Mässor, marknader med olika namn och teman …

En del av miljön från höst- & hantverksdagarna i Strömsund

det är gott om dem i Sverige idag. Luleå är inget undantag och i helgen har det varit Vårmässan  med båtliv.  Självklart var vi där trots att jag hade ”bestämt” mig för att inte åka dit, det är samma visa varje år. När helgen kommer och lockelsen blir för stor, för att se om det finns någon nytt och inspirerande bland mässutställarna så sätter man sig i bilen och åker iväg, cyklar när vädret och humöret känns rätt.

I år sken solen och humöret var på topp trots det blev det bilen som fick tranportera oss eftersom vi även skulle uträtta andra ärenden. Det var betydligt fler besökare än tidigare år, som bestämt sig för att besöka mässan samma dag och vid samma tidpunkt som oss,  fick fick leta ett bra tag för att få en parkering och det är inte alltid lätt för barnen (och föräldrarna) som dirigerar trafiken att ha full koll på var det finns en ledig plats.

Luleå mäss & kongress som anordnar mässorna i Arccushallen gör oftast ett bra jobb, det är inte mycket ”krims krams”, jag såg inte något direkt som skulle kunna gå under det gebitet. Sedan har man givetvis olika åsikter om hur utställarna är placerade och vad som saknas. I år tyckte jag att det var alldeles för lite ”matutställare”.  Det är alldeles för mycket säljare av olika värmesystem (pellets o.s.v.), fast det har minskat så jag behövde inte göra så många stopp vid dessa och vänta när mitt manliga sällskap skulle stanna upp och studera alla dessa ”nyheter”. :)

Ett år på stora Nolia i Piteå gick mannen och hans bror runt, runt alla maskiner, det var som att de förändrades (maskinerna) för varje varv de gick runt dem och tittade. Tillslut smet jag i väg och besökte mathallen i två timmar och trots det var de inte riktigt nöjda när vi åter skulle stöta samman. Nolia är verkligen ett ämne för sig själv när det gäller mässor och då framförallt maskiner, traktorer och byggkonsturktioner av alla de slag.

När det gäller byggkonstruktioner så fick sambon höra något roligt igår när han stod och tittade på en ”ny” modell av bastu, en rund, se bilden nedan. Ett par i dryga trettioårsåldern kommer och tittar och tjejen frågar Den läckra runda bastun killen: -Varför har man byggt bastun rund? Killen svarar (helt allvarligt): -För att man kan ha den i vattnet (sjön, havet, älven).  Jag skrattde hjärtligt när jag fick höra det, får killen bara tänka efter så kanske han förstod vad han hade sagt och förklarat, hur tokigt det kan bli. Visst finns det härliga flytande bastun byggda på flottar med motor och allt, men det är en lite annan konstruktion. Jag skulle vilja se när han sjösätter den runda bastun och sedan ska ha en skön bastukväll. :)

Några andra gobitar från mässan är att det var några nya aktörer som visade upp sig bl.a. Teaterföreningen Bröt med skrattgaranti.  I fjol var jag för första gången på Vassholmen och såg deras sommarrevy ”kaffekask å sockervadd”, jag lovar att den garantin höll. I år ger de ”löjrom och snorgärsar”, mig som publik ska de garanterat få. Det som också är trevligt med föreställningen är att du åker med färjan Emma ut till Vassholmen, en ö i Kalix älv. Eftersom vi hade tur med vädret ifjol gav det en extra krydda till upplevelsen. Har du chansen missa inte deras föreställningar i sommar.

Färjan Emma till Vassholmen i kalixälv

Visst ser det härligt ut?

Vad var det mer på mässan? En del myndigheter, tjänsteföretag och kommunen fanns på plats och visade upp sig och besökarna hade chans att ställa frågor och komma med idéer. Det tycker jag är bra, vi fick också chansen att ställa några frågor kring regler och lagar. som vi funderat på. Vi fick svar och vet nu hur vi ska gå tillväga, det är ibland svårt att få svar och tag i rätt person när man försöker ringa.

Jag provade också en underbar massagekudde som jag nog hade köpt om jag inte insett att jag just nu har annat trevligt högre upp på prioriteringslistan.

Hatverkare fanns det et flertal på plats både med kläder, smycken, tapetserarverkstäder, smide, glas, ja det mest som går under slöjd och hantverk. Nu väntar jag istället på hantverksadagarna som kommer i månadsskiftet oktober-november, där utbudet är stort och kvalitén och entusismen hos slöjdarna och hantverkarna är fantastiskt trevligt att få möta.

För mig är ändå höst- & hantverksdagarna i Strömsund, strax norr om Råneå, en av de trevligaste marknaderna att besöka. Jag kommer garanterat att återkomma till dessa dagar eftersom jag själv ska medverka där och en del fokus under sommaren kommer att läggas på dessa dagar. Fotot högst upp är en del av miljön från dagarna i Strömsund.

