Han är ju i den åldern …

dagen_idag

ett vanligt uttryck, speciellt om män när de överstiger en viss gräns i ålder, men nu funderar jag – vilken j…a ålder?  När sambon drabbats av en mindre stroke borde det här med åldern blivit viktigare och mer framträdande. Så är det inte, utan nu blir jag än mer förbannad över att vi är så åldersfixerade.  Det är inte hans ålder som är källan till stroken, det är betydligt viktigare faktorer som styr. Visst har åldern en viss betydelse, men den är inte roten. Självklart är det så att med åldern ökar riskerna, det säger sig självt. För varje dag du lever ökar chanserna att dina förväntningar och drömmar ska kunna uppfyllas samtidigt som farorna ökar.

Tidigare har jag sagt, innan allt hände, att jag är orolig eftersom han är i den åldern och därefter har jag rabblat upp en massa riskfaktorer. När vi pratar på det sättet, skulle man kunna tro att när du är några och femtio då är det dags att börja förbereda sig för … kanske inte graven men för alla de där allvarliga sjukdomarna vi alla kan drabbas av. När vi börjar reflektera på det där, ska vi kanske först börja med att fundera varför vi funderar? Inte är det väl åldern som är orsaken till grubblandet? Nej, det är något annat som är fel och som oftast går att göra någonting åt, innan det händer. Vi är medvetna om det, men det är ganska enkelt att skylla på åldern för dit kommer vi ju alla, nästan.

Det är detsamma med våra drömmar eller framtida förändringar i arbetslivet. Ska jag acceptera att min ålder är ett hinder för mig. Är det jag som sätter hindret? Till viss del är det upp till mig själv men en stor del av våra spärrar hittar vi i den ”positiva” utveckling som skett i vårt samhälle.

Hur ser ett flertal platsannonser ut idag? Företagen söker någon som är 25-30 år med stor erfarenhet och gedigen utbildning, kunskap och kompetens samt med ett stort nätverk i branschen.  Ingen i den åldern kan ha hela den kompetensen och när foto ska bifogas funderar jag verkligen vad det är de egentligen söker. Jag kanske har all den där kompetensen förutom att jag har fel ålder och inget foto i världen kan få dem att tro att jag är 25, där kommer mina egna spärrar fram på grund av min ålder.

Bättre vore att företagen börjar vara ärliga och tala om att de vill ha ungt blod, föryngring är inte fel om det överlag är äldre personer i företaget ,och en person som är sugen och hungrig på att lära sig och samtidigt skaffa erfarenhet och utveckling i jobbet. Det kan skapa positiva effekter för företaget.

I dag är femtio en magisk gräns, om några år är det kanske 40 och så fortsätter det, för vi ska jobba mer, hinna mer så fort som möjligt och livets hjul rullar fortare och fortare. Kanske är det ett av huvudproblemen och inte åldern. Snart är det där uttrycket, han är ju i den åldern sänkt ytterligare några år.

Margareta G som funderar över att när saker blir gamla kallas de antika, kult eller någonting annat och bringar ett värde som vi ”vanliga” dödliga inte har en chans att införskaffa, rena fantasisummor.

Vi människor som tillverkat alla de här prylarna, hur mycket stiger vårt värde med ålder? I Sverige bringar inte ålderdomen något värde eller respekt, utan nu pratar vi bara om kostnader och hur vi ska kunna dra ner på dem. I stället är äldre en belastning som kan sättas som etikett under kategorin konsumtionssamhällets slit och släng, om de styrande som håller i den riktigt tunga plånboken fick bestämma.

Jag har skrivit en del om ålder tidigare, mycket är kanske repriser men med andra ord och lite andra tankar. Anledningen till att jag skrev ner det här i kväll är det som händer runt mig just nu, samtidigt som Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter har ett texttema på sin blogg Bloggvärldsportalen den här veckan som handlar om att skriva om ordet ålder. Kanske är det min ålder som har gett mig lite ”skriv- och bloggtorka under en period eller så finns det faktiskt naturliga orsaker utan att jag kan skylla på min ålder. I alla fall så nappade jag på det här, likväl som jag har nappat på ett flertal fototeman på min fotoblogg ”Bildgatan”. Det är som i skolan, nu ska vi skriva om vårt sommarlov och det gillade jag, men vem ville erkänna det då?

Ps Bilden idag har ingenting med mitt inlägg att göra förutom att det är ett ungt foto, taget idag, och företäller en vacker gammal gran som glänste så vackert av regndropparna som fallit mest hela dagen.

8 svar på “Han är ju i den åldern …”

  1. Näää, jo det finns många som är åldersfixerade, men vi är det inte o vi umgås med folk i alla åldrar. Från 20 o upp till 80, aldrig några problem bara kul. Vänner är ålderslösa.
    Du skriver bra.
    Anki N

  2. Vårt samhälle präglas av ålderism. Efter 50 är man passé och snart enbart en belastning.
    Grym utveckling, vet inte hur vi ska kunna vända på den?

  3. Visst är vi åldersfixerade! Helt klart! I dag är ju åldern bland det första som nämns i en platsannons. En gedigen erfarenhet kan vara guld värd tycker i alla fall jag…

    1. Znogge – Erfarenhet är självklart viktigt, samtidigt som det kan vara bra med ungt friskt blod som är villiga att lära sig och ser företaget med nya ögon, fast det är klart det gör vi ”gamlingar” också som har inspirationen kvar i vårt sinne och inte är rädd för att ta itu med förändringar, om det behövs. Vi ska inte förändra för förändringens skull som är så vanligt idag.

      /Margareta G

  4. Ja, vi är åldersfixerade idag. Det skriver jag också under på, vi umgås sällan över generationsgränser rent generellt – vilket är en rikedom! Det konsumtionsfixerade samhället har också lett till att vi inte ser människan och dess drivkrafter och erfarenheter utan yta och ålder.
    Märkligt.

    1. MajaPiraja – Enda gången vi träffar människor i alla åldrar och ”umgås” är väl vid bröllop och begravningar. Fast numera är inte släkten lika stor som de var vid tidigare tillfällen och speciellt inte för oss som har rötter i tornedalen.

      Jag kommer ihåg när jag var liten då var det minsann … =)

      /Margareta G

Tycker om din kommentar