Resandefolket har blivit en del av min familj …

 

när jag tänker på hur mycket resande det är i sambons familj med respektive och utan respektive, just nu i alla fall.

Svåger med sambo landar på Kallax i kväll på väg hem till Haparanda efter en semester i Chania på Grekland. Sambon åker till Kroatien på lördag, fast det är jobb, helt onödigt med badbyxor och badskor trots den höga temperaturen där, just nu. Svägerska med sambo flyger till Prag och redan i oktober tillbaka till Teneriffa och deras andra hem.  Jaha, inte lite resande börjar jag märka i släkten … Fast jag ska inte vara alltför missnöjd, för själv beger jag mig till Schweiz i nästa vecka och det ska bli spännande att upptäcka lite av Genève under några dagar.

Egentligen gillar inte jag att resa, för jag är ganska flygrädd. Eftersom jag tycker att det är fantastiskt trevligt att besöka andra orter och länder så får jag lägga undan rädslan eller i alla fall tvinga mig till att göra den uppoffringen, en stunds lyssnande efter alla motorljud och förändringar i flygets rörelser. Det är samma visa varje gång, jag vet vad det är men ändå är jag rädd. För att ta mig till besöksmålet måste jag göra resan och oftast är flyg det enda alternativet. Jag åkte tåg i vintras när jag var ner till Linköping, det gick bra men visst tar det betydligt längre tid.  Ur miljösynpunkt var det väl ett bra alternativ men jag förstår varifrån min äldsta son fått sin otålighet mellan punkt A till punkt B, i alla fall som barn.

Jag skulle vilja vara som alla människor som säger att de älskar att resa, men jag har blivit bättre. Jag kommer nog aldrig att säga att jag älskar det, men däremot reser jag mer och mer eftersom jag verkligen tycker om att besöka andra platser.

Margareta G som nu ser fram mot att träffa Rolf och Pirjo när de kommer förbi för att höra och förhoppningsvis se lite av vad de upplevt.

Det snabba transportmedlet är från flygmuseet i Linköping, 2004.

Två härliga och fina dagar …

har jag haft i Strömsund. Jag är trött i fötterna och ”gammelkroppen” värker lite men för övrigt känner jag mig nöjd och glad över att ha varit där och återigen fått träffa alla dessa fantastiska människor som finns runt i kring oss. Vi ser dem inte alltid för många av dem arbetar i det tysta och gör inte så stort väsen av sig, apropå väsen så har jag också stött på trevliga sådana i helgen.

Slöjdarna och hantverkarna som finns mitt ibland oss med helt underbara produkter och sedan har någon mage att säga att det är dyrt. Säg istället som det är att du har inte råd att köpa det eller är för snål för att köpa kvalité, men dyrt är det inte.

Jag hade förmånen att vara i samma stuga som en duktig kvinna, Eva, som hade produkter av sina egna får och lamm. Människor blev lyriska när de kom in i stugan och fick se hennes produkter, trots att en del av dem säkert träffat henne tidigare eftersom hon varit med under höst- & hantverksdagarna i Strömsund tidigare och även brukar medverka vid andra marknadsdagar. Jag vet att hon härnäst ska vara med i Öjebyns och på Sunderbyns folkhögskola vid deras respektive julmarknader. Det är produkter som jag skulle vilja ha de flesta av dem, men tyvärr så är det min egen ekonomi som sätter stopp för det och det är ju alltid roligt att köpa något lite då och då. Presentuppslag i massor hade hon i alla fall, jag hade sett ut några härliga änglar som jag tänkte köpa idag, men tyvärr så var det slut innan jag gårdagen var slut. Jag köpta några små gulliga tovade spindlar, det är sant de var gulliga och mysiga. Jag har tänkt att jag ska göra en mobil med ståltråd och hänga dem i stugan. Kanske skrämmer de några äckliga spindlar på vägen med sin storlek.

Förutom henne fanns det i varje stuga och ute bland marknadsstånden en duktig, kreativ och framförallt innovativ människa. Att ta fram så mycket nya och spännande produkter, jag är mäkta imponerad. Nu har inte jag hunnit springa runt och titta så mycket eftersom jag själv medverkat med både egna och andras produkter. Jag hann i alla fall köpa mig en vacker och läcker linneblus eller kort tunika, vet inte riktigt vad jag ska kalla den, men snygg är den i alla fall och jag känner redan att den kommer att bli välanvänd. Den köpte jag av Elise som har sitt säte i Jokkmokk på gamla apoteket, hennes linneprodukter är snygga och genomtänkta.

