Bildgatan – Avsändare Margareta

eller som vi gjorde i söndags, åkte bil över. Märk väl att jag skriver åkte för det var precis vad jag gjorde. För en gångs skull var det inte jag som var chaufför och det var trevligt och avkopplande bara det. Jag kunde sitta i baksätet och njuta av att se hur ratten styrdes av någon annan. Fast jag erbjöd mig att vi skulle ta vår bil men kanske inte tillräckligt, vet inte varför?

När man åker eller promenerar över gränsen till Finland så vet jag inte alltid var jag är, i Sverige eller är vi i Finland? Tidigare fanns tullen där som ett ”stopp” nu finns skylten och visst finns tullen kvar men det är inte riktigt samma sak numera, jag märker inte när vi passerar.

I söndags tog vi en tripp till arboretum strax utanför Tornio i Finland, ett litet växternas paradis på den finska sidan. Vill du ser mer av det som blommade där kan du se på mitt inlägg -Arboretum i Röyttä … - Jag fotade även några bär som jag inte vet vad de heter och är det någon som har en aning så tar jag tacksamt mot ett svar. Du hittar mina foton av dem mitt inlägg -Vad heter bären … .

Det var mysigt att gå där bland alla växter både de blommande och träden som alla var väl uppmärkta, tur att jag hade finsktalande med mig annars hade det varit problem att förstå vad det var för någonting som växte ovan jord, under också för den delen.

Vädret var  regnigt vilket medförde att marken var fuktig och blötare blev det medan vi utforskade området. Vi blev inte där så länge som jag hade önskat, för den krypande damen gillar att vara där bland all växtlighet. Nu var både mina kläder lite fel med tanke på regnet och sedan hade jag sällskap som varken var döva eller stumma, lite social gemenskap behövdes.

Vi bestämde att vi skulle åka över gränsen för att fika, mot Kukkolaforsen styrde nu chauffören ratten men vid infarten till Palogården bestämde vi för att göra ett försök där i stället. En av våra vänner har gått på lanhushållsskola på platsen och var nyfiken på att besöka stället. Nu hade jag ganska klart för mig att de inte serverades fika utan bara mat och mest på beställnng, vilket jag fick rätt i men däremot stod den här renen strategiskt och hälsade välkommen utanför. Ingen vägren utan mer en riktig krogren.

Vi åkte förbi och tittade på en bastu som seskaröborna var intresserade av när vi lika var i närheten, jag tror att de nästan bestämde sig för att köpa den.

Det blev Kukkolaforsen och för min del Kukkolatårta – med lax, sikröra mm – inte helt fel trots att tårtan var lite för färsk så den hade inte dragit till sig, vilket gör att brödet blir lite torrt och med tanke på storleken … Andra valde det lite sötare alternativet, syn i bakgrunden. Alla är inte lika glupska och matglada som …

Jag hade pratat om forsränning men den forsränning jag fick se såg inte så ”forsig” ut, nu var det riktigt lågvattten och slutet på turen. Jag har inte sett var den går och då skulle inte räddharen jag vara så kaxig, skulle jag tro men snacka går ju bra.

Det var verkligen lågvatten och det kändes nästan som att en tur över älven till Finland inte skulle vara så svårhanterlig.

Under gårdagens sikfest, läs lördagen, hade det hållits ett riktigt tornedalskt bröllop. Jag tror att det varje år vid sikfesten är bröllopsfeber för de giftassugna med anknytning till orten eller drömmar om att gifta sig till forsens brus.

/Margareta G som nu skrivit av sig lite över helgens aktiviteter och som du förstår har det inte funnits mycket utrymme för skrivande eller fotobloggande.

strax utanför Tornio i Finland, besökte jag i söndags och här kommer ett litet, litet urval av mina fotografier från dagen.

Avsändare Margareta som skulle kunna legat bland blommorna och fotgraferat hela dagen men det fanns två hinder – jag hade goda vänner med mig och lite social behövde jag vara, samtidigt som vädret var en aning blött med småduggande mellan varven. Jag vet att jag inte är gjord av socker men kläderna var inte direkt lämpade för krypande i det våta gräset.

eller växten som jag fotade i skogen i arboretum i Röyttä? Det var så bra skyltat på de flesta ställen men just de här bären hittade jag inget namn på. Är det någon som vet får ni gärna berätta för mig.

Avsändare Margareta som är nyfiken på den här växten.

en fin och mysig naturskön ö utanför Haparanda.

Där hade jag förmånen att besöka goda vänner under lördagen. Vi åkte ju till stugan i Santasaari, ön före Seskarö. En promenad runt delar av ön med alla små båthamnar och en del små pittoreska inslag. God mat på muurikkan och god dryck serverades under nattens timmar. En fantastiskt ljuvlig kväll och natt med solnedgången i de vackraste färger.  Vackra trädskulpturer längs väggarna, fiskegubbarna som arbetade, blomster både i trädgården och längs dikeskanterna och som inramning i hamnarna. Fiskebåten som låg töjd och de små båtarna som ankrats för natten. Det bjöds på sist men inte minst – drycken med hatten som skydd för eventuella mygg. Det var någon som var så söt i den under kvällen … inga namn men jag kan skriva så mycket att det är en han och i min blogg omnämns han som s….n.

