Bildgatan – Avsändare Margareta

skottdagen är här.

Enligt ”gammal tradition” får kvinnorna chansen att fria till sin käresta en gång vart fjärde år, på skottdagen.

Det började någon gång på 1800-talet, mer som ett skämt, och genom åren har det börjat kallas en gammal tradition. Vi kör på det, och släpper våra fördomar om att det är mannen som ska fria. Därför kan du nu ta chansen att fria till din älskade idag.

Går du och längtar efter giftermål tag då chansen idag.

Själv friade jag till min dåvarande sambo och tillika pojkarnas far, 1985 i juli. jag trotsade reglerna och valde en annan dag än skottdagen. En kväll med lite god mat och kanske några glas vin med ”grabbarna” förpassade till Åby började jag och Birgit (min dåvarande svärfars sambo) att prata om vi skulle ta och fria till våra respektive, först lite skämtsamt men sedan med större allvar. Historien slutade i alla fall med att vi gifte oss i Göteborgs rådhus, en vacker gammal byggnad, den 19e juli.

Att gifta sig borgerligt var ganska självklart för mig på den tiden på grund av mina åsikter. Idag delar jag inte den åsikten med mitt gamla jag, det är helt okej att gifta sig i kyrkan. Huvudsaken är att man gör det för sin egen skull och inte för vad andra tycker, tänker och anser att så ska det vara.

Själv tänker jag inte fria på skottdagen och ingen annan dag heller, inte för att jag inte älskar min sambo. utan för att jag inte har någon tanke eller behov av att gifta mig. Jag tror inte jag blir lyckligare genom en vigsel, det bevisade mitt första och enda äktenskap, ring på fingret kan jag ha i alla fall. Men visst hoppas jag, att jag en dag ska få bevista något bröllop där någon när och kär förevigar sin kärlek (vilka kan jag ha i åtanke). Det är ju fantastiskt vackert och härligt med bröllop.

Att älska är svårt – att inte älska är ännu svårare.

Avsändare Margareta som älskar att uppvakta och komma ihåg människor. Jag har skrivit det förut och skriver igen, alla dagar man kan använda till en dag att glädja någon är en dag att minnas.

Skottdagen den 29e februari har bara funnits sedan år 2000, tidigare inföll skottdagen 24 februari. Varför infaller inte skottdagen i slutet eller början på året, frågar sig någon klok person, det borde vara mer logiskt.  Men så är det faktiskt också, för i den romerska kalendern började året med månaden mars och skottdagen lades i anslutning till nyåret.

… fem stycken bokreor har jag besökt idag. Mitt resultat blev ganska bra som ni ser på fotot. Varje år ser jag fram mot bokrean, trots att jag inte brukar vara någon storhandlare och inte heller planerar jag mina inköp nämnvärt. Jag köper det jag dyker på, och tycker verkar intressant. Oftast är det en typ av samlarböcker som jag inte sträckläser utan använder som inspiration och uppslagsböcker. Några dammsamlare blir det sällan, självklart har även en och annan sådan slunkit med vid mina inköp genom åren.

Den enda roman som inköptes idag var Jonas Gardells -Ett ufo gör entré. Jag fick tips om att läsa Gerda Antti, tyvärr hittade jag ingen idag, trots att jag sett en av hennes böcker i någon av alla de bokreakataloger jag bläddrat i på nätet.

Jag hörde en äldre man idag som sa, - Inte är bokreorna som förr. Visst har han rätt. Idag är det bokrea någonstans hela året, du kan alltid göra bokfynd. Den röda lappen säger inte alltid att det är billigare än tidigare, jag såg bland annat en bok, som jag köpt tidigare under året, i samma butik, till ett lägre pris. Priset mellan butikerna skiljer sig ibland nämnvärt, exempelvis ”Den svenska sångboken” köpte jag till ett pris av 119 sek, i nästa butik kostade den 199 sek. båda till nedsatt pris. En skillnad på drygt 40 % är mycket på en bokrea, i en så pass liten stad som Luleå.

