Luciamorgon …

idag_081213

och tystnaden, så tyst det nu kan bli i stan, känns tydligare idag. Jag vet inte om det beror på luciamorgonen eller att vädret inte har lockat ut människor på promenader, ingen trafik utanför. Här hemma har vi inte mer än vaknat upp, druckit vårt morgonkaffe och nu sitter jag här igen efter några dagars ”datorfritt” hemma.

Under veckan som passerat har jag reagerat över en massa i TV, tidningar och upplevelser jag både sett och hört. Det där ska jag skriva ner har jag tänkt, men det har inte blivit och många av mina åsikter och känslor har dämpats en aning. De har inte försvunnit, men i min hjärna är det så mycket som rinner ut, så fort jag inte tar tag i det på en gång.  Det ligger kvar och visst är jag lika förbannad eller glad över mina tankar men som skrivet, de starka känslorna har dämpats en aning.

Vad har jag reagerat över i veckan som gett mig så mycket känslor? Först var det kvällsöppet med Ekdahls reportage om den 16-åriga romska flickan som ska utvisas till Kroatien med en far som misshandlar hennes och hennes övriga familj, en ständigt pågående misshandel som han även blivit dömd för. Alla hennes drömmar och förhoppningar inför framtiden har försvunnit snabbt och kvar finns bara hennes upplevelser av alla dessa byråkrater med sina fördomar och känslor av att de gömmer sig och försvarar sina handlingar bakom regler, lagar och avtal.  Starkast reagerade jag över personen från migrationsverket och hennes uttalanden. Jag blev verkligen mörkrädd, det var som att slå på en robot med inbyggd bandspelare utan minsta mänskliga tendenser. Inte en reaktion i hennes ansikte, det kan jag kalla rena stenansiktet, fast en sten kan vara mer uttrycksfull.  

Nästa reaktion kom när en arbetskamrat berättade om en ung tjej, kompis till en av hennes döttrar, som ligger svårt sjuk i cancer fick det omtalade brevet från Försäkringskassan om indragen sjukpenning, att inte avsätta mer arbetstid till att göra ett urval vid dessa utskick går över mitt förstånd. I alla fall fick den flickan indragen sjukpenning till 75 % trots att hon var inlagd på lasarettet. Jag försöker fatta, men jag gör det faktiskt inte och som vi resonerade så finns det tillfällen när jag skulle arbetsvägra med risk för uppsägning. Aldrig att jag skulle kunna tillåta mig själv att utföra arbetsuppgifter som är så mot min egen natur både moraliskt och känslomässigt, i min värld skulle det vara mot alla lagar och regler som jag har i hjärnan.  Visst har jag utfört arbetsuppgifter någon gång som jag inte kunde stå för, men idag skulle jag aldrig göra om dem, trots att det handlar om andra värden i livet.

Reaktioner och känslor över alla varsel och neddragningar kommer dagligen och det verkar vi få leva med ett tag till om vi inte stampar hårt och hittar snabba lösningar som kan bidra till att nerförsbacken inte är så glatt, lite mer sand helst grus i maskineriet behövs för att få stopp på hjulen som rullar nerför.

Har jag inte haft några positiva reaktioner och känslor i veckan? Visst att få komma till arbetet och träffa alla positiva och ödmjuka människor jag har runt mig – det är den stora glädjen, att de finns.  Jag fick det än mer bekräftat av ett uttalande från en människa på arbetet när han svarade på frågan om vad som borde göras för att får bort alla s.k. alla ”a-lagare” från trappor och diverse allmänna platser. Han sa att hört förslag om att salta, sockra trapporna för att de inte ska sätta sig där men att han ansåg att alla människor har rätt att slippa förnedring och att alla människor ska ges chans till respekt. Det gjorde mig stum, att det finns sådana människor med det tankesättet idag i Sverige. Jag hade aldrig svarat så, det hade garanterat kommit en del hårda ord och ”grova förslag” ur min mun, men nu fick jag mig verkligen en tankeställare och jag funderar än.

