En uppmuntran …

har jag fått av Anki N, det känns upplyftande med tanke på alla mina sjuka inlägg just nu. 

utmarkelse2När jag ska låta denna vandringsutmärkelse gå vidare bestämmer jag mig för att vara lite snävare idag. Jag är så fräck att jag till och med tillåter mig att värdera min uppmuntran efter hur det känns precis idag. Hade jag fått den i förra veckan eller nästa vecka hade kanske inte mina utmärkelser sett ut som de gör idag. Nu försöker jag tänka på vad jag läst eller vad jag vet om mina tre valda personer och hur de har det just idag här och nu.  

Bittan får min första uppmuntran och jag hoppas verkligen att att värken din kan åtgärdas och att vi får höra om förbättring inom en mycket snar framtid. Vi tänker på dig hela tiden här hemma. Det vi klagar över i mina sjuka inlägg är petitesser i sammanhanget. Ta det lugnt, det går.

Den andra är Imse, som behöver all uppmuntran och stöd hon kan få och lycka till med nya jobbet.

Pirajan Maja får min tredje som uppmuntran och en liten tröst efter älgolyckan och det trauma som trots allt slutade lyckligt. Även som ett stöd inför framtiden och hennes medverkan i Krigsoperan

Det blev tre och självklart är alla ”mina” bloggare och alla andra som inte bloggar värda all uppmuntran och alla utmärkelser som går, från min sida sett. För att göra det mer intressant så valde jag nu att känna efter och jag hade kunnat dela ut till alla med nu blev det rykande dagsaktuella känslor.

Här kommer reglerna för awarden, för de som är intresserade
De som mottagit awarden ska  lägga upp en bild på den.
– Länka till den bloggen du fick den ifrån.
– Ge den vidare till så många andra bloggare du vill & länka till deras sidor.
– Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

/Margareta G som ”arbetstränar” genom att orka sitta upp idag, mycket rörelser blir det inte.

7 svar på “En uppmuntran …”

  1. Jo, du drar ned mig i fördärvet..Nej, skoja bara.

    Jag klickade inte på länken utan ringde, lite omodernt va?

    Det blev två (!) pizzor, en med räkor och tonfisk. Den andra är en italiensk version med parma och mozzarella. Båda=goda.

    1. MajaPiraja – Jag förstod väl det, fördärvet alltså. Jag ringde också, men använde mig av länken för att kolla. Min tonfisk fick jag inte och sista gången jag beställde där jag nu också beställde blev jag så besviken över den där med parma och maozzarella så nu blev det helt annat.

      /Margareta G

  2. Tack snälla du för både utmärkelse och alla underbara kommentarer.
    Vilken stöttning att ha dig som bloggvän.

    Och du är själv så väldigt välförtjänt av alla utmärkelser som finns.

    Kram

    1. Imse – Tack för de fina orden. En konstig sak med mig är att när jag blir sjuk blir jag som en riktig man … =). Sedan läser och ser jag hur andra människor mår och har det med alla våra olika bekymmer och krämpor. Jag har inte så stora sjukdomsbekymmer förutom att de känns som stora när de inträffar.

      Vi måste ta vara på varandra och det fina och mänskliga som jag hela tiden hittar här i bloggvärlden. Det är inte bara de här elaka, påhoppande och egocentriska bloggarna som existerar, de vi kan läsa om i media. Jag har upptäckt under min tid som bloggare att det finns så mycket värme och framtidstro bland de flesta, fast de inte är dem vi får läsa om. Innan jag började blogga hade jag aldrig läst en blogg och förstod egentligen inte varför. Trots att jag satt vid datorn en stor del av min fritid var det ingenting som intresserade mig, trodde jag. Jag hade bara läst i media om de där … som jag inte än idag vill läsa.

      Nu är det helt annorlunda och trots att jag skulle vilja, hinner jag inte ta till mig allt jag skulle vilja. Tack än en gång för de värmande orden.

      /Margareta G

Tycker om din kommentar