. Vi kom inte iväg speciellt tidigt eftersom sambon hade sitt  ”lördagstippande” i det tipsbolag han har ansvar för just nu och flickvännen hade en patient på morgonen. Lite dumdristigt att ge sig iväg efter E4:an i det vädret men hade vi lovat så hade vi, så farligt var det inte heller när vi påbörjade vår avfärd. Vi hann inte ens utanför Luleå så såg vi två älgar som låg och väntade att bara få ge sig ut på vägen och bli en trafikfara. Vid utfarten mot  E4:an hade vi nästa varningstecken en avåkning eller om det var en mindre krock hann jag inte se men en väderolycka var det i alla fall.
-
Resan gick bra med en duktig chaufför som har vett att ta det försiktigt och köra efter väglaget. Sonen som aldrig varit på IKEA tidigare, hans åsikter om de massproducerade produkterna är inte det mest positiva om jag så skriver, började skämtsamt att fråga om inte  ”myrorna” fanns i Haparanda. Däremot tyckte flickvännen att det var exciting, en engelsktalande tjej, eftersom hon bara besökt IKEA en gång tidigare och nu behövde inhandla en hel del till sin lägenhet.
-
I nästan sex timmar hade affären besök av oss, sex timmar! Ett svårslaget rekord, jag skulle kunna skriva att det aldrig kommer att kunna slås fler gånger, jag skrev det visst också. Nu var inte jag och sambon inne i butiken under hela tiden utan vi hann med en hel del annat och även matinköpen klarades av.
-
Det är något konstigt med IKEA  som gör att jag alltid får öppna plånboken. Visst har jag gått igenom utan att handla något, de gånger när sambons mor bodde i Haparanda och jag bara gick in en sväng för att gå in. Idag blev det tre nya lampor till kontoret, välbehövligt. Sedan allt det där som bara blir ett plötsligt måste.

Den nya vitlökspressen är sambons behov och den pyttelilla nya ”kulgöraren” blev mitt akuta behov när jag stod där inne. Att göra snygga smörkulor blev exempelvis ”livsviktigt” där och då.  Lite fler rostfria små köksverktyg hamnade lätt i korgen. Något att fundera på är ju hur de kan sälja rostfria tesilar för fem kronor styck? Oavsett massproduktion så borde det vara stört omöjligt med dagens penningvärde. Det står klart och tydligt made in China för i Sverige skulle det aldrig gå. Hur lever de stackarna som tillverkar tesilarna? Vilket värde har de i samhället?
-
Trots det så hamnade de nu i mina kökslådor och kommer garanterat att användas flitigt utan att jag varje gång tänker på människorna bakom tesilarna, de som faktiskt inte har det speciellt bra när de tillverkar produkter för att tillfredsställa mitt köpbehov.
-
Vi kom i alla fall hem med bilen ganska fulllastat och flickvännen som beställt hemkörning av de större varorna. En fruktansvärd snörök och en hel del bilar än mer fulllastade än vår, med både släp och stora skåpbilar samt alla de enorma långtradare som trafikerade vägen.
-
Ett besök på ICA affären nära oss slutade i alla fall i ett gott skratt.  När vi kom till Luleå stannade vi till för att storebror skulle handla lite och jag kom på att vi glömt att köpa lite ingredienser till den mycket sena middagen. När jag skulle betala så stod sambon och skulle ta varorna med sig. Jag betalade och under tiden hörde jag mannen som stod och packade ner sina varor i bandet när han sa till till kassörskan, att han hade för sig att han tagit två påsar men nu var det bara en. Kassörskan svarade vänligt: – De kan ibland fastna och fara under bandet så ta en ny. Inget mer med det men när jag skulle gå till den lilla kiosken bredvid sa sambon att mannen bredvid börjat ”slita” i hans påse när han skulle packa ner varorona. Vilken påse?, frågade jag. Jag tog ingen eftersom det var så få varor och vi har bilen full med påsar.
-
Sambon kan låta lite bestämd när han vet att han har ”rätt” och bli irriterad över människor som inte har vett och etikett utan bara kör över andra. Jag hade gärna hört ”diskussionen” innan det jag hörde. =)
-

