Här sitter jag nu en vanlig …

All my heart ...

måndag och gör mig färdig, färdig för vad? En vän ringde i lördags och ville att vi skulle ”gå på stan” idag (läs måndag), hon skulle hämta mig vid 14:00-14:30-tiden. Jag är lite tveksam till hennes ärlighet i det här fallet, men jag har i alla fall fixat till mig för en stadstripp. Det var så mycket små detaljer som jag tyckte var en aning annorlunda, inte Birgitta i alla fall och sambons sätt att prata med henne, den där lilla förändringen.  

Ovanstående skrev jag igår och kan idag konstatera att den kvinnliga intuitionen fungerade och stämde till 100 % och det är jag verkligen glad över. När jag publicerar det här inlägget så vet jag att hon inte var helt ärlig utan att det hade någon med en viss kvinnas nyligen inträde i mogen ålder, riktigt mogen, att göra.

Trots att jag hade mina aningar och funderingar så blev jag glatt överraskad och mådde gott, shoppingturen blev längre än beräknad men jag gör gärna om den. Jag hann till och med shoppa.

En riktigt härlig dag som påbörjades med tidigare förvarnade shopping och vid en av galleriorna satt plötsligt en riktig Piraja och såg så där glatt överraskad ut som bara Pirajor kan göra. Var vi också i stan? Vad trevligt att träffas, men nu skulle vi gå vidare och hon skulle vänta på någon eller om det var det där sms: andet. hon var så inne i som var viktigare än att prata med oss. Jag log och sa ingenting. När vi stod där och småtjattrade kom en manlig vän mot oss med lika överraskad min. Lite mer tjatter och sedan drog vi vidare till en liten butik och jag var in i den lilla underklädesaffären och småpratade med en annan god vän som arbetar där. Jag såg hur Birgitta tittade på klockan och gärna ville att jag skulle avsluta samtalet och komma vidare med henne.

Nu var det dags för mat och  inne på restaurangen satt Pirayan och min manliga vän, än en gång lite ”överraskade” och erbjöd oss att sitta tillsammans med dem, snällt av dem att de ville ha sällskap av oss. Inte alltför vanligt att de två springer i väg på ett gemensamt restaurangbesök – om det är något jag inte vet. Nu fick jag beställa och det var deras bjudning till mig och jag beställde, åt och njöt.  

Efter middagen drog vi iväg till nästa begivenhet som visade sig vara bio och Stig Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Filmen var helt suverän, både innehållsmässigt och fotomässigt. I salongen var det spänning på högsta nivå som rådde. En hel del illtjut hördes bland bänkraderna när spänningen var på topp.  Det märkligaste av allt var min känsla av att jag sett filmen tidigare, allt i miljön och människorna kände jag igen det var obehagligt och jag visste hela tiden vad som skulle hända.  När jag gick in i salongen berättade jag för mina vänner att boken finns hemma och att jag mest troligt har läst den men kommer inte ihåg någonting, annat än att jag har för mig att jag gillade den.

När jag upptäckte min ”minnesförlust” sa jag till sambon att han faktiskt fick hålla ögonen och öronen på vid gavel när det gäller mitt beteende, för det var verkligen ”senilvarning”. Att jag skulle glömma bort en bok som jag läst för en tidsrymd av högst ett år är helt obegriplig, glömmer jag så brukar jag åtminstone komma ihåg den när jag läser handlingen och speciellt om det är en bok som jag tycker om.  Allt kom allt där i biosalongen, minnet återvände lika klart och snabbt som en blixt från en klar himmel. Besynnerligt är att alla miljöer och människorna var lika klara och för mig igenkännande, jag hade sett filmen tidigare. Det är bara konstatera att jag är synsk, eller …

Nu är det slutfirat för min del och det är dags att gå vidare i verkligheten. När jag bestämde mig för att inte ha kalas, gjorde jag ett val som jag inte ångrar idag. Jag har blivit firad på precis det sätt jag uppskattar och inte bara en gång utan fler gånger. Det har varit ett långt firande.

Förra fredagen firades jag av mina närmaste arbetskamrater, även där på restaurang och då trodde jag att det ”bara” var ett vanligt möte på lokal under gemytligare former och trevlig samvaro. Allt det där var det, trevlig samvaro och miljö, med tillägget -uppvaktning av mig med både smycke, vackra ord samt mat. Jag har även tidigare blivit firad på arbetet med tårta, presenter och ljuvlig sång, en dubbel, så att säga från arbetskollegorna.

Strax före jag ingick i den här åldersgruppen blev jag bjuden av andra vänner på en middag och då var det jag också temat för kvällen .

Brist på uppvaktning har jag inte haft och förutom ”mina” middagar har det varit släkt, vänner och andra som på olika sätt uppmärksammat mig genom presenter, fina ord och vackra texter samt en del mindre upplyftande foton. Fotona var det inget tekniskt fel på, däremot var det modellen som störde vyn. Sambon resa med mig till Finland är något som jag klart har uppskattat och att jag klurat ut resmålet gjorde inget för jag är svår att ha hemligheter för, det är min kvinnliga intuition och en viss synskhet som ofta ger mig de här försprången.

Margareta G som nu lägger ungdomen bakom sig, åldersmässigt, och tackar för alla underbara människor som finns nära. Det är ni som fyller tomrummen och gör att det kan växa färgstarka och kreativa tankar hos mig, utan er så skulle det inte vara så roligt att leva.  

Jag fick en sak, en symbol, på min födelsedag som jag måste få återkomma till senare som gjorde mig otroligt rörd och insåg än mer vilka fantastiska människor som jag omger mig med. Det är inte människor som växer som ogräs, de finns men tillhör de sällsynta träden som sträcker ut sina grenar och ger så mycket glädje och kärlek utan att de ens förstår det.

4 svar på “Här sitter jag nu en vanlig …”

Tycker om din kommentar