Jag vill inte ramla …

 tillsammans_blir_vi-starkare

och slå ihjäl mig på vägen mellan hemmet och jobbet, inte heller mellan jobbet och hemmet. Jag vill kort och gott inte ramla och slå ihjäl mig. Det känns som att jag går med risk för livet som insats, varje dag när jag vandrar mellan dessa två målstolpar. Vi bor i Luleå, en ort som förväntas ha snö och is den här perioden och det här året har vädergudarna verkligen lyckats.

Nu ska jag inte skriva att jag inte gillar vintern, för det gör jag. Hade jag inte gjort det, gillat vintern, finns det andra platser att flytta till. Däremot tycker jag att kommunen kunde bjuda till och anstränga sig, för oss som väljer att promenera till och från arbetet istället för att välja det mindre miljövänliga alternativet – bilen. Varje år är det samma sak, är det inte budgeten som är slut innan vintern har ”börjat” så är det som i år, bara tyst. Oj, är Luleå en vinterstad, det visste vi inte verkar de tänka varje år. Jag går på riktiga isbanor, varje dag och inte minsta tillstymmelse till sandat eller saltat finns det på långa trottoarsträckor där jag glider ner med mina fötter.  Jag kanske måste börja ta bilen till jobbet varje dag för att känna mig något så när säker. Nu ska jag inte skriva om snöröjningen och vägplogningen för den behöver ett eget och mycket långt inlägg för sig själv.  

Hur ska vi kunna ta hand om nya presumtiva kommunmedborgare, när vi inte kan ta hand om oss som redan finns här och förhoppningsvis vill stanna kvar.  Tillväxten är viktig, men för att få den positiva tillväxten ska vi först och främst värna om och se till att vi som redan är befintliga kunder i kommunen är nöjda. När vi har nöjda kunder kan vi börja med att locka och marknadsföra vår kommun, även vi som kunder kommer då garanterat att hjälpa till. Allt jag gnäller och klagar på, sprids vidare till ett antal personer och de i sin tur sprider det negativa några steg till. Kommer jag från någon sydligare del av landet och upplever den dåliga snöröjningen, inte blir jag kvar länge oavsett hur mycket jag älskar vintern.

Skulle jag som lulebo med gott samvete, marknadsföra Luleå som ett bättre alternativ än någon annan ort i Sverige? Mitt svar är nej. Vi har det inte bättre här. När vi flyttar, vill vi flytta till något bättre. Det är en stor omställning att flytta och byta ut den invanda miljön och då måste vi ha ett bra alternativ. Service – då har jag täckt in allt. För som jag skrivit så många gånger tidigare, så handlar allt om service oavsett om det är kommunala verksamheter såsom snöröjning, barnomsorg, tillgänglighet m.m. eller inom den privata sektorn. Framförallt är vi alltid kund inom den kommunala sektorn på ett eller annat sätt.

Jag trivs med mitt liv men det är inte på grund av att jag lever och bor i Luleå utan för allt det andra som finns inom och runt mig just nu.

Luleås ledning pratar mycket om att expandera och bli större och större, jag har inte förstått och jag kanske är dum, men varför är alltid störst bäst? Samarbete kommuner mellan, har de någonsin hört talas om det? När inte ens kommuner kan samarbeta och tänka långsiktigt för länet hur ska vi då kunna förvänta oss att den lilla hantverkaren eller slöjdaren ska kunna samarbeta och dela med sig.

Jag tillhörde en liten minoritet i Luleå, när dragkampen om var Ikea skulle placeras, hela tiden hoppades på Haparanda och såg fördelarna med placeringen.  Både geografiskt och vilket lyft det skulle bli för människorna i en ort som drogs med mycket stor arbetslöshet, ett samhälle som var dött och där många gick med sänkt huvud, bildligt talat. När beslutet togs, innan första spadtaget, träffade jag många människor från orten och det hade skett en förändring i deras sätt att bete sig, huvuden lyftes upp och smilgroparna kom fram.  Nu såg man människor på stan i Haparanda, från att tidigare varit ensam vid de tillfällen vi besökte orten.  Visst har det skett och sker en del negativa tendenser i och med etableringen och utflyttningen av centrumkärnan till Ikea, samtidigt som jag kan fråga mig vad som hänt om inte etableringen hade blivit av, hur hade Haparandas utveckling sett ut då? Det tål att tänkas på när vi kritiserar.

Det här blev ett riktigt glidande inlägg mellan ämnen som började med Luleås glatta gångbanor och slutade med … det är inte slut ännu, bara mitt inlägg som avslutas här.

Margareta G som funderar över de människor som bor och verkar i de norra delarna och ständigt bara gnäller och klagar på vintern, snöskottning och kylan. Varför väljer de att bo här om det är så fruktansvärt, det finns betydligt fler platser i världen som inte har det här klimatet.

Men en sista … Vi måste dra åt samma håll för att nå tillväxt – stor som liten.

9 svar på “Jag vill inte ramla …”

  1. Onekligen framkallar bilden lite märkliga tankar för min del…*ler* Och jag antar att du förstår vad jag tänker på med min typ av humor. Jag ogillar också de isiga gatorna just nu, det var ju så fint här tidigare. Gumman Tö kan gå och lägga sig i Sahara tycker jag.

    1. Znogge – Jag har mycket tankar om den bilden i många sammanhang och jag tror att du förstår den. Att den väcker mycket tankar om både det en och det andra kan jag förstå och det tror jag var meningen också.

      Jag är en fruktansvärt tänkande person (utan att skryta om min hjärna =)) men jag tänker mycket när jag går.

      /Margareta G

      Ps Jag kanske inte ska gå så mycket.

Tycker om din kommentar