Köpte jag inget på mässan? De som känner mig kan nog gissa. Visst det slank ner lite mat, men ytterst lite för att vara mig. Jag köpte nyrökt regnbågslax och en mässpåse med olika korvar. Allt från orten och med hög kvalité.

Margareta G som nu ska hjälpa sambon med lite pappersorganisation. Vi kanske syns på en mässa eller marknad under sommaren, hösten, vintern eller nu i vår.

Ps. Jag läste att Jammla hade haft problem med en marknadsarrangör och det lät väldigt mysko eftersom man inte heller höll temat. Det är synd att du inte bor här uppe för vi har många små fina mässor och marknader med god kvalité.

Däremot alla de här ”krims & krams” marknaderna som varje stad och större samhälle har ger jag inte mycket för. Har ni någon gång räknat hur många som säljer likadana sockor och strumpor, med små varierande priser. Köp 5-15 för 100 kronor för exempel. Kläderna som ser likadana ut vid varje stånd, fast alla verkar ju sälja bra eftersom de kommer tillbaka år efter år. Alla dessa försäljare av godisremmar, det ger i alla fall mig bara avsmak där de ligger helt öppet i flera dagar.

Jag räkande på skoj sockförsäljarna när jag passerade (och då fick jag säkert inte med alla) det var ungefär femton olika, femton längs Storgatan i Luleå. Jag kan i alla fall konstatera att sock. och strumpbehovet är stort inte bara hos mig.

Nu har det hänt igen …

Musikhumorprogrammet gjorde´t

men nu i ett musikhumorprogram på TV3. I ”sing a long” framfördes låtarna ”Pirajan Maja” och ”Jag vill vara din Margareta” i ett och samma program!

Jag skrattade gott åt detta, för det har hänt några gånger tidigare att Pirajan Maja och jag har skrivit ungefär samtidigt i våra inlägg om liknande saker eller händelser, ibland lite inte kusligt men …

Nu sker detta framförande och tillråga på allt i ett program med mycket humor, något som vi båda har gott om och humortaket är ganska högt. Fast jag ska lägga in en ”liten” men kraftfull protest över vem som uppträdde med vad, ska kolla in om TV3 har någon klagomur eller om det går att få dem att göra en nyinspelning av programmet med ombytta roller.

”Pirajan Maja” framfördes av Pablo Cepeda och ”Jag vill vara din Margareta” framfördes av någon äldre japan som försökte sjunga på svenska, ni förstår nog varför jag tycker att det känns en aning orättvist, mycket nervärderad känner jag mig just nu. Undra just hur mycket hon (Pirajan) har betalat för det? Mutbrott är straffbart, tänk på det.

Margareta G som känner sig förolämpad av TV3, jag vet att jag är äldre och don efter person brukar det heta, men ibland kan de yngre gärna vara lite ödmjukare och inte alltid roffa åt sig.

Ps. Längst ner i länken på första ”Pirajan Maja” kan du se Electric Bananas framträdande av låten.

Jag klarade det …

En utmaning jag klarade i Aavasaksa i Finland

min inre utmaning till mig själv. När jag kom hem igår efter att först ha jobbat hela dagen på mitt extra uppdrag och sedan tillbringat sen eftermiddag och kväll tillsammans med fem andra trevliga kvinnor, var jag rejält slut i ögonen. Att sätta sig ner och skriva av mig lite, jag var för trött och slut helt enkelt.

Jag var säker på att jag inte klarat det, men när jag gick in och kollade på mina inlägg i mars så såg jag att jag hade gått i land med det.  Än hur mycket jag vill få ut ur mitt inre, blandat med lite annat smått och gott så är det inte alltid att lusten och orken finns där. Det finns hur mycket som helst att skriva om, men som Maja Piraja skrev för någon dag sedan i utmaningen under ”tre saker jag verkligen vill ha” , -mer av dygnets timmar.

Att skriva något man har starka åsikter om, vill förändra och framförallt tycker är viktigt, det tar mer tid och kräver kanske lite mer kött på benen (nog för att jag tycker jag har tillräckligt av det). Att bara skriva av sig åsikter, som tidningarna bjuder på varje dag, lika som alla övriga små betraktelser som jag ibland försöker blanda med lite av det jag tycker är roligt, men garanterat inte alla tycker, är något som kommer direkt och spontant. Tur är väl det, att vi inte tycker lika i allt, fast nog skulle världen se bättre ut om alla tyckte som jag i många humanitära sanhällsfrågor, eller hur?

Nu ska inte jag skriva så mycket eftersom jag boktavligt tänkte slänga mig i soffan och se lite på TV.

Margareta G som skriver, på återskrivande i en blogg nära dig

Ps. Vad var då min inre utmaning och mål? Ja, lista ut det till mig så ska jag svara, inte så svårt skulle jag tro.