Avsändare Margareta som njöt i fulla drag över trevligt sällskap, god mat och dryck, roliga och intressanta diskussioner. Vad annat kunde bli med en sådan idyll som det faktiskt är för oss som besöker Seskarö på sommaren och speciellt när vädret visar sig från sin allra bästa sida och få andas frisk skön havsluft.

jag menar tallkotten, fast tvärtom är vi under sommarmånaderna, Vi tappar den fasta punkten som håller oss fast vid vårt hem och sedan spretar vi ut åt alla väderstreck och vi finns överallt. Nu är vi hemma i lägenheten igen, har kommit för någon timme sedan men har redan börjat fundera över vad vi ska göra i morgon.  Just nu lutar det åt att vi åker till stugan i Santasaari för att besöka närområdet.  Några vänner på Seskarö, storebror och sambo i Lappträsk och sedan sikfesten i Kukkola som jag aldrig besökt.

Jag ser den del som sitter fast i tallen som vår fasta punkt – lägenheten – sedan drar vi ut på små korta turer, vi kan inte hålla oss hemma. De finns överallt ”tallkottarna” på sommaren, vi ser dem längs vägarna, på campingplatserna, i stugorna och framförallt vid alla underbara besöksmål finns de.  När hösten närmar sig har de försvunnit och det är återigen lugnt överallt och vi börjar planeringen för vårt ide, vi slår rot igen i vår gren.

Nu blir vi inte så länge nordost för i slutet av veckan flyger vi söderut.

Avsändare Margareta  som funderar hur två helt ”normala” människor kan bli som de värsta två rastlösa nomader några få veckor om året.

hinder på vägen upptäckte jag när jag vaknade tidigt i morse. Har haft en natt med dålig sömn på grund av fukten och värmen som stigit i lägenheten, rötmånaden som gjort sitt inträde. Utanför låg en man tvärs över vägen, jag trodde vid första anblicken att han var död. Helt plötsligt lyfte han armen och i handen hade han sin mobiltelefon som han låg och tittade på, försök till att få kontakt med någon men vet inte hur de gick. Helt plötsligt reste han sig i alla fall och gick mot järnvägen, upp på spåret i riktning mot centrum. Det kändes obehaglig eftersom jag visste att det snart skulle komma ett tåg, jag bad sambon att ringa 112, ville inte vara overksam ifall att han var i det tillståndet eller så pass deprimerad att han hade annat i tankarna. Sambon ringde och samtidigt gick bommarna ner. Ju närmre jag hörde tåget desto obehagligare kändes det, nu hörde jag varken inbromsningar eller någonting annat oroväckande. Strax efter att tåget passerat kom mannen gående tillbaka med mobilen vid örat och strax därefter ringde polisen upp för att höra sig för om händelseförloppet, de skulle ta sig en sväng runt området, den mannen var nog inte i det tillstånd att han riktigt visste var han var eller så hade han bara problem att komma in hemma. Det kändes ändå skönt att vi ringt för hade något hänt hade tankarna kommit, skulle vi kunnat göra något för att förhindra? Det hade i alla fall varit för sent för det var så kort tid mellan det att han började vandra efter spåret och till det att tåget passerade.
-

Nu var det inte morgonens hinder på vägen utan andra hinder i vägen jag tänkt skriva om, våra vägsträckor i länet.  Jag vet inte hur det är söderut men här uppe kör vi med en lapptäcksteknik när det gäller att reparera vägarna under sommarmånaderna, vilket medför att det är samma visa varje år. Korta vägsträckor med vägarbetare som lever farligt när de istället kunnat koncentrera sig på de vägar som ska byggas om eller göras några andra större förändringar, mitträcken exempelvis. På vår väg till stugan mot Harads är det sprickor och nya lapptäcken varje i år i år har det varit ett flertal riktigt stora och farliga hål som säkert orsakat en och annan större skada på bilarna, tur i alla fall att jag inte behövt läsa om några större olyckor på grund av dem. Nu har de på en av sträckorna i alla fall lagt en asfalt som enligt sambon ska vara mer hållbar men den är inte färdigställd och hur underarbetet ser ut vet jag inte.  Tekniken borde finnas och när jag läser en av de krönikörer i vår morgontidning som skriver om månlandningen för fyrtio år sedan och den teknik som hade utvecklats redan då och trots det, för att citera honom, -talesätt kom i omlopp. Vi kunde sätta en människa på månen, sa vi, men inte bygga en väg till Harads utan tusen gupp och tjälskador.
-

Tänk att det var för fyrtio år sedan det talesättet tillkom och fortfarande ser det likadant ut ingen förändring har skett och vägen till Harads lappas fortfarande. Borde det inte vara mer samhällsekonomiskt att göra det ordentligt på en gång från grunden? Titta på de finska vägarna, där du kan köra på rena ”autostradan” långt upp i norra Finland. Visst ser vi vägarbeten i Finland men oftast upplever jag att det byggs nya fina breda vägar, från markarbete till efterarbete. Har jag fel, har jag bara hamnat på de där vägarna som det är en dröm att köra på?
-

Nu var det väl finländare som utförde vägarbetet till Haparanda och den vägen är under all kritik, men kanske är det så att man får vad man betalar för, det brukar vara så i vanliga fall och det här är kanske inte något undantag.