Jag hoppas att bokhandelskedjorna inte blir några nya Hemtex. Har ni gått förbi eller in i en Hemtexbutik någon gång -som inte har rea? 70 %, 50 % eller 30 % på allt i butiken, det verkar vara deras stående slogan. De har ju verkligen tappat all trovärdighet, idag skojar man om deras skyltning.

Rea, realisation, ska vara under en begränsad tid, och priserna ska vara väsentligt nedsatta priser och finnas i det ordinarie sortimentet. Det finns ingen exakt tid, men enligt marknadsdomstolen skall den pågå i högst två månader. Nu ändrar de procenten då och då, så det kanske räknas som nya ”reaperioder”. Väsenligt nedsatta priser är också diffust, men handlar till viss del om vad vi som konsument anser vara det.

Nu kom jag lite utanför ämnet, men en viss poäng har det i alla fall. Idag har vi en utbredd Internet bokhandel som oftast håller lägre priser. Livsmedelskedjorna har utökat sortimentet med böcker, och inte bara det. Konkurrensen är hård och därför gäller det att hela tiden ha lockpriser i butiken. Det är tufft att vara bokhandlare, en av mina stora drömmar. Jag hoppas verkligen att vi får behålla de få bokhandlare vi har i Luleå under en lång period.

Det bästa med en bok är inte de tankar den innehåller, utan de tankar den framkallar.

Avsändare Margareta som snart ska lägga sig med en god bok.

God natt och läs något trevligt.

det kan vi vara av fler anledningar men  men dessa glasbitar hade kunnat skada mig mer än svårt för en stund sedan.

Alldeles nyss upplevde jag en dödsskräck och äckelkänsla som var helt otrolig. Min sambo stannade och köpte fyra wienerbröd vid en av Luleås mest omtyckta och äldsta konditorier, de har bl.a. vunnit många semmeletester genom åren., när han skulle åka förbi en kompis.

I kväll skulle vi dricka kaffe och äta var sitt wienerbröd. När jag hade tagit några tuggor kände jag något hårt och vasst som krasade i mina tänder. Jag trodde först att en tand gått sönder, så var det inte. I wienerbrödet fanns denna supervassa glasbit som gick sönder och delades.

I morgon åker jag till konditoriet med dem och lyssnar hur de kan förklara det. Sådant ska absolut inte kunna hända, det finns ingen ursäkt. Jag kommer aldrig mer att handla från konditoriet, deras hygien måste vara under all kritik när sådant hänt. Sedan får jag se hur jag ska agera fortsättningsvis beroende på hur de reagerar. Jag vet inte heller vad jag har för skyldighet att anmäla det till miljö- och hälsoinspektören i kommunen, givetvis måste jag ta reda på det.

Min sambo sitter nu och mår illa av att han ätit två idag och även bjudit sin kamrat på en, vad innehöll de? Kanske lite gammalt blod från någon som skurit sig. :/

Själv har jag suttit och fantiserat om hur jag fått i mig glas och bitarna nu sakta åker ner genom min kropp och skär sönder mig inifrån.

Wienerbröd har nu blivit något som jag i första taget inte kommer att sätta tänderna i, kanske lika bra det, med tanke på viktökningen :) . Det är bra om det kommer något positivt ur denna skräckupplevelse jag haft ikväll.

Några kloka ord, som passar in till mig själv, så att jag inte lämnar händelsen utan att göra företaget uppmärksammat på deras brist på hygien.

Ta itu med det obehagliga – genast!

Avsändare Margareta som nu ska sova på saken, god natt till er alla där ute.