Att ta en bild där jag stod och fotade utsiktsvyn var en stor utmaning för mig med tanke på min höjdrädsla, högst upp i utsiktstornet på berget Aavasaksa i Finland som visar den svenska sidan av älvdalen.

Jag fick en utmaning igår …

Utmaningen, ensam är inte stark

av Märtagreta och nu fungerar nätet tillfredsställande så då kör vi alldeles strax. Fast först vill jag kommentera utmaningen, självklart. Jag kan inte bara svara på denna utmaning utan egna parenteser, det går inte, bara det besvarar lite om mig själv och hur jag fungerar, en till sanning.

I alla fall så är det så här:

Tre namn som jag går under (som jag vet):

  1. Margareta och Maggan, som jag numera accepterar
  2. Mamma till mig och morsan när en av dem pratar om mig (har jag hört)
  3. Pigoli, sambons namn på mig, som kommer av hans finska ursprung, ett av de vackraste ord jag vet och jag lägger inte någon översättning av ordet till det (man måste höra han säga det för att förstå).

Tre saker som skrämmer mig:

  • Att det ska hända mina nära och kära någonting, oroar mig ofta när jag inte har koll.
  • Oförmågan att ha empati för medmänniskorna som försvinner alltmer i allt.
  • Höjder, en viss typ. Det skulle ta alldeles för lång tid att förklara det här och nu.

Jag kunde inte bestämma mig för känslomässiga eller konkreta ”saker” som skrämmer mig. Det blev en blandning.

Tre saker jag har på mig:

  • Det kan jag inte.
    Jag klär mig efter hur dagen ser ut, var jag ska vara, oftast, och vad garderoben erbjuder för tillfället. Dagsformen spelar även en stor roll. Men ändå ganska ledigt och gillar helt klart en viss stil, men ingen som det går att ta på och säga att den stilen är det. Andra skulle nog säga det bättre, om mig.


Tre sanningar:

  1. Jag vill mycket och samtidigt vill jag alltid se och förstå helheten, vilket även kan ställa till en del ”problem”, det snurrar för mycket tankar, åsikter och idéer.
  2. Gillar verkligen ”datorprylar”.
  3. Gillar egentligen inte att skriva sanningar, så här direkt, om mig själv. Dessa framkommer ju redan av det man skriver på bloggen.

Tre saker jag verkligen vill ha: (just nu)

  1. En ny bärbar dator (se ovan), för att kunna sitta och ”jobba” var jag än är.
  2. En liten resa, eftersom jag kanske ska göra en snart.
  3. En vårjacka, har letat i ”alla” butiker i Luleå och den finns inte.

Tre personer jag utmanar:

  1. Det första valet var lätt
    ”Maja Piraja”, som en gång ”lurade” in mig i bloggandet. Du får ta utmaningen när du har någon fritid och landar tillbaka i Luleå.
  2. Andra valet blir
    ”Livsglimtar” som jag hittade på Märtagretas blogg och skriver om livet och dess glimtar, de båda bär ju det vackra namnet.
  3. Mitt tredje val sist men inte minst blir
    ”Jammla”, som jag har stött på hos Driftig och även beställt av hennes fina smycken (det blå stora glashjärtat).

Eftersom jag gillar att vara med i ”undersökningar”, skriftligt. Ja, jag vet men det är sant jag gillar det. Då förstår alla att jag även gillar sådant här mellan varven. Märtagreta hade fått sin utmaning av ”Masarinmamman” och hur långt denna utmaning gått vet jag inte, men de blir som ett kedjebrev fast ändå inte. På en trevligare nivå, så länge det inte spårar ur.

Margareta G som ska cykla in till city och kolla på lite smått och gott.

I morgon sker premiärturen

Det som göms i snö kommer upp vid tö

… efter vinteridet, för cykeln alltså. Nu har jag gått igenom den, smort upp låset och kollat däcken. Den är nu helt fit for fight. Sanningsenligt är det sambon som färdigställt den, men jag har i alla fall bidragit med att delegera jobbet.

Jag gillar min cykel och jag skulle aldrig behandla den som ovanstående cyklar har blivit förvarade under vintern. Min cykel vill jag behålla under många år och därför blir den behandlad som den förtjänar. Under en period av två år blev jag bestulen på tre cyklar, trots att de var låsta. En av cyklarna hann jag inte äga mer än drygt tre veckor. Denna cykel har jag nu haft i några år och tänker så göra i några till, så peppar, peppar …

Jag är lika benhård med när jag får ta ut min cykel, som jag var mot barnen när de var små. Det ska vara barmark och inga höga snödrivor som skymmer sikten vid vägkorsningar.  Visst finns det höga snödrivor kvar, men inte vid vägkorsningarna.

