har absolut centerpartiet gjort. Från har varit ett grönt C till att nu vara ett upp och nedvänt, med hela silen borttagen från det gröna. C:et har vridit sig under några år och nu är den helt öppen och allt rinner ut. De lämnar alla som står bakom deras tidigare värderingar snopet efter sig som en grå skugga.
Centerpartiet och Socialdemokraterna är kanske de två starkaste varumärken bland politiska partier vi har (haft) i Sverige. De övriga partierna har fått nya väljare som hoppat mellan olika ideologier och åsikter – de har också tappat sina väljare på samma sätt. Däremot har det alltid funnits och finns fortfarande en djup gammal rot hos Centerpartiet och Socialdemokraterna som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på något annat parti. Hos centern har det starka varumärket bestått av landsbygden och decentralisering av företagandet samt miljötänkandet. Socialdemokraterna har sitt varumärke och sin värdegrund hos ”arbetarna” och allt som detta stod för en gång i tiden.
Den här starka roten finns inte kvar så länge till, den börjar bli gammal och i ett framtidsperspektiv kan det vara svårt, för i alla fall ett av partierna att klara vår nuvarande 4 % s spärr.
Vad funderar jag på när jag läser om Centerpartiets ”helt plötsligt” starka Ja till kärnkraften? När vi 1980 röstade om kärkraften så fanns det tre alternativ, alla linjer i folkomröstningen förespråkade en framtida avveckling men med olika styrka. De enda partier som stod för ett ärligt nej, som jag upplevde då, var centerpartiet och vänsterpartiet. Är det så att folkopinionen vänt så mycket att det i princip bara är vänsterpartiets väljare som fortfarande säger nej? Miljöpartiet var inte med i bilden på den tiden, bildades 1981.
Det känns som att det enda viktiga idag är den enskildes makt och att partiledaren har en stor maktroll i beslutandet av u-svängar i ideologifrågor. Hade centerpartiet gjort den här vändningen med en annan partiledare? Hade anhängarna till centerpartiet gjort sina egna vändningar eller följer det bara med i vad som beslutas? Handlar allt om rädsla för att tappa makt och inte få vara med där makten finns? Eftersom det här är en så stor och viktig fråga tycker jag att det är konstigt att ”alla” i centerpartiet ställer sig bakom beslutet, ingen som opponerar sig? Har alla ändrat uppfattning? Visst lever vi inom en föränderlig värld men jag har inte sett, läst eller hört något som gör att kärnkraftsdebatten borde vara annorlunda.
Jag ser de här u-svängarna hos många partier kanske detta är det snävaste och kraftigaste jag läst om, starkare än moderaternas försvarspolitik, men det svänger och uttrycket ”att vända kappan efter vinden”, inom politiken, är ett hett uttryck.
Centerpartiet är inte ensam men jag har sett den största förändringen hos dem under de senaste åren. Samtidigt läser jag på ledarsidan i NK ett påpekande som en av våra centerpartistiska norrbottniska kommunalråd i ett glesbygdsområde uttryckt, i något debattprogram i TV, när debatten handlade om nedläggning av glesbygden och hur hon påpekade det naturliga i att samhällen dör ut. En viss del sanning ligger i det, däremot har det alltid varit en av deras hjärtefrågor – en levande landsbygd. Det pratas inte i de leden något mer om decentralisering utan där har C:et också vänts och handlar idag mer om centralisering.
Jag som ett litet grässtrå kan förhoppningsvis ändra mig och se saker ur olika perspektiv, jag hoppar ibland mellan åsikter och olika partier beroende på att partierna inte har samma starka grunder som tidigare och det beror på att samhället är mer föränderligt. Jag är inte partipolitiskt bunden och jag skulle aldrig kunna arbeta i något parti och vara styrd av att ändra mina åsikter efter makteliten. Jag ändrar åsikter och tankar genom mina egna erfarenheter som livet ger mig, ju äldre jag blir och förhoppningsvis med mer förstånd, men ingen annan skulle få mig att ändra åsikt för att gå med strömmen.
Det var bättre förr … egentligen inte men tidigare splittrades i alla fall regeringar och allianser för att de inte kunde enas och det är positivt med egna viljor.
Jag är säker på att det är jätteviktigt att vi idag läser partiprogrammen och följer debatten för att ta reda på vilket parti vi ska rösta på, vid varje val, för nu ändras och skrivs partiprogrammen om oftare än vi har val i Sverige. Det parti vi röstade på i riksdagsvalet har kanske inte samma åsikter och program hela valperioden. För att inte tala om de kommunala valen som är än svårare, här upplever jag bara … och det är nog inte annorlunda i övriga Sverige.
Handlar det hela tiden bara om vem som sitter i toppen är vi ute på farliga vägar. Det finns människor i hela samhället med maktpositioner som har en otrolig karisma och de människorna är de farligaste om de använder den bara för egen vinnings skull. Jag har sett och upplevt några på nära håll, inte politiskt, de människorna kan verkligen skada hela samhället samt partiets, organisationens, och företagets framtidsutsikter och få många människor att må illa i många år.
Avsändare Margareta som absolut inte vet vem jag röstar på i nästa val, men däremot vet jag några jag inte röstar på, framförallt kommunalt och regionalt. Nationellt är det alltid lättare enligt mina åsikter.
