Lite äckligt är det …

skurning pågår innan skurmopparna blev ett

I alla fall tycker jag det och får en obehagskänsla varje gång jag ska städa någonstans där jag inte är ”hemma”. Det spelar ingen roll om det är en toalett, ett sunkigt och grisigt kök eller bara ett trapphus. Jag gruvar mig och funderar ett bra tag innan jag tar moppen i egen hand och bara gör det. När jag väl är igång är det inga problem men känslan av att jag inte vet vad som finns där bakom eller vilka som rört sig på ytan jag ska rengöra gör att jag får sådana där obehagskänslor.  Det är samma sak i en tvättstuga, jag ser allt som inte är rengjort och jag ser saker jag aldrig skulle se hemma på samma sätt.

Tänk den där snorkusen som någon kanske har dragit efter räcket eller spottloskan som någon annan bara låtit segla genom luften. Jag är säker på att ingen i vårt trapphus skulle bete sig så där men känslan finns där och det är tur att vi har portkod. I tvättstugan städar jag alltid innan jag börjar tvätta, det kan ligga lite sköljmedel kvar eller rester av tvättmedel och torktumlaren den har alltid spår efter andras kläder. Trots att vår tvättstuga är ren, fin och med helt nya maskiner är den allmän, för oss i huset, och det är inte jag van vid, vet inte om jag någonsin kommer att bli det. När kan jag skriva att det är en vana, efter två år eller när jag tycker att det känns så?

När jag har tvättstuga vill jag därifrån så fort som möjligt inga långa tvättider därför försöker jag att alltid tvätta oftare för att inte behöva köra mer än två maskiner och tidigt på morgonen så att ingen har tvättat före mig, den dagen. Jag vet att det inte är renare på morgonen, än det är om jag har sista tvättiden. Det har också en betydelse i sammanhanget att jag gärna vill göra bort alla sådana där måsten tidigt för att kunna ägna dagen åt väsentligare saker – väsentligare för mig.

När allt är klart tar jag upp min tvätt och viker och fixar den hemma kan inte stå i tvättstugan och vika och göra klart, kan och kan.  Sambon han kommer upp med snyggt viken tvätt och det tar tid där nere, min ligger nerslängd i tvättpåsarna till jag kommer upp och där viker jag dem i hemmets lugna rum.

Trappstädningen har vi gemensamt i föreningen, en månad per gång, det blir inte ofta eftersom vi är sex familjer i trapphuset som både ska städa och grisa ned.  Jag kommer precis från mitt städpass och det känns hur bra som helst, inga problem.  Skulle jag arbeta åt något städbolag med trappstädning skulle jag mest troligt inte få behålla mitt arbete någon längre tid, för snabbt går det inte och jag vet ju vilka tidsmarginaler som gäller hos dem. Nu har vi i alla fall slutfört vårt arbete för den här gången och jag kan andas ut (och sambon). 

Är det bara jag som funderar vad som egentligen finns på ledstången, i hörnen i trappan osv. Vad har man tvättat i maskinen före mig, vems skit har legat där och snurrat innan jag lägger i min dynga?

Jag har inte bacillskräck och jag klarar av det mesta utan att fundera alltför mycket men det är något med städning och mycket av det som görs i allmänna utrymmen som jag har svårt för, innan jag gör det. Jag är absolut inte någon städpedant däremot mår jag mycket bättre när jag har fint i min omgivning. Jag jobbar bättre om det inte är rörigt oavsett vad jag ska göra kontorsarbete, matlagning och helst ska det vara städat innan jag börjar städa. Det låter kryptiskt och det är det väl för alla andra utom för mig som det är så självklart och rent.

Jag överförde mest troligt en del av det, utan att själv märka det på ett av mina barn. När han hade gått nästan ett år i skolan kom han hem en dag och sa överlycklig till mig, mamma vet du vad, idag har jag varit på toaletten i skolan. Jag svarade inte på det mer än ett, jaha. Ja, men mamma jag har varit på toaletten i skolan idag, sa han en gång till fortfarande lycklig och framförallt stolt. Nu förstod inte jag vad som var så märkvärdig med det, går på toaletten gör vi ju varje dag. Det visade sig att han liksom jag tyckte att det var lite äckligt med det allmänna och gemensamma. Nu när behovet verkligen hade tryckt på och han inte kunnat vänta till han kom hem hade han övervunnit känslan och bestämt sig för att han var tvungen att beblanda sig med andra och deras toalettbesök.  Jag tror inte att han har haft problem med det trots att han alltid varit en stor pedant och det finns många roliga historier runt hans lite ”udda” beteende.

I julas när han var hemma på besök träffade vi en vän och jag kommenterade något om att det är roligt att det går bra och att han klarar av att bo med andra och deras olika vanor och ordningssinne. Då tittade han än en gång på mig och log samtidig som han sa, Mamma, jag har faktiskt lärt mig att vara slarvig.