Vi var nog alltid bland de sista som plockade fram cyklarna till barnen, trots att de bönade och bad, för alla andra fick ju, nu var det inte riktigt så för vi hade tillsammans med goda vänner bestämt att vi skulle göra lika och vi var alltid överrens att vissa naturregler gällde. Visst fanns det sådana som nästan fick cykla hela vintern, men vi stod på oss och klarade det bra.

I morgon ska jag alltså cykla för första gången i år. Jag bestämde mig i eftermiddag när jag insåg att det var några kilometer för långt, för tidigt på morgonen för att promenera till det extra uppdrag jag tagit på mig.  Hade jag börjat senare hade jag promenerat, men till klockan 08.00, när jag inte vet hur lång tid det tar, nej tack.

Jag cyklar mycket och gärna, en av mina drömmar att cykla runt i Norrbotten har jag insett att det får fortsätta att vara en dröm. Sambon är inte överdrivet förtjust i idén och min semester vill jag självklart tillbringa med honom, jag nappar ju inte på alla hans idéer och det accepterar han. Ingen av oss lider någon skada av att alla drömmar inte går i uppfyllelse.

Margareta G som kom att tänka på dessa sanna ord:

Förr i tiden
behövde man vila efter
dagens arbete.
Nu behöver vi motion
för att må bättre.

Sheriffen i Björkfors …

ett år till sitter du säkert!

Nästa år? Det blir kanske mycket skjutande nästa år vid den här tiden, då är det bästa att du sätter på dig, inte den skottsäkra västen men väl hörselskydd för att sitta säkert. Det kommer givetvis inte att skjutas mot dig utan för dig. Vi vet ju var du bor. :)

Men i år är i år och vi skjuter med ord idag! Ett fyrfaldigt leve till dig Erik på din födelsedag.

Du leve, hurra, hurra, hurra, hurra!

Följ länken så hittar du sheriffen i arbetskläder och full sysselsättning från ”Kåntry i Björkfors”

Grattis säger vi Åke och Margareta, dina grannar är säkert också med på gratulationerna. Grannarna här i Luleå har då hissat flaggan för dig idag. :)

Margareta G som tyvärr inte fått uppleva de trevliga arrangemangen som BJörkfors anordnat genom åren. Läs mer om bygden och dess aktiviteter Björkfors utanför i Kalix

Tyvärr är inte förra sommarens ”Kåntry” uppdaterad på sidan, men än är det inte för sent. Den lät ju spännande.

Som du ser Erik lyckades paparazzi ganska bra, nu i en kanal nära dig och mer finns det också …

Jag verkar tveklöst gå på "allt" …

Vad serveras på menyn idag?

utan att jag själv märker det, något som jag inte trodde att jag någonsin skulle göra. Sunt förnuft och att äta det jag gillar, trodde jag var ett utmärkande drag hos mig i mitt ätbeteende, till jag såg vad det stod på en del av frukostens produkter.

Mitt undermedvetna, av allt vi matas med, verkar ha tagit över en del av mina val av produkter. Det känns faktiskt inte bra. För det första filen, Verums hälsofil 0,5%, på förpackningen går det att läsa, att det är framtaget och tillverkat i samarbete med en forskargrupp vid Umeå universitet. Vilken mening, självklart måste det vara bättre än annat fil, en forskargrupp … imponerande, det är bl.a. den meningen vi går på. Att ha med ordet hälsa i namnet, en guldgruva idag, hälsa förknippar jag med god hälsa när det står på mat, ingen går väl och tänker att det kan ha med dålig hälsa att göra?

De där goda miljarder bakterierna som ska finnas i varje dl hälsofil, vet jag vad de är bra för? Nej, ändå köper jag filen som är betydligt dyrare än vanlig ”hederlig” filmjölk. Bara det borgar för högre kvalitet, ju dyrare ju bättre, för visst är det så? Hade jag förstått innebörden av de där goda bakterierna och vetat att de är bra och att just jag behöver dem, samt att de inte finns i de andra produkter jag köper, då hade mina inköp varit försvarsbara. De säger också att de endast använder äkta bär och syltblandningar, aldrig konstgjorda sötningsmedel. Det tycker jag är bra, men tänk på ”deras” bär, var kommer de ifrån? Vad innehåller de och hur är de besprutade? Det är ju allmänt känt och självklart att de köper upp bär, men de köper inte bara från svenska bärodlare där vi kanske har lite högre krav, utan även från länder där kraven är betydligt lägre lägre om några alls. Vad har vi då för nytta av att det är äkta bär?

Brödet, det stod någonting med GI och ner slank det i papperspåsen. GI? Är det något jag tror på eller något jag skulle kunna leva efter? Nja, vet alldeles för lite och jag vill ju fortfarande tro på variationen. Men det stod GI och det räckte tydligen för mig. Jag köper ofta brödet bakom glasdörrar och stoppar själv brödet i papperspåsen, bara det är en historia för själv.

