är inte alltid så enkelt, speciellt för mig som totalt saknar lokalsinne. Jag vet att jag är på väg åt fel håll men som gässen och tranorna mot norr, mot norr när våren kommer. Bland tranorna körde jag vilse när jag var på väg till Blåkulla och hamnade vid en av de få sträckor längs Luleälven med öppet vatten. Likadant har tranorna gjort och jag tror att de nu förstår att de kommit för tidigt, de skriker och skränar som tranor gör och det gjorde att jag tappade fotfästet ett tag.

Tur att det var nära till stugan så jag kunde bestämma mig för att i år hoppa över Blåkulla och istället umgås med min käresta och myspysa istället. Visst hade det varit roligt att komma till Blåkulla och träffa er alla andra häxor, men till nästa år lovar jag ska börja studera kartan redan nu så att jag navigerar rätt.

Avsändare Margareta som nu i stället firar påsken i stugan i Forsnäs och som vanligt bara njuter samtidigt som kärestan står och gräddar våfflor.

Det är länge sedan jag var vid datorn och bloggen men som sagt -jag har virrat runt en hel del för att hitta till mitt ursprungliga resmål Blåkulla, nästa år får jag förutom att studera kartan försöka få med mig en reskompis på färden. För övrigt önskar jag alla en fortsatt bra helg.