Monthly Archives: november 2007

Fridolf är kanske lösningen …

Posted on by
1

på jultrassel och trasiga lampor, samma visa varje år.

Jag börjar misstänka att tillverkarna av lampor till alla ljusprodukter till jul har lagt in bäst före datum på en del av ljusen. Det ska inte vara för enkelt att fixa julstämning, lite måste vi transpirera. Funkar, funkar inte. Hur lätt är det att hitta de som är trasiga?

Igår var jag på stan och letade lampor, det var svettigt vill jag lova både psykiskt och fysiskt. Antingen var de slut eller så stod personalen som små fågelungar och bara gapade och funderade. Helst skulle de vilja sälja ett helt nytt set men jag har gett mig den på att i år fixa detta. Säljer man en produkt som garanterat behöver reservdelar efter ett år, måste de finnas!

Detta med trassel är också någonting mystiskt övernaturligt, jag lägger dem (ljusslingorna) snyggt och prydligt när jag packar vid Knut. Nu när det är dags att packa upp dem har någon med elakt sinne mot mig rört om och gjort ett riktigt trassel av min julinredning.

Jag misstänker starkt att det är Knut som inte vill vara den som tar bort glädjen och ljuset efter jul. Han vill att vi även ska tycka illa om bl.a. Anders, Oskar och Beata som tar fram julen och glädjen i år.

Nu har jag bestämt mig för att blidka Knut och packa ner julen någon annan dag kanske på Fridolf, eftersom han är känd i Sverige som en riktig toffelhjälte utan stake, då törs han nog inte straffa mig, som kvinna, nästa år.

Margareta G som bara vill njuta av friden med ljus och myspys kring julen

Sett genom fönstret

Posted on by

Sett genom fönstret

Jag har flyttat granne med Luleås genomfartsled nummer ett för icke bilburna. Här är det en strid ström av människor på väg mot nya mål.

Detta såg jag genom köksfönstret för en stund sedan. Det hördes på barnen att de var förväntansfulla och uppsluppna. Tänk att man kan höra och förstå på sorlet och snacket, trots att jag inte hör vad de säger, att de är på väg till något som de ser fram mot med glädje. Fast barn på väg i gemenskap är oftast glada och det spritter i benen av energi och lust.

Nyfiken som jag är, funderade jag vart de var på väg inför första advent. Kanske skulle de till Coop arena för att åka skridskor eller så är det någon aktivitet för barnen i stadskärnan så här inför juletiden som stundar framför oss.

Genom att vara nyfiken över människor brukar jag ibland fundera över de som passerar här förbi och en hel del har man sett och även hört. När Luleå hockey t.ex. har hemmamatch går det att förutsäga hur resultatet blev eftersom man oftast kan se på både sättet att gå och tiden de passerar.

Att studera människor och deras beteende på ett sunt sätt tycker inte jag är någon negativ nyfikenhet :) . Skvaller är också trevligt när det är något som inte skadar andra människor. Att däremot vara nyfiken för att kunna skvallra och ha något att förmedla till andra och tro att man därigenom blir intressant är farligt och dessa människor far oftast fram med osanningar som skadar och gör andra ledsna.

Margareta G som tycker att vi ska fortsätta vara nyfikna och skvallra vidare men med sunt förnuft.

Yrke: hockeyspelare

Posted on by

Hockeymatch

Hur mår de när dagens arbete ska starta?

Det gäller det att ha starkt psyke och enorm fysik för att lyckas. Det är inte många yrken i Sverige som kräver denna kombination så mycket. Idag är du stjärna och imorgon är du inte värd mycket. Hela Sverige kan läsa om hur din dagsform är. Rubrikerna är inte nådiga när det går dåligt. Media hänger ut enskilda spelare och verkligen trycker till dem genom isen. Att hela tiden åka berg- och dalbana upp och ner kan inte vara bra för psyket och prestationen.

Hur skulle du och jag påverkas om vi varje dag bedömdes och hängdes ut i tidningarna? Visst är det ett drömyrke för många unga grabbar (och tjejer) idag, men det är ett otroligt hårt arbete som ligger bakom alla deras eventuella framgångar? Risken för skador och framtida men är stor.

