Är det jag …

eller någon annan M? Jag skrattade gott när jag rensade bort gamla ramar och hittade detta ritade ”porträtt”. Jag har ett svagt minne av vem som en gång ritade det och bredvid står mitt namn.

Jag?

Jag vet inte, men en karikatyr ska väl ändå likna den avporträtterade och förstärka personens karakteristiska drag? Var ser jag mig i det här fotot? Det finns inte ett drag av mig, inte hur mycket det än förstärks, inte ens örhängen är något som jag bär speciellt ofta.  Jag måste ha blivit riktigt skrämd av håret att döma, för speciellt kort hår har jag inte haft de senaste tjugo åren. Mitt ansikte har inte den ansiktformen, inte mina ögon, näsa eller mun stämmer heller. Fast kul var det att hitta det här och jag tror mig komma ihåg under vilken period det är ritat, men jag minns inte riktigt varför.

Tecknerskan, om jag inte har fel, brukar måla men nu vet jag inte längre vad jag tycka om hennes talang. Inte den högsta eller hur?

I alla fall tänker jag spara teckningen och allt går ju att vändas mot en i framtiden =).

Margareta G som har en del foton som inte alltid är till fördel i mitt arkiv, =) få se vad jag plockar fram ur gömmorna.

Amatörernas afton …

elden

Ja, så kallar sambon Valborgsmässoafton. Det är ett uttryck som passar bra för kvällen eftersom det under många år varit och är en tråkig tradition, att många ungdomar tar sin första fylla just på valborgsmässoafton. Jag vet inte varför det har blivit så, kanske på grund av att våren har kommit och med den värmen som gör det betydligt lättare och enklare att festa till när man fortfarande är ett barn och kvällen är en festkväll både för yngre och äldre. Det ska grillas, tas en sup och ha allmänt trevligt, även bland oss vuxna.

Valborgsmässoafton är också en kväll när vett och etikett inte påbjuder något speciellt utan mer fritidsklädsel och ett glatt humör. Det här med smällarna, alla barn som springer omkring och slänger dessa bland bostadsområden tycker jag har blivit mer vanligt, fast jag har inte bott speciellt centralt tidigare. En av våra grannar fick en smällare slängt in på balkongen i gårkväll, när de hade fönstren öppna, det hade kunnat bli en rejäl brasa om de inte varit hemma och kunnat släcka.

Jag läser nu på nättidningen, i både NSD och Kuriren, att på platsen där jag och min familj firade våra valborgsmässoaftnar under många år, där brinner det för fullt och det är inte majbrasan som tänts för tidigt utan klubblokalen som brinner upp. Jag blir ledsen när jag tänker på hela föreningens historia, alla priser och pokaler som fanns bevarade där, alla foton och media bevakningen genom åren – allt är borta. Personligen tänker jag på hur mina barn har fostrats i klubben, hur min fd man spelade i fotbollslaget. Hur mycket tid som jag själv vistats på platsen och i lokalen genom åren, några korvar har jag sålt där. Jag tänker på alla de eldsjälar som finns i klubben, de som vuxit upp med klubben och fortfarande finns kvar där.  Nu blir det ingen majbrasa i byn och stämningen är inte hög. Det är där jag har upplevt mina trevligaste valborgsmässoaftnar, barnen var små, by- och grannsämjan var hög, inga grannfejder här inte, och det var alltid så roligt på alla de här sammankomsterna som föreningen skapade, alla var vi delaktiga på något sätt.

Margareta G som varken ska besöka någon majbrasa, inte heller grilla någon korv, trots den korvälskare jag är, och supen lämnar jag också därhän. Nu när ”veckan är slut” ska vi, i alla fall sambon lär göra det, inta horisontalläge och spara oss till morgondagens motorcykelkortege.

Ja, jag vet att jag är så fruktansvärt tråkig och torr att till och med Sahara känns fuktig och levande, men jag kommer igen när ni minst anar det.