Avsändare Margareta som idag ska sätta sig i bilen mot Haparanda för att än en gång ”svära” över våra underbart körvänliga väl underhållna vägar här uppe i norr. Kanske en bidragande orsak till min hatkärlek för bilkörning?

Ps. Krönikören hade skrivit en tänkvärd och bra krönika om månlandningen, hans tankar som jag gillade vill du läsa hittar du den här.

det där regnet som utlovas i alla väderprognoser. Glad är jag men ganska lustigt är att ingen visar samma prognos, varken de olika lokala stationerna, riksvädret eller url:erna på nätet. Idag var vädret mulet men relativt varmt och solen försökte verkligen hitta fram mellan molnen och några riktigt soliga stunder har det varit även idag.
-

Idag på vår dagliga fisketur blev det inte mycket fiske,  mammas gamla kastspö gav upp och nu är han helt utan. Den tyske mannen och hans fru var fortfarande kvar på platsen så det blev mest trevlig social samvaro för honom och en riktigt stark polsk öl, jag blev bjuden på en god kopp kaffe av frun, mycket trevliga människor. Nu är inte min tyska den bästa, alldeles för länge sedan jag läste och jag har inte praktiserat den sedan dess. En blandning av tyska, engelska och svenska bestod vårt samtal av. Jag förstod henne bra hoppas bara att hon förstod mig lika bra, jag är inte lika orädd för att ”göra bort” mig som sambon och sedan har jag tappat så fruktansvärt mycket ord. Till och med lite finska fick jag med i samtalet trots att jag inte kan språket.
-

När vi skulle åka, kom det en husvagn med tillhörande bil och passagerare. Vem blev stående där och diskuterande, mycket riktigt sambon. Även hos dem blev vi bjuden på en kopp kaffe men nu var vi på väg hem och jag är glad att han kunde tacka nej. Min sambo han kan prata med alla och envar, det spelar ingen roll var vi är så hamnar han alltid i samtal med någon okänd människa. På sina promenader i byn har han oftast samtalat med någon och han vet mycket mer om människorna i byn än vad jag gör, jag vet i och för sig ingenting jag vet inte ens hur de ser ut. Det är inte det att jag är ointresserad eller inte bryr mig men jag har inte varit runt så mycket. Dagarna bara sveper förbi trots att jag inte gör någonting – absolut ingenting och ändå är jag trött och sover gott på nätterna.

Som du ser på bilden börjar de få åkerbären på tomten att vara mogna, inte riktigt. Nu är bara problemet hur vi ska skydda dem för fåglar och andra som gillar åkerbär. Vi åker i väg söderut i slutet av nästa vecka och sedan vet jag inte om det är försent att plocka dem. Jag får nog plocka några i morgon trots att de inte är helt mogna, lite sura – jag tjuvsmakade en idag, men skvallra inte för någon =).
-

Är det väder imorgon ska jag lägga mig i hängmattan och sedan tänker jag ligga där till … Nu blir det säkert inte så för det finns alltid något som lockar runt hörnet, däremot blir det ingen fisketur. Idag har jag fotat flaskor, liksom igår men idag har jag fotat vackra färgade glasflaskor i vattnet. Visst låter det spännande och kreativt =) ? Blir det vindstilla och sol i morgon ska jag fortsätta med spegelbilder. I dag rörde sig vattnet lite för mycket för att få de bilder jag ville från början, men i stället blev det lek med olika slutartider och andra funktioner på kameran.
-

Avsändare Margareta som nu ska bläddra fram till bildarkivet och titta på dagens fotoskörd en stund innan det är dags för den underbart sköna sängen.

ordlös onsdag 22 juli 2009.

Hos Bildgatan Kategori | Ordlös onsdag | Svalkande

/Avsändare Margareta

kom regnet med Johanna som tur var vi på väg från Luleå och här i Forsnäs har det varit en fin dag. Jag, sambo. lilleman och mamma är nu här och har haft en bra dag tillsammans. Jag blev så glad när han ville följa med trots att det bara blir en natt och i morgon tar han bussen tillbaka till Luleå. Det blir tidigt på morgonen för så ofta går inte bussarna och han ska sammanstråla med alla sina ”hemvändare” i morgon.

Lilleman har tvärtemot storebror aldrig varit så intresserad av friluftslivet och fisket har han inte upplevt så många gånger i vuxen ålder. Hans uppväxt har mest bestått av de idrottsliga utövningarna, något annat har inte funnits utrymme för. Idag åkte vi iväg för en fisketur men vi hade bara ett gammalt kastspö som mor haft en gång i tiden, sambon hade glömt sitt hemma och han var inte lika desperat som jag var förra helgenoch då gällde det något så viktigt som en glömd sladd. =)

Väl på plats skulle han prova kasta med spöet och blev stående ett tag, han konstaterade efter några kast att man ska ha tålamod, så sant som det var sagt. I alla fall fortsatte han kasta och helt plötsligt hörde jag några läten från platsen där han stod.  Han hade fått en fisk, nu var det bara en gädda men lika lycklig var han. Sambon fick ta av den från kroken och ta fram yxan, sedan bad jag honom ta upp och hålla i den för att jag skulle få ta ett foto och skicka till honom, alltid något att visa för kompisarna, misstänker att de heller inte är några storfiskare. Han visste inte riktigt hur han skulle göra, var nog lite rädd för att den levde, han hade minsann sett hur den rörde på sig även efter sambons dödshugg.  Tillslut lyckades (tordes) han och jag fick några riktigt fina foton och glädjen lyste ur ögonen och leendet var stort på honom.