Jag har på nära håll sett vad som gäller och ungdomarna får verkligen satsa tid och några lata soffliggare gör sig inte besvär. Alla har vi dåliga dagar på arbetet, ibland är vi less på allt och alla. Det går inte att prestera topp hela tiden. Skillnaden mellan mitt och spelarens arbete är att ingen hejar på mig och jag behöver inte stå till svars för hela Sverige när jag presterar sämre. Jag kan till och med komma på arbetet och säga att jag inte mår så bra idag utan att någon reagerar.

Jag ser det som viktigt att lagen satsar på den mentala biten mer än de gör idag. Det finns otroligt många skribenter som verkligen älskar att skriva saftiga och dräpande rubriker och artiklar. Det handlar om unga grabbar i tjugoårsåldern som satsar och verkligen vill leverera. Alla har inte det där starka psyket och det borde vara en viktig bit innan man kliver in i rampljuset, kommer man i framtiden att klara av det? De har ingen arbetstrygghet, att få sparken från en dag till en annan börjar vara vardagsmat idag. Vad händer sedan, hur mår de? Det handlar om unga människor utan yrkeserfarenhet, oftast direkt från skolbänken. I Luleå har man i många år skrikit att de, Luleå hockey, är så otroligt dåliga på att ta fram, satsa och behålla egna unga spelare. I fjol kom det en tränare till Luleå som gav ungdomarna chansen. Idag finns det inte många ”stjärnspelare” utan det är en hel del ungdomar som hela tiden utvecklas och vill framåt. Laget ligger i botten idag och det kanske man ska tolerera. Hur ska man få fram bra spelare om man inte tillåter dem att utvecklas och växa in i rollen som elitseriespelare.

Nu säger många att de faktiskt representerar sin stad eller sitt land. Men jag då, representerar jag inte mitt företag?

En hockeyspelare har satsat hela sitt liv på att få chansen till detta och har de kommit så långt att de platsar i ett elitserielag har de kommit långt och då är det nog svårt att bara hoppa av och byta. De har satsat otroligt mycket av tid, i princip all, med hårt arbete och fokuseringen kring hockeyn. 

Jag har inte varit på en hockeymatch på några år men kan läsa och se vad som skrivs och sänds. Jag tänker på människorna bakom alla skydden.

Eftersom de oftast är grabbar i en väldigt hård sport har de nog extra tungt så att de inte tappar masken.

Vad händer sedan med alla dessa målinriktade och hårt jobbande efter idrottskarriären? Det är en sport med många engagerade utövare.

Trots allt, heja Luleå och jag hoppas det går bra för er. Igår förlorade ni stort mot Frölunda, ett annat av de lag som jag gillar från ungdomen. Siffrorna hade kunnat vara jämnare igår :)

Margareta på G som vill att vi ska kunna titta bakåt i livet och må bra oavsett yrke.

November, bemärkelsedagarnas tid …

Posted on by
1

Grattis Birgittamig är november en månad fylld av människor jag tycker om och de firar sin födelsedag denna oftast grå och tråkiga månad. De kanske kom till världen för att just förgylla november och få in lite glädje i månaden.

Idag fyller en mycket nära vän och en kvinna som jag beundrar år. Birgitta Ericsson i Bensbyn, hon har gett mig mycket främst som en god vän som visat stor omtanke och ödmjukhet till mig genom de år jag känt henne, 10 år var det i år.

Birgitta är en kvinna som har rest runt och gett människor kunskapen om mat och dess kultur. Hon kommer ursprungligen från Jämtland och Frösön men genom arbete och kärlek hamnade hon i Norrbotten under 70 talet. Birgitta har genom sin enorma kunskap och sitt engagemang för maten och kulturen förmedlat detta, främst i vårt län Norrbotten.

Genom olika arrangemang har hon spridit sin kunskap i andra länder och övriga Sverige. Hon har planerat, serverat och representerat vid större evenemang runt om i världen. I bl.a. London, Bryssel, Ryssland och USA har hon tillagat och visat på det genuint kvalitativa råvaror vi har i Norrbotten. Birgitta har varit ansvarig för matsidan vi många större evenemang i Norrbotten genom åren stora Nolia, Kvinnor kan och ett otal fler. Har det handlat om mat har Birgitta garanterat varit med. Hon är fortfarande med i högsta grad och hjälper till och deltar i många evenemang.

Jag skulle kunna skriva en bok om Birgitta och hennes engagemang och hennes liv i Norrbotten under alla år. Birgitta har många intressen och har sett Norrbotten i 30 år som inflyttad och inte präglad av ursprunget till Norrbotten.

