Vikten av vikten

Handen i kakfatet

Jag har ökat i vikt, det visste jag

Att det var så mycket förstod jag inte. Jag har aldrig ägt en våg, det har alltid varit ointressant hur mycket jag väger. Däremot äger jag speglar och kläder, där ser jag sanningen, trodde jag.

Jag har vägt mig när jag varit gravid, på besök hos läkare samt vid olika hälsokontroller. För övrigt är det ganska ointressant, eftersom jag ser med hjälp av spegel och kläder att det inte är något akut problem och vikten är inte någon fara för min hälsa åt något håll.

Jag har alltid upplevt mig normal enligt alla normer, inte någon som modellagenturerna vill ha på catwalken och inte heller någon som bör vara med i något program som avskräckande exempel för bantning. Nej, helt enkelt någon som har alla normer för BMI och övriga uträkningar som stämmer med alla medelvärden för hur en svensk kvinna med min längd ska väga i vårt samhälle. Jag har klarat allt det där utan att det tjuter och piper av varningssignaler överallt, till idag.

Vad hände idag som gjorde att jag reagerade? Jo, jag tog en promenad bland stadens butiker som hade rea. Vilken butik har inte det idag, frågar sig någon och visst är det så att de bara existerar röda stora lappar överallt. Normalt brukar inte jag handla på rea av den enkla anledningen att jag aldrig hittar något.

I mitt nya liv verkar det i alla fall dyka upp små saker som jag lockas av att köpa. Det var ingen skillnad idag och jag inhandlade fyra klädesplagg, 50 % av dessa var på rea och till ett sådant pris att jag inte ens trodde man kunde handla en strumpa för det priset.

Till saken hör att jag inte gillar att prova utan brukar chansa och det har självklart bidragit till en del felinköp genom åren. Nöjd och belåten går jag hem. Hemma provar jag kläderna och ser att trots att jag utökat storleken på mina val är det inte någon vacker syn jag ser framför spegeln. Den där helkroppsspegeln jag har nyinköpt var inte bra :).

Flinet som min sambo haft de senaste veckorna när vi pratat om hans vikt, nu förstår jag varför. Det är inte för att han är så lycklig och nöjd med att ha gått upp än mer i vikt. Det har nog mer med det gamla ordspråket, man ska inte kasta sten när man sitter i glashus  :) , att göra.

Det tragiska i det hela är att det gått så snabbt och jag har inte hunnit med. Tidigare har jag alltid tänkt, det där fixar jag snabbt. Nu känns det att jag måste återuppta och det OMGÅENDE, all motion som legat i träda ett längre tag. Jag har inte ens gömt undan det på hyllan utan det har kastats i någon svåråtkomlig låda i förrådet. Jag kommer att leta fram det redan i helgen, det lovar jag till mig själv, 100 %.

Maten blir det också en förändring på. För mig handlar det om de oregelbundna måltider och allt godis, i mängder, som jag stoppar i en mun som bara vill har mer.

Jag ska återuppta något som jag verkligen gillar, att laga god mat. God och vällagad mat kanske inte heller alltid är nyttig, men det kommer jag inte att förändra i första taget, utan nu blir det att prioritera matlagningen istället för att stoppa i sig slarvigt något på kvällskröken.

Vi får se om det räcker men jag gör ett försök.

Margareta G som vill trivas med sig själv och inte bryr sig så mycket vad andra tycker, tänker och ser.