Vad sysslade jag med när de andra kastade och metade? Nu stod sambon mest och pratade med ett tyskt par som hade parkerat sin husbil i närheten och där blev han stående  i ”timmar”.  De tyska paret var på genomresa i Norden hade varit i Finland och kom nu från norra Norge och fiskade tydligen en hel del. De hade varit till Laxholmen och Laxede tidigare för cirka fem år sedan, sambon som är duktig  på tyska och framförallt inte rädd för att prata hade nog stått kvar ännu om inte …  Nu kom jag från min fråga och svaret på det hittar du här ”Det närmaste …” som vanligt flummade jag iväg lite och lilleman undrade och skakade på huvudet över det jag roade mig med, olika är nöjena i livet.

Nu har vi ätit gott, mat är hans stora passion, badat skönt och kortleken har kommit fram. Det är så kul att se hur mamma lyser upp när hon har något av sina barnbarn i närheten, hon lever länge på de stunderna.

Avsändare Margareta som nu ska se på lite på slutet av något TV-program som de andra sitter och skrattar med eller åt, sedan blir det garanterat lite spel.

Ps Mamma gillar gädda och nu fick hon en av barnbarnet som hon fileat och ska ta med sig hem. Gäddsufflé är inte fy skam trots att jag själv aldrig skulle tillaga det. Hon sa att hon kommer att tänka på lilleman varje gång hon äter en bit av fisken och det kommer hon att göra och prata om.

jag kommer en läskedryck är en läskande dryck med kolsyrat vatten och det är det mest läskande en varm dag då jag sitter vid stranden och de övriga står och försöker få upp storfisken. I temanummer 25 på 365 foton 2009 är det just läskedryck som ska illustreras.

Kategori |Läskedryck-temanummer 25 |365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta åter i stugan i Forsnäs

Ps Det slutade med en gädda och lilleman var ganska nöjd att få dra upp den, han kommer inte ihåg när han sist fick upp en eller när han fiskade sist.

och jag ”väntar” fortfarande på regnet. Sara, Margareta har nu förflutit och jag hoppas att morgondagens Johanna inte kommer med regnet. Varför heter det egentligen fruntimmersveckan när det inte är sju kvinnor som har namnsdag utan veckan börjar med Fredrik eller slutar den med Jakob? Det är i alla fall en vecka som de flesta kan räkna upp veckans namnsdagar som ett rinnande vatten, vilken annan vecka känner vi till namnsdagarna som denna? Både jag och min syster yster firades ordentligt när vi var små under denna ”regniga” vecka. Numera går det mer lugnt till och några fina gratulationer från Linköping och bloggare har jag fått men sambon han hade glömt, mamma har glömt, barnen har glömt. Det måste bero på att jag för en gångs skulle inte tjatat om min namnsdag fler ”veckor” i förväg av rädsla för att någon ska glömma. Däremot är jag förvånad att mamma har glömt. I morgon ska jag tala om det både för henne och lilleman när vi drar i väg till stugan. Sambon har jag klart och tydligt påpekat vad han glömt för när jag berättade att jag fått gratulationer från Linköping och att prinsesstårtan ska vara grön för Margareta, hade svägerskan läst någonstans. Jag hade hellre önskat att det vore någon riktig klart färggrann eller att opera som skulle vara ”min” fast visst hade jag nöjt mig med en grön om jag fått någon överhuvudtaget snyft. För vad passar väl bättre än en prinsesstårta till en prinsessa, i alla fall det kungliga namnet. Ett grattis till oss alla som har förmånen att ha namnsdag under fruntimmersveckan, veckan som alla känner till.

Avsändare Margareta som idag har sparkat av latmasken ett tag för lite siffror och plockat fram arbetsbiet i mig, jag hittade faktiskt igen den men tyvärr bet den inte tillräckligt djupt. Nu känner jag att latmasken har börjat slingra sig tillbaka och jag har ett litet brev kvar att formulera som jag hoppas att jag hinner skriva innan den har slingrat sig runt hela min kropp.

Namnens betydelser hos oss kvinnor i fruntimmersveckan: Sara – prinsessa, Margareta – pärla, Johanna – Guds gåva, Magdalena -tornet,Emma -stor, väldig, Kristina – den kristna.

allt tåviftande i sommar. En strålande klarblå himmel med Sveriges största sol lyste över oss tidigt i morse. Jag vet inte hur stor din sol varit men här har vi haft en ljuvlig dag, små, riktig små stackmoln eller vad de nu heter, har varit det enda som synts i skyn förutom den där gula härliga. Tvättstuga klockan sju sedan var det bara att åka i väg någonstans till någon härlig plats, någon utav alla våra små utflyktsmål som vi brukar besöka några gånger varje sommar.

