Med hjärnan och ögonen …

Bokslutet  - årsredovisningen

i papper och mycket siffror blir det inte mycket tid för orden . När jag jobbar hemma glömmer jag ofta tid och rum och ingen skillnad i veckan. I går satte jag mig vid datorn och började arbeta vid åttatiden. Frukost, lunch och kaffe, alla de där små sköna pauserna under dagen bara uteblev, helt plötsligt var det eftermiddag och sambon kom hem och fick mig att inse att jag bara jobbat och inte fått i mig något under dagen. Han började med att servera mig kaffe och sedan kände jag doften av mat. Hur hade jag kunnat glömma bort att äta? Inte en den minsta lilla smörgås hade jag fått i mig, nu kom hungern och jag kunde knappt bärga mig till maten var klar. Det luktade underbart och smakade ännu bättre – kycklingfiléer i en underbart god och kryddig sås tillsammans med ris. Det var tur att sambon serverade sig själv innan jag fick hugga i och äta.

Efter maten blev jag sittande igen med ännu mer siffror och papper, papper … Hur var det nu, skulle inte pappersamhället minska med datorns ankomst? Pyttsan, för varje litet verifikat ska det skrivas ut papper och inte bara ett, det är bokföringsordrar, journaler och till det alla underlag. Det var bättre förr? Kanske inte tidsmässigt och kanske inte mer överskådligt och inte lika många snabba alternativ till rapporter m.m. men absolut miljövänligare. I alla fall var klockan helt plötsligt över midnatt och där satt jag fortfarande med alla dessa siffror och papper och inte den minsta trötthet ville infinna sig. Min hjärna sade i alla fall att det var dags för en sovstund för att orka fortsätta idag och det har jag gjort, med samma resultat som igår – ingen frukost, inget kaffe, ingen lunch till sambon började tillaga middagen.  Idag ännu en delikat middag med renskav i en lika god sås tillsammans med potatismoset som bara han kan göra. Det är tur att jag har någon som ser till att jag får i mig mat när jag är inne i arbetet.

I kväll har jag inte tittat åt en siffra eller ett papper. Ja kanske, en liten siffra får jag väl erkänna. Kvällen har jag tillbringat med att göra diplom, som jag åtagit mig och nästan glömt bort. Tur att min uppdragsgivare ringde, jag hade glömt bort att det var onsdag i morgon och att jag skulle leverera dem. Egentligen hade jag inte glömt bort allt det där för jag visste att det var onsdag och jag hade inte glömt bort mitt uppdrag, däremot hade inte min hjärna kopplat ihop de där två detaljerna till ett och förstått att jag var där nu. Nu är i alla fall allt klart och sambon ska åka förbi med dem imorgon när han är på väg.

Imorgon ska jag iväg en sväng till mitt andra jobb och sedan blir det lite träning på gymmet, ligger lite efter i min träningsplanering. Någon som är förvånad? Inte jag i alla fall och jag hatar den där rösten som säger, vad var det jag sa, fick rätt.

På eftermiddagen får jag lägga siffrorna åt sidan och koncentrera mig på andra papper. Säljbrevet och programmet som ska utformas måste få högsta prioritet, ett utkast ska vara klart till torsdag och det är visst dagen efter i morgon. Det gäller att hålla reda på veckodagarna, har inte den bästa koll just nu. Det är bäst att jag skaffar mig den kollen eftersom jag börjar jobba lite tidigare än normalt i mars, redan på måndag, för att kunna ha en längre ledighet resten av månaden för andra aktiviteter.

Avsändare Margareta som ska besöka John Blund ganska snart och är lycklig över att jag åtminstone sluppit bli påmind om dagen idag, fettisdagen, inte en endaste liten äcklig semla har synats i mitt hem och glad är jag. Inte ens sambon har avnjutit denna osmakliga degklump idag, misstänker att han blir serverad sådana i morgon av en betydligt trevligare och mer omtänksam kvinna än vad jag är i det fallet.

Tycker om din kommentar