Bildgatan – Avsändare Margareta

inget mer att tillägga förutom att jag hoppas vi syns igen 2009.

Avsändare Margareta som nu skriver det absolut sista på min blogg för i år och nu tänker  ta ett nyårsbad, ett härligt glittrande. Varma kramar och hälsningar till er alla.

men i minnet och arkivet finns det kvar och vi märker inte någon skillnad förutom att åttan byts ut mot en nia.

Året har varit både inspirerande och lärorikt, när jag summerar mitt bloggande och de bloggare jag mött genom skrivandet. Ofta har jag känt igen mig, ibland har jag tagit till mig kunskap, många gånger har det varit underhållande, inte alltid har jag hållit med, ibland har det varit jobbigt.

På våra bloggar kan vi ge uttryck för våra känslor, åsikter och bara vara dem vi egentligen är.  Jag har mött många människor kort eller mer långvarit och tänkt, de är inte annorlunda än mig och deras liv ser inte ut speciellt olikt mitt förutom att vi kanske bor så olika, på olika platser i världen framförallt i Sverige. Vi arbetar inom vitt skilda områden, har mycket olika erfarenheter men ändå är det någonting som förenar oss i vårt skrivande.  Vi skulle mest troligt inte mötts om inte bloggen blivit ett så populärt uttrycksmedel. Hade vi varit vänner om vi mötts? Både ja och nej, i vårt samhälle idag har åldern så stor betydelse det har den inte på bloggen – här möts unga och gamla i en salig blandning. Fördomar försvinner till en viss del, för vad vet jag egentligen om människan bakom bloggen, vem är hon/han som skriver så att jag vill läsa. Nu har jag valt att inte läsa och kommentera på ”elaka” bloggar, det roar mig inte och jag vill ju finna det jag läser så pass intressant eller på något annat sätt läsvärt för mig. Jag gillar inte heller att läsa bloggar som bara handlar om ett specifikt ämne, det blir så tradigt i min hjärna under alltför lång tid.

Jag har haft åsikter som en del inte gillar med en hel del starka ord, för att vara snälla mig. Jag är inte elak och jag lämnar inte ut och förföljer någon dagligdags utan det är reaktioner och åsikter jag har som egentligen har sitt ursprung i ett beteende eller ett handlande. Jag törs stå för det jag skriver och jag har ingenting att vara rädd för, tror jag då inte. Landstinget i Norrbotten har jag kritiserat hårt och det skulle ha kunnat bli betydligt mer. Tyvärr kan jag känna idag att jag inte lagt ner lite mer fokus på den kritiken, det finns så mycket att skriva om. Tillgängligheten i samhället är något som jag också gett alltför lite utrymme på min blogg. I alla fall får jag fundera på hur 2009 ska se ut när det gäller min blogg och mitt skrivande.

Det positiva är att jag fått en del respons och gett glädje åt några människor som uppskattat det jag skrivit. För mig har det varit självklara texter eftersom jag skrivit det jag känt att det sedan glatt någon är jag glad över. Jag vill gärna ta fram det positiva men idag finns det så mycket negativt som tränger undan glädjen genom det vi läser, ser och hör. I media är det oftast det negativa som tas fram och mycket elände skapas i vårt hårda klimat.

Skulle alla vara som ”mina” bloggare skulle världen se helt annorlunda ut. Vi skulle ha lite olika åsikter men inte värre än att vi skulle kunna lösa dem. Jag kan tycka att vi ibland blåser upp små enkla petitesser till något stort, borde egentligen vara enkla. De problem som bör belysas, de tas inte fram genom tangentbordet tillräckligt.

För ett tag sedan skrev Märtagreta på min blogg några kloka ord om hur hon läser bloggar, du hittar hennes ord här.  För mig är det oftast tiden som springer i väg och jag har inte hunnit eller kanske sanningen ligger mer i att jag inte tagit mig tid med mina bloggvänner. Jag tror att det även speglar livet utanför bloggen – jag är dålig på att ta kontakt och umgås med mina vänner i den utsträckning jag egentligen skulle önska. Jag har tagit itu med det under året och blivit betydligt bättre men än finns det mycket kvar.

Avsändare Margareta som vill tacka alla mina bloggvänner för att de finns och att jag har möjlighet att delta i deras liv och funderingar, ingen nämnd och ingen glömd men självklart kan ni snegla till höger. Under 2009 tror jag att de blir fler och att jag kan känna mina nuvarande mer på pulsen än jag gjort hitintills.