I alla fall vill jag säga ett hundrafaldigt grattis till henne i dag.

Jag vill även skicka gratulationer till Eva Lundqvist i Piteå som fyller år idag. Ett stort grattis till dig och fira ordentligt  för nästa år blir det än värre :) .

Vart du än går ta med hela ditt hjärta

Margareta på G som verkligen önskar er två (och alla andra) en fin dag.

Skidmode?

Posted on by

)

Knappast men någon kunde ju se mig. :) . Trots namnet på platsen så var det nog inte så mycket läge för ragg där.

Snacka om fåfäng, jag håller på att frysa ihjäl. Tur att jag får lite värme från den begynnande brasan.

Kolla in vår klädsel, speciellt min som inte alls verkar lämpad för någon vinterutflykt. Det är ju knappast kläder för friluftsliv på vintern. Jag hade redan då en bestämd åsikt och tjurig vilja, mamma och pappa hade det inte lätt. Jag ler fortfarande sedan jag hittade fotot. Jag ska gräva djupare i mina två kistor med foton, här verkar det ju verkligen finnas riktiga guldgruvor som jag förträngt. :)

Men apropå modet visst är vi en generation som skapat ett återkommande mode :) Kolla bara våra mössor, de tycker jag att finns på var och varannan människa. Pappas, den har det där som modeskaparna saknar. Min jacka är ju helt enligt alla regler idag, tajt, kort och alldeles för liten. För att inte tala om byxorna, de storrutiga är ju något som man ser överallt. Det är min mor som är upphov till mössorna och byxan. Jackan är nog inköpt för de fanns i parti och minut i min barndom. Vi var ett gäng tjejer som kallade oss för minijackorna :)

Fotot är taget i Raggdynan som är Kalix högsta utsiktsplats, 148 m över havet. Den är även E4:ans nordligaste punkt. Här tillbringade jag ett antal vinterdagar i min barndom med skidor, pulka, varm choklad, smörgåsar och grillad korv.

Min far var en natur- och idrottsälskande människa som tog med oss ut och uppfostrade oss dito. Det var under stora protester på den tiden, idag är jag lycklig över hans fostran och det han gav mig genom sitt engagemang.

Min far kom från Bondersbyn, Salkostudden, utanför Kalix och där hade vi hans föräldrahem som sommarstuga alldeles invid Kalixälven.

Nu är det förhoppningsvis snart dags att plocka fram skidorna, fast nu med varmare och ledigare klädsel. :)

Man ska bevara hälsan medan man har den.

Margareta på G som varje år tror att skidorna ska nyttjas till max, det här året!

Lunchtips

Posted on by

En god lunch

Igår kväll ringde min äldste son och frågade om jag skulle bjuda på lunch idag. Självklart gör jag det när jag har tid och möjlighet. André är en duktig kock och noggrann med vad och när han äter. Jag är en riktig slarver när det gäller lunchen. Är jag på jobbet är det sällan jag har mat med mig och jag är inte förtjust i alla dessa bufféer som serveras vid lunchtid. Därför blir lunchen oftast som den blir, trots att jag är mycket medveten om lunchens betydelse både näringsmässigt och socialt.

En lunch får inte ta mer än ca en timme för mig att färdigställa så det ska gå ganska snabbt och den ska vara enkel att tillreda. Jag gick upp på nätet och hade ingen aning om vad jag ville ha för ingredienser. Ett otal receptsidor finns bland mina favoriter men jag skrev i alla fall www.recept.se och kom in på en sida som jag inte upptäckt förut. Med det domännamnet borde man ha dykt på den tidigare, ju lättare namn, desto svårare verkar det som. :)

Där hittade jag direkt huvudingrediensen, kyckling. André har ju varit vegan tidigare och då känns kyckling bättre än andra köttalternativ tänkte jag. Afrikansk kyckling lät bra och föll mig i smaken eftersom det kändes som något fylligt och smakrikt. Det bästa med den sidan var att jag kunde välja mellan 1-10 portioner och få rätt mängd på en gång utan att själv sitta och räkna ut allt. Tillagningstiden var inte heller mer än drygt en timme.

