Hänryckningens tid …

är pingsten på olika sätt. Det är är en del begivenheter att fira under pingsten, i år speciellt många. Ett flertal bröllop har det varit runt om i Sverige men inget som jag har fått bevista, i alla fall önskar jag alla nykära och nygifta människor lycka till och hoppas att livet går er väl. Att sedan morsdag infaller under pingsten i år, ännu något att fira.

En hel del andra stora evenemang som gått av stapeln under helgen, Stockholmsmaran avlöpte igår med dryg 18 000 deltagare kunde jag höra på TV igår. Till er alla som deltagit vill jag bara säga att ni är allt guld värda, oavsett om ni sprungit gått eller krupit runt den långa banan. I dag går det största travloppet i Sverige, elitloppet, och många är det som varje år besöker denna  händelse i Stockholm. Där är det inte hästarna som är dopade utan 80% av publiken är tydligen dopade och har riktigt hög hänryckning, samma visa år efter år. Ingen förändring har skett under alla år elitloppet har gått av staplen. Hela dagen visas till och med på TV, så det är stort även för alla sportredaktioner runt om i landet och även internationellt är det ett omskrivet lopp. Stockholm har verkligen besök av alla typer av människor i helgen, både dopade och de som kan vara dopade av andra anledningar men största delen stora gäng med människor som vill vara med på folkfester. Oavsett om det är hälsosamma skäl eller mindre …

Inget av allt det här har jag varit med om i år, vår pingst har varit lugn och stillsam och det räcker för oss just nu.

I helgen i focus ska vi illustrera vår pingst och då gör jag så att jag flaggar för allt som hänt/händer i helgen och samtidigt firar vi att sommaren äntligen har komit, känns det som i alla fall.

Vi flaggar för pingsten och hänryckningens tid

Kategori|Helgen i focus|pingsten

Margareta G som strax ska åka hemåt för att återvända i morgonkväll.

Något kärt, något tryggt och något varmt …

för mig är en viktig symbol för de tre orden -händer. Händer kan göra så mycket gott och de här tre händerna är händer som aldrig använt dem på fel sätt. Varje hand på bilderna har samtliga ord i sin hand. Det är sambons, mina egna och min mors händer som på olika sätt har gett och mottagit allt av kärlek, trygghet och värme.

Dagens fototriss är just de tre orden, något kärt, något tryggt, något varmt.

Något kärt, något tryggt, något varmt

Kategori|Fototriss|Något kärt, något tryggt, något varmt|

Margareta G som fotat våra händer i morse, när vi satt och funderade eller bara var och njöt på olika sätt så här i hänryckningens tid.

Av någon konstig anledning …

29:e maj klockan 23:20  -fortfarande ljust

har jag alltid blivit ”problemlösaren” för tekniska prylar, trots att jag är totalt värdelös men läskunnig. På mitt förra arbete ekade mitt namn i korridorerna när det var något fel på datorer, kopiatorer eller överhuvudtaget någonting som kan härröras till kontorsmaskiner .  

Någon står och skriker Maaargaareeta, kom hit och hjälp mig. Snäll och hjälpsam som jag är går jag dit trots att nu kommer minst en halvtimme av min arbetstid att försvinna trots att ärendet inte tar mer än en halvminut om ens det. När jag kommer in till kopieringsrummet står personen där och är alldeles ”desperat” för självklart är det fel på den där jä..a apparaten som alltid krånglar.  Jag går lugnt fram till displayen och läser vad som står där, fyll på papper i fack 1. Jaha, ett av de vanligaste svåra och stora felen på den apparaten. Jag ber personen snällt att läsa och går därifrån i lugn och ro, inombords kanske jag kokar lite men bara lite.

Sitter du med en arbetsuppgift vid datorn går det bort mycket tid varenda gång du blir avbruten och måste lämna koncentrationen för att sedan plocka tillbaka den när det störande momentet är avklarat. En halvtimme låter mycket men det tar tid beroende på vad du jobbar med för tillfället. Att bli störd så där några gånger per dag har du snabbt borta en stor del av din arbetstid och de arbetsuppgifter som du egentligen är ålagd att göra. Det lustiga med den där arbetsplatsen och med mig var att det aldrig slutade samma visa varje gång nästan dagligen, oavsett om personen hade skrikit på mig tidigare och sett att jag ingenting kan göra förutom att jag är läskunnig, jag var lika mesig varje gång och försökte hjälpa oavsett vad det handlade om, trots att vi hade vaktmästare och datoransvarig.  När det gällde datorproblemen var det oftast så att det enda jag gjorde var att be dem ta kontakt med vår datorkille.  När det gällde mjukvaruproblemen kunde jag ibland vara till hjälp, men det var fortfarande inte mitt arbete. Det var inte fel på kollegorna utan kanske mer fel på mig som hela tiden sa ja och tillät det här.