Avsändare Margareta som har förstått att nästa gång så blir det en tjejresa till IKEA i alla fall om storebror är inblandad.

med presentationen på det lilla visitkortet  är viktigt att fundera över. Vem är personen/företaget som jag representerar? Hur många är vi som inte samlar och plockar på oss visitkort överallt och sedan inte alltid kommer ihåg varför. Vad är det jag vill visa och varför ska någon komma ihåg just mitt lilla visitkort vid ett senare tillfälle? Personligen har jag en ”låda” full med visitkort som jag inte har en aning om varför jag plockat på mig eller vad företaget representerade. Jag har gjort några visitkort till vänner, små företag och även till mig själv genom åren. Det jag har funderat över är vem som ska ha presentationen och vad det är de vill säga?

I veckans bildverkstad ska vi göra visitkort och då använde jag mig av grunderna från tre tidigare eftersom de har en standardstorlek bland alla minipresentationer. Sedan är samtliga tre utformade utifrån tre helt olika anledningar förutom marknadsföringen. Jag känner även alla tre personer bra (speciellt hon i mitten) och har kunskap om både företagen och icke företaget.

Innan jag går in på hur jag gjort, vill jag förklara lite hur jag har tänkt.
-
Visitkort nummer 1 -Här tycker jag att det är viktigt att visa en produkt tillsammans personnamnet eftersom den kombinatikonen är mer känt än företagsnamnet.  Jag tror att ser man produkten och namnet så kommer man ihåg. Endast namnet hade inte sagt mycket eller någon annan bild eller färgsättning.  Nu vet jag inte om det hade varit bra med flera produkter eller den produkt som finns i var och varannans hem här i norr, hans flasköppnare. Jag valde nu bilden som jag fotat för några veckor sedan i fototemat macro. Bilden, personnamnet och företagsnamnet räcker för att du ska veta vad det handlar om. På baksidan ska finnas behövliga kontaktuppgifter.
-
Visitkort nummer 2 – Det är det första visitkort jag gjorde till mig själv en gång i tiden när jag skulle vara med på några höst- och hantverksdagar och behövde ett visitkort. Jag valde ett lite annorlunda foto av mig själv som ni bloggare nu ser i en annan variant i tid och otid hos er själva ibland.  Vid det tillfället tror jag att jag gjorde fotot ännu mer speciellt, en liten blandning av olja och akvarell. På baksidan lade jag lite information om mig själv och de tankar jag hade. Visitkortet var mer något som jag behövde för att skapa kontakter, att få folk lite nyfikna på mitt skapande. Jag kan berätta att det gick mycket bra och både försäljningen och snacket var mer än positivt.
-
Visitkort nummer 3 – Här säger företagsnamnet absolut ingenting för kunden, inte någon specifik produkt skulle säga något. Genom ett personligt foto skapas ett förtroende. Jag såg det som viktigt att personens namn samt alla kontaktuppgifter finns med på första sidan av flera anledningar. På baksidan finns den fakta med som inrymmer företagets klara områden.
-
För övrigt när det gäller visitkort finns det många olika modeller och storlekar, de här är den absolut vanligaste standarden 85*54 mm. Köper du färdiga stansade papper för visitkort så är det oftast dessa mått som gäller.

Kategori | Bildverkstad – Visitkort | hos Bildgatan

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 8.0 .
– I samtliga fall började jag med att skapa nytt med måtten 8,5 cm och 5,4 cm, två liggande och ett stående, samt en dpi på 72 för webbens skull.
-Sedan hämtade jag upp bilderna jag skulle använda. Det första är ett originalfoto förutom att det är en aning beskuret. Det andra har jag beskurit och lagt en gaussisk oskärpa på ansiktet efter att jag markerat. På det tredje fotot har jag lagt en radiell oskärpa runt mannen, lite symboliskt för bredd och service.
-Sedan har jag ändrat bildstorleken anpassade till de tre första skapade lagren.
-Drog över fotona samt sidhuvudet med logotypen i det sista visitkortet som nytt lager i de nyskapade tomma bilderna.
-Därefter valde jag olika fonter och skrev texterna.
-Gjorde alla lager i samtliga tre bilder till ett lager.
- Lade en skugga bakom varje för att de ska synas bättre här på bloggen.
-Klart.
-
Avsändare Margareta som egentligen har ett riktigt uppdrag att göra ett visitkort åt en tjej, när jag får tid och inspiration någon gång, nu har inte den varit på topp så det var riktigt kul att leka med ”nygamla” ikväll. Jag tycker också att det känns bra eftersom jag är en aning allergisk mot alla färdiga mallar som finns. Visst kan det vara kul att hämta hem och sedan förändra efter eget behov, men inte att använda dem rakt av. Ett visitkort ska vara unikt för mig och inte likadant som flera tusen andra har.