Denna modefotosession från början av 70-talet låter jag vara utan egna kommentarer, förutom att mycket är sig likt och ständigt återkommande. Däremot frågade min yngsta son när han såg ett av fotona, -Vem är den där tanten? Tanten var jag, och han var då lika ung som jag var på fotot. :)

Jag vill tacka från vänster till höger och uppifrån och ner, mig själv, Carina G, Christina Å och Helena Z, älskade syster yster Kristina, Ragna L, syster Kristina (igen), Katarina B, åter igen mig själv, Rolf L, Karin K, Hans L och Roland Ö, Göran H, Gänget i Jäkkvik (Karin G, Yvonne R, Christer G, Carina T, Carina P och Christina Å), samt brudarna på skolgården (Lena Ä, Solveig F, Carina G och Ann-Helen E) utan er hade jag inte kunnat göra dessa modereportage från 70-talet. :).

Två av dessa underbara tjejer finns inte längre med oss, men jag minns dem med glädje och båda hade mycket humor. Med den största kärlek till dem, främst min älskade syster och även min kompis Solveig F från ungdomen. Jag vet att ni skulle lett åt dessa foton idag och tyckt att det är helt ok att jag förevisar dem för hela världen.

Tänkvärda ord sagda av George Herbert
Stormar ger ekar
djupare rötter.

Avsändare Margareta som gjort sitt som modereporter för det tidiga 70-talet.
Vi kanske syns på någon modefotografering någonstans någongång.

även på 70-talet varierade stilarna på kläderna, speciellt jackorna hade en stor variation. Här poserar tjejerna från tidigt 70-tal med sina val.

Om vi tittar uppifrån och ner, ser vi först Carina T med sin elegant skurna jacka, som skulle passa in vid någon trevlig galapremiär, som kontrast till denna har hon en enkel t-shirt och nötta jeans (mer nött var inte jeansen på den tiden) ett par seglarstövlar, samt den oumbärliga fyrkantiga militärväskan som nästan var ett måste.

På nästa foto poserar Karin G med en enklare täckjacka. men en desto mer elegant handväska.

Carina G har en tuffare manchesterjacka med fuskpäls kring krage och ärmslut.  Hon utmärker sig lite från mängden genom att bära ett par byxor i beige istället för jeansen. Märket hon har på kraget var vanligt förekommande och hade absolut inte något budskap, utan var som vilken accessoar som helst.

Christina Å visar här att det går att kombinera favorit skidjackan till vardags, tillsammans med jeans instoppade i skorna på ett moderiktigt sätt.

Carina G och Carina P visar en sportigare stil med aktuella huvubonader. Huklan var en av de få huvudbonader som användes frivilligt vid den tidpunkten.

Lena N och Solveig F visar här hur man använde skorna för att på olika sätt nonchalant stoppa in byxorna i dito.

Sist men inte minst, visar Annika E en riktigt tjusig jacka som fick många suktande blickar efter sig. Jag lovar att den inte är äkta. Annika E har fortsatt i den stilen med att värna om miljön som en av Luleås ledande politiker, inom miljöfrågor.

En kort sammanfattning om vintermodet. Mössor och vantar var något man sällan såg, däremot dessa sjalar på huvudet var enormt populära, speciellt på sommaren. Byxorna instoppade i stövlarna var trendigt. Den fyrkantiga gröna militärväskan bars av ett stort antal tjejer. Det fanns en slokhatt som gick åt som smör i solsken. Jag sydde sådana på beställning, både till tjejer och killar. Strykjärnet användes som mall till huvuddelen, vad jag använde till brättet kommer jag inte ihåg, men snabbt gick det att sy ihop dessa otroligt populära hattar, oftast i något denimtyg.

Jag kan idag inte förstå att jag sydde så många hattar, för är det något jag är totalt värdelös på så är det att sy. Inte ens för den minsta raksöm gillar jag att ta fram symaskinen. Det insåg mina söner vid tidig ålder, när något skulle lagas eller sys vände de sig till mormor. Min äldsta son, han gillar själv att sy och skulle nog vilja ha en egen symaskin.

