Från minus 20 …,

matmuta

vid sjutiden i morse när jag promenerade till jobbet, till nollgradigt och nästan snöblandat regn på eftermiddagen. Vädrets makter äro outgrundliga, visst är det så vi brukar säga? Det kan jag verkligen skriva under på, inte är det lätt att klä sig för rätt väderlek. Det var skönt på morgonen när jag relativt pigg promenerade till en ny jobbvecka, visst kom hjärnan igång ännu bättre när temperaturen var låg och det biter i kinderna. Däremot är det inte lika lockande på hemvägen när jag vet att jag kommer att svettas och kläderna känns blöta redan innan jag hunnit ut ur centrum.

Mina två arbetsveckor har satt igång nu och det är lika trevligt och välkomnande varje gång jag kommer till jobbet. Visst har jag betydligt mindre pengar att röra mig med när jag arbetar halvtid, men just nu väger trivseln både med mig själv och mitt övriga liv betydligt tyngre än några mer kronor i plånboken. Jag har absolut fullt upp hela tiden även de veckor jag är ”ledig” samtidigt som jag försöker planera mer och utveckla mina intressen.  

Idag ringde min ”lilleman” och talade om att han kommer hem till jul, snacka om en lycklig mor som nu har börjat längta efter julen och samvaron med barnen. Han ska bo hos oss när han kommer och det känns verkligen gott i mammas hjärta.  På hemvägen från jobbet började jag i hjärnan att redan planera för våra trevliga gemensamma frukostar och mysiga kvällar tillsammans. Mycket prat och mycket skratt ser jag framför mig, gud vad jag längtar. Trots att det inte var länge sedan han var hemma, för att vara med flickvännen i någon vecka innan hon for till Australien, känns det som evigheter sedan vi sågs. Jag tror att det är mörkret som gör att jag längtar så mycket, jag sitter mer hemma och då finns det mer tid till de där känslorna.  Jag har hoppats att han skulle komma men ändå blir det lite oväntat men mycket väntat och hoppet har funnits. 

”Dragkampen” om lilleman har redan börjat, storebror menar att han får betydligt trevligare och roligare att bo hos honom. Det tror inte jag, för vad går upp mot att bo hos mamma och bli ompysslad med mat och annan service? Festerna blir kanske inte lika många, men jag anser att eftersom han jobbar så mycket under veckorna är det viktigare att ladda batterierna och varva ner än att ha aktiviteter hela tiden. Visst har jag rätt, jag kan inte ha fel i det här fallet. Vi har även andra fördelar med vårt boende – nära till hockey och närmare till stan.

Nej, nu ska jag sluta fundera, för det kommer att bli toppen oavsett … fast kanske, jag tror jag visar honom lite löjrom och gravad lax, kräftor  … muta, jag? Nej, men det kan ju vara trevligt med en matbild så här inför jul =).

Margareta G som tänker lägga sig och vila i soffan ett tag efter en hård arbetsdag =), och hoppas att det blir en aning bättre promenadväder i morgon bitti.

4 svar på “Från minus 20 …,”

  1. Livsglimtar – Jag börjar bli uppåt av allt stöd, trots att jag kan ha medkänsla och förståelse för storebrors åsikter också.

    Nej, jag föredrar snö framför regnblöta. Igår var det mer åt det regnlika och nu är det riktig julsnö, som i sagorna, som faller ner från himlen.

    /Margareta G

  2. Heja Mamma! Klart han ska bo hos dig gullemamma!
    Om du får en plats över så kommer jag och äter den där underbara skaldjursrätterna.
    Du ska inte tro att du är ensam om att trava omkring i det grå skitiga vädret, snö vad är väl det? Det lilla som faller ner blir snabbt bara en gråsvart sörja tråkigt nog.
    Varje år hoppas man på lite kyla och pyttelite snö men nä…
    Här har det regnat hela dagen och kvällen ordentligt oavbrutet?? Fattar inte ett dugg rena höstvädret.
    Go helg på dig!

Tycker om din kommentar