Elementära behov i livet…

Elementära behov för många

…för att överleva, är idag inte så enkla för alla i samhället.

För att kunna äta och sova behöver jag någon typ av inkomst. Hur skaffar jag då en inkomst, det vanligaste är att jag utför ett arbete åt någon arbetsgivare som är beredda att betala mig för detta.

För mig är det enkelt. Jag behöver i princip bara stiga upp på morgonen, in i duschen, borsta tänderna, klä på mig, äta frukost och sedan gå till arbetet, om jag promenerar, cyklar, åker buss eller bil är oväsentligt. Jag bara gör dessa rutiner på morgonen utan att tänka på det.

 

För en person med ett funktionshinder av något slag ser vardagen helt annorlunda ut. Där ser behoven också olika ut för varje individ. Ingen har samma behov för att kunna vara med i vardagen.

 

Jag har och haft några nära och kära vänner som av olika anledningar idag är beroende av rullstol och genom den behöver, skulle behöva, assistans med det dagliga. För en person som inte har den erfarenheten är allt detta självklart. I vårt samhälle idag är det inte så solklart på grund av alla de regler och lagar, men som jag mer ser det, omdömeslösa byråkrater. Därför tänkte jag berätta om en fantastisk tjej som vill tänja sina gränser för mycket i deras ögon, vilket gör att hon får stå utanför det skyddsnät och den hjälp hon borde vara berättigad till.

 

Min kompis Sari var med om en bilolycka för tjugo år sedan som resulterade i att hon blev beroende av rullstol. Före olyckan var hon en mycket aktiv, viljestark och engagerande idrottstjej som gått idrottsutbildning och hade framtiden utstakad.

 

På den tiden var det inte så vanligt med värvningar inom fotbollen bland tjejer, men hon hade hunnit med en tid i södra Sverige som fotbollsspelare. Sari var också en av föregångarna till tjejhockey, som tuff och orädd platsade hon i hockeylaget bland de hårda tornedalskillarna, det vill inte säga lite. Hon hade också varit en lovande längdskidåkare. Det finns fler idrotter som hon provat på och där hon inte heller gick av för hackor. Tennisen var och är något som hon alltid brunnit för och Martina Navratilova var och är hennes stora idol bland alla tennisess, jag vill ju va som du-u-u. Det var nog hennes drömmar.

 

I alla fall kom olyckan mellan och hon fick börja omprioritera i livet. Jag har läst tidningsartiklar och hört henne berätta om tiden efter olyckan.

 

Bland annat står det att läsa i en av dagstidningarna: – med glimten i de mörkbruna ögonen, den finns där hela tiden. Likaså finns viljan av stål.– En vacker dag ska jag kunna gå igen. Jag är väldigt envis och jag ger mig inte, säger hon beslutsamt.

 

Som en av kamraterna sa: – Det var tur att det hände dig och ingen annan. Hade det hänt någon annan av oss andra så hade vi gett upp direkt.

Sjukgymnasten som har arbetat mycket med henne under rehabiliteringen sa: – Hon hade en mycket stark vilja och det var till stor hjälp för henne. Hon tränade mycket själv och blev bra i tennis. Hon var enkel och bra att arbeta med, mycket beroende på hennes oerhört starka vilja.

 

Och visst blev hon bra i tennis!

Från den lilla byn Erkheikki utanför Pajala till US Open i Los Angeles, USA. Sari är historisk. Hon vann den första turneringen i rullstolstennis som har arrangerats i Sverige. Den fina belöningen och resan till Los Angeles fick Sari sedan hon vunnit SAS Tennis Trophy i rullstolstennis i Stockholm.

 

1998 gick hon en utbildning i Boden – Idrott och hälsa. Under utbildningen skulle alla elever göra ett projektarbete.– Jag funderade och funderade och då slog mig tanken att jag kanske på något sätt skulle testa mina gränser. En utmaning skulle det vara och då från ingenstans for den här tanken om Kebnekaise genom mitt huvud. Hur långt kommer man med vilja och jävlar anamma?Sari hade ett lag om fem personer som hjälpte henne under toppförsöket.

 

Det sista var droppen för alla byråkrater . Hur kunde hon som fick ersättning, bidrag (är inte säker på namnet) försöka sig på något sådant. Nu påbörjades uppnystningen och läsandet av alla regler, lagar och paragrafer. Tillslut måste någon nitisk myndighetsperson ha hittat något som gick att använda. Eftersom hon klarade allt detta kan hon inte ses som funktionshindrad längre. Nu slog man fast att hon inte var handikappad och det ekonomiska halverades.

 

Att inte vara berättigad till någon form av hjälp och assistans. Försök att städa sittande i en stol, inte ens jag som fullt frisk klarar av det. Det är tur att hon har den släkt och de vänner hon har, men att alltid förlita sig på dessa människors ideella arbete, för hur lång tid. Att försöka ta sig ut till bilen under vinterhalvåret när hyresvärden inte har prioriterat plogningen. De har sagt till henne att hon får vänta! Vad skulle min arbetsgivare säga om jag sa att jag inte kan komma till jobbet/utbildningen för att snön inte är röjd? Tillgänglighet är viktigt för alla oavsett om du är hemma, ute i arbetslivet eller all övrig fritid.

 

I dagens Sverige får du inte försöka och tänja dina gränser om du har funktionshinder. Nicka och bocka istället till de myndighetspersoner som aldrig ridit på en häst utan bara på regler, lagar och paragrafer.

 

Det är som en annan god vän till mig sa, när Stockholm Pride går av stapeln vill alla vara med och delta och framförallt synas, politiker, myndighetsbyråkrater och artister, you name it. Tidningarna och övrig media skriver och visar spaltmeter om denna från början diskrimineringsfest.

 

Marschen för tillgänglighet är en organisation som syftar till att införa en svensk lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionshinder. Hur mycket syns i media? Är det därför tidigare nämnda inte deltar och syns lika mycket? Det är inte inte lika mycket glitter och glamour. Gå in på sidan och skriver under kampen mot diskriminering.

 

Detta är verklighet idag, 2008 i landet Sverige

 

Det är ingen konst att vara humorist och satiriker när du har hela statsförvaltningen som arbetar för dig. –Will Rogers

 

Margareta på G som vill se mer armkraft

Ett svar på “Elementära behov i livet…”

  1. Sari är en hjälte i mina ögon, hon förtjänar all RESPEKT!
    Att vi är jämställda är ett spel för galleriet och att det inte pågår diskriminering i samhället är ren bullshit-nonsens!
    Kram
    Maja

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.