Jag mötte – kråkdamen…

Vad döljer sig bakom masken hos fågeltanten? 

…som på somrarna förvandlas till Måsdamen, henne har jag mött genom fönstret i snart ett år. Vad döljer sig bakom hennes fågelmask? 

Idag har vi nästan mötts på riktigt, hon stod med sin sedvanliga påse vid sopkorgen för hundavfall och tittade sig runt omkring, när jag gick förbi henne på min väg till affären. 

Jag vill inte störa damen i hennes dagliga gärning, men lite nyfiken är jag, så jag tittade lite försiktigt på henne när jag gick förbi. Det är en liten, nätt äldre tant, ser lite försiktig ut genom sitt kroppsspråk, med fina kläder och silvergrått, upplagt hår. Hennes ansikte en aning skört, kanske lite nervöst på grund av hennes oro för att någon ska se vad hon gör, eller är det jag som felbedömer? Jag hade gärna velat se mer av hennes ögon, ja helheten i ansiktet.

För att fundera vidare över den gamla damen och hennes avsikter med sin dagliga gärning. Vem kan hon vara, har jag funderat vid ett flertal tillfällen. Varför gör hon det här? Varje dag, jag har inte tänkt på tiden tidigare, ganska punktligt. Vet hon om att hon håller på med något, som mest troligt inte roar de närboende eller är det bara av omtanke?  

Jag lärde ”känna henne” som Måsdamen första gången, fast jag inte förstod att det var hon förrän senare. När jag sitter ute på balkongen och får en daglig dos av min ”friska luft” som jag tyvärr behöver ibland, ser jag hur det flyger in måsar, fler och fler, runt en speciell plats i vårt närboende. Det är ganska fascinerande att titta på, trots att jag inte älskar att ha måsar och inte i den mängden runt mig. Jag tittar en stund, tillslut måste jag ropa på sambon, för att fråga honom vad han tror att det kan vara? Har de dumpat något från tågen, eller ligger det något dött där ute? Jag har i alla fall fått för mig att allt som luktar illa lockar måsar. Han tittar och funderar men har inget svar att ge mig. Vi reflekterar inte något mer på det, men efter det såg jag fenomenet vid ett flertal tillfällen. Jag var ganska säker på att det var något som dumpades från tåget, till det att jag träffade på Måsdamen.  

En dag fick jag se en liten dam med försiktiga steg, som stannade strax efter att hon passerat järnvägsövergången. Hon såg ut som någon. där påsens innehåll inte var riktigt rent. Klart och tydligt var i alla fall att hon inte ville att någon skulle se henne, hon såg inte mig där jag satt ute på balkongen och fick ”frisk luft”. Helt plötsligt öppnade hon den ”orena” påsen och började snabbt kasta ut mat, jag tror att det var bröd, i stora bitar. Hela tiden slängde hon oroliga blickar runt omkring sig, ser någon mig?  Det tog inte länge innan måsarna flockades och spred sig i mängder runt området. Parkeringen utanför där jag bor, var full av måsar som hittat sin måltidsplats. Det var samma som jag sett tidigare men i ett lite senare läge.

Nu hade jag hittat lösningen på gåtan som jag funderat över, varför måsarna gillar området.  Jag har efter det sett Måsdamen med jämna mellanrum och alltid med samma beteende, men måsarna har funnits där dagligen, jag sitter inte och passar på tanten och tänker inte allt för mycket på det, men att mata måsar…  

Till vintern förvandlades hon till Kråkdamen, som jag mötte idag. För nu har vi kråkor i området och det är inte så mycket trevligare. Jag har inget emot varken måsar eller kråkor, men i dessa mängder, jag tror att våra småfåglar håller sig undan mer och mer.  

Däremot gillar sambon inte måsar, han blev överfallen av dem en gång när han gick över bron mellan Santasaari och Seskarö i Haparanda kommun. Det var ungefär som i filmen fåglarna har han beskrivit händelsen, fast det är en helt annan historia. 

 I alla fall är jag mycket nyfiken på den lilla Kråktanten som ibland förvandlas till Måstanten. Varför gör hon det, väljer att mata dessa fåglar? Det märks på hennes hållning och beteende att hon vet att hon gör något som inte är populärt, fel eller inte det kan inte jag svara på. Gillar hon inte småfåglarna? Är hon arg och vill reta någon? Vet hon inte var hon ska göra av sina brödrester, får hon gammalt bröd från någon butik i närheten? Är hon frisk? Bor hon hemma eller på något gruppboende och personalen inte vet vad hon gör?

Är det ”busiga barnet” som kommit fram. Hon kanske sitter därhemma och skrattar åt sina små hyss, vem vet vad hon mer hittar på? Jag kan se det framför mig och det vore den absolut roligaste och trevligaste förklaringen. 

Jag får nog aldrig reda på varför hon beter sig som hon gör, undra om någon annan i närheten lagt märke till henne och grunnar på detta? 

Eftersom hon är något mellan en fin dam och en gullig liten tant har jag inte kunnat bestämma mig för Kråkdam eller Kråktant/Måsdam eller Måstant.  

Dessa ord ur böckerna av Mark Levengood och Unni Lindell
Gamla människor tycker mycket om att sitta i skymningen och se på ljuset. Det kanske hon också gör men med ett leende på läpparna. 

Avsändare Margareta som kanske är ”lite” nyfiken trots allt.

Tycker om din kommentar