Sena väntans tider på jourcentralen …

blev det för mig i går, en kvart före den skulle stänga. Trots det kändes det inte som att jag kom och ”störde” det var en mycket trevlig kvinna i receptionen. Min hosta har kommit tillbaka och jag bestämde mig för att åtgärda, innan det blev dropp och cortison. Jag får tungt att andas och det sitter djupare och är mer slemmigt än förra gången.  Enligt läkaren på jourcentralen var det elva år sedan jag var förkyld sist, det stämmer inte och det sa jag åt honom, jag har haft den medicinen tidigare och har fått åka in för fyra – fem år sedan en gång. Har de ingen koll i sina journaler?

Det viktigaste var i alla fall att jag fick utskrivet medicin så att jag förhoppningsvis slipper bli liggande en gång till. Jag klagar för en liten förkylning, men när jag är van att alltid vara frisk så blir det lätt så, det är tungt och andas, kroppen värker och hostan är så fruktansvärt jobbig. Den här gången var det ett ännu mer oväntat besök, hostan.

Det går inte fort på jourcentralen, det var bara tre före mig och ändå satt jag och väntade i drygt en timme innan jag fick komma in. Det var en liten där som skrek hela tiden utan avbrott, då kände jag att jag har blivit äldre och inte har småbarn kring mig dygnet runt.

Det är stor skillnad på hur fort tiden går beroende på vad sysselsättningen är, när jag sitter och väntar i ett väntrum eller när jag sitter framför datorn och jobbar.  Gissa skillnaden?

Nu har jag varit till apoteket och hämtat ut min medicin och hoppas att dunderkuren hjälper, snabbt.

Margareta G som inte är någon person som ska sitta och vänta, det är därför jag drar mig och väntar för länge innan jag besöker vissa inrättningar. Att bara sitta på en stol och ingenting ha att göra, inte ens läsvärda tidningar hade de.

Jag kan också konstatera att där försvann ännu en gemensam helg i ingenting.

8 svar på “Sena väntans tider på jourcentralen …”

  1. Livsglimtar – stickning och Margareta, det går inte riktigt ihop. Jag lovar, jag kan men tålamodet och resultatet blir inte som jag vill.

    Sist jag stickade var -81 när jag väntade min äldsta. jag skulle vara duktig och han skulle minsann få något som hans mamma hade stickat själv, som alla andra duktiga mammor. Slutresultatet blev bra men det slutförde hans mormor.

    Jag skriver bara att ingen, absolut ingen kan förstå hur du har det om de inte upplevt det själv. För jag får ”panik” när mina besvär sätter in och de är åtminstone övergående efter några dagar.

    Jag förstår att du är van att vänta, men jag är en person som är en aning otålig. Vill inte vänta. Så synd är det inte om mig, =)

    /Margareta G

  2. Det där uttrrycket ”inget är som väntans tider” kan man onekligen tolka på två olika sätt… Hoppas i vilket fall som helst att du snart känner dig bättre!
    Krya på dig!

  3. Jaha du det är ju det som mina lungor håller på med, de bäckar igen, jag hostar och hostar och till slut syresätter jag mig inget vidare och orkar nästan inte röra kroppen.
    När man är svag som jag är nu så blir det lätt så där att man får upprepade infektioner på sitt svaga ställe.
    Krya nu på dig för guds skull så att du arma mänska inte behöver sitta på en stol och vänta igen.
    Ps. Pröva med en stickning i näven nästa gång då går tiden snabbare.
    Kram

Tycker om din kommentar