Uti vår hage …

kanske vi inte riktigt beger oss till idag, men visst ska våren sjungas in och en av de traditionella visorna på Valborgsmässoafton förutom ”Sköna maj välkommen” är just ”Uti vår hage” , med aklejan som en del av en kärleksdryck. Nu sjunger vi in våren och tar ton, med förhoppning om att solen lyser över oss nu och en stor del av tiden framför oss.

Aklejan

Uti vår hage
Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du, så binder jag åt dig en krans.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår.
Kom hjärtansfröjd!
Solen den dalar, men hoppet uppgår.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär.
Kom hjärtansfröjd!
Men utav alla du kärast mig är.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Margareta G som har fler bilder av aklejan i olika skepnader på min egen bildgata.

Aklejan i förvandling …

aklejan

och i några olika skepnader har den omritats i PS och andra artprogram. Som en del i en kärleksdyck besjungs aklejan i visan ”Uti vår hage”, en av dagens, Valborgsmässoftonens, mest besjugna visor.  Aklejan har även odlats som medicianlväxt på tyska klosterträdgårdar kan jag läsa här. Förhoppningsvis får vi även njuta av den i sommar vid stugan i Forsnäs, högt upp i norr, ingen som vi har odlat utan den har nog spridits för vinden någonstans ifrån.

/Margareta G

En tung vecka …

En tung vecka i april

och ”gubbar” som sliter har det varit och är fortfarande, för sambon och svåger. Ögonen står ut när det är sen kväll, sena middagar, men tidig säng, för att vara sambon. Tidigt i morse gjorde även jag ett handtag och vi var till stugan, 20 mil tur och retur. I lasset fanns bland annat resårmadrasser och en del från yngsta sonens bohag. Smärtfritt och bra, men jag ser på sambon hur han jobbat i veckan, lyftandet och de långa körningarna tar ut sin kraft. När han ”lastat” av mig hemma fortsatte han med det som återstår av lyftande, körande och återvinning.

Ett litet ”kul” inslag inträffade i veckan när ett gammalt piano skulle kasseras. Trucken på återvinningen tappade pianot och alla toner flög, bokstavligt talat, ut över Luleå. Jag är ledsen att ingen kunde filma händelsen för både fallet och tonerna hade varit enorma att få med i både bild och ljud.

I dag var vi även varit nära en säker död och en frontalkrock låg inte långt borta. På hemvägen strax utanför Harads mötte vi en mindre vit lastbil som tappat kontrollen och kom rakt mot oss. Sambon styrde mot diket, hade inte bilföraren blivit uppmärksam hade det nog inte hjälpt, kanske att vårt stora släp blivit föremål för frontalkrocken men vem vet och tur är det.

Margareta G som nu ska förbereda mer konkreta arbeten i Linköping nästa vecka, det gäller att ta med sig rätt papper.  Snacka om skillnad mellan att slita och att slita.

När jag kom till kultursidorna …

Pirajan Maja - inte i ett nötskal men väl på kollage

på morgonen kunde jag läsa och se  att nu var det officiellt, Pirajan Maja gör en nystart tillsammans med Lule stassteater. Grattis skriver jag till henne som ny producent för Lule stassteater. Jag inte hoppas och tror, utan jag vet att det kommer att gå bra för henne i sin nya roll. Teater, sång och musik – vem kunde väl vara bättre lämpad för jobbet? Ingen, jag har lärt känna och jobbat med Maja som en fantastiskt duktig entertainer och framförallt projektledare, sprudlande av idéer genom åren och det tror jag inte är något minus i det här jobbet.

Margareta G som också skriver, hon var fin på fotona i tidningen i morse, även i nätttidningen. Självklart kommer vi att besöka och se, vad hon är delaktig och åstadkommer i framtiden, eller hur? Har ju redan köpt biljetter till ett annat evenemang som hon deltar i under sommaren, Krigsoperan.  

Ps. Jag var tvungen att ”stjäla” tillbaka bildkollaget jag gjorde en gång i tiden, för att ge bilden av Maja Piraja.

Lokalt, inhemskt eller globalt?

