Jag är inte död och begraven …

fokuserad

men det känns nästan som att bloggen försvann ur min hjärna någon gång i mitten av juni. Jag vet inte vad som hände och det kommer säkert att hända ett flertal gånger. Jag har inte riktigt haft tid … nej, nu ljuger jag lite, utan jag har helt enkelt inte prioriterat den. Jag har varit inne i en ”jobbperiod” och den här månaden har varit lite annorlunda med lite extra jobb och jag har känt mig lika fokuserad som baggen var i min rönn. När jag kommit hem har annat lockat och datorn har knappt varit påslagen.

Jag har nu ”jobbat klart” för den här månaden och nästa månad blir det cirka en veckas jobb och sedan tar jag fyra veckors ledigt. Det är mycket ”ledighet” i mitt liv så därför ser jag inte semestern som något högprioriterat samtidigt som det är skönt att ha en längre ledighet under sommaren tillsammans med sina nära och kära, speciellt nu när lilleman kommer hem i några veckor. Vi har inte planerat in något den här sommaren och får chans att ta dagarna som de kommer.

De jobb som ska utföras kan jag nästan göra var jag än befinner mig, bara jag har mina mobila enheter med mig, den bärbara datorn och bredbandet. I eftermiddag har jag gjort klart underlaget till mitt årliga engagemang för höst- och hantverksdagarna i Strömsund. Det känns skönt att ha skickat iväg det. Det är konstigt att direkt jag ska göra den minsta ändring så tar det tid, i år skulle det vara ett dubbelvikt A4 mot fjolårets A6 format och det har tagit ganska många timmar men nu har jag i alla fall kunnat lägga det till handlingarna och kan koncentrera mig på lite annat, som att skriva lite på bloggen exempelvis =). I morgon är det sambons bokföring som gäller, med fakturering och allt vad det innebär, men det får jag koncentrera mig på i morgon. Nu är det nu som gäller och jag ser att klockan har hunnit bli en hel del så mycket mer blir det tydligen inte gjort.

Vädret här uppe i Luleå är i alla fall på topp, till och med värmen dök upp här på eftermiddagen. Underbart skriver jag bara, för den har verkligen saknats. Det känns lite kymigt att sitta i lägenheten, att överhuvudtaget vistas i stan sådana här dagar är hemskt. Jag tror inte heller att det blir någon stugresa den här veckan eftersom vi ska till Haparanda på söndag för att lyssna och se på Krigsoperan, som utspelar sig 1809. Märkesåret 1809 är ett projekt som ska uppmärksamma att det är 200 år sedan Sverige och Finland blev två länder. I samband med Krigsoperan hålls också en historisk upplevelsemarknad, den vill jag självklart inte heller missa. Pirajan Maja ska ju vara med, därför blir det extra spännande och kul, att se henne ”in action” brukar vara trevligt men nu är det under mer ordnade former än de jag är van vid =). Jag lovar att jag återkommer nästa vecka med foton och förhoppningsvis ett flertal på tidigare nämnda dam, på häst och utan häst.

Margareta G som nu fått ”svamla” av sig lite och kan känna sig nöjd över hur dagen förflutit till punkt och pricka, helt enligt all planering än en gång som baggen.

Ps. Är det någon som vet vad baggen heter?

Några foton från midsommardagen …  en stund i Laxede

6 svar på “Jag är inte död och begraven …”

  1. Men du, det gör jag oxå, sitter här och knappar in verifikationer, men de e ju skönt att ta en paus ute i solen o att se den utanför fönstret, jobbar du med hemma eller? De e frihet men oxå hård disiplin..humm.
    JO nej jag avskyr att gå på maskinvisningar, men ibland är de kul att bara åka med o komma bort en stund o älsklingen tycker om mitt sällskap. Jag tittade inte så mycket, nått annat fanns inta att se just där men jag roade mig med jyckarna vi hade med o så snodde jag till mig sol.
    Ja då fortsätter vi väl jobba då..siffror….
    Kramiz Anki N

    1. Anki N – Jag har inte kommit så långt i mitt jobbande, för jag saknar lite underlag från sambon och jag är mycket petig med ordningen bland verifikaten, allt som händer ska ske i rätt ordning och saknas något blir jag … tur att han är noggrann och har ordning på sitt och framförallt kvitton. Hyror som ska ut och nya hyresgäster som ska in och andra som ska ut. Litet, men det är ändå att göra.

      Jag arbetar utanför hemmet på halvtid och är nöjd med det. Ca två veckor per månad, än har jag inte kommit upp i de där två veckorna förutom denna månad. Där har vi årsarbetstid så det handlar om frihet under ansvar och samtidigt är jag bara anställd för en sak och det täcker inte riktigt en halvtidstjänst. Jag har påpekat det, för jag vill inte ljuga och säga att det behövs en halvtid på tjänsten när det inte gör det, speciellt inte efter nyår. Att anställa någon mindre än en halvtid är svårt så vi får se vad som händer.

      Resten av tiden jobbar jag åt sambon här hemma, gör lite annat smått och gott. Tycker i alla fall inte att jag har för mycket tid, dagarna räcker inte till och ändå vet jag inte alltid vad jag gör, stressar gör jag i alla fall inte numera och kommer aldrig mer att sätta mig i den situationen. Det är något som jag önskar att ingen någonsin skulle behöva få uppleva.

      Det är det där med diciplinen, jag brukar vara mycket duktig på det men nu i sommartider, svårt svårt. Tänkte dra iväg på stan en sväng och strosa. sambon cyklade iväg till stan (han är ju cyklande numera) för att äta lunch med en god vän och surra på lite grann. Det är nästan lättare att arbeta kvällstid när det inte är något härlig väder som lockar.

      /Margareta G

  2. Tjoho, jo visst är det så där, att bloggen inte kommer först i livet, ibland bara glömmer man bort den, eller nej man kopplar bort den. Det vanliga livet här utanför datorn är endå det viktigaste o tar mest tid. Men ja man saknar sina små bloggvänner när de inte är synliga så är det…
    Njut av vackert väder, sommar o sol.
    Gott i gott.
    Kramiz Anki n

Tycker om din kommentar