 Som sagt:
Allting klär en skönhet

Avsändare Margareta som strax kommer med ett sista modereportage från tidiga 70-talet för den här gången.

Vad väljer en snart 23årig kille som precis flyttat till Oslo?

Eftersom han är helt normal så kommer nästa fråga. Vem frågar han om hjälp med flyttning och lagring av möbler? Pappa? Nej, det var bara i morse att åka iväg till OK center och hyra ett täckt släp eftersom det var dags att bära möbler igen och då lovar jag att nederbörden kommer. Den brukar  göra det när jag ska flytta grejor, nederbörden alltså.

De sista två-tre åren har jag burit och flyttat möbler och kartonger fram och tillbaka mellan olika bostäder, oftast har de fått mellanlanda hemma hos mig, denna gång är ingen skillnad. Det finns en ”liten” skillnad, nu har jag blivit sambo och två boenden har blivit ett med allt vad det innebär i utrymme. Därför har denna flyttfirma lite svårt att hjälpa till med magasineringen också. Att flytta i Luleå mellan olika förråd, lägenheter har blivit en vana för oss numera. Vi har även flyttat grejer till och från Forsnäs, Gammelstad, Kalix Nyborg och Santasaari. Våra bohag täcker snart hela Norrbotten.

I alla fall åkte jag och sambo till lilleman och flickväns lägenhet för att hämta en dubbelsäng, en storbilds TV samt en eller två kartonger som han försiktigt kläckte ur sig i telefon igår. När vi kom till lägenheten var flickvännen redan i full gång med att packa.  Han glömde tydligen bort några ”små detaljer” när jag pratade med honom i telefonen. Totalt hade han glömt att, vi skulle ta med oss även stereo, förstärkare, dvd spelare och två enorma högtalare, några fler kartonger än de två kartonger han pratat om, några sopsäckar med kläder, golfset, playstation samt lite husgeråd.  Tur var det i alla fall att flytten skulle ske inom Luleå så vi inte var på till Oslo och Norge, då hade planeringen spruckit med råge.

Självklart hjälper jag gärna honom och flickvännen, men det finns ett stort men, vi har inget utrymme! Jag brukar inte använda mig av utropstecken i någon stor utsträckning, just nu kände jag att det behövdes, kanske flera.

I alla fall fick vi nu lösa hans problem, som numera är vårt, med en tillfällig förvaring på en plats som absolut inte ska vara något privat förråd. Nu blev det ingen annan utväg, till vi kan åka i väg till stugan för ”slutförvaring”.

Flickvännen får också mellanlanda med resten av bohaget, till hon flyttar i maj, hos sin pappa i Luleå. Flyttstädningen behövdes ingen hjälp med eftersom det inte är så stort och de var redan flera som skulle städa. Lilleman har en underbar flickvän och jag hoppas verkligen att det håller, trots avståndet idag.

Givetvis var det andra anledningar som gjorde att han inte kunde komma och hjälpa till med flytten i Luleå i helgen. Det är endast vetskapen om vart han var på väg, när jag pratade med honom idag, som lockade mig att skriva dessa rader och lika solklart är det att jag hjälper mina barn, för de är de trots åldern, när jag kan.

Vi funderade i bilen på väg till förrådet när det var dags för nästa flytt inom Luleå, eller blir sträckan betydligt längre? Nästa gång kanske vi inte behöver ta hand om förvaringen.

Ps. Egentligen var det Linnea som borde ha varit på Holmenkollen, eftersom det är hon som har tävlat och tränat hårt i utförsbackarna, inte i snowboard men väl i slalomsvängen. Lilleman har aldrig stått på ett par skidor som går utför, knappt på längden.

Jag försöker att
Göra det jag kan, med det jag har, där jag är.

Avsändare Margareta som är glad för det lilla jag kan hjälpa till med och att det bara handlar om korta sträckor och flytt inom Luleå.