Naturreservatet Stoforsen blev målet för dagen och vad kan väl vara ljuvligare än att nyttja dagen till sköna vandringar i den vackra miljön runt Storforsens brus. Att sitta på stenhällarna och bara fundera över livet och skönheten runt mig … samt med kameran i högsta beredskap, förvånad? Vanligtvis brukar vi ha matsäck med oss men idag blev det våfflor med grädde och hjortronsylt samt en liten, bara en liten glass att svalka sig med. Vi tog även en tur genom Naturum i reservatet som avslutning på dagen. När jag kom hem var jag ganska trött och slut av all sol och värme, vi har inte blivit bortskämda alltför mycket av det i sommar, inte värmen i alla fall. Kollade på dagens fototriss och tema för veckan visade sig vara ”smultronställen”, mitt i prick det var bara att välja ut tre foton och lägga ut. Vill du se mina foton och mer information om platsen finns det här på ”Smultronställen genom livet …” . Storforsen är en så otroligt vacker plats med framförallt forsen, alla vattenfall och stora jättegrytor. En perfekt plats för en dags rekreation med både bad och lapande av sol, att bara vara som det så vackert heter. Grillplatser för egen matlagning finns det gott om runt hela området, även två mindre matställen för den som glömt att ta med sig. Lokalt hantverk och matprodukter finns också på plats för den shoppingsugne.

Nu har jag skrivit tillräckligt om min dag och övergår även idag till lite blogggrattis - Znogge en annan av mina bloggvänner firar bröllopsdag idag och det blev lite lustigt för jag gifte mig också den här dagen ett år tidigare än henne, en annan skillnad är att hon fortfarande är gift men inte jag. I alla fall hoppas jag att hon har fått fira ordentligt tillsammans med sin andra hälft, nu vet jag att hon också har en del namnsdagar att fira i veckan så det blir att slå ihop allt för att orka med semestern på Sicilien, en andra bröllopsresa eller månntro om det är någonting annat som ska firas, jag har mina aningar men vet ingenting. Hur jag mötte Znogge kommer jag inte riktigt ihåg, men vi har båda ett intresse för fotografering och fototrissen har vi båda deltagit i men nu märker jag att det är ett tag sedan för henne, jag ska inte skälla eftersom det är bröllopsdag och hon har nog många som skäller hemma. =)

En kvinna med många järn i elden och en hel del åtaganden, men har man skaffat fyra barn till världen och två hundar så …  Simning, hundpromenader och veckohandling är några av de sätt som hon håller kroppen i trim. Att ligga i sin brassesol och vifta på tårna är också en favorit och hon har tid, med ledighet som bara en viss kategori av människor har, ledig hela sommaren, jag är inte avundsjuk nåja kanske en aning. Böcker, blogga, fota, hundar, barn och husse hemma  – hur hinner hon? I alla fall en trevlig bekantskap och jag gratulerar och skickar ett stort grattis till dig (och husse) på ”hampadagen”.

Avsändare Margareta som borde gå och lägga sig på spikmattan ett tag, till alla er som tvekar och tror att det är ruffel och båg skriver jag bara att den hjälper och jag kan berätta hur jag vet det, men det tar vi en annan gång. Jag brukar vara tveksam och inte tro men nu tror jag inte utan jag vet.

har jag många och att rangordna eller på något sätt sätta någon före den andra är omöjligt, alla har de sina tjusningar och njutningar. Ganska självklart annars skulle det inte vara ett besöksmål som jag kallar för ett riktigt smultronställe -för mig mer ett åkerbärsställe. Fototrissen idag vill att vi visar upp något av våra smultronsställen och berättar om platsen.

Ett av mina besökte jag idag - Naturreservatet Storforsen i Älvsbyns kommun. Storforsen är Europas största oreglerade vattenfall med sitt genomsnittliga vattenflöde på 250 m3/sek och en fallhöjd på 60 m är den en av de största forsarna i Europa och den sammanlagda längden på hela forsen är 5 km och en total fallhöjd på 82 meter. Hela reservatet bildades 1971 och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, reservatet är 125 ha stort. På båda sidor om forsen finns en vild och frodig granskog, här blommar exempelvis åkerbär, liljekonvaljer, rosa linnea, norna, guckosko, nyponros och kanelros samt de köttätande växterna silhår och tätört. Med älven har frön kommit ända från fjällen därför växer även fjällskära och fjällruta i den gamla älvfåran. Här finns även ett Naturrum med gamla byggnader och historiska platser med bra information. Längs forsen genom miljön är det byggt och anpassat med ramper så att det även är tillgängligt att färdas med både rullstol och barnvagnar i området utan hinder.