Det går långsamt för mig i bloggvärlden trots att jag inte är någon Kalixbo, fast ursprunget säger till hälften.  Däremot har jag blivit med”fototriss” och det är jättekul, Helena på bildbloggerian har, som jag skrivit tidigare, lyckats entusiasmera ett stort antal fotointresserade, både amatörer och proffs till veckans utmaningar. Det hoppas jag få fortsätta med nästa år.

Jag kommer garanterat att få dela ut några vassa knivar men även förhoppningsvis bjuda på någon god skål 2009. Om inte det dyker upp nya så har jag en hel del på lager bara hjärnan plockar fram dem.

för att hålla våra kläder rena, läste jag i illustrerad vetenskap.  Det blir inte enklare att tvätta, kanske lite besvärligare, men i alla fall ett framsteg i hur vi ska ta tillvara på våra naturresurser. Några forskare i Storbritannien har utvecklat en ny typ av tvättmaskin där vi behöver en kopp med vatten tillsammans med tvättmedlet. Till det tillkommer tjugo kilo plastchips som tillsätts i maskinen, vid varje tvätt. Nu kan jag fundera hur energiåtgången för att producera chipsen är, det är säkert uträknat i förhållande till vattenåtgången.  Chipsen absorberar smuts i kombination med den lilla koppen vatten och tvättmedlet. En annan fördel är att tvätten nästan är torr när vi plockar ut den från maskinen och behöver inte energin från torkskåp och torktumlare. Jag läste vidare att jämförelsevis är energiförbrukningen 2 % av vad en vanlig tvättmaskin drar.

Chipsen beräknas hålla i ca 100 tvättar innan de måste bytas ut, ca sex månader. Om jag räknar med hur ofta jag tvättar – en gång i veckan * 2 så skulle de räcka i nästan ett år. Forskarna arbetar vidare med att förlänga hållbarheten samt att de vill hitta något mer miljövänlig material än plast.

Visst vore det bra om vi kunde bidra till miljön på ett enkelt sätt samtidigt som maskinerna naturligtvis bör hålla ett pris som inte gör att vi väljer den traditionella. Vi får en del extra arbete att plocka upp alla de där små chipsen efter varje tvätt, kan garanterat vara värt det.

Avsändare Margareta som strax ska gå och hämta upp tvätten från tvättstugan.  Det är bara för oss i västvärlden, hur ska de lösa de övrigas tvättproblem eller mer vattenproblem kanske?  Är det någon som forskar på det lika enträget? Kanske det vattnet som vi idag slösar kan gå som dricksvatten till de som behöver?

Förhoppningsvis inte som med energilampan där energiåtgången för att tillverka den är betydligt större än för att tillverka den traditionella glödlampan, hur många tänker på det?

Det borde ju var så det heter, 20 står för århundradet och 09 för den 9:e uppdateringen av tjugohundratalet, har jag fel?  Nu verkar ju allt ha en siffra punkt och en siffra till. I min lilla värld står alla dessa siffror för uppdateringar och nya versioner av olika slags programvaror, nu finns de överallt. Till och med ostkrokarna finns i en ny uppdaterad version till 2.0, jag har tydligen missat den förra versionen 1.0 och alla uppdateringar däremellan.

Jag har en fundering om min blogg borde heta Avsändare Margareta 2.0 eller kanske 1.2. Så här ligger det till, jag har haft en blogg under ett halvår på en annan domän men bytte till wordpress i februari 20.08, nu blev jag tveksam ska det kanske stå 20.08.02 eller 20.08.2. I min verklighet skulle 20.08.02 bli 20:e augusti 2002 så jag kör i sådana fall på det sista. Varför funderar jag då över de förstnämnda alternativen? Jo, det är lite tveksamt huruvida min nuvarande blogg räknas som en helt ny version eller bara en uppdatering/förändring av min tidigare? Jag tog med mig alla mina tidigare inlägg så egentligen fortsatte jag bara med mitt skrivande där jag slutade på den tidigare domänen.  Fast, samtidigt så bytte jag helt domän …?  Vad händer varje gång jag byter en header eller en helt ny design, var ska jag sätta in den högre siffran?