Jag har även varit och lyssnat på Mia Törnblom och hennes föreläsning – Mera självkänsla. Det blev en betydligt positivare upplevelse än vad jag förväntat mig. Hon har en utstrålning som gör att jag vill lyssna på henne och det finns även en liten ”ståuppare” i henne. Självklara saker hon pratar om, men jag behöver en spark i baken lite då och då för att ”komma ihåg” allt det där som hon föreläser om. Hon bjuder verkligen på sig själv och sitt eget liv, vilket gör att jag känner att jag trots allt inte är så konstig och tokig. Jag är bara jag och den människan ska jag fortsätta vara trots att en del inte tycker om mig samtidigt som det finns andra som tycker om mig precis som jag är, nästan i alla fall.  

En annan personlig positiv händelse under veckan är att hallens upprustning har påbörjats och sambon jobbar och sliter med det som går att göra, leveranstiderna kan vi inte göra någonting åt.

Mitt eget ego har haft en positiv och bra vecka, men runt mig har det varit mycket negativt som bara ramlar över oss hela tiden med en accelererande fart tycker jag mig märka, inte var det väl så förr? Börjar jag bli gammal när jag funderar i förr och nu, kanske men det är positiv för då har jag något att jämföra med.

Margareta G som nu ska duka upp vår frunch och se vad resten av dagen erbjuder till mig och min sambo.

Ps Så här ser det ut idag från min balkong, kolla in häcken och plogningens snöhög bakom. Ganska mycket snö har vi, häcken är ca 120 cm hög på sommaren, och just nu kommer det riktig stora och täta flingor från himlen, lite Kellogsstorlek. I går regnade det nästan och nu detta, det är härligt vi vet aldrig vad som väntar oss och det ska vi vara glada för.

Det som göms i snö … och lika som häcken verkar det vara att hitta rätt bland allt.

8 svar på “Luciamorgon …”

  1. Jag tänker som Anna och ser hur kvinnan från Migrationsverket faktiskt gör det jobb hon är satt att göra enligt svensk lag = vår gemensamma lag.

    Vad hon personligen tycker har inte med saken att göra, det har inte heller med saken att göra vad domare personligen tycker i ett mål utan de är satta att göra ett jobb som inte många vill göra, men som måste göras för att skydda vårt land i ett längre perspektiv.

    Inte säker att jag har rätt, men jag tänker så där och gillar inte när tv plockar ut alla de där privata fallen och gör allt de kan för att få oss alla att hata Migrationsverket och de jobb de försöker göra.

    Om det är så att Migrationsverket alltid har fel så är det ju fel på våra lagar och då borde vi ju ta emot större delen av världen med allt vad det innebär av bidrag och annat som vi anser är humant att alla ska få som kommer hit och behöver hjälp. Nu hårddrar jag det hela …
    Det finns en hel värld full av behjärtansvärda historier av mänskligt lidande, vi kan inte ta ansvar för dem alla.
    Enligt statistik har vi tagit emot mer Irakier än USA och jag tror att vi är ett av de länder som tar emot rätt många i förhållande till vår befolkningsmängd.

    Att vi som land sedan inte verkar vilja ha dem här, hur ska man göra med den saken? Varken stat, kommun eller privata sidan verkar vilja anställa dem samtidigt som de regerande och riksdag hela tiden pratar om humanitet och att fler ska komma hit och bli arbetskraft? Jag får inte ihop det här alls i min hjärna.

    Om jag fick välja så skulle vi inte släppa in en enda till utan ta tag i allt vi redan har här.

    Kanske är jag krass som tänker så här men jag tror inte att jag är ensam.

    1. Livsglimtar – Hade kvinnan från migrationsverket gjort det arbete hon är ålagd borde hon ha svarat på de frågor hon fick. Jag vill också att man följer lagarna och reglerna, vilket inte hon gjorde. Jag gillar inte att om jag ställer en fråga och du sedan kringår min fråga och ”surrar” kring allt annat som inte besvarar min fråga. Jag blir lika irriterad på det i privatlivet om någon skulle bete sig så mot mig.

