Bildgatan – Avsändare Margareta

Bland alla de bokfynd jag gjort i andrahands butiker hittade jag i höstas en gammal svensk bondepraktika som bygger på 1600- och 1700-talets upplagor. Texten har bibehållits men stavningen har moderniserats. Det är tur, det är nog svårt att förstå innebörden i texterna. I alla fall om ni vill förebereda och veta vädret för november månad samt se vilka dagar som är extra viktiga att ha koll på så läs nedan. 

November (vintermånad)

Vill du veta hurudan vintern vara må,
så skall du Allhelgona dag i skogen gå,
och därefter en bok uppleta,
varpå du det skall få veta,
där må du dig en spån avskära,
är han torr, varm vinter vill dig nära,
men är samma spån våt och fuktig,
då kommer en kall vinter duktig,
ett vått år eller torrt skall du ränna i så måtto. 

Du skall ett glas fullt av vatten låta,
S:t Anders afton lät det ske,
löper det över, du skall då ett vått år få se,
men skall det något torrt väder komma,
då skall vattnet sig ovan i glaset skumma,
där hava och de gamla i stor akt,
när S:t Mårtens dag kommer på en fredag,
det år skall fodret litet förslå,
därföre man dess mer av fänaden slakta må,
och därav både sjuda och steka,
därmed kan man sedan leka.
Som kattor pläga med musen spela,
därom vill jag nu mitt tal stilla. 

Det där var inte det lättaste att tolka. I alla fall förstår jag att i år blir det en riktigt kall vinter. Det är bara att ladda upp inför vintern. I alla fall så regnar och blåser det i Luleå. Bara grått! Trots att temperaturen inte är så låg fryser jag hela tiden. Nu längtar jag också till vit härlig snö, så som vintrarna var när man var liten. Då fanns inte det här grådaskiga vädret i slutet av oktober :)

Det är som mamma alltid sa, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Så sant, så sant. 

Margareta på G som också bara klagar på vädret men inte gör något åt det. 

Fotot är från Ale november 2003, ganska grått då också.

Böcker, böcker i alla de former och områden är en av mina stora passioner. Jag köper böcker om ord, tänkvärt, mjukvaror, fotografering, svenska språket, kåserier och fler som bara är bra att ha. Jag har inte något eget biblioteksrum men sedan flytten är väggarna belamrade med hyllor för böcker i vårt sovrum. ”Mina” hyllor med blandat bandat är osorterade och ändå tycker jag att jag hittar bra nästan jämt, fråga inte min sambo :)

Att slänga en bok ser jag nästan som brottsligt, därför är jag så glad att jag hittat till de andrahands affärer som finns i Luleå.  Jag hittar alltid någon bok som jag bara måste ha och ekonomin går ju inte i botten för en bra bok från dessa butiker. Jag har haft svårt för att besöka biblioteket eftersom jag vill äga min bok och kunna ta fram och läsa i den när jag vill. Nu är jag betydligt bättre och lånar en hel del böcker. På biblioteket hittar jag så mycket uppslag till böcker jag kan tänkas behöva inköpa :)  

 Eftersom de böcker jag numera mest köper inte är av skönlitterär karaktär blir det att jag inhandlar en bok, läser lite, ställer in den i bokhyllan och faktiskt tar fram dem ganska ofta för att söka något intressant och läsvärt. 

Tyvärr har jag inte så mycket barnböcker kvar som jag önskar men vissa guldkorn har jag kunnat rädda. Vårt hus brann upp (eller ner?), tvista de lärda :)) och då försvann mycket av böckerna, antingen så brann de eller så fuktskadades de svårt vid släckningen. I alla fall så lyckades jag rädda ”Min skattkammare” från 1963. Mina barn har fått leva med denna gamla upplaga som jag har, hela sviten, som då fanns.