Det finns ju även en del livsmedelsprodukter men de hann jag överhuvudtaget inte besöka, däremot var sambon och inhandlade en färsk regnbågslax av Arne från Stora Lappträsk, det missar jag aldrig. Däremot brukar jag alltid köpa färdigrökta, det gäller att vara tidigt ute för de har en rykande åtgång vilket hade skett idag. Ugnsstekt färsk regnbågslax med mandelpotatis, även den färsk och smält smör med lö blev middagen när vi kom hem, gissa om jag njutit.

Tur att MajaPiraja kom med nybakade ”dumlekakor med noblessechoklad” och rykande hett kaffe. För det kommer hon att få flera stjärnor i himlen, det var som jag skrivit tidigare en riktig delikatess bland delikatesser. Tusen tack Pirajan kanske blir det en skrattande häst som tack. Ps. Både sambon och min stugkompis gillade kakorna jättemycket.

Sist men inte minst Margareta som är eldsjälen bakom hela arrangemanget och alla hennes medhjälpare som ställer upp ideellt år från år, elfte året i år, utan hennes idoga arbete och de övrigas insatser skulle aldrig Strömsundsdagarna vara det de är. Trots motgångar och en del bromsklossar har hon fortsatt och jag hoppas verkligen att hon orkar länge än, men jag förstår om hon inte gör det. Det ligger mycket tid och engagemang för att allt ska fungera och helheten är viktig vilket gör Strömsundsdagarna till de kvalitativa dagar de är. Till och med solen och värmen lyckades de fixa, efter all kyla och regn så har den lyst i två dagar. Det kallar jag lyckad planering med många plus.

Alla de här entreprenörerna är så duktiga men att marknadsföra sig själv är inte alltid lätt, det sitter i ryggmärgen verkar det som ibland. Jag som propagerar för marknadsföring - att lära sig synas och höras är inte ett dugg bättre när det gäller något som jag utvecklat själv. Det är lättare att marknadsföra andras produkter och berömma dem för deras kreativitet.

De som säljer massproducerade strumpor i parti och minut tilverkade i Kina, som finns på alla stadsmarknader med minst 20 olika marknadsstånd av likadana strumpor, kanske lågt räknat i vissa städer, har betydlgt lättare med marknadsföring. De säljer likadana strumpor fast med ”olika paketpris, köp 10 för 100 eller köp 8 för 100 och få 2 gratis.

Margareta G som är trött och har arbetsdag imorgon och sedan lite kvällsaktiviteter som blir till det man gör dem till.

Ps. Fotona är från ”vår” stuga under helgen och som synes av ull- och skinnprodukterna som jag känt på många gånger under helgen.

Surströmmingspremiär …

och den ska vi hålla på trots att den är borttagen. Borta ur almanackan eller borta för vem, inte för oss som gillar surströmming och oss som tycker att trevliga traditioner ska leva vidare, därför behåller vi surströmmingspremiären. Likadant är det med kräftpremiären.

Vi är många som älskar surströmming,  i alla fall en gång per år. Den gången äts den även om man inte är överförtjust. Jag tror att det är för snapsen och inte vill du sitta bredvid och äta varmkorv -att snapsa med varmkorv hur känns det?

Varför är det så vanligt att det serveras varmkorv som ersättning för surströmming? Jag kan förstå och tycka att det känns lite knapsu och lite barnmat över det vid ett sådant tillfälle. Sill brukar också vara gångbart och det känns som en mer naturlig ersättning, men inte vet jag.

En som i alla fall inte ratar surströmming är Stefan Sauk, utan han njuter och gillar den. Han hade varit i Luleå och ätit surströmming i sexton år när jag fick chansen för två år sedan att vara med vid öppnandet av den första surströmmingsburken ”Grand Kallax”. Grand Kallax är en exklusiv surströmming som bara tillverkas i 500 numrerade burkar varje år. Alla moment i tillverkningen sker hantverksmässigt och alla strömmingar är fiskade av byborna själva. Surströmmingens Rolls Royce, kort och gott. Tanken med tillverkningen är att stärka den kulturen i Sverige och utveckla bygemenskapen. Förståeligt finns de inte någon burk att köpa i någon butik utan det är bara några få som får chansen till denna läckerhet.