I mitt nuvarande arbete har jag inte de här arbetsuppgifterna, inte ens ofrivilligt, samtliga övriga är läskunniga, det är så skönt och jag kan utföra mitt jobb i lugn och ro och de enda avbrott är sådana som jag ska ha, de som gäller mitt arbete.  

Varför kom jag på att skriva om det här ”tekniska” problemen idag? Jo, jag blir så full i skratt när sambon sitter vi datorn idag och ropar på mig för att datorn ”dog och låste sig”.  Jag står och målar några stolar, men nöden har ingen lag. ”Felet” vid det här tillfället var att batteriet var slut, jag satt i kontakten till strömmen och så var datorn sitt gamla vanliga jag igen.

Sambon är förlåten, för det första visste han inte att jag inte hade i strömmen och det visste jag faktiskt inte själv heller, sedan sitter han alltid annars vid en stationär dator och den bärbara har varit lite trög under eftermiddagen när han suttit och jobbat. När det gäller datorer i hemmet så är det jag som är ansvarig och det beror på mitt övriga datorintresse. Automatiskt har även det övriga hamnat hos mig men det är ok eftersom vi är ett familjeteam och var och en gör det vi är bäst på, inget tjafs.

Vi måste nog börja tänka lite mer på våra arbetsplatser varför vi hela tiden ropar på en och samma människa som egentligen inte ska göra det, men gör det och varför vi inte försöker själva lite mer ibland. Jag kan vara likadan när det gäller andra saker, speciellt i hemmet och jag måste börja tänka på att inte alltid förlita mig på att sambon fixar det.

Margareta G som nu sitter och väntar på att få gå till bastun, har nyss varit och fyllt på mer eld. Sambon och mamma sitter och tittar på Robinson, jag mera lyssnar än ser, är inte så intresserad men vill gärna kolla vem som vinner. Eftersom jag inte följt programmet och inte känner till personerna. Det lilla jag sett så verkar det vara ok personligheter, men visst håller jag lite extra på den finske mannen Jarmo, tycker mig ha märkt att han verkar vara renhårigast, eller bara smartast genom att dölja.

Bastun lär bli het, riktigt het eftersom jag tror att Robinson håller på till 21:30, lång värmetid och många vedpåfyllningar lär det bli.

Ps. fotot från igår kväll visar bara på hur ljust vi redan har på nätterna, det blir inte mörkt.

Hållfasta kedjor …

har jag hunnit fota innan den stora fiskelyckan begav sig. De här kedjorna har jag fotat tidigare men eftersom temanummer 44 – kedja – i 365 foton 2009 ska vara fotade under året så var jag tvungen att ta nya foton på min ”favoritkedja”. Där har man någon gång i tiden ankrat fast något som behövde riktigt styrkemotstånd i Luleälven.

temanummer 44 - kedja - 365 foton 3009

Kategori 44|Kedja|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Ps. Kedjan har jag haft med i en av mina fototrissar tidigare, men då fotad 2008, inte samma foto. Du hittar den här – ”Nu är jag genom igen …”  Det verkar också som att jag hämtar mina teman någonstans kring stugan i Forsnäs oftast – kanske beroende på att här räcker tiden till.

Fina fisken …

och som chaufför till Laxede fick jag middagsmaten räddad. För den fina fisken kommer att serveras på middagsbordet och sambon är nöjd över dagens fiskelycka, kan inte vara annat där det bara blivit gädda tidigare och nu denna granna öring på drygt tre kilo. God mat och en nöjd karl …

Fina fisken ... satt på kroken idagEn liten bula får han ha som minne några dagar …

Tyvärr hade vi inte filékniven här men jag tror att fisken blir lika delikat ändå.

fiskmiddagen, kanske inte idag men i morgon den 30:e maj

Se mer bilder hos mig på Bildgatan från kampen …

Margareta G som nu än en gång ska sätta sig som chaufför och nu är det de riktigt stora vinsterna som hägrar.

Fiskelyckan är …

total idag, för sambon och jag fick fin middagsmat, riktigt fin. Öringen på drygt tre kilo som han kämpade lite med idag får bli mitt bidrag i temanummer 123 – fiska på 365 foton 2009. När han skulle kasta ut det där kastet satt jag ovan och fotade samtidigt som jag passade på att fota det vinnande draget, men det visste jag inte då.

  Temanummer 123 - fiska och även det vinnande draget idag.

Kategori 123|Fiska|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Det var meningen att han skulle byta drag och där satt den. Helt plötsligt började kampen och fler bilder ser du i mitt bildkollage nedan. Tyvärr hade vi inte någon filékniv i stugan, men det gick bra ändå och fisken smakar nog lika gott ändå.

fiskekollage - den 29:e maj 2009

Margareta G som hoppas fickelyckan håller i sig resten av veckan, då har jag en ännu mer nöjd karl under en lång, lång tid.

