Av någon konstig anledning …

29:e maj klockan 23:20  -fortfarande ljust

har jag alltid blivit ”problemlösaren” för tekniska prylar, trots att jag är totalt värdelös men läskunnig. På mitt förra arbete ekade mitt namn i korridorerna när det var något fel på datorer, kopiatorer eller överhuvudtaget någonting som kan härröras till kontorsmaskiner .  

Någon står och skriker Maaargaareeta, kom hit och hjälp mig. Snäll och hjälpsam som jag är går jag dit trots att nu kommer minst en halvtimme av min arbetstid att försvinna trots att ärendet inte tar mer än en halvminut om ens det. När jag kommer in till kopieringsrummet står personen där och är alldeles ”desperat” för självklart är det fel på den där jä..a apparaten som alltid krånglar.  Jag går lugnt fram till displayen och läser vad som står där, fyll på papper i fack 1. Jaha, ett av de vanligaste svåra och stora felen på den apparaten. Jag ber personen snällt att läsa och går därifrån i lugn och ro, inombords kanske jag kokar lite men bara lite.

Sitter du med en arbetsuppgift vid datorn går det bort mycket tid varenda gång du blir avbruten och måste lämna koncentrationen för att sedan plocka tillbaka den när det störande momentet är avklarat. En halvtimme låter mycket men det tar tid beroende på vad du jobbar med för tillfället. Att bli störd så där några gånger per dag har du snabbt borta en stor del av din arbetstid och de arbetsuppgifter som du egentligen är ålagd att göra. Det lustiga med den där arbetsplatsen och med mig var att det aldrig slutade samma visa varje gång nästan dagligen, oavsett om personen hade skrikit på mig tidigare och sett att jag ingenting kan göra förutom att jag är läskunnig, jag var lika mesig varje gång och försökte hjälpa oavsett vad det handlade om, trots att vi hade vaktmästare och datoransvarig.  När det gällde datorproblemen var det oftast så att det enda jag gjorde var att be dem ta kontakt med vår datorkille.  När det gällde mjukvaruproblemen kunde jag ibland vara till hjälp, men det var fortfarande inte mitt arbete. Det var inte fel på kollegorna utan kanske mer fel på mig som hela tiden sa ja och tillät det här.

I mitt nuvarande arbete har jag inte de här arbetsuppgifterna, inte ens ofrivilligt, samtliga övriga är läskunniga, det är så skönt och jag kan utföra mitt jobb i lugn och ro och de enda avbrott är sådana som jag ska ha, de som gäller mitt arbete.  

Varför kom jag på att skriva om det här ”tekniska” problemen idag? Jo, jag blir så full i skratt när sambon sitter vi datorn idag och ropar på mig för att datorn ”dog och låste sig”.  Jag står och målar några stolar, men nöden har ingen lag. ”Felet” vid det här tillfället var att batteriet var slut, jag satt i kontakten till strömmen och så var datorn sitt gamla vanliga jag igen.

Sambon är förlåten, för det första visste han inte att jag inte hade i strömmen och det visste jag faktiskt inte själv heller, sedan sitter han alltid annars vid en stationär dator och den bärbara har varit lite trög under eftermiddagen när han suttit och jobbat. När det gäller datorer i hemmet så är det jag som är ansvarig och det beror på mitt övriga datorintresse. Automatiskt har även det övriga hamnat hos mig men det är ok eftersom vi är ett familjeteam och var och en gör det vi är bäst på, inget tjafs.

Vi måste nog börja tänka lite mer på våra arbetsplatser varför vi hela tiden ropar på en och samma människa som egentligen inte ska göra det, men gör det och varför vi inte försöker själva lite mer ibland. Jag kan vara likadan när det gäller andra saker, speciellt i hemmet och jag måste börja tänka på att inte alltid förlita mig på att sambon fixar det.

Margareta G som nu sitter och väntar på att få gå till bastun, har nyss varit och fyllt på mer eld. Sambon och mamma sitter och tittar på Robinson, jag mera lyssnar än ser, är inte så intresserad men vill gärna kolla vem som vinner. Eftersom jag inte följt programmet och inte känner till personerna. Det lilla jag sett så verkar det vara ok personligheter, men visst håller jag lite extra på den finske mannen Jarmo, tycker mig ha märkt att han verkar vara renhårigast, eller bara smartast genom att dölja.

Bastun lär bli het, riktigt het eftersom jag tror att Robinson håller på till 21:30, lång värmetid och många vedpåfyllningar lär det bli.

Ps. fotot från igår kväll visar bara på hur ljust vi redan har på nätterna, det blir inte mörkt.

6 svar på “Av någon konstig anledning …”

    1. Imse – Bilden kommer ofta i repris från olika vinklar utsikten från bron och stugfönstret är ganska snarlika. När man sitter och njuter där blir det många liknande foton tagna. Oavsett om jag sitter på dasset =), i bastun eller i stugan som är utsikten lika rogivande.

      Det är tur att de har oss tekniker, de där männen i vår närhet =)

      Margareta G

  1. Vilket fantastiskt ljus! Antingen njuter man väl eller så krävs det mörka gardiner… Jag hade sovit utan problev i det ljusa ;-)

    1. Znogge – Jag har inga problem, men många som inte är van kan ha stora problem med sömnen. Min före detta svärfars fru hade svårt att somna när on kom upp till oss sommartid, trots rullgardiner, mörka.

      Vintertid lyckade de alltid pricka in våra kallaste vintrar med ett ”ständigt” mörker.

      /Margareta G

Tycker om din kommentar