Mina drömhus …

brukar inte vara i stil med de drömhus som visas upp överallt. Mina drömhus brukar vara riktiga kråkslott, som jag ser så mycket vackert i. När det ändå var dagsaktuellt genom Trivagos sevärda platser med slott och herresäten tänkte jag skriva om min egna slott, kråkslotten. Tur att jag blivit så gammal och förståndig och framför allt erfaren att jag inser att de inte ska bli mer än ett drömhus.  Det här gamla kråkslottet i Karungi – ”Skogmans” – har varit ett av mina drömhus sedan jag såg det första gången. Jag var in i huset och tittade 2003 och där var det inte mycket kvar, du gick där på egen risk med tanke på det skick som tak, golv och trappor var i. Trots det såg jag hur mycket potential som helst och läget i byn gör det inte sämre med vattnet inpå knuten.

skogmans_karungi_2003

En kreativ och duktig hantverkare kan förvandla det där till något riktigt vackert, oavsett om det är för privatbruk eller till någonting kommersiellt. Det har börjat rustas och jag har fått höra att det ska användas i något entreprenörskap. Hoppas att det blir bra och ett genomtänkt koncept rakt igenom, jag ska då komma på besök när det är klart. Har jag fel och det blir något privatboende så får de ett drömläge och garanterat ett underbart hus. Min svåger Rolf kan nog berätta hur det ligger till så vi får se om det kommer något svar.

Lite kuriosa: – Jag kan läsa att ”Skogmans” varit Karungis ”Grand hotell” under en mycket kort period. Gården blev gästgiveri och en del av Karungis ”gulaschmiljö” under den korta hektiska perioden 1914-1915, då stambanan slutade i Karungi och all frakt, post och resande mellan Ryssland och dess allierade måste byta färdmedel i Karungi.

Det egentliga kråkslottet just nu är i alla fall jag och min familj. Kommer någon in här skulle de tro att de kommit till ett gammalt sanatorium, sjukdoften måste vara äcklig här hemma.

Vi hostar, kraxar, har ont i huvud, rygg, leder, ögon och öron. Febern verkar hoppa mellan oss, alla har spytt men vid olika tidpunkter utan att egentligen må illa, magsjukeilla. Vi tar alla möjliga medicinska supar från Paracemotal och Mollipect till Bisolvon. Vi stoppar i oss tabletter och vi dricker och dricker men ingenting biter på oss. C-vitamin, te, kaffe, vet att kaffe inte kanske är det bästa men det är då varmt i alla fall. Jag pumpar och pumpar för att få mitt kolsyrade vatten. Vi har ätit för att hålla oss ”uppe” men nu kommer det ut lika snabbt trots att ingen av oss mår riktigt illa, enda symtomen vi inte har just nu. Det enda som är stadigt är Lillemans feber som nu är inne på femte dagen, tycker jag är länge men det tyckte de inte på jourcentralen. Vi var där igår för att hämta min medicin och kolla Lilleman som har lätt för att få halsfluss och lunginflammation och en astma i bakgrunden. Han blev tydligen avsnäst av receptionssköterskan, min gamla skolsköterska såg jag att det var, med att inte springa så snabbt till läkaren. I alla fall fick han ta sina prover och som tur var visade det ingenting annat än att de konstaterade att han hade virus.

Jag kan förstå att vi blir behandlade olika på sjukhusen beroende på vem vi är, när jag läser i en av söndagsbilagorna om när två av våra största stjärnor var tvungna att lägga in sitt barn på sjukhus.  Tolv miljoner skänkte de till sjukhuset som tack för den lyckade vården samt att hela personalen på sjukhuset fick en biobiljett till premiären av hans film. Det är klart att de vill välja sina patienter. Jag kan tycka att gåvan är fin och till ett bra ändamål, däremot skulle jag nog valt att skänka pengarna till ett sjukhus med betydligt mindre resurser.

