André, trots namnet den första

André den första

Torsdagen den 12e november 1981 klockan 17.44 föddes han. Livet utanför den varma och sköna tryggheten i mammas mage påbörjades.

Att det nu gått 26 år gör inte att jag minns min första förlossning mindre. Jag kommer ihåg vädret, rummet, barnmorskan, med det vackra namnet, Margareta :) , läkarna, brandmännen, smärtlindringarna som inte tog, ryggmärgsbedövningen som gjorde att jag var bedövad i benen, orden som sades under dagen.

Ja, jag tror att jag minns hela dagen, speciellt minns jag när Andrés pappa sa: – han är ju vacker med stor förvåning. Varken han eller jag hade någon större erfarenhet av spädbarn, ingen alls. Han hade en bild av hur de skulle se ut och det stämde inte med verkligheten.

Han, pappan, blev hänvisad utanför rummet strax innan André föddes vilket gjorde att han missade själva födelsen. Hade jag fått bestämma då hade det slutat med en avsvimmad fader vid födseln, för där låg jag och hade ont och det enda läkarna och barnmorskan brydde sig om var den blivande fadern och hur han mådde.  :)

Allt slutade i alla fall lyckligt och fadern hann även i tid till fotbollsmatchen som han skulle spela på kvällen. På den tiden, det låter som att jag har fött barn under medeltiden, var inte papporna närvarande hela vistelsen och barnen sov inte tillsammans med oss mammor. Jag låg till och med på BB i tio dagar. Som förstföderska ville jag hem så fort som möjligt så det blev en hel del tårar de sista dagarna.

När det äntligen blev dags att åka hem bad jag fadern att komma med mina gråvitrandiga byxor. Han tittade på mig och funderade om jag verkligen på allvar trodde att jag skulle komma i dem. Självklart sa jag, jag har gått ner nästan allt. Jag har aldrig varit mycket för att väga mig och jag ansåg mig smal och slank igen. Till saken hör att jag gick upp 23 kilo när jag var gravid. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att de kilona försvunnit. Hem fick jag åka med byxorna i väskan och den hemska mammaklänningen på mig, det var som att man skulle dölja magen med stora kläder. De femton kilo jag hade kvar försvann ganska snabbt men jag kommer inte ihåg att jag använde byxorna mer.

Nu har den lille krabaten som vägde 3 270 g och var 52 cm lång blivit nästan 190 cm lång och några kg mer än de drygt 3 000 grammen. Kanske på grund av mjölkmaskinen som de kallade mig på BB. Om min barnmorska skulle läsa det här så kan jag lugna dig med att vi bestämde oss för ett namn innan han började att prata :)

Margareta på G som är stolt över att ha så fina barn

Ett svar på “André, trots namnet den första”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.