Jag läste mycket för mina barn och jag kommer speciellt ihåg en bok som min äldste son älskade att lyssna på och hade mycket funderingar kring. Tyvärr försvann den i branden, om inte annat hade den varit kul att ha kvar som kuriosa och ge till honom vid något lämpligt tillfälle. Boken handlade om ett antal olika personligheter som skulle resa med ett flygplan och flygplanet smälte genom resans gång. Jag kommer inte ihåg vad boken heter eller någon mer handling men jag ser dessa människor och planet som landade i öknen någonstans klart och tydlig framför mig. Jag tyckte att den var urkass och ville hellre läsa böcker som Alfons, Emil i Lönneberga osv.

Är det någon som läser detta och vet vad boken heter får ni gärna berätta det för mig. Denna bok lästes och lästes om och om igen. Det var bara jag som fick läsa den för jag hade någon inlevelse i mitt läsande som barnen gillade. ”Problemet” när deras far läste var att de ofta somnade, även om det var sängdags, så var det inte syftet med läsandet, utan det var ju att koppla av och lyssna och sedan somna in nöjd och glad över dagen och dess upplevelser.

Sonen, den äldsta var mycket intresserad av djur och natur, är det även idag, men på den tiden slukades det böcker om djur och speciellt det vilda djuren. Jag köpte därför en serie böcker, idag har jag ofta sett dem på återvinningsmarknader, som heter Jordens djur i ca 20 delar. I höstas när jag höll på att flytta och han fick se dem sa han, de där böckerna var ju några gratisböcker du fick när du handlade från glassbilen. Jag bara stod och gapade, var hade han fått det ifrån? Det var inte några billiga böcker som kastades efter en. Jag har funderat på det, och kommer nu själv ihåg att han inte hade helt fel. Det var så, att när jag handlade från glassbilen så följde det med något erbjudande om att börja samla och köpa dessa böcker.

 Det är ett förhållande till böcker. Hans minne till dessa böcker är starkt förknippade med att glassbilen inte bara kom med glass utan även förärade honom dessa väl använda böcker. Starkt jobbat hemglass!

 Det är tur att jag lyckades rädda de mer ”fina” böckerna, för många böcker har jag ett starkt förhållande till. Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om förhållandet till den och den boken eller serien av böcker.

Från min far har jag ärvt en stor samling böcker och de betyder mycket, eftersom jag känner samhörigheten till honom genom dessa böcker. Han köpte också en del böcker som jag kan förvånas av att han har läst och studerat.

Biblar och psalmböcker är också något som jag har i parti och minut, trots mitt inte alltför stora religiösa leverne. Men det andliga och själsliga till religionen finns med i min uppfostran. För mig är religionen inte den som speglas i media idag och det som händer runt omkring oss i världen med krig, bråk och olika tolkningar av bibeln som leder till all oenighet i dagens religion. För mig symboliserar den omvårdnaden och omtänksamheten av varandra, lugnet och tryggheten. Det beror nog på att jag är uppvuxen med nära som har och haft en stark tro, trots att de inte pratat om det, har man alltid vetat att den funnits där.

 Min sambo har en liknande uppväxt men hans förhållande till dessa böcker är inte densamma som för mig. Han rökte nämligen upp sin psalmbok från konfirmationen! Det är sant, han påstår att det var så bra papper att rulla cigaretter med. Det är tur att han inte är rökare idag för då hade väl mina biblar och psalmböcker gått upp i rök :) Detta brott, är förhoppningsvis preskriberat och förlåtet av alla parter.

För mig är böcker idag ett sätt att få idéer och förkovra mig. Jag försöker läsa kritiskt och köper självklart inte allt, men det bästa är när man läser exempelvis en marknadsföringsbok och får svart på vitt, på det man hela tiden sagt och försökt att få ut. I slutändan handlar det om att ta tillvara och ge av sig själv till sin kund allt behöver inte vara så fruktansvärt prestigefull och rätt eller fel. Får jag ut det jag vill, då har jag gjort rätt oavsett vad den lärde säger!

Sista ”riktiga” boken jag läste var ”Tyskungen” av Camilla Läckberg och jag gillade vad jag läste, så därför kommer jag att köpa hennes tidigare böcker och se om jag tycker de är lika läsvärda för mig.

Tidningar och mitt förhållande till dem får bli någon annan gång.