Hjälp mig, jag behöver verkligen hjälp med alla dessa uppdateringar och nya versioner av allting i samhället.  En förklaring borde vara på sin plats, eller är det bara jag som inte förstår?

Hur ska jag kunna köpa ostbågar i framtiden när jag inte vet vilken version eller uppdatering jag köper. Tänk om jag köper en icke uppdaterad påse ostkrokar och de har gjort en liten förändring och där sitter jag och mumsar på den gamla. Eller om jag köper en helt ny version som smakar någonting helt annat än vad jag tycker att ostkrokar ska smaka, den nya versionen kanske smakar pepparkakor, så här i juletid, och det lär inte jag tycka är gott. Kan någon som har ätit de senaste ostbågarna 2.0 berättaa för mig om de är goda.

Avsändare Margareta som verkligen saknar tiden där jag visste att 4.05 på Adobes Acrobat var en uppdatering av ursprungliga 4.0 och alla andra programvaror hade ”liknande siffror”, jag förstod. Numera blir jag osäker på vad som är vad och vad det betyder.

Titta dig omkring både på nätet, bland reklamen, ja överallt dyker de upp de där uppdaterings- och versionssiffrorna. Från minsta lilla blogg till … Är det bara jag som inte är uppdaterad?

Snart ska jag i alla fall fira 2009, .

blev en liten del av min promenad idag. En strålande vacker vinterdag strax under nollstrecket. Ingen snö kvar i träden efter gårdagens blida och lite glattare under fötterna, sträckvis rena isbanan. Dagens tur blev inte fullt lika vacker som gårdagens och juldagens, men otroligt skönt i alla fall. Genom kameralinsen med början i södra hamn och avslut i norra hamnen.  Från de evigt återkommande isbrytarna i söder till norra delen med Norrbottens teatern bakom mig och kulturens hus framför . Däremellan lite foton längs min väg och det gamla fängelset ”Vita duvan”, som tornar upp som i fornstora dagar uppe på sin kulle någonstans där i mitten. Inte allt är fullt så vackert att se längs vägen,  men …

Avsändare Margareta som idag avklarade 11 635 steg i ett omväxlande tempo, med en hel del små mikropauser …  nu ligger jag inte på ett genomsnittligt minus längre.

den stora hemligheten. Jag har nämligen varit på besök och hittat det riktiga tomtelandet hos tomtemor och tomtefar med alla sina tomtar. Den hemligheten ska jag behålla, men en liten ledtråd – det ligger någonstans mellan Kalix och Haparanda mitt i den mörkaste skogen.

Vi förstod direkt att vi hittat rätt på vår resa, när det mitt i mörkaste skogen lystes upp av de mest fantastiska ljus och alla småtomtar som hälsade oss välkommen längs vår promenad upp till tomtestugan.

Tomtemor och tomtefar bjöd in oss in i värmen med uppdukat fikabord, sambons ögon lystes upp och glittrade när han såg alla kak- och bullsorter som stod serverade. Efter fikat bjöds vi på en promenad runt ägorna och fick se alla små detaljer som lyste upp i skogen med alla småtomtar som smålog och njöt av alla ljus och lyktor som fanns runt i kring dem.

Efter rundturen hälsades vi än en gång välkommen in och nu dukades det upp ett riktigt julbord från både Sverige och Finland som vi lät väl smaka och njuta av.

Jag hoppas att tomtemor och tomtefar läser detta och förstår att vi tackar för en trevlig samvaro tillsammans med dem och att vi fick träffas under juletid och se hur de har det hemma i sin nya tomtestuga. Har ni vägarna förbi oss i Luleå är ni hjärtligt välkommen att besöka vår enkla boning i stan och få smaka av vår stadsmat.

Ni andra som läser detta får här ett litet kollage från tomtelandet – utan att avslöja för mycket.

Avsändare Margareta som nu är glad att stegen igår blev med lite råge, för idag har promenaden runt tomtens ägor inte blivit mer än 1 561 steg, nu glömde jag att sätta på mig stegräknaren från början men det är försent att gräma sig över det. En hel del steg har jag att ta igen imorgon. God natt och dröm sött, själv drömmer jag nog om tomtar, tomtar och åter tomtar, kanske en hel del ljus också.

såg min lunchpromenad ut ungefär så här och temperaturen visade på 3-4 minusgrader. Får se var min promenad slutar imorgon eftersom vi ska rulla norrut över dagen, lite för långt att promenera dit vi ska.