Bregottet, ekologiskt. Det låter bra så det tar vi. Det är säkert bra, vad vet jag hur hela processen har gått till. Jag tror mig i alla fall veta att det är ganska höga krav för att få sätta den gröna kravstämpeln på mat. Skribenten som jag gillar i aftonbladets mat ooch vin, Karin Ahlborg, vände upp och ner på mycket när hon skrev om ekomat och dess regler för någon vecka sedan, framförallt handlade artikeln om ekologiska kycklingar. Så numera känner jag mig ganska rådvill, vad ska jag tro?

Omega-3 ägg, bara ordet omega-3, det är ju ingen tvekan den åker ner i korgen. Omega-3, vi stoppar i oss hur mycket omega-3, det är bra men hur är det med - ”onaturliga” omega-3 i mat? Hur verkningsfull är den för vår hälsa?

Gränsen är nådd tänkte jag idag när jag såg Lättkaviar med Omega-3 från Ica-handlarnas eget varumärke. Av princip och egen övertygelse har jag aldrig tidigare handlat de stora kedjornas egna varumärken. Jag vill handla ”riktiga” märken. Men det stod lätt och omega-3 på tuben av någon anledning har jag tänkt om, det kan ju inte harit pga orden på tuben?

Visst är det bra att vi tänker på vår hälsa, i alla fall vill vi tro att det vi stoppar i oss är bra, bara för att de idag populäraste orden handlar om ovanstående. Det spelar snart ingen roll var de står, bara det står dessa ord så hamnar det i vår matkorg. Det är oftast dyrare produkter som också medför att vi tror att vi handlar bra mat. För som jag tidigare skrev, det som är dyrt anses vara kvalité.

Det jag däremot vill att vi alla ska tänka på när vi handlar, Tänk alltid lokalt istället, det gynnar både miljön och den regionala utvecklingenKöp hellre dyrare lokala produkter än dyra ”matmediciner”. De stora matkedjornas egna matvarumärken gynnar absolut inte utveckligeni vårt eget län och vårt land framförallt.

Det verkar bara vara: sätt dit ett riktigt modeord så handlar vi?
Ett tips till alla lokala matproducenter, men hitta på något riktigt fyndigt och inte någon av dessa tråkiga och slentrianmässiga matord.

Du blir bara förvirrad om du tror på allt som skrivs, sägs och debatteras om mat i alla typer av media. I går sas det så, idag si och imorgon åter så.  Självklart finns det mat som är bättre och sämre framförallt för människor med olika sjukdomar, men så har det alltid varit. Du känner ju själv vad du mår bra om. Vill du äta fettsnålt eller gillar du fet mat? Vad säger din kropp, lyssna på den.

Många av alla dessa metoder är säkert bra, men (nu kommer men igen) i alla dessa står det om motionen och sedan tror man att det är metoden som hjälpt till med hälsan, när det i själva verket är motionen som gjort underverk. Ofta är det rörelsen med kroppen som saknas för att vi ska må bra, så är det med mig när jag känner mig däst. Jag har själv fastat nyligen och det var inte för att börja äta och gå på alla dessa ord, mer för att börja tänka på hur mycket jag stoppar i mig, att minska intaget helt enkelt.

Nu menar inte jag att alla dessa produkter är sämre än några andra och en del är lika goda, men det jag vill ha förmedlat är att: Vi, i alla fall jag, går på orden och vilken betydelse ett ord har, hur mycket det sprids och hur mycket media det får.  Medvetet eller omedvetet, vi påverkas av orden trots att vi inte vill.

De är smarta producenterna, vi luras att tro att de har det som andra inte har, de kanske inte har det, men jag är alldeles för osäker på det. De är verkligen mitt i, med marknadsföringen. Det vetenskapliga språket inger naturligtvis förtroende och stor tilltro, vi slukar det med hull och hår.

Margareta G som vill uppmana alla att den dagen jag börjar räkna prickar, då har jag helt tappat bort mig själv, ge mig då en riktigt stor spark på lämplig ställe.

Mina prickar vill jag ha i fred och ingen ska få mig att ransonera om det inte skulle bli motbok på det förstås. Fast det finns ju lösningar på det också, svarta börshandel.

Mycket men blev det, trevligare om det blivit mycket män.

En "liten" sol och ett par solglasögon …

En

är allt som behövs för att mungiporna ska åka upp till öronen.

Vilken härlig dag vi haft i Luleå idag. I södra landsändan har den ”riktiga våren” anlänt för ett bra tag sedan och ni förstår inte glädjen och känslan vi får mellan årstiderna. Söderut är vädret mer som en jämn och tråkig statistikkurva, bra och dåligt väder. :) Här kan vi glädjas och se en enorm skillnad mellan årstiderna.

Idag har varit en riktigt riktigt glädjens vårvinterdag Lite blåst men solen värmer och jag behöver inte längre frysa när jag går ut på balkongen för lite frisk luft, balkongen var stekhet, nej kanske mer febervarm och nu tror jag på allvar att den är på väg.