Att vandra längs forsen och njuta av bruset, alla små vattenfall, jättegrytorna, ”vilda canjons” och blankslipade stenhällar det kunde inte vara bättre en dag som denna. Det finns gott om grillplatser med ved för besökarna. Lokalt hantverk och matprodukter finns tillgängliga på området samt två mindre matställen. Att sätta sig ner på stenhällarna och njuta av livet – det är livet och ett av mina smultronställen som jag försöker besöka några gånger per år, även vintertid. Redan i förra veckans fototriss, trots att det var siffror, hade jag med ett av mina absoluta smultronställen och en av de platser jag varit mest på i sommar - Laxholmen och stugan i Forsnäs.

Kategori|Fototriss – smultronställe i livet| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som är nöjd över en fantastiskt fin dag

han kramades, han försvann. Precis så var det när lilleman steg av tåget, han ringde att tåget var i Boden snabbt åkte vi iväg och satte oss en stund utan att kolla ankomsttider, en ganska lång väntan, som ordspråket säger ”Den som väntar på något gott …” och sedan precis som jag förutspådde var han ur tåget bland de första. Nu hade vi redan pratats vid så jag visste att han skulle lämna av väskorna i storebrors lägenhet, luncha med kompisar och planerna för kvällen var inte heller att umgås med mamma och sambo. En ”snabb” middag skulle han i alla fall hinna med innan utelivet i Luleå skulle påbörjas. Med det nätverket så får jag vara glad och nöjd över de stunder vi hinner träffas innan vi själva åker iväg till Linköping i slutet av månaden. Nu är inte storebror hemma under hela tiden han finns här, är och arbetar i Avesta, och pappa är hos sin far och vänner i Göteborg, så lite mer kanske jag hinner rå om honom.  Vi har otur med hans hemkomster, förra året åkte vi utomlands samma dag som han kom hem och tillråga på hans födelsedag, sicken mor han har. Vi hann i alla fall träffas och då kanske lite mer koncentrerat, eller det kanske inte var så? Jag kommer nog bara ihåg det jag vill komma ihåg.

-

Vi ska i alla fall försöka få med honom till stugan, en natt i alla fall, det finns ett golfset där som hägrar … ett litet bastubad kanske också känns lockande men det blir att planera in -för honom, det är mycket nu och dygnet har som tidigare skrivits i min blogg bara tjugofyra timmar. Jag kan inte heller skriva att jag kommer ihåg hur det var, för det gör jag inte. När jag var i samma ålder hade jag storebror, samtidigt som jag visst förstår honom. Sambon han förstår, för han hade ingen storebror att ta hand om när han var 24 år utan livet var bara det han gjorde det till. Visst var mitt liv också så, men jag hade en del mer ansvar med underverket som fanns i min närhet och som behövde min kärlek betydligt mer än kompisar och fritidsintressen.

-

Det enda jag hoppas nu är att han får vila och ha det bra här hemma, vi vilar på olika sätt i och med att åldern stiger =).

Avsändare Margareta som inte varit så ung som honom.

till den ultramoderna har jag upplevt idag. På vår färd till att göra våra matvaruinköp styrde vi istället bilen mot världsarvet och samhället som var min barndom – Gammelstad och dess kyrkstad. I veckan har jag tänkt på Kyrkbyn genom två andra bloggare – Lilalili som brukar besöka min bildgata, i veckans fototriss hade hon ett foto från Hägnan i Gammelstad och Gårdsromantik som har en av de nya fina butikerna i kyrkbyn, och sedan kommer sambon med förslaget att vi ska åka dit för en kopp, han gillar att fika.  Jag kan inte sluta att kalla kyrkstaden för kyrkbyn eftersom den hetat så under hela min uppväxt, någon stad har jag aldrig sett den som men jag förstår innebörden =).
-

En fika på Ullas café sedan tog vi en promenad ned till friluftsmuseet Hägnan – 120 år bakåt i tiden förflyttar vi oss. Kanske var vi de enda utan barn, hamnade mitt under deras barndagar som pågått under veckan och avslutas idag och under helgen med sagovandringar.  Alla barn som var ”medtagna” hade kanske inte lika stort nöje av besöket som jag, det var en del riktigt små som nog trivdes bäst i vagnen sovande eller under mammas tröja för att få i sig näringen för sin tillväxt.
-

Mer foton från dagens rundtur hittar du på min bildgata och Två skilda kulturer…

Det är kul att se hur kyrkbyn utvecklas genom en hel del nya butiker, matställen samt att friluftsmuseet hålls i ett sådant fint skick, duktig och kunnig personal.  Vi brukar vara till kyrkbyn och Hägnan åtminstone några gånger per sommar, men i år har besöken uteblivit. Nu blev det inte några besök i någon butik – men det får jag ta igen en annan gång.
-

Vi vandrade runt där ett tag men matinköp och andra ärenden stod på tur. In till stan och en ny butik som öppnat i city, Kjell & Company. Inte i närheten av de underbara butiker som finns i kyrkbyn och inte med den charmen och det många gånger unika urvalet. Nej här handlar det om teknikprylar och ”billiga varor”. Sambon skulle kolla på något men vem tror ni handlade, behöver inte skriva mer förstår jag och i påsen hamnade tre olika sorters fotopapper – köp tre betala för två - har nu tagit sig in bland de här butikerna. Papper tänker någon, har inte den där damen fått nog av papper och har inte hon semester från papper? Till mitt försvar kan jag bara skriva att det inte förstörs och det är bra att ha vid olika tillfällen.
-

Matvaruinköpen blev också avklarade med lilleman i åtanke. En sida varmrökt lax och en sida färsk filead lax som nu gravats och väntar på att bli uppäten av lilleman. Att bjuda en kille som bor i Norge på massor av lax? Hur tänkte jag? Jo, jag vet att han inte tillagar det alltför ofta och sambons fiskgravningar är det inte många som slår på fingrarna inte ens norrmännen. Att han sedan älskar fisk som är tillagad av mamma är även det ett stort plus. Nu blev ingenting tillagat av mig men någonting gott ska jag i alla fall göra av den varmrökta laxen.

