varken ser eller lyssnar jag på. Jag har ”aldrig” hört radioprogrammet, Rix MorronZoo, som nu går på TV 6 på morgnarna. Däremot har jag inte undgått att höra talas om Fylking och hans skämt. Jag har lyssnat på delar av det någon gång för länge sedan när jag suttit i bilen, men det har inte varit något aktivt lyssnande. Den här veckan har jag lagt mig i soffan, slagit på TVn och sett delar av programmet, mer lyssnat när jag försökt koncentrera mig på annat.

Jag skulle tro att det är ett radioprogram mer än ett TV program, det räcker med att lyssna, när jag tittar kan jag reta mig på små detaljer i inredning och andra saker som stör. Det är nytt för dem också så de blir säker bättre när de blir lite varmare i kläderna.

En av gästerna var en man som jag inte heller har sett mer än ett fåtal gånger på TV, Ernst Kirsteiger, var tvungen att gå upp och läsa vad han egentligen heter.

I programmet pratade de om hans blyghet, lyssnade inte ordentligt men när de sa det kom jag osökt att tänka på ett tillfälle när en god vän till mig medverkade i några hantverksdagar i Luleå, som en del i arrangemanget.

Hon och några andra satt och åt lunch tillsammans när Ernst kom och satte sig ensam en bit längre bort. Min vän som inte är blyg och en av hans ”anhängare” tog chansen och gick fram till honom, hon lät honom äta klart först, och bjöd över honom att sitta tillsammans med dem och dricka kaffe efter maten. Nu var inte jag närvarande och det är några år sedan det hände, inte säkert att jag berättar rätt men det är inte det viktiga. Han tackade ja och de hade tydligen en mycket trevlig pratstund.

Väninnan var ”eld och lågor” över vilken fantastisk man han var, trots att jag inte kan förstå hennes uttalande för jag vet vad hon tycker är manligt och inte. Hon sade vid det tillfället att han verkar vara en blyg man trots kändisskapet och fokusering kring honom som person.

Det jag funderar över är varför man utsätter sig för så mycket mediafokus och kritik när man är så blyg. Är det kändisskapet, pengarna som det trots allt genererar i, eller ett mål att klara av och överbrygga sin rädsla. Jag hoppas på det sista för nu när jag satt och lyssnade visade han sidor som jag gillar, trots mitt tidigare motstånd. Inredningsprogrammen ändrar jag mest troligt inte uppfattning om, men det är alltid intressant att lyssna på en person i något annat än deras professionalism. Ibland blir det negativt men i det här fallet blev det positivt och jag såg en humor och självinsikt som jag inte upplevt tidigare.  

Margareta G som än en gång förstår att jag inte behöver älska en person i deras yrke, inte ens tycka att de gör det bra, däremot kan det vara min bästa vän på fritiden och tvärtom. Vi ska kunna vara stolta över det vi gör trots att det inte faller andra i smaken, så länge vi inte sårar och manipulerar för egen vinnings skull.

Ps Min gode vän är ingen blyg och tillbakadragen norrlänning.

… i trakterna kring Råneå strax norr om Luleå, mitt i skogen.