Fler visitkort och bildverkstäder hittar du här >>>

PS. Jag upptäcker att det är mycket jag verkar vara allergisk mot när jag läser här på bloggen, så kan det vara att alla allergier blir mer eller mindre synliga.

håller jag med Birgitta på torsdagsfoto att vi behöver lite mer färgsprak just nu även om jag tycker att vinterbilder är otroligt vackra. Nu känns det verkligen som att det är dags för något riktigt färgsprakande och får vi det inte i vår omgivning i verkliga livet så ser vi till att få det på bloggen.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Färgsprakande

Avsändare Margareta som inte kunde sluta vid färgspraket utan fortsatte lite till och sprakade till det ordentligt med hjälp av originalfotot från arboretum utanför Torneå.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

kan jag lätt sticka mig på i livet.  En del taggar gör riktigt ont, både i själ och hjärta medan andra små taggar bara ger övergående kroppslig smärta.  Självklart väljer jag den fysiska taggen dom både är betydligt lättare att illustrera bildmässigt och även enklare att komma över. I veckans makro är det fritt val och jag stannar kvar i sommaren och på en plats i solen – nära en kaktus och dess taggar men även den knoppande eller utdöende blomman.

Kategori |Macro – Fritt val hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har allt sjå i världen att hålla ögonen öppna. Kanske ett litet stick någonstans skulle få mig att vakna till liv.

-

Ps Spänningen i stafetten är för hög så jag sprang i väg till datorn en stund men nu är det sista sträckan så jag återkommer kanske senare. Just nu -28.

är precis vad jag drömmer om och efter att sett programmet med samma namn blir det än mer uppenbart hur underbart det skulle vara ibland.
-
Visst skulle det vara skönt att äga ett litet ställe någonstans där solen skiner och temperaturen är högre -25. Jag har sänkt mina krav på temperatur betydligt efter den här vintern och att sedan sätta sig framför TV:n och se på programmet är rena självplågeriet. Jag har fastnat där – sitter och suckar längtansfullt efter något som är långt borta och just nu så ouppnåeligt. Precis som ett litet barn som vill ha något innerligt, men inte kan få det för tillfället och genom det visar det med suckar och lågmälda stönanden – tyck synd om mig.
-
Fast det är tur att jag inte är i det läget, surt sa räven, för då skulle jag ha ett annat stort problem samma som de har i programmet. Vilket alternativ skulle jag välja av det enorma utbud som finns? Det ensliga huset uppe på berget med en egen stor tomt? Eller den vackra våningen inne i stan med stor balkong och pool? Både med en vacker utsikt och närhet till havet för det är något jag inte skulle rucka på, vattnets närhet oavsett om det är havet, sjön eller älven. I och för sig är vatten något som finns i överflöd i min närhet just nu men med den skillnaden att det är fruset och jag vill ha det rinnande.

Nej, det är lika bra att det inte är aktuellt för jag skulle vilja ha … båda alternativen …kanske inte. Att ha en stor tomt skulle innebära en hel del jobb om jag inte skulle ha någon trädgårdstomte som sköter om allt medan jag gör det jag vill göra. Njuta, se och uppleva när jag är ledig.
-
Avsändare Margareta som någonstans där långt inne i hjärnbalken vet att tiden för andra suckar och stönanden, de av välbehag finns där framme inom en inte alltför lång period. Tiden i  stugan kommer snart och då vet ju alla hur jag brukar låta.
-
Ps Jag vet också en annan sak – att jag tidigare alltid skrivit hur jag älskar vintern. För varje år som gått och ju äldre jag blivit så uppskatter jag solen och värmen mer. Det är inte den här vintern jag älskar längre utan det är vårvintern och den har jag ännu inte sett minsta tillstymmelse av, förutom en eller två dagar någon gång så långt borta att jag redan glömt när.  Just nu -27,6

och sedan slötittande på TV samtidigt med en tupplur, hur det nu går till men det funkar kan jag numera konstatera.