Idag ska jag cykla till stadskärnan och hämta datorhandböcker som jag betalt och lagt undan. De har haft 20 % rabatt på böcker på Akademibokhandeln till alla kunder som innehar ett med mera kort, även på redan nedsatta böcker.  Jag shoppade loss ordentligt med olika handböcker i Adobes program, ”Allt i en bok”, för Adobe Illustrator, Photoshop samt Dreamweaver samtliga i CS3 och en bok för Flash. Det är böcker som inte går att köpa i andra hand, det om något är en riktig färskvara och att låna dem på biblioteket går inte heller, de är som uppslagsböcker genom hela användandet av programvarorna.

Det bästa med en bok är inte de tankar den innehåller utan de tankar den framkallar.

Margareta på G som behöver förkovra sig hela tiden

För mig står det nära till buds att säga Kalixrommen men västkustens havskräftor ligger på målfotot. 

Kalixrommen ligger högt på min skala. Men att utse någon produkt eller maträtt som favorit är svårt för mig. Det handlar om ”dagsformen” vad är jag sugen på idag och Kalixrommen är inte något som jag serverar eller äter dagligen, av förklarliga skäl. Skulle jag äta den varje dag skulle den nog förlora sin njutning.  Det är samma med västkustens enormt delikata havskräftor.  

Min tidigare svärfar fick vid något tillfälle agera kurir genom att skicka färska havskräftor direkt från Fiskekyrkan i Göteborg. Det packades i frysbagar och levererade med flyg när någon bekant hade vägarna förbi Göteborg. Utlämningen skedde på Landvetter och skickades vidare till en förväntansfull och lycklig familj utanför Luleå. Då var det kalas! 

Min sambo skulle nog inte sätta löjrommen så högt. Han är uppvuxen med den som smörgåspålägg. På den tiden var  löjrommen vardagsmat, däremot låg Kalles kaviar som en hägring för honom. 

Vad är då en delikatess? Oftast handlar det om råvaror som är ”dyra” inköp för konsumenten. Vi har även Norrlands guld och då tänker jag inte på produkten som finns i Tv-reklamen utan självklart hjortronen. Att kalla en maltprodukt som inte ens smakar (i mina smakspröt), utan bara är blaskig i smaken, för Norrlands guld, det är obegripligt. Men smaken är ju lika varierande som det finns människor på jorden.  

Mina två söner är två produkter av mig, och även sin far självklart, och sätter nog dessa delikatesser bland de högsta på sin egen lista. Min yngsta son har beställt två kg löjrom som jag ska leverera till honom idag.  Mina pojkar var redan vid tidig ålder en aning annorlunda än sina kompisar. När kompisarna stod bakom godishyllorna och dräglade stod mina bakom charkdisken och snålvattnet rann. Jag minns mycket tydligt när junior stor där och kommenterade hur fin den gravade laxen såg ut. Butiksägarinnan av vår lokala butik hon log och sa –Dina barn är verkligen inte som andra barn.    

Det har visat sig att deras intresse för mat har hållit i sig och den äldsta sonen har arbetat som kock och har även varit vegan, där gäller det att ha koll på vad man äter och tillagar för att få i sig alla näringsämnen som vi människor behöver. Idag äter han kött och fiskprodukter men är fortfarande noggrann med ingredienser och råvaror.  

Jag har en vän som sätter havregrynsgröten som en delikatess. När hon beskriver sin havregrynsgröt är det som att beskriva en riktig gourmetmiddag med alla dess vokabulär. Den lenar gommen … Den ska serveras med hårdbröd, leverpastej och smörgåsgurka. Hon berättade om en väninna som var helt suverän på att tillaga havregrynsgröt (hur svårt kan det vara :=). I alla fall så pratade jag med henne igår kväll och hon hade kommit på en del av hemligheten! Socker vid tillagningen!  Det är så att väninnan försökt dölja för henne sockertillsatsen eftersom hon inte använder socker själv i sin matlagning. Hon tillhör nämligen en av alla dessa som försöker äta rätt till nästan 100 %.  

