Fördom …

 Ibland växer mossan riktigt långt in, genom öron ...

en förutfattad åsikt som är helt ogrundad. Är den det, helt ogrundad?  Någonstans bör ju mina fördomar komma ifrån och det behöver bara vara en person som stärker den för att jag ska känna att jag har rätt i min uppfattning.  De ”grundläggande” fördomarna är oftast inrotade i mig sedan barnsben och jag har uppfostrats med att det är så. Trots att det kanske varit på ett skämtsamt sätt så stärker de och fördjupar mina fördomar. Jag kan skratta och skämta om det här, samtidigt som jag inte på något sätt underlättar för att ta bort de här fördomarna från mitt undermedvetna. I stället så får jag höra: jag som trodde att ”norrlänningar” var tystlåtna och allvarliga. Tänk om hela Sveriges befolkning från Gävle och uppåt skulle vara tystlåtna och allvarliga?

Hela vår vardag är full av fördomar från det allvarligaste, som jag skrivit lite om i mina tidigare inlägg, till all humor som vi omger oss med. Ska vi skämta om det eller det, är frågor som ofta ställs i olika media. I min ungdom var norgehistorier något som vi skrattade mycket åt, nu är det på standupscenen vi skrattar och har roligt åt alla fördomar, det finns ingen gräns idag. Speciellt när det handlar om en själv eller att komikern gör sig själv som ett löjligt exemplar av mänskligheten.

Du kan ju tänka dig en människa som jag, mina gener är till hälften tornedaling och andra hälften kalixbo. Ser ni scenariot framför er? Jag kan inte hinna få mycket uträttat i mitt liv. Det eftersträvar jag inte heller, har inte så många framtidsversioner det mesta är ju pest och kolera.  När jag kan svara nej till något är jag nöjd, för jag vill inte ha några förändringar och jag är mot allting, speciellt allt som är innovativt.

Blunda och se mig framför dig där jag går i ultrarapid i min egen lilla värld, bryr mig inte så mycket om vad som händer utanför . Pratar du med mig måste du ha gott om tid för jag är extremt tystlåten och saknar mycket av det verbala språket. När jag väl pratar går det mycket långsamt och jag har svårt för att uttrycka mig och få fram orden. Jag trampar ofta i klaveret för jag säger inte orden som förväntas av mig, utan jag säger vad jag tycker när jag väl får fram det. Jag funderar en del mellan varje ord, det ser i alla fall ut så. Självklart svarar jag nej på frågan om jag är beredd att flytta för att få ett arbete, det är inte så viktigt eftersom jag kan leva på bidrag. För att inte tala om mina kläder, inte något internationellt modehus, utan kepsen sitter på plats likaväl som fleecetröjan och gällivarehänget.

Vi har 50 % av vardera förälderns gener i våra kroppar så det spelar ingen roll hur mycket jag blandar procentuellt när det gäller mitt sätt att vara, jag måste vara en av de mest svårflirtade och absolut mest overksamma personer i vårt land. Ingenting kan hinna hända. Från tanke till handling hinner hela dagen gå och då är det ju redan försent.

När jag  tänker vidare på mina barns blandning så blir jag helt snurrig och kan inte förstå hur de är funtade. Många delar blir det, en fjärdel tornedaling, en fjärdel kalixbo, en fjärdel göteborgare och den sista fjärdelen lulebo. De tre första hoprört måste bli något utöver det vanliga, men lulebo? Är jag så insnöad som lulebo att jag inte tar till mig attributen för en riktig lulebo. Vad säger människorna om lulebor? Jag mottar tacksamt alla svar, för jag vet faktiskt inte.  Är vi så förbaskat tråkiga att det inte finns något att skämta om?  

Mina två barn är snabba och rappa med svaren, speciellt min yngsta han trodde vi skulle bli komiker när han var liten. Flickvännen brukade säga att det inte spelade någon roll vad hon sa, för sista ordet fick hon aldrig eftersom att han alltid har ett svar på tungan, utan att vara elak. Jag lutar åt att de göteborgska generna har tagit överhanden, ingen tornedaling eller kalixbo hos honom. De sistnämnda generna bör finnas genom andra egenskaper. 

Vi var bjudna på middag en gång hos en väninna till mig och skulle träffa hennes ”man” som är en riktig pitebo, ska inte gå in djupare på det men här finns det mycket att skriva om fördomar. I alla fall hade mannen dagen efter sagt att det var så konstigt och han kunde knappt tro att min sambo var tornedaling, för han var så otroligt trevlig både social och verbal med vettiga åsikter?

De regionala fördomarna genom dialekt och kommun har starkaste säten hos oss i det egna länet, många utanför länet vet knappt vad vi pratar om. De nationella fördomarna handlar om län och minoriteter för att sedan på internationell nivå bli länder. Vi i vårt eget län köper alla de här fördomarna både regionalt, nationellt och internationellt. Mycket fördomar att hålla reda på.

Jag har skrivit en del om våra fördomar tidigare, det går inte att undvika, men då har det oftast handlat om helt andra fördomar.  De tornedalska fördomarna har jag i ett tidigare inlägg här, -Ack, tornedaling du sköna …

Nu ville jag ta den mindre allvarliga sidan av fördomar, enligt mitt sätt att se det, jag kan inte alltid vara arg och ledsen över våra fördomar.

/Margareta G som nu skrivit mitt inlägg om fördomar genom inspiration av texttemat på ”Bloggvärldsbloggen” och ”Sofia ”mymlan” Mirjamsdotter

Hela veckan har jag haft på mig, men jag är inte så snabb och innan jag hunnit fundera om jag ska skriva har det blivit fredag och innan jag förstått att det verkar vara ett nytt tema varje vecka så var det torsdag. Men jag har i alla fall lyckats få ner några rader, undra vilka gener som påverkat det, kan inte vara mina två starkaste, någon annan liten gen har smugit sig in, kanske den finska sisun som också finns hos mig till en åttondel kanske.

Mycket gammal mossa har hunnit slå rot kring våra fördomar och mossa hinner det också växa, ibland tar den sig riktit djupt in, en hel del innan min genblandning kommer till skott.

4 svar på “Fördom …”

  1. ja fördommar har jag fullt av, trots att jag tror mig vara hur fördomsfri och härlig som helst. Mina allra bästa vänner är alla 3 tjejer jag hade enorma fördommar mot- blonda, smala,snygga,modemedvetna tjejer med killtycke.
    Det hör ju vem som helst att de 3 måste va helt dumma i huvudet. Det är liksom inte rättvist annars. Skulle vara intelligenta, skitroliga, omtänksamma och kärleksfulla också? Knappast troligt tänkte jag.
    Men så fel jag hade och vilken tur att jag fick bli bevisad om motsatsen så att jag hade de här underbara människorna i mitt liv!

    1. Ida – Det är nog en av våra vanliga fördomar som vi oftast får ändra på. Det är tur att jag inte är blond, snygg, lång, smal och modemedveten, undra då hur min personlighet sett ut med tanke på mina tidigare gener?
      =).

      Skämt åsidao så är det mycket fördomar vi bär på och jag är inte sämre jag, många är dem men ofta kommer jag på mig själv och försöker tränga in i min hjärna och försöka ta bort tankarna.

      Ibland brukar jag faktiskt spä på lite av fördomar för att få igång en diskussion här hemma, numera går det inte så bra när vi känner varandra utan och innan.

      /Margareta G

  2. Det är inte så lätt det där med fördomar! Finns det kanske en gnutta sanning i vissa av dem eller är det just felaktiga antaganden? Får väl fundera över mina…

Tycker om din kommentar