Varje gång jag börjar att sortera och bläddra bland mina egna ungdomskort blir jag på gott humör. :) Mycket ligger på topp idag, men vissa plagg och speciellt några frisyrer trodde då inte jag, att jag någonsin skulle visa för någon annan människa och framförallt inte på nätet. Fast nätet på den tiden var inget annat än ett nät såsom exempelvis spindel- och fiskenät. I vår värld fanns inga andra nät.

Denna modefotografering gjordes 1974 i Jäkkvik när vi ungdomar var på konfirmationsläger vid Jäkkviks fjällgård.

Modellerna uppifrån och ner är: Jag själv i den kycklingula självlysande dressen, som kan läka vilken depression som helst, med en frisyr som jag aldrig sett komma tillbaka, undra varför :)

För övrigt heter de tre brudarna Yvonne R, Christina Å och Carina T. Tjejen med den riktiga kultjackan är Ann-Helen E och sist men inte minst den urläckra bruden är åter igen Christina Å.

Att gå igenom gamla fotografier är superhäftigt för minnen och namn kommer tillbaka, både trevliga och mindre trevliga men sånt är livet.

Att idag kunna skratta åt sig själv, åt någonting som var otroligt viktigt när man var tonåring, är ett bevis på mognad men också dessa kloka ord stämmer bra in:

Jag letade alltid utanför mig själv
efter styrka och självförtroende,
men sådant kommer ju inifrån.
Det finns där hela tiden. 

Dessa kloka ord myntade en gång Anna Freud

Avsändare Margareta som återkommer med några fler trevliga modebilder från tidigt 70-tal

till en väldigt snäll och duktig kvinna.  Så stod det på ett kort i ett paket jag fick med denna illustration.

I paketet låg även en av de böcker som jag samlar på och gillar att plocka fram och läsa för att få inspiration, kraft och bekräftelse i min egen kreativitet och mina tankar om livet.

Det fanns även med kramar från avsändaren och hon ger alltid så mycket själv, genom att bara finnas och vara en vän och en stor feedback i tillvaron.

Jag tycker om alla hjärtans dag trots alla åsikter om köpmännens dag och hur det har utvecklats. Visst ska vi ha alla hjärtans dag varje dag, men jag tycker om dagar som vi kan fira på något sätt i livet. Fira varje dag tar bort en del av njutningen. Att sedan ha egna små dagar inom familjen, bland vänner och övriga världen, som bara är ens egna, är en annan krydda. Jag vill uppvakta och glädja andra i min närhet med små saker för att jag tycker om dem och vill visa min uppskattning av dem som människa, det kan jag göra när jag känner.

I år fick jag uppdraget av min yngste son, som bor i Oslo, att ordna uppvaktning till hans underbara flickvän i Luleå. Ett sådant förtroende är också ett bevis på uppskattning, av mig som person, han litar på att jag ordnar det som han vill och han vet att jag älskar att fixa små presenter och överraskningar till mina nära och kära.

Min mor fick också en härligt färgsprakande tulpanbukett hemlevererad och den glädjen går inte att ta miste på. Hon har än inte bestämt sig var den ska stå för att hon ska kunna njuta av den, helst hela tiden. Självklart gläds hon än mer om hon får se oss i fysisk form, speciellt sambon, men delad glädje är alltid dubbel glädje, inte bara något ordspråk. Överraskningsmomentet blir inte lika stort om allt trevligt levereras samtidigt.

Avsändare Margareta som avslutar med några visdomsord från den bok jag fick på alla hjärtans dag.

Om du vill att andra ska vara lyckliga, visa då medkänsla.
Om du själv vill vara lycklig, visa då medkänsla.

Kloka ord av Dalai Lama.

Ps. Vad är det för fel att ha mer av köpmännens dagar? Alla har vi behov av inkomst och vi behöver det för att överleva.