Jag är helt off …

och vet inte riktigt vad som sker förutom det jag hör svagt, trots att jag till och med köpt båda kvällstidningarna och våra två största lokala tidningar varje eftermiddag i stugan. Jag har knappt läst dem utan tiden har bara blåst iväg, bokstavligt, de här dagarna sedan vi kom hit i tisdagskväll.
-
Nu är klockan snart 12:00 och jag har fortfarande inte gjort någonting förutom att jag hunnit äta, dricka kaffe och tittat in hos några bloggare som jag inte har orkat med att besöka på ett tag.  Jag sitter framför datorn, sambon ligger på soffan med fjärrkontrollen för att kolla travet samtidigt som han faktiskt sover men han håller i fjärrkontrollen så snyggt att det inte går att se att han somnat. Mamma ligger i sitt sovrum och löser korsord, väldigt dött och tyst här. Ute är det inte någon värme, det blåser och ser ganska tråkigt ut trots att björkarna är så vackert gröna, riktigt lime.
-
Både sambon och mamma har hunnit vara ute på varsin kortare promenad medan jag bara pulat på här, så ska det vara när vi är i stugan. Inga tider att passa, inga direkta måsten förutom att försöka komma ihåg att äta på lite mer bestämda tider. Jag känner mig nästan som ett litet barn, att lära sig äta på bestämda tider, jag som vill äta när jag är hungrig och hoppa över det när jag inte är hungrig.
-
I går var vädret inte bättre så vi bestämde oss för att ta en tur till Puottaure, en by bortom all civilisation skulle de flesta säga. Nu kan jag varken säga eller skriva det med mening, eftersom min mor och Erling, mors sambo i tjugofem år till han dog 2002, bott där under ganska lång tid och numera finns Erlings gravplats där.

Erling - till minne av en fantastisk människa

Mina söner har varit där många gånger och speciellt min äldsta han verkligen älskade att få vara hos Mommo och Ejje. Att få vara med på deras fiskturer, att få plocka bär med dem om höstarna, att sitta och tälja med kniven, att bara få vara med dem med allt de gjorde det var hans stora intresse som liten gosse, naturen.  Att få vara med Erling på hans arbete som lärare var ett stort äventyr. Diskussionerna och humorn fanns med hos dem hela tiden, Erling retades ibland och sonen sökte svaren. När andra barn hade kändisar som idoler hade nog min äldsta Erling som en, om inte idol så var han den stora förebilden i hans liv och han har präglat min äldsta till mycket av det han är idag. Att ha goda förebilder som barn är viktigt och det behöver inte vara vi föräldrar som är de största, fast vi finns där och är deras största trygghet och kärlek, förhoppningsvis. När han gick i första klass och fick sin egen första lärare sade hon vid ett flertal tillfällen att hon aldrig under sitt yrkesverksamma liv haft en elev som varit så allmänbildad som min son. Det berodde inte på oss föräldrar, tyvärr, utan det berodde på det han fick lära sig och vara med om uppe i Puottaure en liten håla mitt i bushen bortom all civilisation. Han lärde sig utan TV, den fanns men var inte central, TV-spel, datorer, video allt sådant lämnades i hemmet, och ändå klarade han sig så bra.
-
I går for vi dit efter att först ha varit till plantskolan och köpt två blommor att plantera på graven, jag köpte en rosa ros från oss och framförallt pojkarna. Jag skulle tro att Erling ler när han ser den rosa rosen, typiskt Margareta tänker han, en rosa ros till en riktig karl.
-
Trots att Erling inte var min far har han varit en del av mig i tjugofem år och när jag tänker på hur han kröp på marken och fotograferade och filmade de minsta små detaljer, såsom bland annat myror och andra insekter, mycket insekter blev det. Jag retade honom och tyckte han var galen när det fanns människor runt kring honom. Nu är jag själv likadan och minns ett speciellt tillfälle när vi var på väg för att fiska. Jag satt bak i bilen och läste, när Erling sa, – titta vad vackert det är och jag knappt tittade upp utan svarade bara, – Det är ju bara en massa träd. Tänk vad vi människor kan förändras och se på saker ur nya perspektiv det gäller bara att öppna ögonen.

Avsändare Margareta som är tacksam att jag fick lära känna Erling och att mamma fick vara tillsammans med honom under en så pass lång period i alla fall, trots att det borde fått många fler år tillsammans. Erling lämnade oss på deras 25årsdag och de förlovade sig också datum.

Ps. Att Ejje betyder gubbe på finska var sonen helt omedveten om.