Det är nu alla solglasögon behövs som mest. Solen ligger relativt lågt på himlen och snön reflekterar solens strålar så starkt, att det ibland är stört omöjligt att se framför sig. Ibland kan det vara bra, för snön ligger inte längre så vit, kanske på taken men inte längs vägrenen och skitigt blir det kring benen.

Samma problem varje år, var är solbrillorna? I år var det ännu svårare att hitta dem, eftersom jag flyttat efter ”solglasögon säsongen”. Det är tur att jag inte lägger ut stora summor för att bära några riktiga innemärken. Det spelar ingen roll om det står Ray Ban, Hugo Boss, Prada eller HM, bara jag känner att de funkar. Solklart att jag vill ha några som jag själv tycker är snygga och okej, men det där med vad som är inne är helt ute för mig.

Det var bara att snippa förbi stan och inhandla ett par nya för vårens uteliv, långa promenader och utflykter med bara strålande sol, så känns det varje gång solen och vådret visar sig från sin bästa sida. Glömt är allt snöblask, alla snöoväder, allt regn och alla molnen som brukar täcka den där gula stora härliga saken på himlen.

Tänk vad vi (i alla fall jag) behöver lite, för att få humöret i topp. Inte blev det sämre när jag efter dagens promenad gick förbi och handlade på tidigare omskrivna Ica Kvantum. Efter mig i kassan stod det en äldre man som började prata med mig, med glimten i ögonen samtidigt som han plockade upp mina varor på bandet, jag hann inte med. Jag blev så glad inombords, hur ofta är det någon människa börjar prata och samtidigt är hjälpsam i en kö? Jag har nog stått i fel köer tidigare eftersom jag tror att jag aldrig varit med om det tidigare, och jag har ju stått i ett otal köer förut. När jag tittade på mannen och hans fru insåg jag att de här människorna faktiskt finns, som fortfarande inte stressar och inte är irriterade när de står i en kö utan tar tillvara på tiden på ett positivt sätt. De har förstått att det inte går fortare än hur irriterad eller otålig man är.  Den här mannen kommer jag att komma ihåg hela livet, i alla fall så länge tills seniliteten slår till mer.

Tänk vad några vänliga ord och lite hjälpsamhet, trots att det kanske borde varit tvärtom – jag som hjälpt dem, kan glädja någon.

Några tänkvärda ord av Pam Brown.

Ett litet leende
från personen vid kassadisken
eller från bussföraren.

Ett vänligt ord från biträdet på biblioteket.
En trevlig pratstund med en man
nere i ett hål på gatan.

En artig garagevakt,
dagen är förändrad.
Hoppet om hela mänskligheten
har återvänt.

Margareta G som även hunnit med en riktigt härlig eftermiddagslur efter promenaden i solen. Pigg och utvilad, fast kanske vid lite fel tidpunkt.

Otur eller inkompetens …

Travet otur eller inkomptetens?

Att spela på trav verkar ofta vara en hel vetenskap och jag finner det konstigt att ingen, kanske finns det någon, forskat i detta ämne. För travet är ett spel som går utanför alla andra spelformer. Nu reagerade någon och säger att trav inte är något spel utan en sport och till och med en idrottsgren. För mig är det inget annat än ett spel och förblir ett spel, övriga åsikter får stå för andra. Grunden är förhoppningen att vinna pengar, att människor ska satsa och spela. Skulle travet överleva en vecka utan spelarna?  Till skillnad från idrotter som fortgår år ut  och år in, även om inte någon spelar på dem och vinner pengar?

Travet försörjer en del människor i vårt avlånga land, på ett eller annat sätt, genom alla som spelar. Har du inte en tillräckligt duktig travhäst eller inte är en välrenommerad travkusk eller tränare kan man ju vara med i styrelser och föreningar som sysslar med detta spel och på så sätt få en del av försörjningen säkrad en tid framöver. För alla andra dödliga är det endast ett förlustbolag som för evigt får läggas bland minusposterna i budgeten.

I hela mitt vuxna liv har jag omgärdats av människor som på ett eller annat sätt varit involverad och då främst spelat på hästar, dvs. trav. Övriga djurspel såsom galopp eller hundkapplöpning har jag ”aldrig” i min närhet hört någon som spelar på.

Att lyssna på människor som spelar på trav är fascinerande, de tror på allvar att det de säger idag är sant och det är det som kommer att hända under dagens lopp. När det sedan inte blir så, finns det många bortförklaringar och förklaringar. Sambon berättar om ”gubbarna” som sitter dag efter dag och spelar tillsammans, trots att de nästan slår ihjäl varandra verbalt hela tiden. De har hittat ett sätt att umgås men samtidigt kan jag fundera om inte umgänget skulle gå att finna på en vänligare nivå. Fast en sak har jag upptäckt under alla mina travår och besöken på alla travbanor, travmänniskor är speciella. De har etteget språk, som inte de invigda förstår och kanske inte heller ska förstå.