En av de mer kända personerna i Sverige som jag gillar är Stefan Sauk. När vi fick förfrågan om att komma dit och skriva om premiären samt fota en del blev jag eld och lågor. Chansen att få fota Stefan Sauk och intervjua honom dyker inte upp varje dag i min värld, självklart tjatade jag på ”reportern” att vi skulle åka dit och att jag skulle med som fotograf, han hade inga alternativ min övertalningsförmåga var på topp vid det tillfället, ett nej hade inte existerat i min värld.

Stefan Sauk har blivit den som varje år premiäröppnar den första burken i sällskap med ett antal andra ”kändisar” som närvarar och många har de varit genom åren, vår förra statsminister har varit med och jag vet inte vilka som kommer att finnas på plats i år, förutom att Sauk kommer att närvara, om inget oförutsett inträffar.

Vid vår närvaro för två åt sedan sa Stefan lyriskt så här om strömmingen: -jag kan begrava min näsa i burken. Det är en fantastisk doft med lätt sälta och inslag av våtvarmt omslag i juninatten.

En av de övriga var Hans Chrunak, som då var nytillträdd klubbdirektör hos Luleå hockey, som de flesta idrottsintresserade känner till så har det inte gått så bra för laget de senaste åren och kanske att Hans Chrunak den gången skulle lyssnat mer på Pajala Pelle som erbjöd sina tjänster för en eventuell karriär som tung lovande center i Luleå hockey. Hans Chrunak påstod då att det var fjärde gången han blev lurad (surströmmingsfest), fast som jag skrev tidigare så tror jag att han lurade sig själv när han inte nappade på kroken från Pajala Pelle.

En annan av gästerna påstod att hon var uppvuxen med surströmming som vardagsmat och att man i hennes hem till och med åt surströmming till frukost. De övriga gästerna var som Hans Chrunak mer tveksamma men mjuknade allt eftersom surströmmingen avnjöts.

Några tänkvärda ord som en klok Stefan Sauk sa: - Vi behandlar traditioner illa i Sverige trots att de är livsviktiga för människor.

På frågan om hur skåningen Hans Chrunak skulle komponera en god middag svarar han:
- surströmming till förrätt, renfilé till huvudrätt och spettekaka till efterrätt.

Där stod vi med snålvattnet rinnande och drömde om en smakbit av den surströmming som ingen av oss smakat tidigare. Vi fick en smakbit och även löfte om att få köpa fyra stycken burkar (tror jag det var), vilket införlivades genom en ”kurir och banken stod för säkerheten till det att vi varit och hämtat våra efterlängtade burkar. Jag lovar att burkarna var tömda ordentligt när vi lämnade Kallax by och båten Viktoria.

Avsändare Margareta som inte avsmakar årets surströmming förrän vid ett senare tillfälle, däremot åt jag fjolårets i lördags.

I morgon torsdag och några dagar framåt kommer det att lukta i stugorna längs vårt avlånga land och framförallt i de starka surströmmingsfästena.

Choklad är en grönsak

 

Vill jag med det bestämdaste hävda och det tänker jag bevisa med följande fakta:
Choklad utvinnes ur kakaobusken
Bönor är en grönsak
Socker utvinnes ur sockerbetor
Båda tillhör kategorin grönsaker

Kort och gott: Choklad är en grönsak

Går man vidare kan man konstatera följande:
Chokladkakor innehåller mjölk alltså är chokladkakor bra för hälsan. Russin, körsbär och jordgubbar doppade i choklad räknas till frukter, med andra ord ät så mycket du har lust till.

Stressar du mycket?
Choklad är också bra mot stress. Det är sant för tänk efter ”stressed” läs det omvänt ”desserts”

Kort och gott: Ät choklad så blir du avslappnad och stressar mindre.

Margareta G som efter veckans recept ville lugna någon som funderade över chokladkakorna och nu har jag kunnat visa på nyttigheten med dessa som bara smälter i munnen. Passionen gör dig också vid god vigör och bra hälsa.

Ps Ibland är det bra att jag sparar på ”allt” i bra att ha texter och även ord och klurigheter. Nu kunde jag förhoppningsvis hjälpa bl.a. Livsglimtar i hennes funderingar.

Kläder kan dölja och ta fram …

kroppsliga former som jag faktiskt har men de kan aldrig ta fram något som jag inte har.  Trots det skrattade jag gott åt dagens ”Ernie”.  Frågan är bekant och jag kände igen mig, kanske mer när jag var yngre och absolut inte behövde ställa den ens, då när kroppsfixeringen var större och självkänslan lägre.