Avsändare Margareta som snart ska ta itu och göra något riktigt drastiskt åt vädret … i alla fall åt min attityd till vädret.

är precis vad de gör i det här huset, tvärtemot vad det gamla ordspråket förespråkar. Bästa platsen för kråkorna när vädret är som det är och även de fryser. Den här skorstenen och en skorsten intill i samma hus är en ständig värmekälla för kråkorna, bästa platsen helt klart.

Lite slöseri med energi kan jag tycka, men kråkorna håller säkert inte med mig utan de verkar trivas förträffligt på den gamla skorstenen. 

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 32 – bästa plats
-
Avsändare Margareta som nu kommer ihåg min lilla kråkdam, som jag skrivit om tidigare vid några tillfällen, och funderar var hon har tagit vägen det är länge sedan jag sett henne. Får ta och hålla koll åt andra hållet någon dag, för kråkor har vi kvar i området och många tycker jag att de är.  

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS.  Har jag mycket att göra när jag ägnar min tid till att fundera över kråkorna i området? Behöver jag söka hjälp någonstans?

är en stor avsaknad hos mig speciellt inomhus. Det där med att växter behöver näring har jag totalt missat men som tur finns det andra som vet och kan. Däremot hade jag under en period odlingar på min balkong som jag lyckades med och ett år riktigt bra.
-
Åtta sorters olika tomater växte och frodades under min ömma omvårdnad tillsammans med lite örter och kryddor.  Jag kan inte tala om hur jag gjorde, för det vet jag inte, men det var alldeles rött, svart, gult, grönt, orange och till och med randigt i stora klasar som bara blev fler och fler. Det var nästan så att man skulle kunna tro att jag testade genmanipulation med någon ny gröda som inte sett dagens ljus för första gången hos mig.
-
Den här bilden kanske inte ser ut som att jag berättar sanningen men så var det faktiskt och det här fotona är tyvärr det enda jag jag har för det fanns fler och det var före mitt digitala fotande och före jag överhuvudtaget kom på att det gick att fota annat än mänskliga varelser.

Kategori | fototema- Arkiverat -  hos Bildgatan

Tomater kräver verkligen sitt vatten och jag kan fortfarande idag inte förstå hur jag lyckades så succeartat med detta när sambon (på den tiden särbon) hemma på sin balkong försökte sig på samma sak men misslyckades nära katastrofalt.
-
Avsändare Margareta som hoppas att jag kan lyckas lite åt det hållet i sommar i stugan med några små planteringar, kanske någon ny liten odling. För visst kommer det en sommar i år också?

PS Solrosen på bilden har inget med tomaterna att göra, den är inte ens på riktig utan något jag stuckit dit för att få en färgklick bland det gröna. Jag förstod nog inte och kunde inte ana vilken färgprakt det skulle komma ur de där plantorna.
-
Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

som inte på väggen är, visa mig vad som ljuset och speglarna kan ge. Idag har jag och kameran i samarbete fortsatt att leka med speglarna och fortfarande med ljuset i fokus. Nu med ett stearinljus som jag köpt någongång men inte använt, det ändrar färg hela tiden och vad passar väl bättre än att den får vara objekt för dagens spegling.  
-
När jag sedan såg att bildverkstaden har ordet spegla som tema så ser jag chansen att slå,  inte bara två speglingar i en smäll utan flera stycken. Först och främst med hjälpa av fyra stycken speglar fotar jag ljuset och sedan kan jag i photoshop fortsätta att spegla vidare.
-
Kul var det och genom en del lager, spegelvändningar och lite perspektivförändringar så fick jag ihop en spegling på speglingen.