Det är mycket som ska rymmas på matbordet

Restaurangerna på travbanorna får vara hur fina som helst men människorna som finns där är inte alltid så väldressade som restaurangmiljön inbjuder, det är som att, när du ska på travet så ”klär du ner dig”. Klädkoden är inte hög och det tycker jag är härligt, för människor som dagligen är mycket välklädda plockar fram ”fritidsdressen”. Vi övriga behöver inte byta om :). Det har förändrats med åren, men jag kommer ihåg början av travkarriären, då var nog klädkoden: för tjusig då blev du betittad och lite nervärderad, du passade helt enkelt inte in.

Idag har nog travspelet blivit mer ”rumsren” i var mans ögon. TV fylls av trav dagligen, jag skulle tro att minst en timme om dagen fyller våra TV kanaler med travspelet. Jag vet att det kallas travsport, men som jag tidigare skrev för majoriteten av befolkningen är det ett spel, de vill personligen vinna den stora kovan att fylla bankkontot med.

Jag har varit med som bihang på många travbanor i Sverige under åren, många, många har det blivit. För att nämna de jag kommer på: Bodentravet, Skelleftetravet, Åby, Solvalla, Axevalla, Romme, Gävle, Bergsåker, Umåker, Kalmar, Lindesberg, Bollnäs, Hagmyren, Solänget. Så helt ovandrad bland Sveriges travbanor är jag inte :). Lite av travspråket har jag hunnit snappa upp genom åren och förstår en hel del av snacket. I delar av min tidigare familj ägdes det några travhästar, både riktigt bra och lovande hästar samt riktiga vandrande skelett.

Att hitta stoft och minnas alla åren med travet, för att skriva en välfylld bok, skulle inte vara svårt för mig både på ont och gott. Jag har många både roliga, dråpliga och tråkiga minnen förknippade med travet.

Sambon spelar på hästar och han studerar listor med siffror som visar tidigare resultat, rankningar, andra tippares förslag, banor, spår, tider, längder och allt annat som går att hitta på nätet. Summorna som går till förlustbolaget där brukar även jag ibland bidra till minusposterna, för det finns ju alltid en chans :). Det som jag gillar är att det faktiskt finns en positivism i hela spelandet, för idag slår det :), men det slog inte idag heller men chansen finns och då är det bra att vara med.

 Visst har jag varit med om att det vunnits lite större summor någon gång, men den där miljonen har inte suttit än och den kanske kommer någon gång, men då kallar jag det inte skicklighet utan bara ren, förbaskat ren och otroligt fantastisk tur.

Har ni hört en spelare som säger, när de förlorar, att de beror på deras egen inkompetens, nej då heter det otur, eller?

 Däremot när någon vinner kallas det helt plötsligt skicklighet.

I en av de travsajter som sambon kollar på stod det idag:
Veckans skickligaste spelare var ändå utan tvekan den person som lämnat in sitt system på ATG.se och spelat för en(!) krona. Två rader gav en sjua och sexa och sammanlagt 407 810 gånger insatsen.

Skicklig? Nej knappast, men vilken härlig och fantastisk tur människan hade. Det kallar jag att vinna och verkligen bevisa att travet inte är något annat än ett rent spel. För det borde vara helt omöjligt att pricka in sju rätt på två rader oavsett hur skicklig du är. Personen har alltså spikat sex hästar och garderat ett lopp med två hästar. Sedan blir jag extra glad för jag vill alltid tro att det är någon som inte lever i överflöd när hon tippar för små summor. Ett stort grattis till dig var du än finns i Sverige. Jag önskar att det varit jag, men då måste man ju spela också har jag en känsla av.

Sambon brukar spela små system, med ibland endast fem kronor som insats, som en kul grej. Lyckligtvis spelar han aldrig för några stora summor och att ha den lasten är ett tidsfördriv och en hobby, att titta och fundera över system. Jag som tyvärr har den utdöende lasten, som tur är, att ta mig en cigarett då och då tär på mycket annat, min omgivning och framförallt min egen hälsa. Han skadar ingen inte ens sig själv med detta spelande.

På samma sida hittade jag lite kul travhistorik som jag fann intressant. Undra hur många som läser den, förutom jag?  

Kollar man på nätet finns det hur många travexperter som helst, det är fantastiskt att de fortfarande har lust och gnistan kvar att sitta och uppdatera och lägga ner så mycket tid på sina sidor när de kan göra så mycket annat roligt och trevligt för alla de miljoner de har vunnit, för de är väl travexperter?