Frågan är otroligt dum på flera sätt. Istället borde jag fråga vad personen tycker utan att lägga orden i munnen. Skulle jag vara man och få frågan så skulle jag absolut lockas till att …, men hur många törs säga sanningen. Jag vill nog inte höra den om jag ställer frågan som kvinnan ovan. Där har jag redan lagt till ordet fet, för att jag själv redan sett att jag inte passar i modellen. Den tar fram något som jag vill dölja, i och med det framhäver den inte det jag vill ta fram. Jag har köpt fel plagg och det är svårt att erkänna, får jag en bekräftelse från en man om att jag passar i den eftersom jag inte ser fet ut då kanske jag kan ha den någon gång. Det klädesplagget kommer slutligen att hamna i garderoben och hänga där till det är dags för rensning och förhoppningsvis ryker den från galgen med ett flertal andra felköpta plagg.

Jag har blivit mer kritisk när jag handlar kläder, fast visst blir det en del felköp trots allt.  Jag kanske inte alltid klär mig ”rätt” men jag klär mig som jag trivs och sedan får andra tycka vad de vill. Det som var så snyggt i affären och blev ett impulsköp kanske inte är så snyggt när jag tar på mig det hemma och tar mig tid att titta med lite mer kritiska ögon på hur det klär mig.

Jag borde ta mer hjälp av personalen i butiken samtidigt som personalen i dagens butiker borde vara mer ”utbildade” i att ge kritik och anställas på mer kunskap än att bara sälja till vilket pris som helst.

Det var i alla fall dagens igenkännande leende från mig.  Sambon log men tyckte nog inte det var lika kul som jag tycker.  Ett typiskt kvinnligt drag?

Margareta G som gillar den dagliga ”Ernie” i NSD.

En säker plats bland delikatesernas delikatess …

 

har receptet nedan, som fikabröd eller en mindre dessert. Det är länge sedan jag själv fick njuta av dessa helt underbara kakor. De är så otroligt ljuvliga och smälter verkligen i munnen. Eftersom jag själv inte är någon konditor eller överhuvudtaget inte bakar allt för ofta, får jag förlita mig på att andra utför det jag vill njuta av. Det spelar ingen roll hur enkelt det är, som nedanstående recept, jag är inte intresserad av att utföra jobbet. Det ligger nog kvar sedan min period i livet då jag aldrig skulle kunna tänka mig att stoppa in något sött och sliskigt i munnen. Den åsikten har jag för länge sedan lämnat därhän och tycker inte alls att det bara är sött och sliskigt utan numera åker ”allt” sådant njutningsfullt in i min mun.

De här receptet har jag fått av en kvinna som verkligen gillar att baka alla sorters fikabröd och gott blir det. Jag lovar att du inte blir besviken om du använder receptet. Baka och njut, de skapar ett framtida behov och begär.

Dumlekakor med noblessechoklad
 50 kakor

7,5 dl vetemjöl
2,5 dl strösocker
500 gr äkta smör
2,5 tsk bakpulver
50 dumlekolor (ca. 1 ½ stor påse)
2 askar noblesse (innehåller 32 noblesse/ask)

Rör ihop ovanstående ingredienser och rulla till köttbullsstora bollar som sätts i folieformar.  
Tryck ner en hel dumlekola och grädda kakorna i 200 grader, 10 min.
Lägg på en skiva noblesse efter gräddningen som smälter ner över kakan.
Kyl direkt ner och låt noblessen stelna.

Margareta G som ska baka kakorna om ingen annan gör det åt mig inom en snar framtid.

Nu är ”fisketuren” över

 

Fisketur och fisketur, för mig var det en stund med kameran i Laxholmen, runt och kring kraftverket som försörjer stora delar av landet med elkraft.  Det är vackert trots att kraftverket till stora delar tagit död på Luleälven och dess naturliga flöde. Första bilden visar delar av den väg älven rann innan kraftverket byggdes.  

På fotot under ser man till höger Laxholmens camping en naturskön plats som är uppskattad av både husvagns- och husbilsfolk samt även en del tält kan man se där under högsäsongen.

För några veckor sedan läste jag ett reportage om Laxholmen och sommarcaféet, med en oviss framtid.  Det är synd för på Laxholmen i Forsnäs finns en bebyggelse med mycket gamla anor, de nuvarande uppförda under 1700-talet. Där finns ett flertal välbevarade byggnader såsom bl.a. stuga, rökbod, isbod, båthus samt ett flertal bodar. Här i området finns också ”engelska kanalen” och ett flertal fornlämningar. Ett av landets nordligaste labyrinter finns också här.

