är allt som behövs för att mungiporna ska åka upp till öronen.

Vilken härlig dag vi haft i Luleå idag. I södra landsändan har den ”riktiga våren” anlänt för ett bra tag sedan och ni förstår inte glädjen och känslan vi får mellan årstiderna. Söderut är vädret mer som en jämn och tråkig statistikkurva, bra och dåligt väder. :) Här kan vi glädjas och se en enorm skillnad mellan årstiderna.

Idag har varit en riktigt riktigt glädjens vårvinterdag Lite blåst men solen värmer och jag behöver inte längre frysa när jag går ut på balkongen för lite frisk luft, balkongen var stekhet, nej kanske mer febervarm och nu tror jag på allvar att den är på väg.

Det är nu alla solglasögon behövs som mest. Solen ligger relativt lågt på himlen och snön reflekterar solens strålar så starkt, att det ibland är stört omöjligt att se framför sig. Ibland kan det vara bra, för snön ligger inte längre så vit, kanske på taken men inte längs vägrenen och skitigt blir det kring benen.

Samma problem varje år, var är solbrillorna? I år var det ännu svårare att hitta dem, eftersom jag flyttat efter ”solglasögon säsongen”. Det är tur att jag inte lägger ut stora summor för att bära några riktiga innemärken. Det spelar ingen roll om det står Ray Ban, Hugo Boss, Prada eller HM, bara jag känner att de funkar. Solklart att jag vill ha några som jag själv tycker är snygga och okej, men det där med vad som är inne är helt ute för mig.

Det var bara att snippa förbi stan och inhandla ett par nya för vårens uteliv, långa promenader och utflykter med bara strålande sol, så känns det varje gång solen och vådret visar sig från sin bästa sida. Glömt är allt snöblask, alla snöoväder, allt regn och alla molnen som brukar täcka den där gula stora härliga saken på himlen.

Tänk vad vi (i alla fall jag) behöver lite, för att få humöret i topp. Inte blev det sämre när jag efter dagens promenad gick förbi och handlade på tidigare omskrivna Ica Kvantum. Efter mig i kassan stod det en äldre man som började prata med mig, med glimten i ögonen samtidigt som han plockade upp mina varor på bandet, jag hann inte med. Jag blev så glad inombords, hur ofta är det någon människa börjar prata och samtidigt är hjälpsam i en kö? Jag har nog stått i fel köer tidigare eftersom jag tror att jag aldrig varit med om det tidigare, och jag har ju stått i ett otal köer förut. När jag tittade på mannen och hans fru insåg jag att de här människorna faktiskt finns, som fortfarande inte stressar och inte är irriterade när de står i en kö utan tar tillvara på tiden på ett positivt sätt. De har förstått att det inte går fortare än hur irriterad eller otålig man är.  Den här mannen kommer jag att komma ihåg hela livet, i alla fall så länge tills seniliteten slår till mer.

Tänk vad några vänliga ord och lite hjälpsamhet, trots att det kanske borde varit tvärtom – jag som hjälpt dem, kan glädja någon.

Några tänkvärda ord av Pam Brown.

Ett litet leende
från personen vid kassadisken
eller från bussföraren.

Ett vänligt ord från biträdet på biblioteket.
En trevlig pratstund med en man
nere i ett hål på gatan.

En artig garagevakt,
dagen är förändrad.
Hoppet om hela mänskligheten
har återvänt.

Margareta G som även hunnit med en riktigt härlig eftermiddagslur efter promenaden i solen. Pigg och utvilad, fast kanske vid lite fel tidpunkt.