efter oss, vad vi än gör. Ibland är de så små att ingen reflekterar över dem och vid andra tillfällen är de stora och klumpiga. Vid olika händelser i livet önskar vi kanske att spåren varit mindre eller att de kunnat vara betydligt större i alla fall med djupare avtryck.
Jag önskar att jag tillhörde de där människorna som bara lämnar positiva spår efter sig, sådana där små nätta och mjuka, men det gör jag inte och det kommer jag aldrig att göra så länge jag är Margareta och det lär jag förbli hela livet. Jag har säkert lämnat de där riktigt klumpiga spåren, på gränsen till jordbävning, efter mig många gånger.
I bloggen har jag garanterat retat upp några som inte delar min uppfattning och det sker hela tiden genom att jag skriver ocensurerat och med egna ord. Våra ord kan också lämna felaktiga spår, det jag läser och skriver kan lätt missuppfattas. När jag skriver med glimten i ögat, kanske inte min läsare förstår det och tolkar texten annorlunda än vad jag hade i tanken när jag skrev. Vi kommunicerar, men samtidigt på så varierande sätt att spåren i hjärnan leder oss olika när vi ska skriva, läsa eller berätta.
När vi möts första gången så lämnar jag ett spår till dig och du har snabbt bildat dig en uppfattning om vad jag är för en människa, utan att jag egentligen gjort någonting. Jag är i alla fall så funtad att när jag sitter och väntar någonstans har jag svårt att koncentrera mig på tidningen eller boken, som jag oftast har i närheten. Istället sitter jag och betraktar människorna i närheten och funderar, det är oerhört intressant. Igår framför TV:n, såg och lyssnade jag på en författare som betedde sig exakt likadant som mig. Han hade skrivit flera böcker genom att studera och reflektera över människorna. ”Deras livsöden” hade blivit böcker. Han hade också uppfattningen att vi nyfikna människor sällan blev extremister. Hur många tycker om att säga att de är nyfikna? Istället väljer vi att vara intresserade. Det låter mycket bättre, eller hur?
Smaka på dessa synonymer till nyfiken – forskande, frågvis, förveten, intresserad, snokande, undrande, vaken, vetgirig. Tänk efter hur och när vi väljer att använda dem, vilket också gör hur olika vi tolkar texter eller ord som vi uttalar.
Nu kom jag ”lite” utanför ämnet. Du som läst min blogg tidigare vet att jag är sådan, helt plötsligt ploppar det upp någonting och spåret jag började med tar ett annat spår och svänger av till ett helt nytt spår. Jag har svårt för de där helt raka spåren, jag gillar när det svänger lite och spåren blir lite kurviga och inte är så raka och enkelriktade. Är de både raka och parallella utan sidospår att svänga av vid, för att eventuellt upptäcka något nytt, då blir jag fruktansvärt uttråkad och less.
Bara det här stycket, som jag skrev ovan, kan verkligen ”feltolkas” men det är upp till dig som läsare att spåra och förstå vad jag egentligen menar. Har jag inte uttryckt mig nog tydligt i och med den övriga texten eller har jag lämnat sådana spår att stycket kan ges sådana spår att jag inte känns som en laglydig person? Kanske är det så, men laglydig är jag och mina krokiga spår handlar om helt andra spår, än lagens. Det här med sidospår kan väcka många olika tankar och de är inte alltid, så trevliga.
Avsändare Margareta som märker att det blev omedvetna och ofrivilliga spår bakom mig samtidigt blev det spår som jag själv väljer, framförallt att följa men även några som jag frivilligt bestämmer mig för att lämna efter mig. Ett av de viktigaste spåren i mitt liv, är det DNA som jag lämnar efter mig genom mina underbara söner.
PS.”På spåret” ett av mina absoluta favoritprogram på TV och de spåren är oftast krokiga men samtidigt raka. Där försöker istället programledarna att leda deltagarna in på huvudspåret från alla sidospår. För mig kan sidospåret vara huvudspåret.
-
Jag behöver ledas från huvudspåret som egentligen är sidospåret för att komma in på sidospåret som är huvudspåret.
