Men nu är jag ingen täljkniv utan mer som en bomullstuss som försöker öppna ett Franz Jaeger. Mitt liv består av nycklar! Du ska ha en nyckel för allt, eller lösen och användarnamn om man vill kalla det så.

Jag upptäckte igår när jag satt och jobbade med en del olika sidor och program att jag en stor del av tiden satt och sökte rätt på användarnamn och lösen. För tro inte att det är så enkelt att jag har samma användarnamn och lösen för allt. Nej, det känns inte bra, för det ska vara säkert!  Det är så säkert att jag själv får beställa nya koder hela tiden, där det går. För när man sitter och arbetar och behöver den där nyckeln så ska det ju gå snabbt också.  

Jag gjorde en ”nyckelbok” för att ha allt samlat under ett och samma tak. Jag la ner en hel del tid på omslag och layout, ja, jag vet att det är overkill men jag bara är sådan. Den skulle vara liten för att rymmas i något fack i planeringskalendern.

Grundtanken var bra och den var mycket användbar från början. Men det är som med greppbara nycklar, i alla fall för mig, att jag alltid får leta efter dem för jag har lagt dem på något ”säkert” ställe och inte där den skulle vara. Sedan skaffar jag mig hela tiden nya nycklar att hålla reda på. Tro då inte att jag kan skriva ner dem i boken för hand, utan det ska utformas enligt konstens alla regler och då blir det istället små post-it lappar liggande lite här och där på kontoret. Har jag då sedan glömt att skriva vart nyckeln leder eller vilket datum jag uppdaterat så är det bara och chansa när jag behöver den. I 75 % av fallen är det fel nyckel och så får jag starta om med att beställa nya.

Tillråga på allt så ska man på vissa sajter även registrera en lösenordsfråga! Hur tusan ska man komma ihåg den om man inte ens hittar eller kommer ihåg nycklarna man behöver?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att börja från scratch och göra en ny bok med tomma sidor, där jag faktiskt kan skriva ner mina nycklar med vanlig hederlig penna! Nu är det inte bara nya moderna nycklar jag ”samlar” på utan även de greppbara nycklarna ligger numera i en låda till ingen nytta. Jag vet inte var de går och jag har nog sparat nycklar av alla de slag sedan barndomen, kan man tro när man ser mitt lager. Varför jag inte har slängt dem vet jag inte, det blir nästa steg i min nya nyckelorganiserade tillvaro!  

För ett tiotal år sedan bodde jag på landet och då hade jag inga problem med nycklar. Jag hade ingen dator, Internet fanns inte i den värld jag levde i, porten hade ingen kod, vi låste den knappast när vi gick ut genom dörren, bilen stod alltid olåst på uppfarten. De enda nycklar man hade var till huset för att låsa när man åkte iväg utanför byn, till stugan och till bilen för att kunna låsa när man åkte till något större centralort samt en nyckel till arbetet som man endast behövde använda om man råkade vara först eller sist på jobbet.  

Idag är det kod överallt. Först för att ta mig in i den fastighet jag ska till, på ett flertal ställen behöver du även en kod bara för att ta dig in på tomten till fastigheten via grindkod och sedan nyckel eller kod för att komma in till slutstationen. Numera har jag upptäckt att jag även låser om mig när jag kommer hem. Innerst inne så vet jag att jag inte är så otrygg att jag måste göra det men vi påverkas av det vi läser och hör, hur vi tror att samhället ser ut. Tänk om det gamla talesättet skulle fungera.  ”Där ingen nyckel passar där öppnar tålamodet”  

Är det jag som måste gå på minnesträning, eller?

Det behövs inte stort lås för öde hus.

Margareta på G till ett nyckelorganiserat liv