Margareta G som skriver att nu börjar han också bli som jag för egentligen är jag ganska rörig men trivs bara riktigt bra när allt är helt ”perfekt” och just nu är mitt nya kontor en dröm för mig. Inte perfekt,  men min ”Margareta stil” och sambon är så nöjd att komma hem till ett nytt kontor men framförallt att den andra skurmoppen och trasan varit framme, han slapp använda sin.

Ps Grundfotot är från den tiden det begav sig (sambons ord) när han till och med dansade fram med skurmoppen hemma hos mig, innan vi bestämde oss för att slå våra skurmoppar ihop. Var det bättre förr?

14 svar på “Lite äckligt är det …”

  1. Hallå Där!
    Jag blev faktiskt uppmärksammad på att du fyllde 50 år men inte kom jag ihåg att gratta dig i tid.
    Så här kommer ett litet skamset HURRA!
    Kram

  2. För bara någon timme sedan hade jag problem att trycka på hissknappen och öppna hissdörren eftersom sådana här tankar kom över mig. Vad finns där? Blärk.

    Hade tvångstankar som yngre – fixade knappt att ta på någonting, men det har tack och lov vuxit bort. Nu är jag bara konstant halväcklad :)

    kram

  3. Ja nog är det så att man funderar ibland vad som gömmer sig.
    Jag har inte bott i hyreshus sedan jag var 18 år, så det där med trappor o sånt är sånt jag bara ser när jag är hos en del av ungarna som fortfarande bor i stan. Toaletter ute, alltså på alla offentliga ställen är jag försiktig med. Ofta är de långt ifrån fräscha, så nej att sätta ner rumpan där de gör inte Anki inte. Att man är lite försiktig med främmande basiller är nog ganska normalt. Tror jag.
    Tjillevipp Anki N

  4. Tja vi är väl alla lite konstiga på en del saker, själv har jag inget problem med just de sakerna du tar upp om jag bara inte börjar analysera det hela.
    Jag går på allmän toa ute, men där har jag det knepigare. Förr när jag var frisk la jag bara lite papper på sitsen och så var det inget mer med det, samma gör jag nu, men nu är jag så himla rädd att bli smittad av sånt som jag i mitt nuvarande tillstånd inte klarar av.
    Jag har jämt tvättat händerna väldigt mycket, gör det alltid när jag kommer hem och så har jag skaffat gelsprit som jag använder rätt ofta. Allt för att inte få baciller i mig. Det där med att tvätta händerna mer än normalt har min dotter tagit efter, sonen verkar inte bry sig och det gillar jag inte alls.
    Jag har städat portar som ung, jag har jobbat på ålderdomshem och jag har torkat både det ena och andra. Usch inget jag vill göra idag, mår illa bara jag tänker på sånt.
    Vi bor högst upp så det är hissen som gäller här och jag kan trycka på knapparna och öppna dörren med vante på mig. Så knäpp har jag blivit sedan jag blev dålig, öppnar allmänna toadörrar med armbågen när jag är klar, vill inte gärna ta i kranarna, ren bacillskräck.
    Kram på dig

  5. Jag tänker faktiskt inte alls speciellt mycket på det men det borde jag kanske göra! Tvekar aldrig inför att besöka en allmän toalett, förutsatt att den är ren så klart.

    Tangentbord lär ju vara det som samlar mest bakterier. Bara en liten varning…

    1. Znogge – *ler* tangentbord, jag har hört det också men tröstar mig med att det är mitt eget jag använder och när jag rengör det, inga problem, min egen skit jag rengör.

      Jag har nog låtit som den värsta ”bacillskräcks dam” men det är jag inte, jag har inga problem utan det är det där med städningen jag har problem med egentligen och jag går aldrig omkring och undviker saker för att jag tycker att det är äckligt fast visst finns det gränser.

      /Margareta G

  6. Jag tänker alltid på sånt, när jag håller i en ledstång eller ett kundvagnshandtag. Och allmänna toaletter. Jag spolar innan jag tvättar händerna och stänger kranen med en pappersbit. Sånt är väl yrkesskada!
    På resor har jag alltid handsprit med mig.

    Kram

    1. Imse – Det där med kundvagnshandtag har jag hör mycket om. Jag kan förstå att du tänker lite mer än vi vanliga dödliga för du vet ju genom ditt yrke och där är det mycket tvättande av händer. Däremot tvättar jag alltid händerna när jag kommer från affären.

      Jag har blivit mycket ”bättre” med åren, däremot har jag svårt att tänka att jag ska göra rent efter andra.

      /Margareta G

  7. Jag ska ärligt medge att du inte är ensam om tankarna kring allmänna utrymmen. Precis som du brukar jag också vika tvätten i min bostad, ej i tvättstugan. Allmänna toaletter har jag inga problem med, däremot om de doftar eller bär spår av tidigare besökare då blir det problem…
    Kram

    1. MajaPiraja – Jag grimaserar ordentligt efter ett besök på en toalett som på något sätt utmärker sig och kommenterar, sambon har hört en del genom åren om mina åsikter. I Kroatien trivs jag att vara och en av orsakerna är renligheten på alla toaletter jag hann besöka där.

      /Margareta G

Tycker om din kommentar