Avsändare Margareta som ler när hon tänker på miljonerna och det hennes sambo brukar säga när hästarna inte sprungit som han beslutade att de skulle göra. - Egentligen är jag redan miljonär, jag kan få en miljon i handen när jag vill. :)

Varje dag året runt …

Vad däljer sig bakom

måndag till söndag och vid samma tidpunkt kommer ”min” lilla kråkdam gående förbi vårt hus med sin matpåse med blicken försiktigt irrande, hon vill inte att någon ska se henne och vad hon gör. Hon blir ”osynlig” och helt nollställd i mötet med människor.

Damen tar allt mer plats i mitt huvud, vem är hon, hur bor och lever hon? Vad är hennes syfte? Varför, varför?  Frågorna flyger runt i mitt huvud när jag ser och studerar hennes beteende och mönster. Jag går inte omkring och funderar på henne under dagarna, så illa ställt är det inte ännu, men varje gång jag ser henne kommer tankarna och funderingarna.

Syftet med hennes gärningar är för mig mest intressant. Är det hennes sätt att bry sig om och känna sig behövd och efterlängtad? Jag har i alla fall kommit på att kråkorna, skatorna och även korparna har hjärnor, snart är det dags för måsarna och tärnorna. För jag ser hur de väntar på henne och vet att hon kommer. Jag har sett hur de flockas och flyger runt kring henne när hon kommer. Finns de inte där, pratar och lockar hon på dem, jag vet inte vad hon säger men någonting som gör att de vet.

Det är samma procedur varje dag, hon kommer med sin påse, kollar noga att ingen annan kommer efter vägen. I morse kom en man med hund över järnvägsövergången samtidigt som hon var på väg, då saktade hon stegen och passerade förbi sitt mål, väntade och avvaktade till mannen gått förbi och sedan vände hon och gick tillbaka till fåglarnas matplats.

Nu kunde hon slänga ut brödet och väntade och pratade ett tag, till hon såg att fåglarna kom. Jag tror att hon diskuterar med dem ett tag, det ser ut så, och kanske får hon de svar hon vill ha, de tackar för maten och visar sin uppskattning genom att finnas där.

Sedan går hon sakta tillbaka, vänder sig om några gånger för att se att de äter. Hon kastar och pratar med blicken mot himlen innan hon slutligen slänger påsen i sopkorgen. Därefter fortsätter hon mot ICA Kvantum och hämtar mer mat till dem, jag tror att de förser henne med förnödenheterna. Samma procedur upprepar sig på hemvägen. Jag vet inte om det är efterrätten eller om det tidigare var förrätten men det blir två mål mat åt dem varje dag, vid samma tidpunkt, året om. De har bättre matvanor än vad många av oss idag har.

Hur många är vi som äter våra mål mat på alltid regelbundna tider idag?  Inte jag i alla fall, tyvärr.

Jag är så otroligt nyfiken på denna dam och imorse fick min sambo också se proceduren där jag i förväg kunde berätta exakt vad som skulle hända, till och med hennes rörelser är densamma. När, hur och var hon gör si och så. Det är ett fascinerande mönster. Vad driver henne?

Det kan vara en sanitär olägenhet för oss boende i närheten med alla dessa, onaturligt många, fåglar runt i kring oss. De sprider mycket och jag skulle gärna vara utan dem i ett bostadsområde i stan. Det känns inte så sunt samtidigt som jag ömmar för damen. Det kanske är det enda hon har kvar i livet där hon känner sig behövd och faktiskt älskad. Vad vet jag och jag kommer nog att få fortsätta att fundera, för den dagen hon försvinner kommer jag att få fundera över vad som har hänt med henne.

För jag vill inte tro att hon gör det på jävulskap, för att något i närheten inte blivit som hon tänkt sig, att det hänt någonting i hennes liv som gjort att hon är hatisk mot något eller någon. Jag har även reflekterat över om dessa fåglar kan symbolisera något i religionen, eftersom vi har två olika frikyrkliga samfund i närheten är det lätt, för mig, att tro att det också kan finnas sådana bakomliggande orsaker. Vi har ju alla på något sätt ett förhållande till religionen oavsett om den är positiv eller negativ. Vi ”vanliga” dödliga kan förhålla oss sunda men för en del blir det någonting annat på det ena eller andra sättet.

Ni läser hur mina tankar far iväg till ett riktigt dramatiskt mysterium, och det vållar mig lite huvudbry. Jag sitter ju inte och kollar efter henne, men det går inte att missa henne från balkong och köksfönster. Att jag sedan lägger märke till sådant är kanske ett sjukligt beteende hos mig, som behöver analyseras och gå in djupare på, med mer professionalism.

Jag gillar att studera människor och fundera över livet och olika beteenden, men det är utan yrkesmässig utbildning så därför ska inget tas på allvar. Jag använder ju bara sunt förnuft och lite logiskt tänkande, tror jag i alla fall.

Avsändare Margareta som nu ska koncentrera tankarna på annat, kanske lite lunch vore på sin plats.

Som i Grevinnan och betjänten, -same procedure as last year. Fast här blir det Damen och kråkorna, -same procedure every day.