Nu står sambon och ”stampar” och vill iväg på en utflykt, är man chaufför så är man …

Vid en enkel vägkorsning …

mitt ute i en vacker tallhed satt jag igår och skulle byta objektiv när regnet började att ösa ner. Temanummer 69 i 365 foton 2009 är just enkel vägkorsning och vad kan väl vara enklare än denna lilla vägkorsning någonstans i Sverige.

tema 69 - enkel vägkorsning ute på en vacker tallhed

Kategori 69|Enkel vägkorsning|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Han är ju i den åldern …

dagen_idag

ett vanligt uttryck, speciellt om män när de överstiger en viss gräns i ålder, men nu funderar jag – vilken j…a ålder?  När sambon drabbats av en mindre stroke borde det här med åldern blivit viktigare och mer framträdande. Så är det inte, utan nu blir jag än mer förbannad över att vi är så åldersfixerade.  Det är inte hans ålder som är källan till stroken, det är betydligt viktigare faktorer som styr. Visst har åldern en viss betydelse, men den är inte roten. Självklart är det så att med åldern ökar riskerna, det säger sig självt. För varje dag du lever ökar chanserna att dina förväntningar och drömmar ska kunna uppfyllas samtidigt som farorna ökar.

Tidigare har jag sagt, innan allt hände, att jag är orolig eftersom han är i den åldern och därefter har jag rabblat upp en massa riskfaktorer. När vi pratar på det sättet, skulle man kunna tro att när du är några och femtio då är det dags att börja förbereda sig för … kanske inte graven men för alla de där allvarliga sjukdomarna vi alla kan drabbas av. När vi börjar reflektera på det där, ska vi kanske först börja med att fundera varför vi funderar? Inte är det väl åldern som är orsaken till grubblandet? Nej, det är något annat som är fel och som oftast går att göra någonting åt, innan det händer. Vi är medvetna om det, men det är ganska enkelt att skylla på åldern för dit kommer vi ju alla, nästan.

Det är detsamma med våra drömmar eller framtida förändringar i arbetslivet. Ska jag acceptera att min ålder är ett hinder för mig. Är det jag som sätter hindret? Till viss del är det upp till mig själv men en stor del av våra spärrar hittar vi i den ”positiva” utveckling som skett i vårt samhälle.

Hur ser ett flertal platsannonser ut idag? Företagen söker någon som är 25-30 år med stor erfarenhet och gedigen utbildning, kunskap och kompetens samt med ett stort nätverk i branschen.  Ingen i den åldern kan ha hela den kompetensen och när foto ska bifogas funderar jag verkligen vad det är de egentligen söker. Jag kanske har all den där kompetensen förutom att jag har fel ålder och inget foto i världen kan få dem att tro att jag är 25, där kommer mina egna spärrar fram på grund av min ålder.

Bättre vore att företagen börjar vara ärliga och tala om att de vill ha ungt blod, föryngring är inte fel om det överlag är äldre personer i företaget ,och en person som är sugen och hungrig på att lära sig och samtidigt skaffa erfarenhet och utveckling i jobbet. Det kan skapa positiva effekter för företaget.

I dag är femtio en magisk gräns, om några år är det kanske 40 och så fortsätter det, för vi ska jobba mer, hinna mer så fort som möjligt och livets hjul rullar fortare och fortare. Kanske är det ett av huvudproblemen och inte åldern. Snart är det där uttrycket, han är ju i den åldern sänkt ytterligare några år.

Margareta G som funderar över att när saker blir gamla kallas de antika, kult eller någonting annat och bringar ett värde som vi ”vanliga” dödliga inte har en chans att införskaffa, rena fantasisummor.

Vi människor som tillverkat alla de här prylarna, hur mycket stiger vårt värde med ålder? I Sverige bringar inte ålderdomen något värde eller respekt, utan nu pratar vi bara om kostnader och hur vi ska kunna dra ner på dem. I stället är äldre en belastning som kan sättas som etikett under kategorin konsumtionssamhällets slit och släng, om de styrande som håller i den riktigt tunga plånboken fick bestämma.

Jag har skrivit en del om ålder tidigare, mycket är kanske repriser men med andra ord och lite andra tankar. Anledningen till att jag skrev ner det här i kväll är det som händer runt mig just nu, samtidigt som Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter har ett texttema på sin blogg Bloggvärldsportalen den här veckan som handlar om att skriva om ordet ålder. Kanske är det min ålder som har gett mig lite ”skriv- och bloggtorka under en period eller så finns det faktiskt naturliga orsaker utan att jag kan skylla på min ålder. I alla fall så nappade jag på det här, likväl som jag har nappat på ett flertal fototeman på min fotoblogg ”Bildgatan”. Det är som i skolan, nu ska vi skriva om vårt sommarlov och det gillade jag, men vem ville erkänna det då?

Ps Bilden idag har ingenting med mitt inlägg att göra förutom att det är ett ungt foto, taget idag, och företäller en vacker gammal gran som glänste så vackert av regndropparna som fallit mest hela dagen.