Fettisdag, vita tisdagen, fastlagstisdag kärt barn har många namn

Fettisdagen är en av de tre kalasdagarna när man tidigare festade, hade karneval, vilket betyder kött farväl, före fastan. De övriga två dagarna är fastlagssöndag och blåmåndag. Blåmåndagen kallas även bull-, fläsk- eller korvmåndagen.  

I dag ska vi äta semlor, idag och ingen annan dag under året. Semla är också en bulle med många namn såsom bl.a. fastlagsbulle fettisdagsbulle, hetvägg.  

Finns det något äckligare i matväg än en stor torr degklump med ett hål som fylls med ytterligare en klump, mandelmassa, mellan allt läggs så mycket grädde som går utan att det rinner över. Största degklumpen med mest mandelmassa och grädde är den som lockar till inköp och njutelse.  

Att jag är i minoritet idag är helt klart. Jag tror inte att jag överhuvudtaget någonsin har träffat någon som delar min avsmak för semlan. Tidigare blev jag illamående bara jag tänkte tanken på att stoppa den i munnen. Numera deltar jag i gemenskapen och det händer till och med att jag köper semlor till mina nära och kära, inte bara på fettisdag.  

Fram till för cirka sju år sedan åt jag överhuvudtaget inte fikabröd, det var inget som tilltalade mig. Plötsligt hände något och numera stoppar jag i mig både det ena och det andra vad gäller alla dessa sötsaker, men så långt som att börja gilla semlor har jag inte kommit i min utveckling J och lär nog aldrig göra det.

Jag har även kvar ytterligare två riktiga hatobjekt inom konditorbranschen och det är lussekatter och anisbröd (munkar). Till min direkta kräkningskänsla mot anisbröd finns det en förklarlig barndomshistoria om.  

För att vara en som tycker så illa om semlor, som jag faktiskt gör, är det helt otroligt att jag för några år sedan, 2005, hade ansvaret att anordna ett semmeltest tillsammans med en av våra lokala dagstidningar. Mitt uppdrag var bl.a. att fixa aktuella och ”heta” personer som semmeltestare.  

Mitt idrottsintresse ledde mig till Luleå Hockey och framförallt Per Ledin  han kändes het i media, en stor prenumerant av rubrikerna som slagskämpe och besökare av utvisningsbåset. Att han sedan är en duktig hockeyspelare kom inte alltid fram. Killen kändes rätt och jag ringde och pratade med honom och självklart var han intresserad, att få proppa i sig, semlor lockar J. De övriga testarna har jag inget minne av och journalisten på NSD ordnade de flesta, en av testarna var evigt återkommande.  

Det går en eller två dagar sedan ringer det i min telefon och det är Per Ledin som frågar om det är ok att han tar med sig Niklas Wallin (det var NHL strejk för tillfället). Jag svarar glatt: -självklart, men han kan ju inte vara med på testet p.g.a. att …, är det någon praktikant du har?  Jag lovar, det blev tyst i luren och sedan svarar Per Ledin någonting: – Nej, han spelar med Luleå och är NHL spelare. Snacka om en som skämdes att jag hade så dålig koll på läget och laget.  

Till saken hör att min son spelade med Luleå hockeys juniorer och tränade en del med a-laget vid den tiden och därför kändes det extra pinsamt att få skrivet på näsan att jag hade nollkoll.  

I alla fall bidrog jag med en historia som har roat både tidningens redaktion, spelarna i Luleå hockey (säkert en del små gliringar till Niklas Wallin som den lille praktikanten), arbetskollegor, vänner och övriga som hört historien.

Någon vecka efter semmeltestet fanns det en stor bild på en semla i sportbilagan och någon underfundig text om mitt klavertramp fast med stor glimt i ögat. 

Där fick jag, semmelhataren, symbolisera en semla.  