      Jag håller inte med dig när det gäller det här att ”hänga” ut personer för vi måste ha en debatt i Sverige och allt handlar inte kring lagar och regler. Skulle inte debatten finnas skulle inte heller vi ”vanliga ovetande” förstå någonting om vad som faktiskt sker i vårt samhälle idag.

      Självklart kan vi inte ta ansvar för alla människor, eller kan vi det? Jag kan inte se mig i det land som inte vill ta mot människor för att de kommer från ett annat land. Jag har nära och kära som är svenskar och bor i andra länder där de blir väl mottagna och där de lyssnar på deras önskemål.

      Många av de här människorna som kommer till Sverige är betydligt mer utbildade än många av oss, om vi ska titta till utbildning, och vi utnyttjar dem till max. Jag vill kräkas åt det.

      Jag skulle mer än gärna anställa dem om jag hade den befattningen i kommunen, det handlar bara om olika rasistiska åsikter bland de personalansvariga och den övriga rekryteringsgruppen. För brist på kompetens tror jag inte på. Spelar det någon roll om vi tar mot fler än övriga världen? Jag skulle aldrig ens fundera över saken.

      Jag säger inte heller att migrationsverket alltid har fel, däremot följer de inte alltid de lagar och regler som gäller i Sverige och i EU. Vi har mycket olika humanistiska åsikter i de här frågorna och det tycker jag är intressant att jag inte upptäckt tidigare. Mycket handlar om tolkningsfrågor.

      /Margareta G som hatar orättvisa i samhället.

  2. Vi måste ju ha lagar och regler när det gäller invandring, asyl, PUT och allt vad det kallas. Hur skulle vi annars ha det?

    1. Anna – Självklart bör vi ha lagar och regler, det har vi gott om också. Men som i mitt eget liv och säkert också ditt har vi ”inre lagar och regler” som vi ibland måste rucka på eftersom vi känner att det inre, det moraliska, empatin säger någonting annat vid just det tillfället. Lagar och regler som inte följer FN:s barnkonvention och andra humana tillämpningar borde Sverige inte ha. Sverige har faktiskt skrivit under och ska följa dem. Vi är så duktiga att säga att vi ligger väl framme i mångt och mycket, men gör vi det egentligen?

      Jag tycker att Sverige alltför oftast hamnar i fokus när det gäller brist på medmänsklighet. Vi borde istället vara duktigare på att ta fram lagar och regler när det gäller självklara saker i samhället inom bland annat vård och omsorg och framförallt tillgängligheten för alla medborgare.

      Bara en sådan enkel sak som att säga nej, inte alltid lätt trots att det inte handlar om livsviktiga frågor eller åtaganden som skadar någon annan.

      /Margareta G

  3. Imse – Jag tycker att det är synd att det finns så många som inte törs yttra sig eller säga nej och vägra. Alla kan inte vara så kalla och hårda som arbetar på diverse myndigheter, eller blir de sådana till slut och bara försvarar sig.

    Znogge – Flexibla – det är ordet vi behöver mer, i rätt sammanhang. Idag måste vi utse vardagshjältar för att få folk att agera.

    /Margareta G

  4. Det händer mycket galet men framförallt onödigt i vårt samhälle! Om människor skulle vara lite mera flexibla, lyhörda och empatiska så skulle en del tragedier inte behöva inträffa.

    Flickan som ska utvisas tycker jag är ett typiskt sådant fall där det sunda förnuftet ocn empatin inte råder utan bara stelbentheten. Mycket beklagligt!

  5. Det är så mycket omänsklighet i vårt samhälle idag. Både från myndighetshåll, men även från vanliga människor. Jag skulle inte heller kunna jobba med nåt som strider mot vanligt sunt förnuft.

    Kram

Tycker om din kommentar