Jag är helt off …

och vet inte riktigt vad som sker förutom det jag hör svagt, trots att jag till och med köpt båda kvällstidningarna och våra två största lokala tidningar varje eftermiddag i stugan. Jag har knappt läst dem utan tiden har bara blåst iväg, bokstavligt, de här dagarna sedan vi kom hit i tisdagskväll.

Nu är klockan snart 12:00 och jag har fortfarande inte gjort någonting förutom att jag hunnit äta, dricka kaffe och tittat in hos några bloggare som jag inte har orkat med att besöka på ett tag.  Jag sitter framför datorn, sambon ligger på soffan med fjärrkontrollen för att kolla travet samtidigt som han faktiskt sover men han håller i fjärrkontrollen så snyggt att det inte går att se att han somnat. Mamma ligger i sitt sovrum och löser korsord, väldigt dött och tyst här. Ute är det inte någon värme, det blåser och ser ganska tråkigt ut trots att björkarna är så vackert gröna, riktigt lime.

Både sambon och mamma har hunnit vara ute på varsin kortare promenad medan jag bara pulat på här, så ska det vara när vi är i stugan. Inga tider att passa, inga direkta måsten förutom att försöka komma ihåg att äta på lite mer bestämda tider. Jag känner mig nästan som ett litet barn, att lära sig äta på bestämda tider, jag som vill äta när jag är hungrig och hoppa över det när jag inte är hungrig.

I går var vädret inte bättre så vi bestämde oss för att ta en tur till Puottaure, en by bortom all civilisation skulle de flesta säga. Nu kan jag varken säga eller skriva det med mening, eftersom min mor och Erling, mors sambo i tjugofem år till han dog 2002, bott där under ganska lång tid och numera finns Erlings gravplats där.

Erling - till minne av en fantastisk människa

Mina söner har varit där många gånger och speciellt min äldsta han verkligen älskade att få vara hos Mommo och Ejje. Att få vara med på deras fiskturer, att få plocka bär med dem om höstarna, att sitta och tälja med kniven, att bara få vara med dem med allt de gjorde det var hans stora intresse som liten gosse, naturen.  Att få vara med Erling på hans arbete som lärare var ett stort äventyr. Diskussionerna och humorn fanns med hos dem hela tiden, Erling retades ibland och sonen sökte svaren. När andra barn hade kändisar som idoler hade nog min äldsta Erling som en, om inte idol så var han den stora förebilden i hans liv och han har präglat min äldsta till mycket av det han är idag. Att ha goda förebilder som barn är viktigt och det behöver inte vara vi föräldrar som är de största, fast vi finns där och är deras största trygghet och kärlek, förhoppningsvis. När han gick i första klass och fick sin egen första lärare sade hon vid ett flertal tillfällen att hon aldrig under sitt yrkesverksamma liv haft en elev som varit så allmänbildad som min son. Det berodde inte på oss föräldrar, tyvärr, utan det berodde på det han fick lära sig och vara med om uppe i Puottaure en liten håla mitt i bushen bortom all civilisation. Han lärde sig utan TV, den fanns men var inte central, TV-spel, datorer, video allt sådant lämnades i hemmet, och ändå klarade han sig så bra.

I går for vi dit efter att först ha varit till plantskolan och köpt två blommor att plantera på graven, jag köpte en rosa ros från oss och framförallt pojkarna. Jag skulle tro att Erling ler när han ser den rosa rosen, typiskt Margareta tänker han, en rosa ros till en riktig karl.

Trots att Erling inte var min far har han varit en del av mig i tjugofem år och när jag tänker på hur han kröp på marken och fotograferade och filmade de minsta små detaljer, såsom bland annat myror och andra insekter, mycket insekter blev det. Jag retade honom och tyckte han var galen när det fanns människor runt kring honom. Nu är jag själv likadan och minns ett speciellt tillfälle när vi var på väg för att fiska. Jag satt bak i bilen och läste, när Erling sa, – titta vad vackert det är och jag knappt tittade upp utan svarade bara, – Det är ju bara en massa träd. Tänk vad vi människor kan förändras och se på saker ur nya perspektiv det gäller bara att öppna ögonen.

Avsändare Margareta som är tacksam att jag fick lära känna Erling och att mamma fick vara tillsammans med honom under en så pass lång period i alla fall, trots att det borde fått många fler år tillsammans. Erling lämnade oss på deras 25årsdag och de förlovade sig också datum.

Ps. Att Ejje betyder gubbe på finska var sonen helt omedveten om.

Nu står sambon och ”stampar” och vill iväg på en utflykt, är man chaufför så är man …

Ett svar på “Jag är helt off …”

  1. Pingback: Från början …

Tycker om din kommentar