Ett samtal som lyfte mig

Inte bara från soffan utan även som människa. Igår kväll ringde telefonen och jag fick lyfta mig från soffan för att gå och svara, i telefonen fanns en kvinnlig röst som sa hej. Jag sa hej och kände igen rösten men kunde inte placera den. I hjärnan var det någon hyresgäst som jag försökte sätta ett ansikte på, när hon säger sitt namn ser jag henne och kan placera både rösten och henne till ett.

Eftersom jag absolut inte förväntade att hon skulle ringa till mig blev jag tyst och hon frågade om jag visste vem hon var. Självklart sa jag, men fortfarande funderade jag varför hon ringde till mig. Hon får mycket gärna ringa till mig, men jag känner henne genom en god vän och har bara umgåtts med henne genom min vän (och hennes). 

Hon fortsätter att prata och säger någonting i den här stilen, att hon ville ringa och tala om hur fantastiskt det var det jag gjort till min vän. ?, vad hade jag gjort, menar du … frågar jag. Nej säger hon, fast det är också bra och så berättar hon vad det gäller och hur bra det är och hur ”fantastisk” jag är. Adjektiven bara överröstes över mig, så kändes det i alla fall.  Jag blev alldeles stum och kunde inte säga mer än tack. Hade något tagit ett foto på mig vid det tillfället hade nog alla kunnat se att jag är en fisk, genom mitt ansiktsuttryck.  Så mycket positiva adjektiv som jag fick höra i ett och samma ”ärende” har jag nog aldrig hört tidigare.

Jag blev nog lite chockad för jag kommer inte ihåg mycket av orden hon sa, men andemeningen kommer jag ihåg och den är jag lycklig över och kan leva länge på. Hur kom hon på att hon skulle ringa till mig och tala om det här? Jo det var så att, hon hade sagt till vännen att hon skulle hälsa och tala om för mig vad hon tyckte. Min vän tyckte att hon skulle ringa själv och tala om det, det samtalet visste verkligen var det tog och det tog.

En människa som kan ringa ett sådant här samtal måste vara en god människa.

Nu så här i efterhand, trots att jag inte kommer ihåg hela samtalet, önskade jag att jag hade kunnat spela in det och spara det för framtida stunder. De dagar man inte har någon ork, inspiration eller bara känner sig allmänt deppig.

En annan idé är att kanske ringa eller skriva till våra medmänniskor, politiker, övriga beslutsfattare i samhället m.m. när de gjort något som vi tycker är bra, likväl som vi klankar ner på dem när de gjort något mindre bra, en del verkar inte kunna göra annat.  

Jag ska ta med mig det här samtalet i mitt fortsatta liv som en vägledning för hur jag också ska bli bättre.

Margareta G som vet att båda ovannämnda damer (får jag kalla er så) läser min blogg och ni ska veta att det glöder rejält i både hjärta och hjärna och jag känner mig synnerligen ödmjuk. Tänk ett samtal och några väl valda ord – ordets betydelse för hur du och jag mår.

Ps. Det samtalet hade jag önskat att jag kunnat bildsätta och använda i veckans fototriss – energi.

4 svar på “Ett samtal som lyfte mig”

  1. Annika – Poet? Önskar det vore sant, men inte riktigt.

    Roligast idag, gissa vad det är? Att du äntligen tar dig ut i bloggvärlden med kommentarer, snart ligger bloggvärlden inte bara framför dina fötter, nu plockar du snart upp den i din hand och börjar använda tangentbordet med egna ord och funderingar.

    /Margareta G

  2. Vi kan gott tillåta oss att slösa lite med beröm och verkligen berätta vad vi tycker! Det kostar så lite men kan betyda så mycket! Grattis och sug åt dig ditt fina omdöme!

  3. Jag har en helig stund på kvällen???? när jag tar mig tid och läser allt bra du skriver!!!! Jag bara läser och mår braaaa!!!!! Kram på dig vår stora poet!!!!!

Tycker om din kommentar