Hjälp, vart tar alla dygnen vägen?

 

  Vart flyger tiden vägen?

Jag misstänker att klimatförändringen sakta men säkert också påverkar vårt dygn genom att på något sätt förkorta dygnet och forskarna har ännu inte riktigt upptäckt det.

Vi går här på jorden och tror att dygnet fortfarande har tjugofyra timmar, som innebär 60 minuter på varje timma och 60 sekunder under varje minut. I verkligheten kanske det händer samma sak med tiden som sker med vår temperatur, fast tvärtom. I stället för att det ökar så minskar det. Det är något eller någon som varje år plockar bort några sekunder i minuten. Det verkar gå snabbare och snabbare. Om ett antal år kanske inte dygnen finns kvar utan vi räknar allt i veckor, det har blivit våra dygn. Det skulle innebära att vår ”sömnperiod” infaller någon gång mellan onsdag och fredag, däremellan jobbar vi. Fast, det är ju egentligen samma sak.

Det är detta mellanskede, när förändringen pågår och vi fortfarande tror att vi ska hinna lika mycket under ett dygn som vi gjorde när vi var små, när allt var normalt. Det är frustrerande att varje dag upptäcka, ännu en dag när planeringen stöp. Idag har en sådan dag infunnit sig, liksom igår och i förrgår. Allt det som jag tänkte göra under dessa dagar ligger fortfarande och väntar på mig och min egen kreativitet. Inte ens de arbetsuppgifter där jag inte behöver vara speciellt kreativ, utan bara utföra uppgiften, har fungerat. 

Idag har jag mycket att skylla på, programvaran som jag testar på nätet har inte gjort som jag velat i veckan och det har varit en hel del inkörningsproblem. Nu är företaget relativt nytt på denna marknad, tror jag, så de får också lära sig en del via all min e-post som jag ibland känner att jag bombarderar dem med. Jag vet hur jag vill ha det och vad jag vill få ut av alla rapporter, därför känns det bra trots alla ”små” irritationsmoment. För nu kan jag vara med och påverka. I ett företag med en programvara som har funnits under längre tid, har jag inte stor chans att påverka och få gehör för mina önskemål.

Jag småler varje gång jag skickar i väg min e-post till supporten, jag ser hur han, jag vet inte varför men det är en han i min syn, svär till och säger något om henne i det där företaget som bara hittar fel hela tiden. Det är inte p.g.a. deras svar, som alltid är mycket korrekta och hitintills har de kunna hjälpa mig med mina funderingar till nästan 100 %. Det handlar kanske om egen erfarenhet och fantasi, varför jag får den bilden framför mig.

Inte nog med allt detta, vår Internetleverantör har haft stora problem idag, ingenting har fungerat tillfredsställande. Det har varit trögt, ibland har inte sidorna hittats och sedan har nätet legat nere några gånger. Helt plötsligt när allt började fungera var det dags att påbörja middagen och efter en fredagmiddag blir det inte mycket nyttigt gjort, inte om alla är som mig. John Blund brukar ta hand om mig ganska tidigt på fredagarna och det gör han bra och ännu bättre vårdar han sambon på fredagarna, min alltså. 

Nu har tre dagar förflutit sedan jag avslutade mitt halvtidsuppdrag för denna gång och det känns som att dessa dagar bara har försvunnit utan att jag egentligen gjort något. Varför blir det så ibland?  Är det sekunderna som börjat försvinna snabbare? Har ingen annan märkt av detta underliga fenomen? 

Jag kanske inte har spillt bort min tid trots allt, när jag läser dessa tänkvärda ord, från boken jag fick i gåva på alla hjärtans dag, så förstår jag att all tid inte är förspilld trots att jag inte kan ta på något resultat. 

Ta dig tid att vara vänlig – det är vägen till lycka.
Ta dig tid att drömma – det ställer siktet mot stjärnorna
Ta dig tid att älska och bli älskad – det är ett gudomligt privilegium.
Ta dig tid att se dig omkring – tiden är för knapp för att vi ska ha råd att vara självupptagna.
Ta dig tid att skratta – det är musik för själen. 

Gammalt engelskt visdomsord 

Avsändare Margareta som tar nya kreativa grepp till veckan.

2 svar på “Hjälp, vart tar alla dygnen vägen?”

Tycker om din kommentar