Otur eller inkompetens …

Travet otur eller inkomptetens?

Att spela på trav verkar ofta vara en hel vetenskap och jag finner det konstigt att ingen, kanske finns det någon, forskat i detta ämne. För travet är ett spel som går utanför alla andra spelformer. Nu reagerade någon och säger att trav inte är något spel utan en sport och till och med en idrottsgren. För mig är det inget annat än ett spel och förblir ett spel, övriga åsikter får stå för andra. Grunden är förhoppningen att vinna pengar, att människor ska satsa och spela. Skulle travet överleva en vecka utan spelarna?  Till skillnad från idrotter som fortgår år ut  och år in, även om inte någon spelar på dem och vinner pengar?

Travet försörjer en del människor i vårt avlånga land, på ett eller annat sätt, genom alla som spelar. Har du inte en tillräckligt duktig travhäst eller inte är en välrenommerad travkusk eller tränare kan man ju vara med i styrelser och föreningar som sysslar med detta spel och på så sätt få en del av försörjningen säkrad en tid framöver. För alla andra dödliga är det endast ett förlustbolag som för evigt får läggas bland minusposterna i budgeten.

I hela mitt vuxna liv har jag omgärdats av människor som på ett eller annat sätt varit involverad och då främst spelat på hästar, dvs. trav. Övriga djurspel såsom galopp eller hundkapplöpning har jag ”aldrig” i min närhet hört någon som spelar på.

Att lyssna på människor som spelar på trav är fascinerande, de tror på allvar att det de säger idag är sant och det är det som kommer att hända under dagens lopp. När det sedan inte blir så, finns det många bortförklaringar och förklaringar. Sambon berättar om ”gubbarna” som sitter dag efter dag och spelar tillsammans, trots att de nästan slår ihjäl varandra verbalt hela tiden. De har hittat ett sätt att umgås men samtidigt kan jag fundera om inte umgänget skulle gå att finna på en vänligare nivå. Fast en sak har jag upptäckt under alla mina travår och besöken på alla travbanor, travmänniskor är speciella. De har etteget språk, som inte de invigda förstår och kanske inte heller ska förstå.

Det är mycket som ska rymmas på matbordet

Restaurangerna på travbanorna får vara hur fina som helst men människorna som finns där är inte alltid så väldressade som restaurangmiljön inbjuder, det är som att, när du ska på travet så ”klär du ner dig”. Klädkoden är inte hög och det tycker jag är härligt, för människor som dagligen är mycket välklädda plockar fram ”fritidsdressen”. Vi övriga behöver inte byta om :). Det har förändrats med åren, men jag kommer ihåg början av travkarriären, då var nog klädkoden: för tjusig då blev du betittad och lite nervärderad, du passade helt enkelt inte in.

Idag har nog travspelet blivit mer ”rumsren” i var mans ögon. TV fylls av trav dagligen, jag skulle tro att minst en timme om dagen fyller våra TV kanaler med travspelet. Jag vet att det kallas travsport, men som jag tidigare skrev för majoriteten av befolkningen är det ett spel, de vill personligen vinna den stora kovan att fylla bankkontot med.

Jag har varit med som bihang på många travbanor i Sverige under åren, många, många har det blivit. För att nämna de jag kommer på: Bodentravet, Skelleftetravet, Åby, Solvalla, Axevalla, Romme, Gävle, Bergsåker, Umåker, Kalmar, Lindesberg, Bollnäs, Hagmyren, Solänget. Så helt ovandrad bland Sveriges travbanor är jag inte :). Lite av travspråket har jag hunnit snappa upp genom åren och förstår en hel del av snacket. I delar av min tidigare familj ägdes det några travhästar, både riktigt bra och lovande hästar samt riktiga vandrande skelett.

Att hitta stoft och minnas alla åren med travet, för att skriva en välfylld bok, skulle inte vara svårt för mig både på ont och gott. Jag har många både roliga, dråpliga och tråkiga minnen förknippade med travet.

Sambon spelar på hästar och han studerar listor med siffror som visar tidigare resultat, rankningar, andra tippares förslag, banor, spår, tider, längder och allt annat som går att hitta på nätet. Summorna som går till förlustbolaget där brukar även jag ibland bidra till minusposterna, för det finns ju alltid en chans :). Det som jag gillar är att det faktiskt finns en positivism i hela spelandet, för idag slår det :), men det slog inte idag heller men chansen finns och då är det bra att vara med.

Visst har jag varit med om att det vunnits lite större summor någon gång, men den där miljonen har inte suttit än och den kanske kommer någon gång, men då kallar jag det inte skicklighet utan bara ren, förbaskat ren och otroligt fantastisk tur.

Har ni hört en spelare som säger, när de förlorar, att de beror på deras egen inkompetens, nej då heter det otur, eller?

Däremot när någon vinner kallas det helt plötsligt skicklighet.

I en av de travsajter som sambon kollar på stod det idag:
Veckans skickligaste spelare var ändå utan tvekan den person som lämnat in sitt system på ATG.se och spelat för en(!) krona. Två rader gav en sjua och sexa och sammanlagt 407 810 gånger insatsen.

Skicklig? Nej knappast, men vilken härlig och fantastisk tur människan hade. Det kallar jag att vinna och verkligen bevisa att travet inte är något annat än ett rent spel. För det borde vara helt omöjligt att pricka in sju rätt på två rader oavsett hur skicklig du är. Personen har alltså spikat sex hästar och garderat ett lopp med två hästar. Sedan blir jag extra glad för jag vill alltid tro att det är någon som inte lever i överflöd när hon tippar för små summor. Ett stort grattis till dig var du än finns i Sverige. Jag önskar att det varit jag, men då måste man ju spela också har jag en känsla av.

Sambon brukar spela små system, med ibland endast fem kronor som insats, som en kul grej. Lyckligtvis spelar han aldrig för några stora summor och att ha den lasten är ett tidsfördriv och en hobby, att titta och fundera över system. Jag som tyvärr har den utdöende lasten, som tur är, att ta mig en cigarett då och då tär på mycket annat, min omgivning och framförallt min egen hälsa. Han skadar ingen inte ens sig själv med detta spelande.

På samma sida hittade jag lite kul travhistorik som jag fann intressant. Undra hur många som läser den, förutom jag?

Kollar man på nätet finns det hur många travexperter som helst, det är fantastiskt att de fortfarande har lust och gnistan kvar att sitta och uppdatera och lägga ner så mycket tid på sina sidor när de kan göra så mycket annat roligt och trevligt för alla de miljoner de har vunnit, för de är väl travexperter?

Avsändare Margareta som ler när hon tänker på miljonerna och det hennes sambo brukar säga när hästarna inte sprungit som han beslutade att de skulle göra. – Egentligen är jag redan miljonär, jag kan få en miljon i handen när jag vill. :)

Tycker om din kommentar