Kategori | Bildverkstad – Spegla | hos Bildgatan

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .
-Öppnade originalbilden, som du hittar om du följer länken här >>> – Spegel i original.
-Jag beskar bilden kvadratiskt.
-Mättade och skärpte till bilden an aning med oskarp mask
-Duplicerade lagret.
-Vände det nya lagret vertikalt.
-Gjorde hela arbetsytan 150 % större för att ha lite mer utrymme för det jag sedan skulle göra.
- Omformade det nya lagret med ett nytt prespektiv.
-Gjorde ett nytt transparent lager.
-Med det rektangulära verktyget markerade jag en del av ljuset i det nya lagret över det perspektivformade lagret och sedan omvänd och raderade sedan omvänd igen. Därefter fyllde jag den nya rektangeln med svart färg och gav det en opacitet på 40% för att mätta ner lite av speglingen.
- Nu beskar jag bilden igen och lade sedan på ramen.
- Klar, förutom att jag som vanligt pixlade ner bilden till 51o i bredd och en dpi på 72.

-
Avsändare Margareta som tycker att det går fortare och fortare att skriva ner vad jag har gjort. Har kanske bättre koll och är mer fokuserad på uppgiften, sitter inte och speglar mig alltför mycket i annat. Koncentration – fokusering - mål. Det låter som en Margareta som jag just nu gillar … =)

Fler bildverkstäder hittar du här >>>

PS. Normalt är jag svårt allergisk mot ljus som ändrar färg, blinkar eller bara är så där amerikanskt kulörta. Men det här var kul och jag kommer garanterat att använda mig av ljuset i fler sammanhang och mycket spegelbilder lär det bli.

eller bara kyla? För mig har (är) vintern 2009/2010 inte varit det minsta dramatisk utan bara totalt ointressant.  Det mest dramatiska är väl att psyket inte riktigt gillar kylan, som i sin tur har ett riktigt fast grepp, en riktig järnkedja har lindats runt mig och verkar var helt ogenomtränglig. Det enda att fota för att visa vinterns dramatik vore väl termomemetern som i morse visade på -30. Nu är det rena blidan, -12,2 i solen men jag har tappat lusten för att gå ut. Det kändes bara nej, nej, nej när sambon vänligen informerade mig om gradantalet tidigt i morse. Snabbt drog jag täcket över huvudet och behövde inte ens fortsätta att  fundera över varför jag är så fruktansvärt led och uttråkad. Det är ju solklart varför.
-
Jag tänkte också på min utrikeskorre på Teneriffa som genom skypen och mailen inte är mer än några sekunder från mig men i det här fallet skiljde det minst 55 grader. 55 grader smaka på det och förstå hur less jag är på allting. Jag har inte vaknat på fel sida, jag lovar fast kanske lite, för redan igårkväll bestämde jag mig för att inte gå ut genom dörren när jag såg väderprognosen. Hade det varit nollgradigt och strålande sol hade jag ändå suttit inne, för tjurig och bestämd det kan också vara jag. Har meterologen visat på -30 då planerar jag min dag efter det, så kom inte med någonting annat.
-
I veckans torsdagsfoto, jag vet att det inte är torsdag men trots namnet får vi lägga ut bilder under hela veckan, är det ”dramatisk vinter” som är temat. Min tolkning av dramatisk vinter blir just dramatisk vinter. Det är jag som är det där ensamma trädet mitt ute på isen bland kyla och blåst.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Dramatisk vinter

Avsändare Margareta som ägnar dagen åt datorn, foton, lite text och några korta stunder framför TV:n och OS, just nu konståkning eller isdans, har ingen koll på skillnaden, vackert är det i alla fall.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

åstadkom jag under gårdagen. Det är absolut inte första och garanterat inte sista gången. Det är en skillnad på den här tavlan och mina vanliga tavlor att den här tycker jag om och har åstadkommit alldeles frivilligt.