Avsändare Margareta som till er alla från oss alla önskar en fortsatt trevlig helg.

i alla fall för mig. Det kan inte vara att jag är ledig, för det är jag ganska ofta åtminstone är vi det varje helg. Det är något annat som jag inte förstår, ordet julefrid är så verkligt i min lilla värld. När julen kommer får jag alltid en inre och yttre frid, ett lugn inom mig som är så märklig och känslan av att allt runt i kring mig också bara är lugn, ro och ganska mycket tystnad. Trots att jag har människor i min närhet har jag allt det där under julen. Det lägger sig en mjukt skyddande dimma som omsluter mig i en helt 100 % ig harmonisk värld.

Den här julen är inget undantag. Jag småmyser och gör ”ingenting”, jag bara finns här och är glad och lycklig.

I tisdags kom lilleman med tåg och buss från Oslo, allt annat var fullbokat och han hade fått tag i en biljett av en tjej som hade köpt biljett men inte skulle nyttja den.  Det började lite dråpligt, han ringde och sa att han skulle vara framme om ca femton minuter. Vi kommer, sa jag och vi körde iväg till tågstationen för att möta upp honom.  Inget tåg kom så jag bad sambon gå ut och kolla tiderna, i samma stund ringer lilleman och frågar var vi är. Han stod på busstationen och väntade, inte hade jag förstått att det var buss som gällde den sista sträckan, tur att det är nära mellan stationerna.

Igår var sönerna, mor, sambo och jag tillsammans och njöt i fin och mysig gemenskap genom att vara tillsammans. Vi gjorde nog det som så många andra, pratade, åt god mat, drack lite glögg, spelade spel, gav varandra lite julgåvor. Tv tittande blev det däremot inte mycket av, den stod på ett tag men det var ingen som tittade. Kalle Anka är inte någon tradition hos oss, men delar av det såg vi och skrattade gott åt egna små skämt kring Ferdinand, inga elaka utan bara gulliga små associationer till en underbar person.

Kvällen avslutades med att vi skjutsade hem mor och sedan åkte iväg mitt i natten till sambons lokal för att leta rätt på lillemans hockeyrör, handskar och övrigt som han behövde för dagens skridskoåkning. Han var ganska nöjd efter det besöket där han hittade ett antal kartonger med kläder, ett flertal knappt använda som han glömt bort att han inte tog med vid flytten. Eftersom han är en stor pedant är hans kläder i ett mycket bra skick, jag vet ju hur hans garderob brukar se ut. Han hittade även ett flertal skor som han hade inhandlat när han bodde i London och några var oanvända. En nygammal garderob kan han ta med sig när han åker tillbaka till Oslo.

Morgonen, en sovmorgon trots att jag ”hotat” lilleman med att stiga upp tidigt och göra i ordning frukosten, han gillar att sova in i det sista. Han skulle iväg vid tiotiden och spela hockey med ett gäng kompisar som hyrt en av ishallarna för lite hockeylek så här under jultider när många finns hemma i Luleå.  Nu har han dragit iväg till kompisarna för en kompiskväll och sedan utgång på lokal.

Jag och sambon tog vår juldagspromenad och njöt av det fina vädret och för att få bort lite ”döfläsk” fast så dött är det ju inte eftersom det till och med kan dallra och röra på sig. En annan tanke var självklart ”jobbtävlingen” som startar idag och pågår fram till den 18e januari. Alla som har kommit upp i ett genomsnitt av 6 500 steg per dag deltar i en utlottning av fina ”sportiga” priser. Det är bara steg genom promenader och löpning som räknas, så min eventuella skidåkning blir en extra bonus bara för mig själv. Som den lilla tävlingsmänniskan som finns inom mig, i vissa lägen, ska jag vara med. Nu är det utlottning och inte mest steg som vinner, här gäller bara turen efter utförd utmaning. Så en riktig tävling är det inte, men däremot en riktig sporre för kropp och själ.

Som den riktiga ”uträkningsmänniska” jag är, har jag nu gjort ett kalkylblad med alla uträkningar av antal steg, km, kalorier och tid samt sträckan, både per dag och totalt dag för dag. Jag går inte med stegräknaren på mig hela dagen utan endast under mina promenader.

Jag tog det ganska lugnt mellan stegen ibland, en liten kamera hade tydligen bara råkats följa med i jackfickan, den ville också vara med under juldagspromenaden, och lite hann jag föreviga.