Bilen hade vi parkerat mittemot den ultramoderna och aktuella kulturen. Den rosa trappan till Kulturens hus ingår i Luleå art biennal och mitt på den rosa trappan står det

Avsändare Margareta som skriver att det stämmer ganska bra för mig just nu, allting ordnar sig, jag känner mig ganska nöjd över dagen i Luleå med omnejd och är inte lika irriterad över att vara här.

Ps Jag kommer ihåg när någon mig nära besläktad en gång stod där utanför Kulturens hus och vinkade alla välkomna – Min dubbelgångare har fastnat …

och tidsepoker ”möts” i vår kommun. Att besöka friluftsmuseet Hägnan - 120 år bakåt i tiden, och sedan åka in till city och kika på delar av Luleå art biennal är två helt olika världar och båda dessa kan vi tycka om utan att förkasta något. Idag blev det i alla fall den historiska miljön som lockade mest. Att besöka världsarvet och kyrkstaden Gammelstad kan jag aldrig göra för många gånger, vädret har en viss betydelse och dagens väder var helt perfekt för en sådan utflykt.

Avsändare Margareta som skrivit lite om dagen och ger en hel del länkar till mer information om besöksmålet här - Från gammal kultur …

Ps. En del hästar putsar sig själv med andra har privatfrisör att fläta manen.

känner jag att jag varit idag. Vad är då mer passande än att föreviga och visa upp den mycket uppskattade och mycket rörande present jag fick på min senaste födelsedag. Ett arbetsbi från Kanevads i Linköping med följande text – Arbetsbi - Finns det någon annan insekt som så starkt förknippas med arbetsamhet, lagarbete och ekologi? Ett enda bisamhälle kan bestå av upp till 70 000 individer, varav drönarna (hanarna) endast utgör 400-1 000. Drottningen regerar alltid ensam. Denna energiska insekt är utbredd över hela landet. Jag blev mycket rörd av denna gest och present, känner mig nog inte alltid som symbolen men idag har jag gjort det.

Vi har verkligen grundat vår lägenhet idag och vid de här tillfällena från ”golv till tak” gör vi alltid ett bra lagarbete, jag och sambon. Vi pratar knappt med varandra om vad som ska göras utan det flyter på som att vi hade planerat allting i förväg i minsta detalj. Det är samma sak när vi lagar mat tillsammans allting bara sker utan att vi behöver säga någonting. Vi är som skapta för varandra när det gäller hushållsarbete =) ingen av oss gillar den här städningen men …

Har man inte arbete så är det enkelt att skapa nytt, idag började jag med att tömma allt innehåll i hålslagaren genom att tappa den och botten gick ur. Nu kommer inte en olycka ensam utan förra gången jag satt med bokföringen tog patronerna i skrivaren slut och jag sparade ner allt för senare utskrift. När jag senare kopplade i skrivare började allt outskrivet att rassla ut och jag lade det på en hög, ganska mycket papper, nu när jag skulle sortera in dem så tappade jag allt på golvet och kaoset var ett faktum. Det vara bara att börja sortera om igen och sedan in i pärmarna. Nu är det klart och jag är nöjd både över städdagen och hur jag lugnt och sansat hanterade de små pappersolyckorna utan några högljudda ramsor.

Nu är det bara återvinningen kvar imorgon bitti. Jag vet inte hur många gånger vi besökt detta ställe och trots det så finns det alltid prylar kvar som vid senare tillfälle ska få återvända till den plats de en gång kom ifrån, till naturen.

Margareta G som har mitt lilla arbetsbi ovanför min dator för att påminnas om vad jag borde vara lite oftare speciellt när en annan insekt tar över – latmasken.

igen eller en del av ett hem där jag bor och den del jag kommer från kanske egentligen är det hem som jag vill ha, vet inte men just nu känns det så. Jag trivs inte alls i Luleå just nu, jag vill bara härifrån när jag kommer hit. Att vara här och lyssna på all trafik, att inte kunna gå ut och sätta sig med kaffekoppen i hand på morgonen Vi har inglasad balkong och det gör det inte mysigare på sommaren, bara varmt och olidligt. Hör ni hur gnällkärinngen kommit igång? Det är bara det att jag vill verkligen inte vara här, samtidigt ser jag fram mot lördagen och lillemans ankomst så det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen.

