Tydligen jag, men det är kanske mellan tredje och femte gången i mitt liv jag köper den. Min fundering är hur i hela friden tidningen kan gå ihop ekonomiskt. Den består av totalt 96 sidor av dessa är 31 sidor tv-guide, nio sidor annonser, två sidor kryss och sudoku. Det återstår 54 sidor att fylla till de totalt 28 personer som är avlönade på redaktionen, enligt tidningens information, förutom annons- och kundserviceavdelningen, inte fullt två sidor/anställd. Jag förmodar att de anställda har mer än ett arbete. För att fylla ut med två sidor per vecka med artiklar och foton som egentligen inte ens är deras egna utan hämtade från olika externa organ kan inte vara speciellt betungande.
Ett exempel är när man på två sidor fyllt upp med sex stycken kvinnliga kändisar iklädda olika modeller av vita klänningar och en stor rubrik i mitten, bildtexten består av namn på kändisen, designerns namn och en beskrivning av klädseln med ett ord. Det jobbet skulle jag kunna tänka mig att ha.
Resten av tidningen består av ett stort antal skilsmässor, någon barnafödsel eller inväntande förlossning, framtida bröllop, förlovning, återföreningar med olika typer av rubriker, för att varje text ska verka lite mer annorlunda än den förra texten, som också handlade om samma egentligen tragiska skilsmässa.
För att ta rubrikerna på omslaget:
1. Efter skilsmässan från Hans – Kristins nya kärlek
- Jaha, hon har redan skaffat sig en ny, då måste hon ha varit otrogen en tid.
Nej så är det inte, utan hon har barnen som är hennes nya kärlek. Har hon inte älskat dem tidigare så var det på tiden att de skildes och hon fick upptäcka sina barn.
2. TV-bondens belöning för allt slit på gården – Susannes & Per-Inges stora drömbröllop
- Har hennes mål för satsningen av livsprojektet med företagandet varit att få en karl och ett drömbröllop som belöning för allt slit? Inte för sin egen skull och en brinnande passion för hästar?
Med mycket bilder och inte mycket spaltmeter text hittar du svaret, kanske inte svaret på min frågeställning för hela texten känns fel på något sätt, det kan ju inte vara en belöning för slitet på gården. Bröllopet måste vara en kärleksförklaring till varandra och förhoppningsvis ömsesidig, hon har inte köpt honom i ett TV-program.
3. Charlottes tuffa avsked till Nicola – jag överlever utan dig
Var det någon som trodde något annat eller har han haft någon hållhake på henne?
Ingenstans i texten i tidningen står det något om varför hon inte skulle överleva eller att hon någonsin sagt någonting sådant till sin make som hon längre inte delar liv med. Det handlar bara om det vanliga, kärleken tog slut, helt enkelt.
4. Kärleken tog slut efter 21 år – Richard Herrey skiljer sig
Och? Jag visste inte ens att han var gift och minst av allt med vem eller att han hade barn, som mormon kan de väl ha hur många fruar som helst?
Den rubriken är inget att orda eller fundera över, kort och gott en helt vanlig skilsmässa och rubriken gav inte heller några andra associationer. Inget försök att locka till köp genom rubrikvalet. Jag tror inte heller att det spelat någon roll vilken typ av rubrik de valt, Richard Herrey lockar inte till inköp en tidning oavsett vad de än väljer för rubrik. Jag har aldrig hört talas om honom efter 1984.
Dessa fyra rubriker gav i alla fall utfyllnad i tidningen till åtta sidor. Visst kan man fylla en tidning utan att egentligen ha skrivit eller bildsatt något nytt, trots att det står ”SENASTE NYTT SENASTE NYTT ” i sidhuvudet på varje sida vid dessa artiklar, som vid de stora olyckorna och katastroferna i dagstidningarna.
För att återgå till min första undran, hur går tidningen runt ekonomiskt? Det är snygga och glatta fyrfärgssidor rakt genom hela tidningen. Annonsintäkterna kan inte täcka mycket av kostnaderna, det är inte alltför mycket annonser, nu är annonserna inte billiga, men … Är det verkligen så många som köper lösnummer eller prenumererar kontinuerligt?
Hur kan då alla våra lokala dagstidningar ha det svårt ekonomiskt? Är vi så intresserade av att läsa samma skvaller varje vecka år ut och år in hellre än att vi läser nyheter om vad som händer regionalt och lokalt? Det finns även bra och läsvärda faktatidningar inom de flesta områden, men att bara vara intresserad av skvaller, jag kan inte eller vill inte tro att vi är det i Sverige idag. Fast visst ser jag hur mer och mer blottas i tidningarna för att locka läsare, ju elakare desto mer lösnummer skulle jag tro. De kan ju inte överleva med sådana som jag, cirka fem nummer på 20 år.
Tro nu inte att jag inte gillar skvaller det gör jag, ibland, i måttliga mängder men inte den här typen av skvaller, det är inget skvaller utan bara vanligt trams. Jag är nyfiken ”ibland” och lyssnar gärna om det inte är alltför elakt och beroende på hur det sprids och hur fort. Skvallrar jag med en god vän så stannar det oftast mellan oss, fast någonstans kommer ju skvallret från och någonstans har det börjat. Däremot hatar jag människor som skvallrar och ljuger för att göra sig själv intressant.
Jag hade en bekant en gång som ljög och skarvade så mycket att det oftast blev farligt och tråkigt för den de berörde, han trodde själv på allt han hörde och blev nästan arg om man sa att det inte var sant. Ofta hade han hört det från någon som han hade full tillit till, 100 %. Människor i hans närhet började tillslut att ljuga ihop eller skvallra om saker till honom för att de ville ha det utspritt eller bara för att driva med honom. Det hände till och med att han hjälpte den manipulativa chefen att ljuga och sätta ihop historier för att göra människor illa. Än idag fortsätter han med allt detta och folk skrattar och driver med honom bakom ryggen och han förstår ingenting utan tror att han är väldigt omtyckt och intressant. Det är nästan synd om honom eftersom han blir fruktansvärt utnyttjad men jag är glad att jag aldrig mer behöver ha med honom att göra.
Margareta G som har ytterligare två skvallertidningar att plöja igenom från våra stora kvällstidningar den ena heter Klick och den andra Fredag.