Till mitt försvar kan jag säga att, trots mitt idrottsintresse har sportbilagan och att följa med i hockeyvärlden blivit mindre och mindre genom åren. Idag ser jag knappt på hockey, har inte varit på en match i år, tur är väl det.

Jag visste vem Niklas Vallin var när jag började använda hjärnan men jag visste inte hur stor han verkligen var (är?). Var jag sedan fick ordet praktikant ifrån vet jag inte, det existerar nog inte i hockeyvärlden. 

Det är fettisdag idag, det kan inte ha undgått någon, och semlor är något som berör och engagerar ”alla” människor på något sätt. Semlor säljs i princip hela året och är helt legalt att äta när som helst. Trots det pratar man om hur viktigt det är att äta dessa degklumpar just på fettisdag.  

Alla tidningar med självaktning har någon form av semmeltest, med olika teman och företagen bjuder sina anställda på semlor. Bjuder de inte på något övriga året, men semlor verkar vara en oskriven lag, att det ska finnas överallt just idag. Så är det och så ska det vara.  

Nu hoppas jag att du som läser detta, kanske med en semla färdig för att stoppa i munnen och njuta av degklumpen som bara växer och växer i munnen, inte bara i där :) , fortsätter att må gott.  

Avsändare Margareta som inte har många hatobjekt inom kostcirkeln men dessa var några av dem. 

Semla – vetebulle av jäsdeg …. och jäser gör man både här och där.

Meningen som äntligen går hem hos livsmedelshandlarna i länet.

Numera ser man i nästan varje annons från de lokala livsmedelsbutikerna denna fras. Oavsett om det är kooperationen, ICA eller någon annan handlare så finns den med.

Inget ont som inte har något gott med sig, brukar man säga och visst är det klimathotet som påverkat dem att försöka vara banbrytande och leda oss in på rätt väg. Vi kanske glömmer avslöjandena om hanteringen av produkterna i butiken, framförallt köttet.

Jag gör inte det, därför vill jag slå ett slag för de köttproducenter som säljer i egen butik, de finns säkert i varje län. Dessa lokala företag producerar ofta allt foder själv och de vet vad djuren äter samtidigt som hanteringen av köttet skiljer sig avsevärt från de skräckexempel vi fått se i media den senaste tiden.

Hulkoffgården i Norrbotten är ett sådant företag med egen gårdsbutik. De har även restaurang, anordnar konferenser samt i anslutning till gården finns även Butiken på landet. Gården ligger som ett plus vackert belägen vid torneälv, bara det är värt ett besök.

Däremot fick jag lite hicka när jag hittade färdiga portionsförpackningar från Norrbotten i Linköping som färskvara. Där har man inte tänkt på klimathotet. Finns det ingen leverantör på närmre håll? Fruset kan jag förstå men som färskvara och det var inte små mängder. Hur hanterar handlaren det som blir över? Det var och är en del känsliga produkter i dessa lunch-, middagslådor som inte tål någon längre förvaring.

I alla fall hoppas jag att vi konsumenter blir bättre på att handla lokalt, bor du i Norrbotten handlar du från norrbottniska producenter och bor du i Östergötland handlar du från de östgötska producenterna. Lokalt är lokalt J.  Matföretagen i Sverige skapar sysselsättning vilket också är en stor anledning till att vi ska handla därefter.

Självklart köper jag produkter från hela Sverige och även hela världen. Det handlar om både tillgång och smak. Något som vi däremot är världsbäst på i Norrbotten är falukorv, ingen slår oss på fingrarna. Vi har ett flertal duktiga korvproducenter i länet som jag ska återkomma till vid ett senare tillfälle och även ge tips på några delikata recept.

Avsändare Margareta som avslutar med en rolig kötthistoria

Den hjälpsamme servitören frågar gästen hur köttet ska stekas: – Hur vill ni ha ert kött?
Gästen ser mycket frågande ut, och servitören förtydligar: – Kanske medium?
Gästen ser hoppfull ut och säger: – Finns det large?