Avsändare Margareta som idag klarade de 6 500 stegen med råge och under promenaden gick 9 052 steg.

dagen som så många väntat på barn, unga, medelålders och gamla och jag, var jag nu befinner mig bland alla dessa.

Jag vill med dessa rader önska en riktigt god jul till alla som finns här ute i cyberrymden och av någon anledning läser detta.

Jag hittade dessa tänkvärda ord hos en vän och vill gärna förmedla dem vidare

Julfirandet är inte en självklarhet för alla människor.
Det pågår krig i världen
Det finns ensamma människor, hemlösa, hungriga , sjuka och förtvivlade människor just  i denna stund som ska vara en glädjens tid.
Jag vill att du innan du går vidare och firar din jul skänker en tanke till alla dessa människor.
Tänd samtidigt ett ljus för alla människor på vår jord.

/Avsändare Margareta som nu ska njuta av dagen tillsammans med mor, barn och sambo.

och en vit jul får vi garanterat.

så här vintervitt är det hos oss klockan 23:52 måndagen den 22 december. Tyst och stilla är det i huset och snart är inte ens jag vaken. Till alla er som inte får uppleva en vit jul skriver jag bara att det är underbart hos oss här uppe i norr. =)

Godnatt från Margareta G som har en dag i morgon att se fram mot, med förhoppningar om fortsatt vintervitt.

infaller, för jag ska åka till den vackra Kukkolaforsen och njuta av ett riktigt tornedalskt julbord. Normalt brukar jag inte vilja äta mer än ett uppdukat julbord före jul, men i år gör jag ett undantag. I veckan har vi haft en trevlig julmiddag på jobbet med catering frånKyrkbyns kök och matsal, helt klart mycket väl godkänt. Att det sedan är trevliga och härliga människor runt i kring en gör inte saken sämre och både skratta och njuta fick vi under eftermiddagen och kvällen.

I morgon bär det alltså av till Kukkolaforsen tillsammans med några av sambons hyresgäster samt svågern, tyvärr arbetar hans sambo så hon kunde inte följa med. De här hyresgästerna brukar han bjuda lite mer eftersom de brukar ställa upp och hjälpa till med diverse jobb så att han inte alltid behöver åka till Kalix, varje dag.

Till de övriga hyresgästerna ges en liten julpresent som uppskattning för att få ha dem som hyresgäster. I år hade vi problem med att komma på vad vi skulle ge och det är så här att ofta försöker vi gå över ån efter vatten, som ordspråket säger. Där satt vi igår och grunnade när sambon helt plötsligt kom på vad paketet skulle innehålla. Vi hade det alldeles för nära och för självklart för att vi skulle kommit på det direkt. Jag ringde till vår gode vän slöjdaren och beställde femtio stycken produkter. Vi hämtar dem imorgon och nu är det ”bara” min del i det hela som är kvar, lite julrim och ett kort. Det får jag sätta mig med i morgon kväll för leverans på måndag. Det är viktigt att med någon liten gest som fastighetsägare, visa att de är värdefulla som hyresgäster och inte alltid bara ”klaga” när problemen uppstår.

Vår julstämning här hemma är det inte mycket med ännu, vi har hållit på med hallrenoveringen så det har varit en aning stökigt och dammigt. Varför skriver jag vi, det är sambon som har hållit på jag har bara varit med och valt. Fast visst låter det bra när jag skriver vi, ett bra samarbete har det varit – jag har varit tyst och låtit han arbeta.

Jag har i alla fall gjort lite julfint på hans hemsida trots att jag gjorde det enkelt och använde nästan samma foto/bild som jag har på min blogg. Jag tycker om min rönnbärsdekoration från förra hösten i stugan och den blev även passande nu  med en julig bakgrund.

Det vackra vintermotivet ovan har en vän till mig gjort och jag har varit upp och hämtat den från hennes hemsida, hon är jätteduktig på att göra fina kort och annat småttt och gått. Det här med att göra egna animeringar är ingenting jag försökt att lära mig, men jag har länge tänkt gå en kurs hos henne, ska nog ta tag i det här framöver om hon orkar med mig och mina frågor.

Avsändare Margareta som nu skriver god natt och även ger er dessa kloka ord med tanke på min egen morgondag -

”För mycket av det goda kan vara underbart”