Tornedalsraketen gör ingen fluga för när.

I år firade vi nyårsafton hemma hos en kompis på Hertsön i Luleå. När vi var på väg in stod några killar och sköt raketer och smällband mellan husen och vid portgångar. Det sköts och har skjutits friskt i Luleå i flera dagar före tolvslaget.

Jag gillar nyårsraketer men jag vill ha kvar dem som nyårsraketer och ingenting annat. Vi tar bort glamouren när vi börjar skjuta hej vilt före och efter tolvslaget. Ska jag vara riktigt sarkastisk så misstänker jag att ett flertal av dem som skjuter dagen efter har nog inte varit i tillståndet att de klarat av att skjuta vid rätt tidpunkt.

Vi pratade om våra egna erfarenheter och minnen av nyårsfirande och raketer och min kompis berättade en äkta sann tornedalshistoria från hennes barndom i Erkheikki, utanför Pajala.

I hennes familj var raketer inte något som köptes till nyår i vanliga fall. En nyårsafton när hon och hennes yngre syster var hemma med sina föräldrar hade de en stor önskan om att de skulle inhandlas raketer. De tjatade och frågade pappan om han verkligen inte hade köpt raketer till dem. Tillslut sa pappan, som var less på deras tjat, att de fick vara kvar inomhus och titta genom köksfönstret så skulle han gå ut och smälla raketer. 

Två förväntansfulla flickor ställde sig snällt och lydigt framför köksfönstret för att få se de nyårsraketer de längtat efter. Pappan gick ut och ställde sig framför fönstret och mycket riktigt smällde han av en riktig raket… :)

Den spred inte så mycket glitter och glamour men lät gjorde den visst ordentligt. Flickorna hade nyårsaftonen räddad för de fick sig ett mycket gott skratt. Den raketen finns kvar i hennes minne mer än alla andra nyårsraketer hon både tidigare och senare upplevt, billig och ofarlig var den också.

Detta var en riktigt sann och äkta tornedalshistoria som nu lagt sig i minnet med ett leende hos mig och jag ser även faderskärleken i den raketen, trots allt.

Margareta G som ville lägga raketdiskussionerna på en annan nivå, någon minut.