Jag har bjudit honom på denna rätt idag tillsammans med jasminris. Jag uteslöt äggen för det hade jag helt enkelt missat. Detta är en rätt som jag varmt rekommenderar. Nu har jag en förmåga att ändra lite i recepten och denna gång använde jag mer rödlök, vitlök och ingefära.

Säg mig vad du äter, och jag ska säga dig vad du är – Brillat-Savarin

Margareta på G med full mage och lite tröga tankar

Det vardagliga och triviala

Posted on by

Tvättstugan en ny erfarenhet

I dag har jag påbörjat dagen med tvättstuga, det är något som är helt nytt i mitt liv.

Jag har aldrig tidigare varit beroende av att behöva boka tid för att tvätta. Faktiskt är det helt ok, än så länge. Jag vet inte hur jag kommer att klara det när jag inte arbetar deltid och sitter hemma en del av tiden.

Nu ringer timern så det är dags att gå ner och överföra tvätten från en maskin till en annan… …då var det klart. Nu gäller det att ställa in timern så att jag inte glömmer bort tiden. Tvättstugor är fantastiska, finns det något mer ställe i en fastighet där det finns så mycket regler och lappar uppsatta? Jag som alltid levt med egen tvättmaskin har svårt att förstå varför vi måste ha dessa. Det är väl självklart att jag städar undan efter mig och ser till att det ser helt i sin ordning ut.

Ibland tror jag att människor skapar dessa regler bara för att få känna lite makt och tala om att jag minsann är renlig av mig och lämnar inte efter mig. Det är bara ni andra som inte kan och är grisiga. Tvättstugor (och sophanteringen) är ju ofta föremål för grannfejder och till och med mord har skett där.

I vår tvättstuga går det lugnt till, i alla fall vad jag vet. Visst finns det lappar och regler och en del gruff har nog förekommit här tidigare men det är inget som jag märker av eller tar till mig. Jag lämnar tvättstugan som jag vill att den ska se ut när jag kommer tillbaka nästa gång.

Sophanteringen är något som också orsakar skrivelser och regler. I veckan fick vi ett brev angående detta. Det slängs tydligen alldeles för mycket. När jag läste detta förstod jag inte att man inte förstått varför. Lösningen är enkel. Fastigheten består av tolv lägenheter och tidigare har det inte bott småbarnsfamiljer här. Nu finns det tre blöjbarn och övriga familjer har utökats på ett eller annat sätt de sista åren. Det är bara att förstå den sammankopplingen så har man också löst den frågeställningen.

Det är trevliga och behagliga människor som bor i huset, men det är nog lätt att man i små bostadsrättföreningar återkommer till samma saker att ta upp vid styrelsemöten när relevanta punkter på dagordningen tar slut. Jag skulle t ex vilja att föreningen hade en egen hemsida för det som är aktuellt och lite annat smått och gott som kan vara trevligt för de boende i huset. Det skulle vara bra marknadsföring för föreningen vid försäljningar exempelvis. Det får vi föreslå.

Våra själar behöver kläder likväl som våra kroppar. – Samuel Butler Margareta på G som har lite tvätt att ta rätt på också.

Respekt ger mångfalt tillbaka

Posted on by

Respekt ger mångfalt tillbaka

Människor som inte har respekt för andras åsikter och inte kan ta emot konstruktiv kritik tappar förtroende hos mig. En del människor ställer sig alltid i försvarsställning och ger en feedback som får en att tappa hakan av förvåning.

Du kanske inte kommer ihåg vad personen svarade eller sa men du kommer alltid ihåg att du fick ett svar eller en kommentar som gjorde att personen visade all brist på respekt och bra omdöme. I fortsättningen väljer du att avstå från kritiken och istället krymper du ihop i närvaro av människan.

Jag hörde i veckan en kommentar som verkligen fick mig att må dåligt. Det var ett par vänner till mig, ett par. Hon påpekade en sak till sin man. Det var inget elakt eller negativt utan bara ett konstaterande. Som svar får hon, – dj…a gnällkärring och lite svagare dj…a mistlur. Jag blev otroligt ledsen när jag fick höra detta. Hos mig försvann all respekt för mannen och jag funderar vad han säger när inte den frun är närvarande. Hos mig förändrades min bild av honom. Eftersom detta inte var någon kritik utan bara ett konstaterande, hur reagerar han vid direkt kritik?