Sambon har en f.d. arbetskamrat som numera bor och verkar i Eskilstuna. Han är en riktig gourmet och verkligen älskar att laga mat. I somras när vi var i stugan och han ringde berättade jag att det fanns hur mycket brax som helst i vattenbrynet, det är bara att i princip plocka upp dem. Brax är något som jag aldrig har smakat och nog aldrig kommer att äta. Enligt honom var det en superb fisk.  

Jag hade en arbetskamrat en gång som nästa fick abstinens om hon inte fick äta sushi åtminstone en gång i veckan. 

Det jag förundras över är att man kan tycka att 600 -700 kr/kg är mycket för löjrom. Jämför jag med bl.a. ett telekommunikationsbolag som utför en tjänst. Ringer jag till mitt kommunikationsbolag för att ändra t.ex. en anknytning, hur mycket tar de? För fem sekunders arbete tar de en timtaxa på åtminstone 1 000;- exklusive moms.  Eftersom timmen har påbörjats så … det kan generera i mycket timtaxor under samma timme! 

Från havet till butik
Löjan fiskas mellan den 20e september och ca 5 veckor framåt. När fisken har kommit på land sorteras skräpfisk, hanlöja och honlöja. Efter det rensas honlöjan och rommen tas ur. Sen ska löjrommen sköljas, torkas, saltas, paketeras och till sist frysas. Tidsmässigt? Jag är inte bra på detta att värdera tid, trots att jag klämt en del löja i yngre dagar. Men nog tar det garanterat mer än den tid det tar för telekommunikationsbolaget att trycka på några knappar för mitt behov.  

Maten ska vara billig, datakommunikationen får kosta. Handlar det också om att mat måste vi få i oss för att överleva och då kräver man att den ska vara billig? Självklart tittar jag också på priser när jag handlar, det måste jag. I slutändan handlar det till stor del om vår värdering av olika yrken. 

Som avslut några kloka ord av Brillat-Savarin.

Uppfinnandet av en ny maträtt bidrar i högre grad till människosläktets lycka än fyndet av en ny stjärna på himlen.   

Margareta på G, som hoppas på smak av löjrom, helst i helgen.

Egentligen randigt i alla de färger och material. Jag ÄR trendig och har väl alltid varit det! 

Det handlar om trasmattan. I min tidigare, idag, nämnda morgontidning ges en bostadsbilaga ut varje tisdag och där var rubriken på första sidan, Ständigt trendig. Sedan fortsätter det, Trasmattan är tillbaka- om den nu någonsin varit borta. Trasmattan verkar vara ständigt trendig.  

Det känns skönt att höra, för mitt hem består av trasmattor i alla de färger, material och storlekar. Jag har ett lager i förrådet och jag har tillgång till hur mycket trasmattor som helst. Jag kan inte gå och köpa en ny matta bara för att den nuvarande blivit gammal och nött samtidigt som jag behöver något nytt. Det är bara att plocka ur lagret och välja en ny eller åka till min kära mamma som har vävt mattor i parti och minut. Jag kan känna igen den där klänningen mamma sydde åt mig när jag var liten, gardinen som jag köpte till mitt första egna hem. I varje matta finns det ett minne av något. Det viktigaste är dock att det är min mamma som har klippt och vävt alla dessa mattor.  

När man idag ser alla läckra mönster och designade mattor känner jag ibland att den skulle jag vilja ha och är många gånger beredd att öppna plånboken och köpa den. Jag vet egentligen inte om det är det sentimentala eller ”snålheten” som kommer fram i sista stund.  

Det här med mattor är också ett lite roligt kapitel i mitt liv med min sambo. Under hela den tid vi har träffats har han tittat på mattor. Han behövde ny matta och vi har tittat på otaliga mattor i oändligt många butiker, men något köp har det aldrig blivit. Jo förresten, en hallmatta har han inhandlat under vår tid ihop. Nu när vi efter många år har slagit ihop våra påsar, mera säckar, så behöver han ju inte ensam ta beslutet och jag har ju mattor!  

