Vi är bäst …

Studenten 2004

är det många som sjunger och tycker idag. Det har sjungits under många år någon gång i juni, i år den 12:e juni och den dagen lilleman tog studenten var det den 11:e juni. 

Det är så härligt att se vilken glädje och vilket självförtroende ungdomarna uppvisar en sådan här dag. Tänk om de skulle få vara så här glada och lyckliga hela livet. Ingen som tar ifrån dem alla drömmar eller framtidstron på arbete och utbildning. Idag ska vi i alla fall inte ta av dem den glädjen och samtidigt hoppas att inte morgondagen känns alltför jobbig.

Sådana här dagar saknar jag mina barn och främst då lilleman som jag inte träffar lika ofta. Självklart gräver jag i mitt arkiv och i mappen med hans studentdag sitter jag och tittar och minns den glädje och den stolthet jag kände som mamma.

Jag ler också när jag ser plakatet jag gjorde, den är inte lik de andras och jag tar på mig allt, allt är mitt fel jag erkänner. Jag har svårt för att beräkna avstånd, storlekar, fart mm, därför frågar jag oftast, men ibland så försöker jag klara av det själv och det kan bli lite annorlunda. Tanken var att plakatet skulle vara lite annorlunda, i min egen design som jag skulle göra bara för honom, inte med de standardiserade versionerna.

Jag satte igång med flaggande blågul text,  lite annat eget och blågula band och studentmössan fotade jag och satte på toppen av allt. Jag var till ”mitt eget ” kontorsvaruhus och hämtade materialet, jag laminerade, fixade skaftet och var mycket nöjd med resultatet. Det var bara en sak som jag inte hade räknat med – storleken.  Jag förstod inte förrän vi kom till skolan, att det var en ”liten” skillnad, på både foto och plakat. De var tre gånger så stort som de andras och reaktionerna från övriga gratulanter lät inte vänta på sig, jag överlämnade snabbt till min f.d. man som fick stå där med det enorma. När sedan lilleman kom ut från skolan hade han absolut inga problem att hitta igen oss, jag lovar. Han tyckte att det var en aning pinsamt, trots att han inte sa det,  men han var så glad och lycklig att inget kunde störa honom den dagen. Han pekade, skakade på huvudet och kom med några små kommentarer till mamsen, men det gick över lika fort. Hon var lite pinsam, mamsen, men det fick hon vara en dag som denna.

/Margareta G som har sparat plakatet och idag finns det i gästrummet i stugan och ger mig påminnelser om att jag i fortsättningen alltid ska ta hjälp av andra när det gäller beräkningar av olika slag.

Det är faktiskt så att jag är hopplös på allt sådant, direkt det handlar om ovanstående och även när jag lagar mat, jag är livrädd att det inte ska räcka och så blir det så fel. När pojkarna bodde hemma brukade de alltid skoja och säga att jag skulle kunna bjuda in hela huset på middag, trots att jag har två matglada söner.

Jag tar alltid till det där lilla extra, som blir lite mer än det lilla extra, det blir enormt.

4 svar på “Vi är bäst …”

  1. *Fniss*, att jag kommer ihåg det här! Du är omtänksam och rolig när du berättar den här storyn. Såhär i efterhand tror jag att lilleman sträcker lite extra på ryggen när han tänker tillbaka på dagen.

    kram

    1. Znogge – Tanken var inte storleken, den har inte någon betydelse i sammanhanget =) bara den syns, kanske hade det varit värre om den blivit i A4 storlek.

      Jag har en förmåga för att ”överdriva” utan att mena det, till och med när jag använder diskmedel. Är alltid rädd att det ska bli för lite oavsett vad det handlar om.

      /Margareta G

Tycker om din kommentar