Norrbotten - Sverige - Världen
Hur ska vi handla och vad handlar det om? Vi ska handla lokalt, så nära som möjligt, argumenten är många. Sysselsättning, miljö och kvalité är ofta de starkaste argumenten. Miljön, inte minst viktigt, genom kortare transporter är något jag direkt köper. Sysselsättning, för oss som bor i närområdet, de övriga delarna i Sverige, hela världen? Kvalité? Är det bara i mitt lokala område som vi kan tillverka kvalité?
Den lokala produkten jag köper, är varje liten beståndsdel i den tillverkad lokalt? För hur blir det med miljön om någon del är tillverkad på andra sidan jordklotet? Hur har den tagit sig till tillverkaren?

Sysselsättningen, är det bara i mitt lokala område som vi ska skapa sysselsättning? Övriga Sverige och världen, vad ska vi göra med dem?  

Kvalité? Är det bara vi, fortfarande i mitt lokala område, som kan skapa kvalité? Övriga Sverige och världen, hur undermåliga är deras produkter, när vi helst inte ska köpa dem? Om jag flyttar ska jag då köpa den lokala produkten som inte håller samma höga kvalité som där jag bodde tidigare och hur miljövänlig är den nu?

När jag hittar ”mina” lokala produkter på en annan ort långt från ”min” lokala tillverkare, vad är produkten då? Är den fortfarande en lokal produkt för mig, med samma höga kvalité? Sysselsättning har den i och för sig skapat i butiken, men inte den sysselsättning som det pratas om hemma, den lokala sysselsättningen.  

Egentligen handlar alla de här argumenten om individualism, att marknadsföra utan att tänka. Skulle producenten tänka på allt det där skulle inte produkten säljas utanför sitt eget län när det gäller miljötänkandet och sysselsättning i bara vårt eget län skapar inte högkonjunktur, kvalité bara här hos oss? Nej det tror inte jag på.

Jag handlar lokalt men lika gärna nationellt och globalt. Jag älskar de lokala hantverkare som finns i länet, de matprodukter som tillverkas och den arbetskraft som finns här. Ett men finns också, för jag älskar även de nationella och globala dito.

Hittar jag en produkt som jag tycker om spelar det nästan ingen roll var den är tillverkad. Självklart har priset en viss betydelse för mig också, helt beroende på vad det är.

Självklart ska vi värna om det lokala och jag tar gärna fram det positiva och de fantastiska människor vi har här i länet. Jag har tidigare skrivit en del inlägg om hur viktigt jag tycker det är, samtidigt som jag funderar mycket över varför och hur kluven jag egentligen är, riktigt schizofren.  

Ju mer jag tänker, desto mer kommer jag till insikt att det egentligen inte handlar om det lokala utan om produkten, för min del.  Jag är inte den lokalpatriot jag trott, utan mer en älskare av allt det vackra och goda. Inläggen jag skrivit om lokala hantverkare, lokal mat m.m., har jag skrivit utifrån produkten och ibland även den fantastiska människan bakom. Jag har lagt alldeles för stort fokus på länets betydelse i sammanhanget, fast visst har vi ett vackert län och en underbar miljö och det bidrar kanske till all den kreativitet som kommer ut från de här människorna, vilka inspirerar mig att skriva och även att göra någonting eget.

 Jag skulle aldrig kunna marknadsföra en produkt bara för att det står stämplat Norrbotten på den. Vi har mycket duktiga människor, men det har även de övriga länen och världen utanför Sverige.  Det är ibland svårt är att hitta dem, att marknadsföra sig själva är de inte alltid världsbäst på. Därför gör jag mitt bästa, när jag hittar guldklimparna, oavsett om det handlar om länet, mitt fosterland eller det som finns utanför landets gränser.

Samtidigt slår jag ett slag för länet och det kommer jag att fortsätta att göra, både som resmål med små utflyktsmål, samt vår enormt goda mat och våra fantastiska hantverkare och slöjdare, för vi har dem här.

Margareta G som kan konstatera schizofreni på högsta nivå, men det behöver inte vara antingen eller.

Därför är all min marknadsföring sann – enligt mitt tycke och då var vi där igen, så nu är det bäst att jag slutar.