Kläder kan dölja och ta fram …

kroppsliga former som jag faktiskt har men de kan aldrig ta fram något som jag inte har.  Trots det skrattade jag gott åt dagens ”Ernie”.  Frågan är bekant och jag kände igen mig, kanske mer när jag var yngre och absolut inte behövde ställa den ens, då när kroppsfixeringen var större och självkänslan lägre.

Frågan är otroligt dum på flera sätt. Istället borde jag fråga vad personen tycker utan att lägga orden i munnen. Skulle jag vara man och få frågan så skulle jag absolut lockas till att …, men hur många törs säga sanningen. Jag vill nog inte höra den om jag ställer frågan som kvinnan ovan. Där har jag redan lagt till ordet fet, för att jag själv redan sett att jag inte passar i modellen. Den tar fram något som jag vill dölja, i och med det framhäver den inte det jag vill ta fram. Jag har köpt fel plagg och det är svårt att erkänna, får jag en bekräftelse från en man om att jag passar i den eftersom jag inte ser fet ut då kanske jag kan ha den någon gång. Det klädesplagget kommer slutligen att hamna i garderoben och hänga där till det är dags för rensning och förhoppningsvis ryker den från galgen med ett flertal andra felköpta plagg.

Jag har blivit mer kritisk när jag handlar kläder, fast visst blir det en del felköp trots allt.  Jag kanske inte alltid klär mig ”rätt” men jag klär mig som jag trivs och sedan får andra tycka vad de vill. Det som var så snyggt i affären och blev ett impulsköp kanske inte är så snyggt när jag tar på mig det hemma och tar mig tid att titta med lite mer kritiska ögon på hur det klär mig.

Jag borde ta mer hjälp av personalen i butiken samtidigt som personalen i dagens butiker borde vara mer ”utbildade” i att ge kritik och anställas på mer kunskap än att bara sälja till vilket pris som helst.

Det var i alla fall dagens igenkännande leende från mig.  Sambon log men tyckte nog inte det var lika kul som jag tycker.  Ett typiskt kvinnligt drag?

Margareta G som gillar den dagliga ”Ernie” i NSD.

Tycker om din kommentar