I alla fall så är jag helt klart nöjd över artikeln i bilagan. Speciellt på grund av de kommentarer jag hörde för drygt ett år sedan –Trasmattor kan väl ingen människa ha idag det hade man ju på mormors tid! (varför är det egentligen fel för att man hade det på hennes tid?) Det var fult och framförallt omodernt och inte trendigt. Det var ganska mycket diskuterande om detta och jag som är nöjd med mina trasmattor kunde inte förstå hur någon kan vara så dömande för ett par trasmattor. Det är väl så att antingen hatar man dem eller så älskar man dem. Själv har jag ett mycket neutralt förhållande till trasmattor förutom mina egna  som har ett stort personligt värde för mig.  Jag är inte heller någon som går på trender, visst påverkas jag av utbudet men inte för att det är trendigt utan för att jag gillar det och tycker att det är vackert. 

Tänk vad mycket man kan skriva om trasmattor bara det gör ju trasmattan värd sin vikt, och lite till eftersom den är så pass lätt, i guld. 

Margareta på G, som fortsätter att trampa på sina TRENDIGA mattor.

…kan jag läsa i en annons i morgontidningen med reklam för kläder. Jaha, tänker de flesta, men en annons i en lokal morgontidning i Luleå!

Hösten ÄR här men det är åtminstone två månader sedan. Borde man inte göra reklam och sälja för den stundande vintern? Kläderna de representerar är mycket bra att använda även vintertid, så det är ok. Jag reagerar för att jag tycker att rubriken är så otroligt fel om man ska sälja kläder. Är det inte inför den kommande säsongen som det ska annonseras och säljas? Detta är ingen annons för utförsäljning, rea eller någon annan typ av tidigare årstidens kläder. I det här fallet är det bara rubriken som är så mycket fel att jag funderar om man använt en gammal annons och bara glömt att ändra. Det var bara en kort reflektion över vilket misstag det kan bli. Det kanske inte var ett misstag utan medvetet för att synliggöra butiken mer! Idag handlar det mesta om att synliggöra sig, hur man gör det är upp till var och en.

Jag avslutar med talesättet

”Våra själar behöver kläder lika väl som våra kroppar” 

Margareta på G, men inte än påklädd för vintern

Det borde vara regeringen och riksdagens nästa steg mot duktiga, kreativa och ”vitjobbande” små företagare. Den kreative producerande och tillverkande företagaren vill vara ute på fältet och göra det hon är bra på, utbildad för och framförallt brinner för.  

Inte vill hon sitta med pappersjobb som för henne tar betydligt längre tid än för en erfaren och kunnig administratör. När gör det sitt pappersarbete? Jo, det sker på sena kvällar, nätter och helger. Vem blir lidande? Först och främst är det företagaren och dess nära och kära, men samhället blir i slutändan en riktig förlorare. Företagaren orkar inte längre, hon gör inte ett bra jobb, det där som hon brann för, har ett tungt ok med sig, som faller tillbaka på professionalismen, kanske går hon in i väggen och blir sjukskriven, numera får hon inte ens vara sjukskriven utan det blir det sociala som får ett besök. Jag kan skriva hur mycket som helst om denna rundgång men nu var det inte det som inlägget skulle handla om, det får vi ta en annan gång.  

Det finns idag hur mycket administratörer som helst som är beredda att ta på sig sådana mindre uppdrag. För det är ett mindre uppdrag för en duktig administratör, men tidsödande för den oerfarne. Redan idag lämnar självklart små företag bort sin administration, annars skulle inte alla bokföringsbyråer finnas, men det tär otroligt på deras ekonomi, vilket leder till högre priser än vad ”Svensson” idag är beredd att betala för. Det slutar med att de flesta andelen svenskar anlitar ”svart” arbetskraft för diverse utförda tjänster, i alla fall vid något tillfälle. Med små företag i det här sammanhanget menar jag 1-5 anställda.  

Skulle företagsnära tjänster bli verklighet skulle även samhället lyftas, jag ser en klar bild framför mig i denna rundgång: Svetsaren med sitt företag utför sitt svetsuppdrag, lämnar över administrationen till administratören. Nu kan företagaren dra av 50 % i skattereduktion för detta. Administratören har fått ett uppdrag och betalar sin skatt och sociala avgifter. Svetsaren kan sänka kostnaden till uppdragsgivaren och ändå få lite pengar över.