Mannen visste att det var så som frun sade och mest troligt var det ett känsligt ämne för honom. I stället för att hålla med tappade han allt framför ögonen på oss. Den här mannen visade ingen respekt för sin fru eller mig, istället högg han som en kobra utan att lyssna på vad som egentligen sades. En vuxen människa ska inte ha ett sådant språkbruk i kommunikationen till en annan människa. Det här var ett exempel på en man som bar sig mycket klumpigt åt i privatlivet. Det hade lika kunna vara en kvinna och i arbetslivet. Vad beror det på att en del människor alltid blir rädda när de får kritik eller ett påpekande som känns negativt för dem som person? För visst handlar det om rädsla för att ha gjort bort sig på något sätt, att inte duga? Det kan inte vara så att någon går omkring och tror på fullaste allvar att de alltid gör rätt och att inget kan förändras. Jag är inget helgon och visst använder jag språket illa mot andra ibland. Oftast handlar det om människor jag inte känner, artister, politiker. Jag gör det i smyg framför TVn. Många gånger har jag fått ändra uppfattning, när de växt i sin roll gentemot mig eller tvärtom.

Vi kan ju inte gilla alla men vi kan bete oss respektfullt.

Utan kritik och åsikter kan vi aldrig utvecklas och gå framåt i livet. Visar vi respekt och omtanke till varandra förändras vårt eget liv och vi får också bekräftelse tillbaka.

Tänk på att: Alla människor ler på samma språk.

Margareta på G som vill se mer respekt

Glimten i ögat …

Posted on by
Reply

med glimten i ögat, sonen Christoffer

Det är dessa människor som gör mig glad.

Idag när jag skrivit inlägget om min vän och tillgänglighet gick jag upp på driftig och skulle läsa lite. Vad får jag se om inte en av de artister i Sverige som verkligen har den rätta glimten, Thomas Pettersson, under tre snabba.

Vad svarar han när på frågan: –Varför är du glad idag?

Han är glad för att han kan äta, gå, stå och sitta. :) . Tillfälligheter? Ja, men jag ler och funderar om jag på något sätt har blivit synsk på vad som komma skall. :) Thomas Pettersson är nog också en av de artister som synts under Stockholms Pride festival. Nu är det dags för honom stå upp och propagera för tillgängligheten i samhället. Allt det där som han är så glad över är ju inte alla förunnat, som sagt.

Bara en liten parentes över alla tillfälligheter i livet.

Margareta på G som ser i ögonen hos människorna och lilleman är verkligen en som har glimten och humorn

Elementära behov i livet…

Posted on by

Elementära behov för många

…för att överleva, är idag inte så enkla för alla i samhället.

För att kunna äta och sova behöver jag någon typ av inkomst. Hur skaffar jag då en inkomst, det vanligaste är att jag utför ett arbete åt någon arbetsgivare som är beredda att betala mig för detta.

För mig är det enkelt. Jag behöver i princip bara stiga upp på morgonen, in i duschen, borsta tänderna, klä på mig, äta frukost och sedan gå till arbetet, om jag promenerar, cyklar, åker buss eller bil är oväsentligt. Jag bara gör dessa rutiner på morgonen utan att tänka på det.

För en person med ett funktionshinder av något slag ser vardagen helt annorlunda ut. Där ser behoven också olika ut för varje individ. Ingen har samma behov för att kunna vara med i vardagen.

Jag har och haft några nära och kära vänner som av olika anledningar idag är beroende av rullstol och genom den behöver, skulle behöva, assistans med det dagliga. För en person som inte har den erfarenheten är allt detta självklart. I vårt samhälle idag är det inte så solklart på grund av alla de regler och lagar, men som jag mer ser det, omdömeslösa byråkrater. Därför tänkte jag berätta om en fantastisk tjej som vill tänja sina gränser för mycket i deras ögon, vilket gör att hon får stå utanför det skyddsnät och den hjälp hon borde vara berättigad till.

Min kompis Sari var med om en bilolycka för tjugo år sedan som resulterade i att hon blev beroende av rullstol. Före olyckan var hon en mycket aktiv, viljestark och engagerande idrottstjej som gått idrottsutbildning och hade framtiden utstakad.

