En ny utmaning för mig …

att försöka åstadkomma foton i svartvitt. Med min systemkamera går det inte att fota i svartvitt, jag tror inte att det gör det i mina andra heller men ska kolla någon gång, så jag vet inte om jag platsar i veckans svartvita tema, men jag följer i alla fall veckans alla temadagar och gör egna ”små experiment” att omarbeta till svartvitt.

Måndagens ämne är natur och osökt kom jag att tänka på ”brända skogen”, Sveriges största skogsbrand i modern tid. Mörkt, grått och svart, kusligt helt enkelt och samtidigt sorgset.  I ett tidigare inlägg har jag en länk till en artikel om skogsbranden i Bodträskfors.

Jag letade fram ett av fotona från mina besök i området, efter branden, och kände att det skulle passa bra att konvertera till svartvitt och sedan försöka jobba vidare med fotot.  

Tanken var att få fram en känsla av brand och jag tycker att jag har lyckats med det, vad tycker du? Jag ser i alla fall elden som brinner i bakgrunden, röken som stiger uppåt och några ”rökmoln”. Jag ville inte göra himlen för mörk och samtidigt skulle några moln lysas upp av eldens sken. Flammorna från elden som syns i bakgrunden lyser upp och ger träden ett vackert ljus.   

Margareta G som nu har gjort ett test med svartvitt. Jag tror inte att jag gjort det mer än en gång tidigare i mina inlägg och då skulle det vara som symbol för att sjukvården behöver sjukvård, där konverterade jag bara fotot till svartvitt och arbetade inte mer med det, lade inte ner något krut på det som redan fallit.

Ett riktigt kollage av frost

Mötte oss igår när vi förberedde stugan för vintern i Forsnäs utanför Harads. Det var så vackert och jag lyste av förtjusning, sambon log lite åt mina adjektiv som bara forsade ur munnen. Det är inte ofta frosten kommer med sådan förtjusning. På grund av regnet och fukten från älven var det en så vit och kraftig frost, trots att temperaturen inte var speciellt låg, men natten måste varit kall.

Frosten är alltid ett väntat besök den här tiden på året, men så här kraftfullt vet jag inte inte att jag upplevt den på länge. Det gäller också att vara på rätt ställe några timmar under ett dygn. Jag måste än mer ta tillvara på de här guldstunderna i livet, vara mer rädd om vår natur och tänka på vad vi har här i Sverige.

Jag var tvungen att göra ett eget frostkollage av den fantastiska syn jag såg, jag var lyrisk. Det gäller att ta vara på de stunderna för de är inte ofta och inte många timmar på dagen som det ligger kvar så här. Titta och njut av en liten del av naturens olika skepnader, detta är en del av den.

 

Margareta G som blundar och fortfarande ser vyerna framför mig.

Ps. Även en god vän som ringde när jag fotade och adjektiven fortsatte att rinna ur mig, skrattade gott.