Hemma väntar inte oket som gjort att företagandet inte känts roligt och stimulerande. Först nu tillför administrationen statskassan pengar, som de inte gjort tidigare. Företagaren eller någon annan nära anhörig har ombesörjt att det blivit gjort. Det jobbet har utförts som ideellt arbete på den tid på dygnet som borde vara vikt för att hämta kraft och njuta av livet i övrigt. Får vi inte den biten i oss så orkar vi inte i längden och hela samhället klappar ihop till slut. Självklart gäller inte mitt förslag tjänsteproducerande företag som redan har den yrkesgruppen bland sina anställda.   

Sedan blir det viktigt för företagaren att synliggöra sig och sitt kunnande. Det tar vi i ett senare inlägg någon gång. Det här med att alla inte är administratörer och skall inte vara det heller, är något som jag har funderat över en hel del och det får jag nog anledning att återkomma till. 

Hushållsnära tjänster i all ära men ovanstående förslag gynnar fler yrkesgrupper och här handlar det om att även må bra och känna sig tillfreds med tillvaron. Den lilla företagaren kanske tycker att det är avkopplande att skotta sin egen infart, gräva i sin egen rabatt, att ta rätt på sin egen tvätt! På grund av det väntande administrativa arbetet, blir det hushållsnära arbetet ett ok som man lätt lägger fokus på och glömmer bort var det egentliga problemet finns!  

Visst låter det här för enkelt? Det kanske det är, men det är ju oftast det enkla som är det geniala :) Många bäckar små … Det om något borde väl skapa tillväxt i samhället. Är det inte så att det är bäckarna som oftast lyckas bäst och det som redan från början varit en stor å inte riktigt ser och känner till alla bäckar med deras ut- och inflöden?

Mina funderingar är ju självklart inte färdigstrukturerade men jag hoppas att någon nappar och arbetar vidare med detta. Oftast handlar det bara om sunt bondförnuft och förståelse och respekt för varandra. Mår människorna bra så mår samhället också bra? 

Som avslut, ett talesätt som jag skriver under på till 100 % – Arbete utan vila varar inte länge. 

Margareta på G, en riktig gräsrot som inte ens har blivit en rot

Men nu är jag ingen täljkniv utan mer som en bomullstuss som försöker öppna ett Franz Jaeger. Mitt liv består av nycklar! Du ska ha en nyckel för allt, eller lösen och användarnamn om man vill kalla det så.

Jag upptäckte igår när jag satt och jobbade med en del olika sidor och program att jag en stor del av tiden satt och sökte rätt på användarnamn och lösen. För tro inte att det är så enkelt att jag har samma användarnamn och lösen för allt. Nej, det känns inte bra, för det ska vara säkert!  Det är så säkert att jag själv får beställa nya koder hela tiden, där det går. För när man sitter och arbetar och behöver den där nyckeln så ska det ju gå snabbt också.  

Jag gjorde en ”nyckelbok” för att ha allt samlat under ett och samma tak. Jag la ner en hel del tid på omslag och layout, ja, jag vet att det är overkill men jag bara är sådan. Den skulle vara liten för att rymmas i något fack i planeringskalendern.

Grundtanken var bra och den var mycket användbar från början. Men det är som med greppbara nycklar, i alla fall för mig, att jag alltid får leta efter dem för jag har lagt dem på något ”säkert” ställe och inte där den skulle vara. Sedan skaffar jag mig hela tiden nya nycklar att hålla reda på. Tro då inte att jag kan skriva ner dem i boken för hand, utan det ska utformas enligt konstens alla regler och då blir det istället små post-it lappar liggande lite här och där på kontoret. Har jag då sedan glömt att skriva vart nyckeln leder eller vilket datum jag uppdaterat så är det bara och chansa när jag behöver den. I 75 % av fallen är det fel nyckel och så får jag starta om med att beställa nya.