En lek med kameran under gårdagen. Sambon var på återvinningen och köpte fyra ”väggspeglar” till mig igår. Nu ska jag inte ha dem på väggen utan till mitt experimenterande med kameran.  Jag började testa lite smått med att fota och sedan satt jag och arbetade med fotot. Jag gillar det jag fick fram genom alla speglingar och olika bearbetningar. ”Lite konstig” är jag men jag gillar det där som ingen annan förstår och den här tavlan fick mig att tänka på – Vårlängtan. Jag vill inte tolka sönder, därför får resten vara oskrivet. Hata – älska- eller bara inte bry sig det är alltid betraktarens valfrihet.
-
Jag som färgälskare och som en person sa till mig en gång, att jag är färg. Det gjorde mig glad för jag tycker om de starka färgerna trots att jag dras till det mörka och även till det svartvita. För mig är det oftast motivet och stunden som avgör. En allätare i mycket av det jag ger mig in i. Däremot har jag svårt för det ”krusidulliga” i detaljer och inredning. Stilrent men ändå annorlunda? Tror att det är jag och det visar väl hur knepig och konstig jag är. Den här tavlan skulle jag själv vilja trycka upp i ett storformat och ha på egen vägg, får se hur det blir. Jag tycker att det är så roligt att göra egna tavlor och sedan kunna variera mig en hel del och byta ut efter behov.
-
Avsändare Margareta som inte borde sitta så mycket vid datorn just nu med tanke på den stackars handleden och ryggen som far illa och värker en hel del. Trots att jag är vänsterhänt är det högerarmen som far illa. Jag skriver och gör vissa saker med vänstern men allt annat gör jag ”rätt” enligt konstens alla regler, tyvärr är högern musarmen och något annat fungerar inte.

och lite annat samt att TV:n står på med mycket, mycket OS.

Avsändare Margareta som inte är närvarande idag.

startar bokrean. En passande dag för många, avlöningsdag. Den här tänkvärda texten hittade jag bland mina samlingar och i vår datoriserade värld tycker jag den är så mitt i …
-
Nu introducerar jag Biooptiskt Organiserad Kunskap — BOK.

BOK är ett revolutionerande teknologiskt genombrott: inga sladdar, inga elkretsar, inga batterier, inget som ska kopplas eller knappar att slå på. Den är så enkel att använda att till och med ett barn kan göra det. Kompakt och mobil, så att den kan användas överallt — även sittandes i en fåtölj framför en öppen brasa — och så kraftfull att den kan innehålla lika mycket information som en CD-ROM-skiva.

Så här fungerar den:

BOK är uppbyggd av sekvensiellt numrerade sidor av papper (återvinningsbara), där varje sida har en kapacitet på tusentals bits av information. Pappren sitter ihop med hjälp av en specialbyggd enhet som kallas bindning som ser till att sidorna ligger i korrekt sekvens.

Tack vare Anti-transparent Pappers Teknologi (APT) kan tillverkaren använda båda sidor av pappret, och därigenom fördubbla informations-densiteten och halvera kostnaden. Experterna debatterar om huruvida man kan öka informationsdensiteten ytterligare, för tillfället har detta lösts i BOK genom att helt enkelt använda fler sidor. Varje sida scannas optiskt, vilket gör att informationen registreras direkt i hjärnan. Ett enkelt drag med fingret för dig direkt till nästa sida.

BOK kan användas när som helst genom att helt enkelt öppna den.

BOK kraschar aldrig och behöver aldrig startas om, fast som med alla saker kan den skadas om kaffe spills på den, och den kan bli obrukbar om den tappas för många gånger på ett hårt underlag.

Bläddringsfunktionen gör att du på ett ögonblick kan hoppa till vilken sida som helst, framåt eller bakåt. BOK har även en indexfunktion som visar exakt position för eftersökt information.

BOK-märke är ett extra tillbehör som gör att du kan öppna BOK på exakt samma ställe som du lämnade den förra gången — trots att BOK har varit stängd.

BOK-märke är anpassat efter den allmänna standarden och kan således användas i valfri BOK av olika tillverkare. Dessutom kan flera BOK-märke användas i samma BOK om användaren vill spara flera vyer på en gång. Antalet begränsas endast av antalet sidor i BOK. Man kan också göra personliga noteringar intill texten i BOK med hjälp av ett programmerings-tillbehör, Portabel Enhands Nytto Noterings Accessoar (PENNA). Portabel, hållbar och prisvärd är egenskaper som gör BOK till ledstjärna för de nya kraven på underhållning.

BOK’s dragningskraft är så stor att tusentals innehållskreatörer helt har övergått till plattformen, och investerare flockas för att få vara med. Håll utkik efter en flod av nya titlar inom kort.

Avsändare Margareta som kommer, om inte hänga på låset så i alla fall göra några nedslag bland böckerna på bokrean på torsdag om drygt en vecka.