Ett mastodont kraftjobb …

Ett underlättande arbetsredskap

utförs just nu av sambon och min svåger. Jag skulle absolut inte vilja vara i deras kläder och enda fördelen med att ha värk i nacke, axlar och rygg och samtidigt vara en liten kvinna är att jag slipper utföra det arbete de gör.

De har en relativt stor lokal fullproppad med maskiner, virke och mycket annat som nu ska tömmas och flyttas till Kalix. En lastbil är hyrd och de har burit, lyft, kört i skyttetrafik under dagen och fortfarande återstår några timmar av dagens tunga arbete. Bara att köra allt mellan orterna, drygt 9 mil enkel väg, tar på krafterna. Det gäller att vara vaken samtidigt som de har slitit i flera timmar, sedan ska allt lastas av och en ny vända återstår. De räknar inte med att vara klar före onsdag och det innebär att några lyft och ett stort antal mil återstår.

Jag har också några ”små objekt” i lokalen som måste flyttas i veckan så det blir en tripp till stugan och en del kanske går att lämna på återvinningen, får lyssna med sonen i Oslo.

Min sambo är urstark i sina armar men problemen han har med lederna gör att jag misstänker att det kommer surt efter. Lite orolig blir jag när jag tänker på allt lyftande för det är inte samma lyft han utför på gymmet flera gånger i veckan, det här handlar om helt andra lyft och inte alltid så bra för kroppen.

Det enda jag fått bistå med idag är kvällsfika och redan då såg jag två mycket trötta män som var på väg med det sista lasset för dagen och några timmars jobb återstår. Inte ens middag har jag fått tillaga åt dem idag, åts på stående fot någonstans mellan Luleå och Kalix.  

Vad har jag bidragit med idag? Ingenting, strosat på stan en liten stund, till och med det kändes jobbigt. Mycket folk, det är ju lönehelg och vackert väder.  Den här tiden har jag en förmåga att ha på mig för mycket kläder, mot vad vädret vill att jag ska ha. Det gjorde att mitt sökande efter sportkläder och skor inte kändes som att jag passade in i sportaffären, svettig och allmänt likgiltig. Jag fick ett presentkort på en sportaffär när jag fyllde år, några som tyckte att det var dags för upprustning? I alla fall har jag upptäckt att kompetensen för att arbeta där inte är på topp. Unga vackra flickor som säkert är duktiga försäljare och ger ett bra intryck, men från det till att kunna varorna. Ska jag köpa ett par rejäla och bra sportskor vill jag veta skillnaden mellan ett par som kostar sjuhundra och ett par som kostar det dubbla. Jag vill ha en förklaring, det står ”samma” på texten för skorna men någon skillnad borde det vara? Eller …

Nu gick jag in i affären redan lätt irriterad och hade inga förväntningar, eftersom jag vid ett tidigare tillfälle varit inne där och provat en massa skor, vridit, vänt och känt på dem och försökt se skillnader. Det stod tre unga tjejer och hade i och för sig mycket trevlig vid kassan, som inte hade någon kö, utan att så mycket som kasta en blick på oss presumtiva kunder. Jag orkade inte ens påkalla deras uppmärksamhet för det var öppen ridå fram till oss, så det var inte problemet utan de hade” viktigare” och trevligare saker för sig än några ynkliga kunder som inte såg ut som de där sportiga typerna. Jag hade tidigare pratat med en av tjejerna när jag frågade om ett par byxor och det räckte för att förstå hennes inställning till sitt jobb. Hon var inte otrevlig på något sätt utan tvärtom, hon hade inte anställts på grund av sin kompetens i branschen och inte heller sökt jobbet därför. För henne var det viktigaste att vara närvarande, för att kunna uppbringa lön fast hon egentligen önskade både mig och henne själv någon annanstans. Nu har jag varit ganska elak men så är det många gånger i våra butiker, inte första gången jag reagerar men det är inte flickornas fel, eller pojkarnas, utan arbetsgivaren som anställer.  

Det är ett intressant fenomen jag ser i butikerna idag och jag lär säkert återkomma till det ett flertal gånger.  Nu blir det i alla fall att åka till Haparanda och se om kompetensen finns där eller kanske att Linköpingsbutiken får ett besök när jag åker ner om en dryg vecka.

Margareta G som inte vill vara i sambons och svågerns kläder just nu, samtidigt som jag egentligen hade önskat att jag varit en stor stark man och orkat hjälpa till. Man för några dagar skulle inte vara så tokigt att prova på.

Den frågan brukar ställas ibland, om du var man för ett tag och vise versa, vad skulle du göra? De vanligaste svaren, som jag upplevt, handlar mycket om våra intimare kroppsdelar. Det gör inte mitt, där blir svaret att orka genom stor bicepsmuskulatur och kunna hjälpa mina nära med det tunga jobbet.

Det är mången kubik som ska sorteras, lyftas, bäras, transporteras och så tar vi det några gånger till. En sak ska jag i alla fall få hjälpa till med och det är en annons på Blocket för försäljning av virke och annonsering efter lokal har jag också fått göra. Vi bidrar efter kompetens och ett riktigt kompetenslyft fick de av en god vän som hjälpte till under dagen, skulle han vara ett djur så vore det en riktig nordsvensk i kombination med en arbetsmyra. För övrigt hos honom jag fotat det underlättande arbetsredskapet en vacker vinterdag.

4 svar på “Ett mastodont kraftjobb …”

  1. Uff, jag hade nog satt mig på kärran och sittstrejkat. Flytta grejer är jobbigt och precis som Znogge menar jag att fika är viktigt.

    Idag spatserade jag ut med vinterkappan och mötte tjejer med sommarkjol. Gissa om jag kände mig malplacerad?

    kram

    1. MajaPiraja – Det är inte det läget, lokalen ska vara utrymd den sista så det är bara att fortsätta slita, inte för mig, mitt bärande kommer senare i veckan och då är det inte så mycket kvar.

      Visst är fika viktigt och framförallt mat som jag varit bortbjuden på, konstig så kom du också på tal under middagen. Fortsättningen och svaret på funderingen kommer nog på din blogg i veckan, jag har ju så dåligt minne ibland och det var ett datum jag inte var riktigt säker på :).

      Jag förstår att du kände dig malplacerad, men det var säkert inte päls och det är kyligt i luften i vissa lägen fortfarande. Du kan ju absolut inte bli sjuk just nu.

      /Margareta G

Tycker om din kommentar