I vårt län rullar verkligen inte besluten på …

snabbt och enkelt utan det är många gropar och sprickor, likt våra norrländska vägar, mellan kommun, landsting och de som bor och brukar ”servicen” och de självklara rättigheter och föreskrifter som finns. Jag kan inte lagen om tillgänglighet och vad som gäller före 2010 men föreskrifterna är nog ganska klara och de trädde i kraft den 1 december 2003, läs mer här och du kan även gå in på Boverketoch ta reda på mer om vad som gäller idag och vad framtiden ger för riktlinjer, det är en angelägenhet för alla i samhället.

Så verkar dock inte alltid vara fallet kan jag läsa om i vår morgontidning, NSD. I morse när jag som vanligt fick tidningen serverad vid sängen, blev jag glad över en artikelserie som getts bra utrymme under flera dagar samtidigt som jag kastar ett öga på de högra spaltrubrikerna och ser ”Vårdcentral inget för rullstolsburna”. Nu är måttet rågat, utropar jag ganska högt så sambon funderar vad som har hänt. Det är något jag ens aldrig funderat över vid mina reaktioner över den dåliga tillgängligheten vi har i Sverige och den inskränkthet som tyvärr finns. Tanken fanns inte ens i min vildaste fantasi att det skulle vara problem på vårdcentraler, sjukhus och liknande vårdinrättningar.

Mjölkuddens vårdcentral är ingen ny inrättning, vad jag då vet, och därför är jag förvånad att det inte belysts tidigare. Vad är då problemet? Problemet är stort för den det berör men litet oerhört litet för Luleå kommun och Norrbottens landsting. De rullstolsburna har problem att ta sig in på vårdcentralen!? Du läser rätt, så är fallet. Det är trångt och det finns inga dörröppnare, hur svårt är det att åtgärda? Enkelt, men enligt verksamhetschefen är det för dyrt. Hon säger också vidare, -att det är dyrare än vad folk tror. Vadå, dyrare än vad folk tror? Vad tror hon att folk tror, i förhållande till vad är det dyrt?

Existerar inte vårdcentralerna för att hjälpa människor med olika behov av vård? Vore det då inte självklart att redan innan man flyttar in i en lokal har allt sådant klart.  Det fanns rullstolsburna i det upptagningsområdet då vårdcentralen flyttade in dit, det finns i alla områden. Det är inget nytt i samhället att människor av olika anledningar är beroende av rullstol. Vidare är hon införstådd med problemet och tycker att det är förskräckligt. Jag skulle vilja säga att det är helt oacceptabelt och kan inte förstå att ingen reagerat starkare tidigare. Det är synd att människor måste gå till media innan någon bryr sig och tar tag i saken. Jag skäms över att vara en del av Luleå kommun, landstinget i Norrbotten när jag läser sådant svammel och det är så fruktansvärt lågt att prata om kostnader.

Kommunerna i Norrbotten och landstinget i Norrbotten håller på med alldeles för mycket låga tvister och prestigefrågor. I det här fallet borde det vara kommunen som åtgärdar det som behövs, som jag ser det. De är både fastighetsägare och kommun. Som vanligt har man inte lyckats nå den ansvarige på kommunen, det gäller att förebereda försvaret och kunna komma med några nya undanflykter. Jag hoppas att jag har fel, men det kan bli en fråga som bollas mellan kommun och landsting i all oändlighet och de rullstolsburna får fortsätta att kämpa med att ta sig in i lokalerna.

Nu har de verkligen visat att det är högt och ouppnåeligt mellan landstinget i Norrrbotten, kommunerna (i det här fallet Luleå kommun) och brukarna.

Osökt börjar jag tänka på min kompis som sitter i rullstol och efter flera års ”bråkande” nu fått ett handikappanpassat garage, trodde hon.  Där visade det sig också att fjärrkontroll till garageporten saknades. Hur anpassat är det då? Hon ska alltså plocka ihop rullstolen, hoppa i den och köra fram till porten och öppna den, sedan tillbaka till bilen sätta ihop rullstolen, hoppa in i bilen och köra in i garaget. Därefter ska hon än en gång plocka ihop rullstolen, hoppa i den och sedan iväg. Visst det går, det mesta går. Försök se bilden framför dig och speciellt på vintern när det är oplogat och snön yr, fastighetsbolaget Lulebo är inte kända för att ha den bästa snöröjningen bland fastighetsägare och deras prioritering är ibland ett frågetecken.

Jag får tänka positivt och se det som en självklarhet att de åtgärdar hennes problem utan hjulande mellan olika instanser, risken är stor att det hjulet stannar om kommunen också ska vara inblandad eller så ramlar hjulet av någonstans mitt i och så är det bara att börja om, till någon tidning får ta tag i det.

Avsändare Margareta som hoppas att min vän inte börjar tänka negativt när hon läser mina farhågor utan tänker på att det tog ju bara några år innan du fick ett garage i alla fall och din nya bil behöver kanske bara vänta … innan den får använda garaget.

Ps Det är tur för kommunerna och landstinget i länet men otur för brukarna att inte en annan god vän till mig bor i länet, då tror jag att det hade sett annorlunda ut idag. Tyvärr, gäller det att vara stark och orka kämpa för sina rättigheter.

När jag läser på Luleå kommuns hemsida om funktionshinder kan jag läsa följande mening: – Vid val av ny bostad bör man välja en bostad som inte kräver anpassningsåtgärder. Snacka om förtryck. Det kanske landstinget också skulle tänkt på innan de hyrde av Luleå kommun.

Tycker om din kommentar