Skrapa, skrapa, skrapa …

för mig har det aldrig hjälpt hur mycket jag än skrapat på alla dessa trisslotter som jag ibland har köpt men oftast fått med i någon present eller fått mig tilldelad vid sambons köp av lotter.

Sätten att skrapa har varit många. Ibland har det bara rasslat till med bara naglarna, när jag haft några, kronor har varit bra och många olika ”verktyg” har använts genom åren. Jag har provat att smygskrapa fram beloppen, tv-apparaterna och de övriga symbolerna. Jag har börjat från höger till vänster, uppifrån och ner, diagonalt, vågrätt och lodrätt men ingenting har hjälpt. Jag har provat att ”glömma” bort dem och sedan hitta dem, ibland har jag faktiskt glömt, jag har läst och hört om människor som berättar hur de på olika sätt vunnit och märkligt nog finns det många historier om bortglömda lotter, lotter som köpts på de märkligaste sätt och så sitter de där med åtminstone 50 000 kronor utan ansträngning, förutom fingermotionen för att skrapa fram vinsten.

Ingen i närheten av mig har någonsin berättat att de ska sitta i TV-soffan och skrapa fram ett vinstbelopp. Jag vet inte att jag känner någon som fått ta del av den där soffan som säkert få ta till sig en del svett, glädje och faktiskt även besvikelse, hur man nu kan vara besviken över att bara få 50 000 kronor rakt av utan att göra något. Fast det gamla talesättet ”mycket vill ha mer” stämmer kanske även på eventuella chanser.

Men nu har det hänt! En ”lillkusin” till mig ska sitta i soffan den 12e augusti och skrapa fram sin vinst. Mamma ringde idag och berättade och jag blev extra glad eftersom han även är barn till en underbar moster och en av de kusiner som jag verkligen tycker om. Nu är inte kusinen någon som jag umgåtts med eller egentligen känner så bra, det skiljer ganska mycket i ålder och jag ser honom bara som en liten grabb med ett underbart leende, glada ögon och skrattgropar. Jag tror inte att han tänker på att dela med sig till mig även om vinsten skulle uppgå till några miljoner, än hur mycket jag smörar och berömmer hans söta leende hans pigga ögon och de fantastiska smilgroparna. Fast, skulle han läsa det här så är allt välkommet i en relativt ständigt tom plånbok. Ska jag ta det en gång till? Jag kan ta det så här med de ögonen, leendet och de smilgroparna måste han kunna lura vilken lott som helt. Kör hårt och vinn, vinn massor med pengar att förvalta på bästa sätt, för dig och din familj. Smörade jag ordentligt nu?

Jag blir så glad nästan upprymd trots att det inte är jag, att han får vinna ”lite” pengar för vad jag förstår så finns det hus och hem att stoppa slantar i. Jag jobbar den 12e augusti men på något sätt ska jag se programmet, jag blir nog lika nervös som han och hans familj för vi är släkt och det känns lite speciellt, visst gör det?

Sambon har en vän som fick skrapa och vann X antal kronor varje månad i X antal år, kommer inte ihåg varken belopp eller år men det spelar ingen roll. Tänk att få den där summan varje månad utan ansträngning, kanske för att använda till att betala tillbaka skulder och sedan använda den ”riktiga” inkomsten till andra trevligare saker. Han, vännen alltså, hade någon sådan där historia om när lotterna köptes det handlade om brist på växelpengar och då tog han två trisslotter istället och på den vägen är det.

Nu kan jag tänka att det inte är någon idé att köpa fler lotter eller spela mer för hur stor är chansen att fler inom samma släkt vinner ”storkovan”? Inte stor, men mitt minne vaknar till liv och jag kommer ihåg under Bingolottos födelse och att en på den arbetsplats jag var på hade grannar som vunnit både bil och någon annan storvinst, kommer inte ihåg minnet sviktar ibland. Hon var nog en riktig ”storspelare” för jag såg ett reportage om bilbingo i veckan, eller var det förra, och där satt hon och spelade bilbingo. Hon har inte gett upp hoppet och det ska inte vi heller göra.

Vem var bingoutropare, om inte de som många säkert kallar ”Mr Bingolotto”. Loket såklart, för det är nog han som de flesta spelare ser som Bingolottos fader. Vi som ”aldrig” spelat Bingolotto tycker nog att det funnits andra efter honom som vi hellre vill se. Jag har sett alla någon gång och Lasse Kronér och Richard Olsson är helt klart mina favoriter. Vi har liknande humor samtidigt som jag förstår att de äldre gillar Loket och inte alltid såg det som jag retade mig på med honom.

Första gången jag provade på detta ädla spel hade jag och min väninna två lotter var eftersom våra män bara fick så brått ut på byn när spelet skulle börja. När det väl satte igång hade jag stora problem med att hinna kryssa i alla siffror, jag hann helt enkelt inte i det tempo som spelet kördes. Min väninna som tydligen spelat förr tittade på mig och frågade vad jag suckade över.

– Jag hinner inte med, svarade jag.
– Det kan väl inte vara så svårt.
– Hinner du verkligen med att kryssa sex brickor?
– Sex, brickor du har ju bara två.
– Två, nu förstår jag inte.

Jag lärde mig och nu kan jag spela Bingolotto om jag vill och jag hinner med, även med två brickor.

Avsändare Margareta som bidrar till och är med i ett förlustbolag en gång i veckan, varje lördag är det dags att kasta bort lite pengar, V75.

Tycker om din kommentar