I alla fall så fortsätter vi och några mutor ska vi inte försöka oss på för att bli väl mottagna, det beror oftast helt på personen och inte alltid på kompetensen.  Jag kan konstatera att något arbete blir det inte för mig imorgon. Får jobba lite hemifrån så mycket jag orkar.

Margareta G som nu behöver gå och vila framför TV:n. Så mycket tittande på burken och så mycket läsning av alla bilagor som sker här och nu är det länge sedan. Trots att jag har en nästan oläst Filter liggande och väntar, men jag tar inte in något intressant just nu och då duger bilagorna absolut lika bra. Filter är en tidning som jag verkligen kan rekommendera men vid sjukdom rekommenderar jag lättlästa bilagor där du inte behöver fundera eller tänka.

Vi sover till och med i olika rum för att få någon stunds vila, det har hostats från tre olika rum på olika tider och ibland i kör hela nätterna. Att få läsa på nätterna med lampan tänd, hela natten, jag kanske börjar sova här inne på kontoret i framtiden också. =)

8 svar på “Mina drömhus …”

  1. Hej Margareta.

    Visst har det hänt en hel del sen renoveringsarbetena igångsattes.
    Karungi Byaforum som äger projektet Zakarigården har anlitat hantverkare av skilda slag och med varsam hand återställt stora delar av byggnaden. Om jag inte missminner mig så har den gamla byggnaden nio kakelugnar och många av dem skall vara i skick efter grundlig renovering. Byggnaden har fått en rejäl ansiktslyftning från grund till tak.
    Själva huvudbyggnaden är från början av 1900-talet när familjen Stjernbergs drev jordbruk, gästgiveri samt stall för hästar. Tiden kring 1:a världskriget kom Karungi att bli en viktig knutpunkt för post- och godstrafik som nu tvingades ta andra vägar på grund av krig ute i Europa. Eftersom järnvägen inte sträckte sig längre än till Karungi kom hästskjutsarna väl till användning. Och det är nog här som familjen Stjernberg får användning för sin affärsidé. Med tiden så drogs järnvägen fram till Haparanda (1915) och därmed så minskade behovet av hästtransporter. Sen vad historien förtäljer om gården i övrigt så tror jag att någon från Karungi Byaforum kan berätta mer.

    Krya på Er samtliga!

    Hälsar
    /roffan

    .

    1. Roffe – jag visste det, att du kunde mer av historien. Tack för den och vi ligger här allihop -jag, lillebror och min lilleman.

      Nu har jag skrivit lite idag och nu måste ryggen och huvudet få vila ett tag, inte långa stunder jag orkar sitta upprätt.

      /Margareta G och hälsa

  2. Gullekraxis! Krya på dig nu :)
    Peppar, peppar så har jag klarat mig, måste vara all den friska luften.

    Just huset på bilden har jag också tittat på, otäckt eller hur? Samma smak har vi. Jag har också en förkärlek för såkallade kråkslott.

    Och du, du kan visst åka till Finland. Du har ju varit där. Den verbala kommunikationen fixar du det vet jag, om inte så går det ju alltid med bodylanguage *Blink,blink*

    1. MajaPiraja – jag har varit där ett otal gånger men alltid haft med mig någon med som kunnat det finska språket. Förutom i Vasa där jag klarat mig med vännina och barn som inte varit språkkunniga, i finska, däremot är det stor procent av Vasaborna som bara pratar svenska.

      Kroppsspråket går bra men …

      Jag hoppas verkligen inte att du drabbas, det är till stor del din friska luft. Trots att jag varit ute en del i jul har det inte varit tillräckligt av den där naturnära och friska luften jag har upplevt så mycket.

      Jag förstår också att du gillar kråkslottet, visste inte att du varit och spanat i Karungi,men där du inte har varit framme i Norrbotten – finns det?

      /Margareta G, vi höres och förhoppningsvis synes. Det verkar svårt att synkronisera men tiden kommer.

Tycker om din kommentar