Vill jag gå in till city kan jag inte ens sätta mig vid ett mysigt sommarcafé för de finns inte. Luleå city har bestått av vägarbeten de senaste åren. Det blir säkert fint när det är klart men tyvärr tror jag inte att det blir sådan stor skillnad att det varit värt det. Däremot har det varit värt det på grund av att det verkar som att de anpassar för tillgänglighet, men det pratas det inte om eller att det är en anledning till allt damm- och byggstök vi har och haft under många år. Tyvärr tror jag inte heller att det är något som varit ursprungstanken. Tur att jag inte bor i stadskärnan som jag bodde för några år sedan och att jag bor i en riktig småstad, tänk om jag bott i en storstad hur irriterad hade jag varit då? Förresten heter det kanske inte ens stad där jag bor?

Jag har inte vaknat på fel sida … utan på den sida där solen sken och det var absolut vindstilla på älven, inte ens ett daller i vår stora asp. Vi åkte i väg till Laxede för en stunds fiske och jag satt på stora stenen och bara myste med solen som gassade och kameran i andra handen. Det var så skönt …. helt plötsligt fick jag se att vår morgontidning också hittat till Laxholmen – nu väntar jag bara på ett trevligt reportage.

Precis när vi var på väg hem blev det alldesles svart i skyn och regnet kom gradvis samtidigt som åskan mullrade i bakgrunden, typiskt att vi var på väg nu när jag gärna suttit i bastun och tittat på regnet och myst över åskan. Jag tycker att åskan och regnet är härligt, om det inte blir för långvarigt men så där lagom - en dag. Här i Luleå verkar det inte ha regnat något och vädret är helt okej, alltid något. I morgon sätter jag igång med städning och faktiskt lite siffror måste jag ta itu med.

Avsändare Margareta som tror att ”bitterheten” gått över i morgon för jag har ju något att se fram mot istället …

Bilder från Laxholmen i midsommarhelgen samt en oljemålning av kulturminnena.

och vatten överhuvudtaget fascinerar mig. Temanummer 238 i 365 foton 2009 ska spegla kraften. Att fotot sedan är taget alldeles invid kraftstationen i Laxede där en av Norrbottens vattenkraftstationer finns.

Kategori |Kraft-temanummer 238 |365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta i stugan i Forsnäs

här i sängen, så sa jag högt till mig själv när jag la mig i natt. Utan någon anspelning på någonting annat än just det att jag har det underbart skönt i sängen i stugan.  Resårmadrassen här är gjord för mig och min kropp. Egentligen är den från min tidigare säng, innan jag blev sambo och nu när vi skulle rensa ut en lokal så kom de här madrasserna fram. Min första tanke var, släng eller lämna dem på återvinningen.  Tur att jag kom till bättre insikt och bestämde mig för att prova om de passade i stugan, det gjorde de och nu har jag betydligt skönare säng än hemma. Tänk vad något så enkelt som en skön bädd kan göra med människan, fast egentligen är det inte så enkelt att prova ut rätt och sedan veta att det i längden passar mig.

Jag sover bättre än prinsessan på ärten, utan någon ärta i botten och det känns som att det vore bättre än dunbolster ungefär som att sjunka ner i de fluffiga och vackra molnen. I alla fall när jag var liten så drömde jag om den känslan, med alla bokmärken och de vackra änglarna på de lätta molnen, så jag sover nog som barndomens änglar. Det såg härligt ut och bokmärken med änglar samlade jag på.

Nu ska jag dricka lite kaffe efter att ha hunnit med en hel del nyttigheter – utedasset har såpats och skurats, likaså bastu och ”relaxen” samt broaltan. Jag har hittat riktiga mygg- och flugdödare på ICA Maxi i Luleå, ett eldorado för mygg, flug- och övriga insektsbekämpningar fanns det i butiken. Där hade jag verkligen kunnat nyttja mina spenderbyxor om inte någon hejdat mig. Nu testas det i alla fall för fullt.

Avsändare Margareta som tror att vi ska hinna med några kast med fiskespö innan våra gäster anländer senare i kväll.

är denna vackra kvinna. Möjligtvis en mamma som genom åren fått lite mer rynkor, lite mer klokhet och mer tid för eftertanke. Med lätta steg gick hon uppför trapporna på samma evenemang som jag besökte. Eventuellt hade hon historien närmare än vad jag har i mitt hjärta, det berörde henne på ett annat sätt,  Hennes morsarv kanske hade gripit tag i mig riktgt hårt om hon fått berätta sin historia. I 365 foton 2009 är tema nummer 10 just åldrad. 

Att vara åldrad betyder inte något negativt så länge vi får ha hälsan, hjärtat och själen i behåll. Att vara åldrad, kan betyda så mycket och just människors ålder är något där vårt synsätt måste förändras, att vara ung och oerfaren är inget jag längtar efter däremot att få åldras med hjärnan i behåll är en förhoppning jag har. Hur många rynkor jag kommer att få är inte lika viktigt, jag kommer inte att räkna dem, som Hans Werthén en gång sade, -Jag älskar mogna äldre kvinnor med rynkor, då syns det att de har levt. Nu vet jag inte om det var ordagrannt citerat, men tankemeningen var densamma.    

Kategori 10 | Åldrad | 365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta