Från skog till bord …

blir mitt bidrag i veckans fototriss – sötma. Vad passar väl bättre än den naturliga sötman som finns i våra skogar i Sverige och dessa från Norrbotten, extra söta på grund av det eviga ljuset på sommaren.

Första fotot - åkerbär och blåbär nyplockade på tomten i stugan. Andra fotot – kråkbärssaft, hjortronsylt, åkerbärssylt och sist men inte minst havtornssaft. Tredje fotot – sista processen i kedjan, desserten, innan allt avnjuts av ett gäng sötsugna kvinnor i Kattilakoski som behövde få höja blodsockernivån efter en delikat trerätterslunch.

Avsändare Margareta som inte vet om hon törs gå in och titta på andra foton innan lunch, snålvattnet börjar väl rinna.

Sena väntans tider på jourcentralen …

blev det för mig i går, en kvart före den skulle stänga. Trots det kändes det inte som att jag kom och ”störde” det var en mycket trevlig kvinna i receptionen. Min hosta har kommit tillbaka och jag bestämde mig för att åtgärda, innan det blev dropp och cortison. Jag får tungt att andas och det sitter djupare och är mer slemmigt än förra gången.  Enligt läkaren på jourcentralen var det elva år sedan jag var förkyld sist, det stämmer inte och det sa jag åt honom, jag har haft den medicinen tidigare och har fått åka in för fyra – fem år sedan en gång. Har de ingen koll i sina journaler?

Det viktigaste var i alla fall att jag fick utskrivet medicin så att jag förhoppningsvis slipper bli liggande en gång till. Jag klagar för en liten förkylning, men när jag är van att alltid vara frisk så blir det lätt så, det är tungt och andas, kroppen värker och hostan är så fruktansvärt jobbig. Den här gången var det ett ännu mer oväntat besök, hostan.

Det går inte fort på jourcentralen, det var bara tre före mig och ändå satt jag och väntade i drygt en timme innan jag fick komma in. Det var en liten där som skrek hela tiden utan avbrott, då kände jag att jag har blivit äldre och inte har småbarn kring mig dygnet runt.

Det är stor skillnad på hur fort tiden går beroende på vad sysselsättningen är, när jag sitter och väntar i ett väntrum eller när jag sitter framför datorn och jobbar.  Gissa skillnaden?

Nu har jag varit till apoteket och hämtat ut min medicin och hoppas att dunderkuren hjälper, snabbt.

Margareta G som inte är någon person som ska sitta och vänta, det är därför jag drar mig och väntar för länge innan jag besöker vissa inrättningar. Att bara sitta på en stol och ingenting ha att göra, inte ens läsvärda tidningar hade de.

Jag kan också konstatera att där försvann ännu en gemensam helg i ingenting.

Människor är intressanta …

individer att fundera över. Att studera vad som händer, vart de är på väg, vad det är för människor som passerar och omgivningen runt ikring. Det är spännande och intressant, i princip aldrig får jag några svar. Det är detsamma med foton på människor, jag kan titta på dem om och om igen och hela tiden få nya tankar kring fotot. Varför tog jag fotot, hade jag någon tanke bakom.

Dagens svartvita fototema är människor. Direkt tänkte jag på människor i en samling, på ett möte eller vid någon arena av något slag. Ikväll på hockeymatchen hade varit ett ypperligt tillfälle, men jag bestämde mig för att mina nära skulle få vara i närheten av mig utan en kamera. Det var tur för det är lätt att jag blir enkelspårig när jag ser ett ord i bild.

Hemma igen, letade jag och hamnade på sommarens resa till Los Christianos på Teneriffa.  Där fanns ett flertal foton på temat, människor jag inte känner, människor som bara finns där i Los Christianos på Teneriffa och många som bor där stora delar av året.

Den här bilden ska jag låta betraktaren se, utan att jag skriver orden i öronen på dig som läser.

Margareta G som nu har klarat av  ännu ett svartvitt fototema innan tolvslaget.

Vem vinner i kvällens match …

Luleå, Djurgården eller domaren? Jag har lagt in en dagens fråga på bloggen och den första blev hur kvällens match kommer att utspela sig. Efter alla turer kring Luleå och domare var jag tvungen till det alternativet.

Ikväll ska jag gå på min första elitseriematch på mycket länge. Jag hade aldrig gått om inte yngsta sonen, som är på besök i Luleå, ville att jag också skulle följa med på matchen.  Vill barnen ha med mig så ställer jag självklart upp. Det är ganska kul att gå på hockey, fast inte allt för ofta. Jag tycker för det första att det är ganska dyrt att betala 255 kronor en gång i veckan, eftersom mitt intresse inte är så stort, tur att det inte var mot Skellefteå (270 kronor). Ståplats skulle jag överhuvudtaget aldrig ens kunna tänka mig, när jag väl går ska det vara på en bra plats. Enligt sonens alla instruktioner om var platsen skulle vara belägen, när jag skulle köpa biljetter, så tror jag att jag har lyckats bra. I alla fall sa han, perfekt mamma, när jag talade om var vi fyra skulle sitta ikväll. Det blir son med flickvän och jag med sambo, äldsta sonen var inte intresserad av att följa med han är inte lika frälst som den yngsta.

Yngsta sonen berättade att en av hans tidigare lagkompisar numera spelar för ett lag i Norge och där bor han på ett ”lägenhetshotell” med all service som en ung grabb bara kan önska sig, egen städerska som städar varje dag, tvätten lär han inte kunna ta hand om i framtiden. Matlagning är tydligen något som inte heller står på schemat, restaurang ingår i boendet. Trots all den här servicen har han också en helt godtagbar lön för en kille i hans ålder. Ibland kan det vara bra att ”inte platsa” i Luleå hockey, men hade de valt att satsa på honom kanske det gått bättre för Luleå, vad vet jag. Luleå har varit duktiga på att ibland lyckas att välja rätt …

Glöm inte bort att rösta på hur du tror det går i kvällens match.

Margareta G som i alla fall ska jag dit och heja fram Luleå hockey till en riktig storvinst över ett av de lag som jag älskar att hata, Djurgården. Det har alltid varit så och jag vet inte varför.

Fotot är taget i början av 2005, vid en av de tillfällen när yngste sonen spelade med i Luleå hockeys a-lag.

Några sista steg vid vattenbrynet

längs sandstranden vid Hålsjön utanför Forshed i Råneå blev det idag. Hålsjön är Luleås största insjö med en fin sandstrand och naturområde. Tillsammans med tre underbara kvinnor har jag tillbringat dagen i Forshed och dess omgivningar. Dagens svartvita tema är vatten och det tog jag tillvara genom att fota, när jag hittat inställningarna för svartvitt på en av mina kompaktkameror. Det är kanske de sista stegen som tas längs vattenbrynet innan vintern. Idag gick det inte att förstå att vintern står och väntar runt hörnet. VI har haft en härlig dag i värmande och strålande sol, helt ljuvligt. Lite sorgset känns fotot, något jag lämnar bakom mig, men samtidigt väntar en ny vacker årstid.

Margareta G som tycker att det är svårt att förstå dagens varma ”sommarväder” efter det frostkollage och de vyer jag upplevde i söndags.

Ps Idag för ett år sedan skrev jag mitt första inlägg som bloggare och idag kan jag inte förstå den nervositet och fundering på hur jag skulle klara av att skriva.

En ny utmaning för mig …

att försöka åstadkomma foton i svartvitt. Med min systemkamera går det inte att fota i svartvitt, jag tror inte att det gör det i mina andra heller men ska kolla någon gång, så jag vet inte om jag platsar i veckans svartvita tema, men jag följer i alla fall veckans alla temadagar och gör egna ”små experiment” att omarbeta till svartvitt.

Måndagens ämne är natur och osökt kom jag att tänka på ”brända skogen”, Sveriges största skogsbrand i modern tid. Mörkt, grått och svart, kusligt helt enkelt och samtidigt sorgset.  I ett tidigare inlägg har jag en länk till en artikel om skogsbranden i Bodträskfors.

Jag letade fram ett av fotona från mina besök i området, efter branden, och kände att det skulle passa bra att konvertera till svartvitt och sedan försöka jobba vidare med fotot.  

Tanken var att få fram en känsla av brand och jag tycker att jag har lyckats med det, vad tycker du? Jag ser i alla fall elden som brinner i bakgrunden, röken som stiger uppåt och några ”rökmoln”. Jag ville inte göra himlen för mörk och samtidigt skulle några moln lysas upp av eldens sken. Flammorna från elden som syns i bakgrunden lyser upp och ger träden ett vackert ljus.   

Margareta G som nu har gjort ett test med svartvitt. Jag tror inte att jag gjort det mer än en gång tidigare i mina inlägg och då skulle det vara som symbol för att sjukvården behöver sjukvård, där konverterade jag bara fotot till svartvitt och arbetade inte mer med det, lade inte ner något krut på det som redan fallit.

Ett riktigt kollage av frost

Mötte oss igår när vi förberedde stugan för vintern i Forsnäs utanför Harads. Det var så vackert och jag lyste av förtjusning, sambon log lite åt mina adjektiv som bara forsade ur munnen. Det är inte ofta frosten kommer med sådan förtjusning. På grund av regnet och fukten från älven var det en så vit och kraftig frost, trots att temperaturen inte var speciellt låg, men natten måste varit kall.

Frosten är alltid ett väntat besök den här tiden på året, men så här kraftfullt vet jag inte inte att jag upplevt den på länge. Det gäller också att vara på rätt ställe några timmar under ett dygn. Jag måste än mer ta tillvara på de här guldstunderna i livet, vara mer rädd om vår natur och tänka på vad vi har här i Sverige.

Jag var tvungen att göra ett eget frostkollage av den fantastiska syn jag såg, jag var lyrisk. Det gäller att ta vara på de stunderna för de är inte ofta och inte många timmar på dagen som det ligger kvar så här. Titta och njut av en liten del av naturens olika skepnader, detta är en del av den.

 

Margareta G som blundar och fortfarande ser vyerna framför mig.

Ps. Även en god vän som ringde när jag fotade och adjektiven fortsatte att rinna ur mig, skrattade gott.

Skyltningen vi ser och möter …

är temat i veckans fototriss. Jag har roat mig med att fota skyltar som jag stött på under åren och även funderat hur viktiga de är, när vi idag har alldeles för mycket skyltning, enligt Vägverket och kommunerna.

Vägverket och kommunerna i Sverige har ganska strikta regler om vad som är tillåtet och vad som verkligen behövs. De två första har de själva satt upp och man kan ju fråga sig hur de funderat.  Foto ett – är vi så otroligt dumma eller förutsätter de att vi är det? Foto två – Jag tror inte att någon provar och kanske skulle de anpassa skyltningen efter årstiden, vad tycker ni? Foto tre – inte godkänd av Vägverket utan uppsatt lokalt och genomtänkt genom att de erbjuder ett par skor till låns om du inte har egna lämpliga för terrängen.

Längst ner har jag förtydligat texten i de två första fotona om det inte går att läsa.

 

Foto ett – Skylten står vid en isväg i Luleå som trafikeras ganska hårt under säsongen och där står det - All eldning och fiske på isvägen förbjudet!, med utroppstecken till och med, övriga kommentarer än ovan överflödiga.   

Foto två –  Står vid en annan isväg i Luleå och är helt ok vintertid men sommartid? En hänvisning för personbilar och en för tunga fordon och sedan texten – Enskild väg – ej öppen för allmäntrafik – körning på eget ansvar. Sommartid är det en hamn och bör kanske även anpassas med skyltningen som en sådan.  Fast det är klart, Vägverket och kommunerna vet vad som är lämpligast.

Foto tre – Tycker jag är fin i sammanhanget finns vid en vacker plats med sjöbodar och en mindre hamn strax utanför Luleå. Jag har tagit bort texten, eftersom jag använt den till ett reseprogram i länet och satte då dit egen text, den ursprungliga hänvisat till olika delar av området. Brevlådan har jag inte klurat ut, men kanske har den någon gång använts till båtfolket.

Jag kunde inte låta bli att lägga upp en skylt jag stötte på i Köpenhamn, som jag inte sett tidigare och först såg jag inte vad det var, såg bara skylten, och kan inte språket. Vet ni vad som åsyftas? Inte det jag skrattade åt i alla fall.

 

Avaändare Margareta som tyckte det var kul med lite uppskyltning av fototrissen.

En festival i min smak …

pågår under dagarna två i Kalix.  Löjromsfestival, kan det bli bättre i alla fall knappast godare. För en gångs skull tycker jag att Kalix har hittat rätt i att marknadsföra bygden. Sambon fick för några veckor sedan en inbjudan genom företagarna i Kalix, som är arrangörer, och jag var otroligt sugen på att närvara, men det föll tyvärr i glömska och imorse när jag läser tidningen ser jag att den pågår för fullt med små aktiviteter och små är ju de delikata löjromskornen. Hur kan något så smått vara så gott, det är som sagt inte i storleken det sitter.

Jag läser vidare i tidningen och kan läsa att tre mästerkockar i Sverige deltar och har fått vara med om hela processen från fångst till färdig rom. Det är viktigt att ha kännedom om arbetet från fisk i havet till du sitter med löjrommen som en del i en maträtt på tallriken.

De har nog inte sett en löja tidigare om de inte förstod hur lite rom det finns i varje fisk, honfisk ska jag kanske tillägga. En av kockarna säger att han inte visste att man bara får ut en nagel, självklart beroende på hur stor nagel man har, men ganska nära.

I år lär det bli betydligt högre priser än tidigare år och jag har haft chansen att köpta den för 700 kr/kg men tog inte chansen och nu är det höjt till 800 kr. Kanske ska jag passa på nu när jag kan läsa att kilpriset börjar närma sig 1 000 kronor och att det kan bli ännu högre. Trots att jag tycker att det är värt vartenda öre så är det inget jag bara köper för jag har svårt att spara den till speciella tillfällen.

Ett speciellt tillfälle kommer i veckan, yngste sonen kommer på besök hemma i Luleå och stannar i två veckor, så kanske ett halvt kilo i alla fall.

Hur kan det där lilla vara så himmelskt gott och vad är det som gör Kalixrommen så mycket bättre? Jag har i ett tidigare inlägg funderat över det här med delikatessernas delikatess, jag har ett flertal favoriter och de beror som jag skrev då också på tillfället och formen.

Mina tillbakablickar fick jag gratis idag genom ett bra evenemang i Kalix. Jag hoppas att de som besöker löjromsfestivalen och kvällens supé njuter och inte tänker på stackars mig som sitter hemma och suktar, de vet inte ens vem jag är så det är riskfritt.  Ulf Elving som gjort sig känd, inte bara genom sina radioprogram utan även som en riktig gourmet är kvällens konferencier.

Margareta G som nu sitter och funderar vem jag ska köpa rommen av i år.

Ps Fotot är inte från Kalix, men trots allt två fiskebåtar i Norrbotten som jag fotade för något år sedan.