På den tiden var det inte så vanligt med värvningar inom fotbollen bland tjejer, men hon hade hunnit med en tid i södra Sverige som fotbollsspelare. Sari var också en av föregångarna till tjejhockey, som tuff och orädd platsade hon i hockeylaget bland de hårda tornedalskillarna, det vill inte säga lite. Hon hade också varit en lovande längdskidåkare. Det finns fler idrotter som hon provat på och där hon inte heller gick av för hackor. Tennisen var och är något som hon alltid brunnit för och Martina Navratilova var och är hennes stora idol bland alla tennisess, jag vill ju va som du-u-u. Det var nog hennes drömmar.

I alla fall kom olyckan mellan och hon fick börja omprioritera i livet. Jag har läst tidningsartiklar och hört henne berätta om tiden efter olyckan.

Bland annat står det att läsa i en av dagstidningarna: - med glimten i de mörkbruna ögonen, den finns där hela tiden. Likaså finns viljan av stål. - En vacker dag ska jag kunna gå igen. Jag är väldigt envis och jag ger mig inte, säger hon beslutsamt.

Som en av kamraterna sa: - Det var tur att det hände dig och ingen annan. Hade det hänt någon annan av oss andra så hade vi gett upp direkt.

Sjukgymnasten som har arbetat mycket med henne under rehabiliteringen sa: - Hon hade en mycket stark vilja och det var till stor hjälp för henne. Hon tränade mycket själv och blev bra i tennis. Hon var enkel och bra att arbeta med, mycket beroende på hennes oerhört starka vilja.

Och visst blev hon bra i tennis!

Från den lilla byn Erkheikki utanför Pajala till US Open i Los Angeles, USA. Sari är historisk. Hon vann den första turneringen i rullstolstennis som har arrangerats i Sverige. Den fina belöningen och resan till Los Angeles fick Sari sedan hon vunnit SAS Tennis Trophy i rullstolstennis i Stockholm.

1998 gick hon en utbildning i Boden – Idrott och hälsa. Under utbildningen skulle alla elever göra ett projektarbete. - Jag funderade och funderade och då slog mig tanken att jag kanske på något sätt skulle testa mina gränser. En utmaning skulle det vara och då från ingenstans for den här tanken om Kebnekaise genom mitt huvud. Hur långt kommer man med vilja och jävlar anamma? Sari hade ett lag om fem personer som hjälpte henne under toppförsöket.

Det sista var droppen för alla byråkrater . Hur kunde hon som fick ersättning, bidrag (är inte säker på namnet) försöka sig på något sådant. Nu påbörjades uppnystningen och läsandet av alla regler, lagar och paragrafer. Tillslut måste någon nitisk myndighetsperson ha hittat något som gick att använda. Eftersom hon klarade allt detta kan hon inte ses som funktionshindrad längre. Nu slog man fast att hon inte var handikappad och det ekonomiska halverades.

Att inte vara berättigad till någon form av hjälp och assistans. Försök att städa sittande i en stol, inte ens jag som fullt frisk klarar av det. Det är tur att hon har den släkt och de vänner hon har, men att alltid förlita sig på dessa människors ideella arbete, för hur lång tid. Att försöka ta sig ut till bilen under vinterhalvåret när hyresvärden inte har prioriterat plogningen. De har sagt till henne att hon får vänta! Vad skulle min arbetsgivare säga om jag sa att jag inte kan komma till jobbet/utbildningen för att snön inte är röjd? Tillgänglighet är viktigt för alla oavsett om du är hemma, ute i arbetslivet eller all övrig fritid.

I dagens Sverige får du inte försöka och tänja dina gränser om du har funktionshinder. Nicka och bocka istället till de myndighetspersoner som aldrig ridit på en häst utan bara på regler, lagar och paragrafer. 

Det är som en annan god vän till mig sa, när Stockholm Pride går av stapeln vill alla vara med och delta och framförallt synas, politiker, myndighetsbyråkrater och artister, you name it. Tidningarna och övrig media skriver och visar spaltmeter om denna från början diskrimineringsfest.

Marschen för tillgänglighet är en organisation som syftar till att införa en svensk lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionshinder. Hur mycket syns i media? Är det därför tidigare nämnda inte deltar och syns lika mycket? Det är inte inte lika mycket glitter och glamour. Gå in på sidan och skriver under kampen mot diskriminering.

Detta är verklighet idag, 2008 i landet Sverige

Det är ingen konst att vara humorist och satiriker när du har hela statsförvaltningen som arbetar för dig. –Will Rogers

Margareta på G som vill se mer armkraft