Jag fick en utmaning igår …

Utmaningen, ensam är inte stark

av Märtagreta och nu fungerar nätet tillfredsställande så då kör vi alldeles strax. Fast först vill jag kommentera utmaningen, självklart. Jag kan inte bara svara på denna utmaning utan egna parenteser, det går inte, bara det besvarar lite om mig själv och hur jag fungerar, en till sanning.

I alla fall så är det så här:

Tre namn som jag går under (som jag vet):

  1. Margareta och Maggan, som jag numera accepterar
  2. Mamma till mig och morsan när en av dem pratar om mig (har jag hört)
  3. Pigoli, sambons namn på mig, som kommer av hans finska ursprung, ett av de vackraste ord jag vet och jag lägger inte någon översättning av ordet till det (man måste höra han säga det för att förstå).

Tre saker som skrämmer mig:

  • Att det ska hända mina nära och kära någonting, oroar mig ofta när jag inte har koll.
  • Oförmågan att ha empati för medmänniskorna som försvinner alltmer i allt.
  • Höjder, en viss typ. Det skulle ta alldeles för lång tid att förklara det här och nu.

Jag kunde inte bestämma mig för känslomässiga eller konkreta ”saker” som skrämmer mig. Det blev en blandning.

Tre saker jag har på mig:

  • Det kan jag inte.
    Jag klär mig efter hur dagen ser ut, var jag ska vara, oftast, och vad garderoben erbjuder för tillfället. Dagsformen spelar även en stor roll. Men ändå ganska ledigt och gillar helt klart en viss stil, men ingen som det går att ta på och säga att den stilen är det. Andra skulle nog säga det bättre, om mig.


Tre sanningar:

  1. Jag vill mycket och samtidigt vill jag alltid se och förstå helheten, vilket även kan ställa till en del ”problem”, det snurrar för mycket tankar, åsikter och idéer.
  2. Gillar verkligen ”datorprylar”.
  3. Gillar egentligen inte att skriva sanningar, så här direkt, om mig själv. Dessa framkommer ju redan av det man skriver på bloggen.

Tre saker jag verkligen vill ha: (just nu)

  1. En ny bärbar dator (se ovan), för att kunna sitta och ”jobba” var jag än är.
  2. En liten resa, eftersom jag kanske ska göra en snart.
  3. En vårjacka, har letat i ”alla” butiker i Luleå och den finns inte.

Tre personer jag utmanar:

  1. Det första valet var lätt
    ”Maja Piraja”, som en gång ”lurade” in mig i bloggandet. Du får ta utmaningen när du har någon fritid och landar tillbaka i Luleå.
  2. Andra valet blir
    ”Livsglimtar” som jag hittade på Märtagretas blogg och skriver om livet och dess glimtar, de båda bär ju det vackra namnet.
  3. Mitt tredje val sist men inte minst blir
    ”Jammla”, som jag har stött på hos Driftig och även beställt av hennes fina smycken (det blå stora glashjärtat).

Eftersom jag gillar att vara med i ”undersökningar”, skriftligt. Ja, jag vet men det är sant jag gillar det. Då förstår alla att jag även gillar sådant här mellan varven. Märtagreta hade fått sin utmaning av ”Masarinmamman” och hur långt denna utmaning gått vet jag inte, men de blir som ett kedjebrev fast ändå inte. På en trevligare nivå, så länge det inte spårar ur.

Margareta G som ska cykla in till city och kolla på lite smått och gott.

9 svar på “Jag fick en utmaning igår …”

  1. Märtagreta, du har verkligen legat i :). Tre barn på tre år? Jag förstår att du haft en hel del att stå i.

    Jag har aldrig upplevt det som andra säger, skriver och pratar om att det är ”jobbigt” med småbarn, men då är det tre och ett halvt mellan mina älsklingar. Jag tyckte jag hann så mycket och roligt hade jag, men det beror på åldersskilnaden. Jag har inte provat att ha mer än ett blöjbarn t.ex. Jag har heller inte varit så ambitiös med alla aktiviteter. Vi hade allt i byn de behövde. Jag tror ofta att det är föräldrarna som behöver så mycket och drar iväg på alla de där måstena som ska göra barnen, sociala, kreativa och duktiga.

    Mina barn är allt det där, trots att de fått ”bestämma själv” sina egna aktiviteter.

    /Margareta

  2. Det är lika för mig att det kommit mer och mer med åren, fast relativt tidigt. Det började bli jobbigt när barnen var små och de skulle testa en massa saker.

    Min höjdrädsla grundar sig inte bara på när jag själv vistas på höjder utan även när andra gör det.

    Jag ser till att jag klarar av en del saker och när jag gjort det är jag alltid lika stolt över mig själv. Speciellt när det handlar om upplevelser som jag vill kunna se, som du skriver stup, höga utsiktsplatser o.s.v.

    /Margareta

  3. En till som inte gillar höjder! När jag var yngre var det inga problem men det har kommit med åren och nu är jag inte den som står vid stup och blickar ut…
    Ha en fortsatt fin dag!

  4. Tackar för tiden. Jag gillar inte utmaningar, men denna var okej. Gnatt från en som också har en 23-åring, (24 i december) och en 22- och 21åring. Två och ett halvtåringen plockar upp alla minnen av tiden man inte hade då. Men Mora Träsk och består!

  5. Gör du det och sov gott. Jag piggnade till efter duschen, inte bra eftersom jag ska upp och jobba ”tidigt” imorgon och sedan ska jag orka med lite aktiviteter på kvällen också.

    Kram Margareta

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.