Landstinget i Norrbotten är fantastiskt …

på att göra bort sig och fatta fel beslut som kostar mycket för den som drabbas, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt.

Även landstingets egen budget får höga merkostnader och för notan står vi, medborgare i länet. Det är vi som betalar lönerna och genom deras stelbenta och byråkratiska sätt att arbeta blir de höga.  Jag är säker på att ett flertal administrativa tjänster och även ledamöter skulle kunna tas bort om det jobbades mer effektivt och med mer sunt förnuft.  De kallar sig specialister och experter men som en god vän skrev idag ”personer som behöver behövas”. De kanske skulle ha de riktiga experterna och specialisterna i beslutgrupper inom landstinget, de som kan frågorna och vet vad som borde gälla. De med erfarenhet, sunt förnuft och den riktiga kompetensen.

Jag kan inte förstå att de har tid att syssla med vad jag kallar petitesser, inte för dem det berör, i sin stora verksamhet. Hade de varit ett ”företag” hade de garanterat inte haft några kunder överhuvudtaget och konkursen hade skett för många år sedan.
_

Vad är det nu jag har reagerat på? Jo, en artikel i dagens NSD om en rullstolsburen man i Överkalix som i flera års tid ”bråkat” med landstinget om att få en ny duschstol. Vad jag förstår av reportaget har han haft den i många år och under tio års tid har den varit trasig men hans personliga assistenter har lagat den ett otal gånger.

Han får ingen ny duschstol, beslutet är blankt nej och han har till och med fått brev från landstinget där det står att ärendet med duschstolen var avslutad från landstingets sida. De tre inblandade från vårdcentralen skriver att de inte har möjlighet att tillmötesgå hans önskemål om ytterligare utprovning av duschstol.

Första frågan jag ställer mig är, varför har de inte möjlighet, vad hindrar dem? Är det för att han inte har kunnat använda eller att den han tidigare provat inte passat honom, ska alla vara stöpta i samma form enligt de beslutande. Vi har alla olika behov och önskemål om vad som känns bäst för oss och det är väl det viktigaste och inte vad landstinget, inköpsenheten, hjälpmedelscentralen, arbetsterapeuten, sjukgymnasten, verksamhetschefen eller ”specialistgruppen” tycker, eller?

Nästa fråga och fundering, är det assistenternas jobb att laga hjälpmedel? Jag vet inte anställningsvillkoren för hans assistenter, men har han egna anställda eller genom ett bemanningsföretag skulle inte jag som brukare vara intresserad av att nyttja de timmar jag har rätt till med att laga hjälpmedel, som jag anser att hjälpmedelscentralen ska fixa eller någon utbildad reparatör inom området. Han kanske har sådan tur att någon av hans assistenter har den kompetensen och utbildningen, men knappast samtliga.

I fallet har en arbetsterapeut, en sjukgymnast, verksamhetschefen på vårdcentralen i Överkalix samt landstingets ”sitteam”, vad nu det är, specialister i Luleå varit inkopplade. Kostnader för dessa timmar och tagande av beslut på beslut? Hur mycket övertid har de på sina arbetskonton om de sitter med sådana här frågor i specialistgrupper på landstinget, eller har de för lite att göra och behöver fylla upp arbetstiden?

”Sitteam” det är något som de hittat på under senare år när allt skulle heta team och inte grupp, en ny grupp bildades säkert vid det tillfället fast under namnet team, det låter finare så.

I tre landsting i landet, Kronobergs-, Sörmlands-, och Stockholms läns landsting, pågår ett projekt som heter ”Fritt val av hjälpmedel – En försöksverksamhet”

Så här står det i projektbeskrivningen: Hjälpmedelsinstitutet samordnar på regeringens uppdrag ett försök med fritt val av hjälpmedel. Syftet med försöket är att pröva hur enskilda kan få ökad möjlighet att själva välja hjälpmedel och vem som ska utföra utprovning och anpassning. Läs mer här om projektet.
_

Jag tycker det är en självklarhet att användaren själv ska få köpa in de hjälpmedel de behöver utan krångliga beslut och dyra mellanhänder. Jag är säker på att det blir betydligt billigare för de är inte styrda av offentliga upphandlingar, blankettkrångel och ansökningar. Brukare – leverantör – brukare, enkelt och jag törs inte ens ge mig in på hur vägen ser ut idag mellan brukare och tillbaka till brukare, törs ni?

Är det någon som tror att det kommer att missbrukas? Hur många kommer att köpa mer än en duschstol exempelvis, ett litet lager? Visst är det bra att ha flera hemma ifall att det blir sämre tider. Skämt åsido så tror jag nog, inte tror utan jag kan till och med skriva att jag vet att det skulle bli betydligt billigare och framförallt ger ett betydligt enklare och smidigare liv för dem som berörs och kortare väg.

Jag får själv köpa det jag behöver för att klara av mitt dagliga liv utan att fylla i blanketter och ansökningar och sedan vänta på beslutet och kanske överklaga och bråka i flera år. Jag har inte samma dyra måsten som en funktionshindrad har för att överhuvudtaget klara av sitt dagliga liv, har jag det är det självförvållat. Vi ska inte omyndigförklara de som har något funktionshinder, det är ju inte i huvudet funktionshindret finns.  Se bara på våra olympier var elitmänniskorna och de som kan koncentrera sig finns i Sverige idag,

Jag hörde en annan sak i dag när det gäller rullstolsburna. Däcken, hjulen till rullstolen jämförs med skor på fötterna? Betyder det att rullstolburna inte behöver köpa skor? Att vara rullstolburen innebär inte att man saknar fötter, utan att man inte kan använda sig av fötterna på samma sätt som vi som använder dem som transportmedel.

Som någon sa i Hemsöborna, han har både klocka och stövlar. Bilden ovan visar att rullstolsburna har både fötter och hjul till och med händer.

Avsändare Margareta som hade kunnat skriva hur mycket som helst och även ha en egen blogg med bara irritationer över hur inskränkta, stelbenta, byråkratiska och många gånger inkompetenta en del med benämningen experter och specialister är.

Tycker om din kommentar