är ett negativt uttryck som vi ofta, i alla fall här uppe, använder för en viss typ av människor. En parkbänk – precis som Helgen i focus skriver associerar jag också ofta som ”ensamma” och öde på något sätt, i alla fall så fort du kommer utanför city. De där ensamma parkbänkarna som vi hittar på en plats där vi inte förväntar oss den, visar ändå att någongång har någon tyckt att behovet funnits och det tycker jag är bra. Idag tror jag inte att de skulle ställas ut på de platserna. Numera ställer vi ut parkbänkar i city för att vi människor ska kunna sitta och ta igen oss ett tag när vi stressat runt och shoppat loss. Där är du aldrig ensam och sällan upplever du parkbänken ”ensam och öde”.
Jag har fotat många parkbänkar – både ensamma och öde parkbänkar och parkbänkar som har sagt mig något annat, men aldrig parkbänkarna i city fulla med människor, de bara finns där.
Det finns en annan typ av parkbänkar, de ser likadana ut som alla andra men de ger mig en annan känsla, den där varma och samtidigt nyfikna med funderingar kring personen som sitter där, de sitter ensamma och kan sitta hur länge som helst och bara se ut att njuta, drömma eller kanske fundera över livet.
Visst ser de ljuvligt ut och ger drömmar och en längtan någonstans ? Jag skulle kunna sitta så där för mig själv, hur länge som helst och bara fundera. I helgen i focus var temat parkbänkar om nu någon undgått det.
Sedan finns de där tillfällena som jag fotar utan större engegemang och ingen större tanke bakom, oftast. Här kommer två andra parkbänkar vid samma strandpromenad som kan bli lite ”roliga” associationer.
Den första parkbänken – En mycket vältränad man som sitter och ”petar sig i tårna” och funderar hur han som är så vältränad kan få skoskav? Den andra parkbänken – Den äldre damen som satt sig ner för att besviket undersöka bristen på solbränna trots att hon promenerat längs hela strandpromenaden och nu förstår hon varför alla sätter på sig solglasögonen när de ser henne. Hon bestämmer sig för att dra upp ordentligt.
Margareta G som vet att första parkbänken och mannen på den, inte förstår sina skoskav, men jag vet varför, att köpa nya skor och sedan promenera, promenera och åter promenera utan skydd? Jag vet - för jag vet vem mannen är.
Ps Jag älskar att sitta på parkbänken.
Kategori | Helgen i focus - parkbänkar
Din parkbänk vid vattnet är underbar. Hela bilden är så inbjudande. Man vill verkligen slå sig ner och bara njuta =)
Milla – Att sitta så där och njuta i värmen samtidigt som det blåste ”ganska” rejält är härligt.
/Margareta G
Får liknande funderingar när det gäller offentliga bänker. Väldigt fina bänker har du fångat in där och en väldigt fin text.
Ha en trevlig dag.
http://lustigkurre.wordpress.com
Kristallina – Mia tankar är ganska klara när det gäller offentliga bänkar, din privata parkbänk har förhoppningsvis inte fått besäkare som jag tänker på när jag skriva ”att sitta på parkbänken” =)
/Margareta G
Fina parkbänkar och det ser härligt ut att sitta och se ut över vattnet. Så nära det är, vid tidvatten får man kanske ett fotbad på köpet. Härlig staranpromenad, att vandra utmed. Varckra foton som väcker längtan. I dag har det varit sommar igen. /Amanda
Den första bänken var klart vackrast! vilken underbar vy!
Ingela – De två sista småbilderna var bara några små parenteser.
/Margareta G
Du skriver så jag ryser. :)
Du har fångat precis min tanke med parkbänken. Fast ska jag sitta länge satte jag mig nog i sanden. I skräddarställning.
Helgen i focus – Tack, trots att jag försöker skriva så lite som möjligt på min fotoblogg. Det är svårt, jag kan inte låta bli och numera har fototbloggen tagit betydligt mer tid än min ”vanliga” blogg. Att sitta i sanden, är inte fy skam det heller bara den inte är för het.
/Margareta G