Tillråga på allt så ska man på vissa sajter även registrera en lösenordsfråga! Hur tusan ska man komma ihåg den om man inte ens hittar eller kommer ihåg nycklarna man behöver?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att börja från scratch och göra en ny bok med tomma sidor, där jag faktiskt kan skriva ner mina nycklar med vanlig hederlig penna! Nu är det inte bara nya moderna nycklar jag ”samlar” på utan även de greppbara nycklarna ligger numera i en låda till ingen nytta. Jag vet inte var de går och jag har nog sparat nycklar av alla de slag sedan barndomen, kan man tro när man ser mitt lager. Varför jag inte har slängt dem vet jag inte, det blir nästa steg i min nya nyckelorganiserade tillvaro!  

För ett tiotal år sedan bodde jag på landet och då hade jag inga problem med nycklar. Jag hade ingen dator, Internet fanns inte i den värld jag levde i, porten hade ingen kod, vi låste den knappast när vi gick ut genom dörren, bilen stod alltid olåst på uppfarten. De enda nycklar man hade var till huset för att låsa när man åkte iväg utanför byn, till stugan och till bilen för att kunna låsa när man åkte till något större centralort samt en nyckel till arbetet som man endast behövde använda om man råkade vara först eller sist på jobbet.  

Idag är det kod överallt. Först för att ta mig in i den fastighet jag ska till, på ett flertal ställen behöver du även en kod bara för att ta dig in på tomten till fastigheten via grindkod och sedan nyckel eller kod för att komma in till slutstationen. Numera har jag upptäckt att jag även låser om mig när jag kommer hem. Innerst inne så vet jag att jag inte är så otrygg att jag måste göra det men vi påverkas av det vi läser och hör, hur vi tror att samhället ser ut. Tänk om det gamla talesättet skulle fungera.  ”Där ingen nyckel passar där öppnar tålamodet”  

Är det jag som måste gå på minnesträning, eller?

Det behövs inte stort lås för öde hus.

Margareta på G till ett nyckelorganiserat liv

det önskar jag ibland att jag kunde, när jag står där vid stugan och bara lyssnar på tystnaden. För det är precis det jag gör, lyssnar på tystnaden, man kan faktiskt både höra och känna den. Det är så tyst och stilla. Älven ligger alldeles spegelblank, till och med löven i vår stora asp är helt utan dallring i bladverken.  Nu är löven på marken och vi är på väg mot en ny årstid.

Speciellt idag kändes det att vi är någonstans mittemellan, det är inte en sprakande höst och inte en gnistrande vinter. Vädret växlar mellan snöyra som övergår till regn innan det hamnar på marken. Jag gillar verkligen alla årstider men det här är något som ligger mellan två årstider och jag vet inte riktigt vad vi ska kalla detta.

Bilden ovan har jag fotat vid stugan en sen höstkväll, i slutet av september, i Forsnäs längs Luleälv. Jag fotar allt och mycket, kameran finns i princip alltid med. Därför kommer mina inlägg och sidor att bestå av en hel del bilder både av vardagen och lite av den fotokonst jag arbetar med.

Jag samlar på ord, tänkvärda och kloka, som jag ofta använder mig av i mitt skrivande. Därför avslutar jag detta inlägg med denna minnesvärda mening. Hämta kraft från naturen och kulturen.

Godnatt/ Margareta på G

Vem är då Avsändare Margareta eller Margareta på G som jag ibland kallar mig?
Ett slitet uttryck kan tyckas men G står i första hand för mitt efternamn som börjar på dito. Att vara på G betyder mycket i mitt liv. Det står i alla fall för det positiva som händer och sker runt i kring mig, igår, i dag och förhoppningsvis i morgon.

En administratör med bred kompetens som samtidigt gillar skrivandet men framförallt att fota. Ungefär 11,9 % av veckans timmar arbetar jag med siffror, den övriga tiden är jag fri att spendera i princip hur jag vill. Några procent till arbetar jag med andra administrativa uppgifter inklusive en hel del siffror, men den tiden är fri och förläggs ganska koncentrerat någon dag i månaden.

