Amatörernas afton …

elden

Ja, så kallar sambon Valborgsmässoafton. Det är ett uttryck som passar bra för kvällen eftersom det under många år varit och är en tråkig tradition, att många ungdomar tar sin första fylla just på valborgsmässoafton. Jag vet inte varför det har blivit så, kanske på grund av att våren har kommit och med den värmen som gör det betydligt lättare och enklare att festa till när man fortfarande är ett barn och kvällen är en festkväll både för yngre och äldre. Det ska grillas, tas en sup och ha allmänt trevligt, även bland oss vuxna.

Valborgsmässoafton är också en kväll när vett och etikett inte påbjuder något speciellt utan mer fritidsklädsel och ett glatt humör. Det här med smällarna, alla barn som springer omkring och slänger dessa bland bostadsområden tycker jag har blivit mer vanligt, fast jag har inte bott speciellt centralt tidigare. En av våra grannar fick en smällare slängt in på balkongen i gårkväll, när de hade fönstren öppna, det hade kunnat bli en rejäl brasa om de inte varit hemma och kunnat släcka.

Jag läser nu på nättidningen, i både NSD och Kuriren, att på platsen där jag och min familj firade våra valborgsmässoaftnar under många år, där brinner det för fullt och det är inte majbrasan som tänts för tidigt utan klubblokalen som brinner upp. Jag blir ledsen när jag tänker på hela föreningens historia, alla priser och pokaler som fanns bevarade där, alla foton och media bevakningen genom åren – allt är borta. Personligen tänker jag på hur mina barn har fostrats i klubben, hur min fd man spelade i fotbollslaget. Hur mycket tid som jag själv vistats på platsen och i lokalen genom åren, några korvar har jag sålt där. Jag tänker på alla de eldsjälar som finns i klubben, de som vuxit upp med klubben och fortfarande finns kvar där.  Nu blir det ingen majbrasa i byn och stämningen är inte hög. Det är där jag har upplevt mina trevligaste valborgsmässoaftnar, barnen var små, by- och grannsämjan var hög, inga grannfejder här inte, och det var alltid så roligt på alla de här sammankomsterna som föreningen skapade, alla var vi delaktiga på något sätt.

Margareta G som varken ska besöka någon majbrasa, inte heller grilla någon korv, trots den korvälskare jag är, och supen lämnar jag också därhän. Nu när ”veckan är slut” ska vi, i alla fall sambon lär göra det, inta horisontalläge och spara oss till morgondagens motorcykelkortege.

Ja, jag vet att jag är så fruktansvärt tråkig och torr att till och med Sahara känns fuktig och levande, men jag kommer igen när ni minst anar det.

Tycker om din kommentar