I fjol var jag och vandrade på den gamla älvbotten och det var spännande att se hur den ser ut och vilken växtlighet som finns där idag.

Det är svårt med marknadsföring att hitta den rätta vägen och de här duktiga entreprenörerna som de trots allt är har det inte lätt. Det gäller att överleva övriga tider på året också. Kanske ett samarbete och nya idéer med denne driftige man?

I alla fall var inte fisketuren så lyckad i alla fall inte långvarig för den store fiskaren, en laxöring hade han på kroken men den kunde släppa taget så någon nyfångad fisk till middag blev det inte, det får gå lika bra med korv idag.

Margareta G som snart packar väskan och drar mot Luleå för ännu några dagars jobb.

En riktig guldstund i livet …

är att få sitta på bron i stugan i Forsnäs, en vacker morgon med morgonkaffet i hand och lyssna på tystnaden samt känna luften. Det enda jag hör är aspens löv som dallrar i den obefintliga vinden. Vyn över älven skapar minnen över den största skogsbranden i Sverige i modern historia, som startade den 11e augusti för två år sedan. Nedanför stugan hämtade helikoptrarna sitt vatten och det kördes nog en hel del skyttetrafik ovan den annars så lugna och tysta älven.  

Idag är det ”glömt” hos många men påminnelsen finns kvar hos oss som ser det varje gång vi tittar över älven och ser det enorma berg som var en del av det som eldhärjades. Jag ska återkomma med foton från mina besök mitt i området och ger en lite bild av det som finns kvar eller mer av det som inte finns kvar.

På det första fotot ser du delar av den skog som inte längre finns. Fördelar med skogsbränder ska vara att det växer upp mycket annat nytt där det en gång brunnit.

Vår asp på tomten, där det mest finns björk, gran och tall, är enorm och många tändstickor skulle det bli. Ni kanske förstår att den dallrar. Det tredje naturfotot tog jag för att daggen lyste så vacker, tyvärr syn det inte på grund av avståndet och kameraval, men ganska vackert är det i alla fall.  

Sista fotot visar hur Terry beter sig när han varit hos frisören, lite som jag. Han vill ju inte vara för slätkammad så det gäller att rufsa till det. När han är här blir han ofta slätkammad, mamma tar fram borsten och Terry njuter av stunden men sedan måste ju imagen fixas till.

Margareta G som nu ska iväg på en fisketur. Sambon har inte gett upp hoppet om ett napp med min fars gamla kastspö.

Dagens dessert plockades på stugtomten idag

och avnjöts för en stund sedan efter ett härligt bastubad i solnedgången.

Åkerbär och blåbär. De köpta jordgubbarna får vi äta upp imorgon, de kändes inte så lockande i jämförelse med ovanstående delikatesser som lyste mörkt röda mot oss när vi kom hit idag. 

Livet kan inte bli bättre? Strålande sol, bara lugn och tystnad, naturen som speglar sig i den vindstilla älven, inget måste idag, surströmming, bastubadet och sedan Norrbottens eget bär, åkerbäret, med några nyttiga blåbär och en liten klick grädde. Nu sover jag gott och får vakna till en söndag med förhoppnigsvis samma ljuvliga lugn.

Margareta G som aldrig känner sig så ”ljuvlig” som efter ett bastubad, självklart vedeldad.

Det var en gång en boll …

men inte längre.

Terry har alltid varit världens snällaste och klokaste hund förutom när han har en leksak i närheten. Åren har självklart tagit ut sin rätt men idag när han kom till stugan i Forsnäs var det tonåringen och lekfullheten i honom som kom fram. Försök inte ta av honom hans leksak för det klarar ingen av. Han är ju född borderterrier och det kommer han av förbli så länge han lever, starka käkar som grythund är ett starkt kännetecken. Som ung bet han till och med sönder pojkarna golfbollar, fast det fick han lida för eftersom de är vassa och han fick blöda en del. Terry har en ovanlig färg för rasen och numera även ganska grå.

Jag sitter ute på bron i stugan och skriver och väntar på att bastun ska bli riktigt het. Det går fort när brasan väl är tänd.

Margareta G som kanske sitter och skriver mer i nattens tystnad.