Fotande som är en stor passion har också fått mig att se på omgivningen och framförallt naturen på ett annorlunda sätt. Jag ser saker och lägger märke till små detaljer som jag inte gjort tidigare.

Att se en bild och återspegla den i någonting nytt genom kombinationen av min fotografering och bildredigering ger mig hela tiden nya kreativa idéer som jag försöker förverkliga och utveckla både på egna och andras initiativ.

Layout, fotografering, datorgrafik och marknadsföring är några av de intressen jag försöker kombinera på olika sätt. Fram till idag har jag arbetat mycket med att utveckla min fotografering ett steg längre, genom att på olika sätt med pensel och andra ritverktyg måla om dem i datorn och göra nya illustrationer av dem.

Fotografering är något som jag verkligen brinner för och i mitt liv gäller uttrycket ”Inte utan min kamera” . Min amatörfotografering utvecklas på det sättet att jag mer och mer törs gå utanför ramarna samtidigt som jag lär mig mycket varje dag.

Jag har under hösten 2007 sammanställt ett dikthäfte ”Vårrus och midvintersömn” med dikter av en kille som heter Patrik Boss och bor i Knivsta utanför Stockholm. Grafisk form och bildillustrationer tillkommer mig och det har varit otroligt roligt att ha fått chansen att göra detta. Speciellt när dikterna är så underbara som de är. Jag kan verkligen rekommendera den som en fin gåva. Det är bara att höra av sig om du är intresserad. Initiativtagare till detta dikthäfte är Birgitta Fredriksson i Linköping. Hon driver ett företag som heter Synvändan AB. Jag får nog chansen att återkomma mer om Synvändan AB och då speciellt ägaren med hennes fantastiska drivkraft.

Mina kunskaper är hyfsat goda i ett flertal mjukvaruprogram och idag håller jag på att förkovra mig i Adobes program. Framförallt ska jag försöka lära mig att klara av Dremweaver CS3 behjälpligt. Jag lär mig genom ”learning by doing” så det tar ju sin lilla tid, men trägen vinner. Jag har utformat enklare hemsidor i Frontpage tidigare. Det vill jag fortsätta göra men nu i Dreamweaver.

Jag är intresserad av språket och hur vi på olika sätt kommunicerar med varandra. Det är den största anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag har en förkärlek för böcker med tänkvärda ord, citat, talesätt, humor och böcker om svenska språket. Jag sträckläser dem inte utan använder dem mer som uppslags- och idéböcker. Jag skriver mycket och långt, som kanske märks redan i den här presentationen.

Service och positivism viktiga i livet, utan dessa två fungerar inte entreprenörskapet som vi alla bör bära inom oss oavsett om vi är företagare eller arbetstagare, privat eller professionell. Marknadsföring är A och O i allt som ska säljas, allt går att sälja med mördande reklam som det skrivs och sägs. Det skriver jag absolut under på för med marknadsföring går det att synas, höras och finnas.

Genom min blogg kommer du inte att hitta någon klart röd tråd, kanske lite ljust rosa, eftersom jag inte vet vad jag kommer att skriva om. Det jag däremot vet, är att jag kommer att skriva det som far i mitt huvud för stunden och vad som hänt under dagen eller vad jag planerar, det kan bli mycket och av vitt skilda ämnen. En sak till är att mina foton och illustrationer kommer att finnas med i allt, självklart kommer jag att använda andra foton som jag har tillgång till vid behov. Allt mitt eget material är självklart min egen copyright och det får inte någon använda utan mitt medgivande.

I mitt liv ser jag inte heller någon röd tråd förutom att jag nu lever för att må bra och njuta av det som sker just här och nu. En målsättning med allt har även jag, men det målet är inte färdigstrukturerat och egentligen hoppas jag att det aldrig blir det till 100 % för då missar jag kanske en massa bra idéer på vägen.

Margareta på G – innanför isbilden av mig klappar ett varmt hjärta

Efter att jag skrev denna presentation har jag flyttat runt en del och förhoppningsvis har jag nu flyttat min blogg för sista gången.